mäns våld mot kvinnor

tanten

Trådstartare
DN har en artikel i dag som berörde mig ordentligt.
https://www.dn.se/sthlm/josefin-misshandlades-nastan-till-dods-av-sin-partner/
(bakom betalvägg men kan ni hitta tidnignen på biblioteket t.ex. så är det värt det)

En ung kvinna som isshandlats illa av sin partner i flera år.
Inför rätten sa rättsläkaren som undersökte Josefin att man ”i obduktionsverksamhet kan se skadebilder som är lika illa som i detta fall, men för att vara ´klinisk´ verksamhet, det vill säga när den undersökte lever, så var det den mest omfattade skadebild jag sett”.

DB har valt att publicera bilderna.
Artikelns ingress:
När bilderna av Josefins sönderslagna kropp skulle visas i domstol väcktes frågan om de skulle sekretessbeläggas – för Josefins skull.
Hon sa nej. Åklagaren sa nej. Målsägarbiträdet sa nej.
De var överens: Det här måste alla se. Det är så här det ser ut – våldet, kvinnohatet.
I tisdags dömdes ex-pojkvännen till åtta års fängelse för synnerligen grov misshandel. Domen är unik.
– Finns det bara något litet, litet jag kan göra för andra offer för män som slår, så måste jag göra det, säger Josefin.


Som sagt, jag blir berörd. Och känner mest maktlöshet.
 
jag kan såklart inte läsa artikeln, men varje gång liknande fall kommer upp är det som om luften går ur en. En gång till och en gång till.. det slutar aldrig. Vad ska man göra? Åtta år, och den domen är unik? Det är tamefan inte klokt och det är tamefan inte tillräckligt.
 
Inför rätten sa rättsläkaren som undersökte Josefin att man ”i obduktionsverksamhet kan se skadebilder som är lika illa som i detta fall, men för att vara ´klinisk´ verksamhet, det vill säga när den undersökte lever, så var det den mest omfattade skadebild jag sett”.
= Normalt sett så är det bara på döda människor som vi ser denna mängd och typ av skador.
 
Vilken gripande artikel. Jag känner också maktlöshet inför det här våldet.
Att det farligaste en kvinna kan göra är att gå in i en relation eller ur den som sägs vara livsfarligt i två år läste jag någonstans i en artikel.
Och farligaste platsen är hemmet det är så genomsjukt.
 
Jag tycker det är bra att DN har skrivit en ordentlig artikel om det. Jag tycker att både texten och bilderna gör det lätt att relatera för många av oss som tar del av den. Jag tror att det i många fall är lätt att tänka att sånt bara händer vissa typer av kvinnor eller kvinnor som lever ett visst typ av liv vilket i förlängningen leder till en känsla av ”det gäller inte mig”, jag tror att det här reportaget kan nå fram även till de människorna.

Och så är det såklart för djävligt. Jag blir så förtvivlad varje gång jag hör om något liknande. Jag borde kanske kolla om jag kan engagera mig i min lokala kvinnojour...
 
Jag läste den också.
Vet inte vad jag ska skriva.
Det är sjukt. Samhället. Männen.
Jag vill ge medalj till undersköterskan(orna?).
Jag vill att detta ska få egna operationer, typ Nattfrost då kanske.
Jag vill att detta ska ses som en kris, som ett samhällsfel, som något som måste prioriteras NU.
 
Och i ljuset av detta blir man beklämd av att män känner ett behov av att hävda att våld i nära relationer är lika vanligt mot män, utövat av kvinnor. Länk
Man skulle ju vilja jämföra statistiken för hur många män som blivit ihjälslagna av kvinnor och vice versa. Eller som blivit misshandlade överhuvudtaget så illa så de iaf fått ett blåmärke. Den statistiken talar nog rätt tydligt för sig självt..

Man blir så trött på det här med männen som hela tiden skall köra med "men vi då?!" Som små barn.
 
Man skulle ju vilja jämföra statistiken för hur många män som blivit ihjälslagna av kvinnor och vice versa. Eller som blivit misshandlade överhuvudtaget så illa så de iaf fått ett blåmärke. Den statistiken talar nog rätt tydligt för sig självt..

Man blir så trött på det här med männen som hela tiden skall köra med "men vi då?!" Som små barn.

Verkligen. Jag tycker såklart att allt våld i relationer oavsett kön är hemskt och att det skall finnas resurser för en oavsett vem som blir utsatt. Men att någon man hela tiden måste dra på sig offerkoftan och med martyrmin spela ut organisationer som gör mycket gott mot varandra som om det handlar om vem som gör mest rätt är bara osmakligt. Om alla bara kunde fokusera på att jobba för sin sak...
 
Verkligen. Jag tycker såklart att allt våld i relationer oavsett kön är hemskt och att det skall finnas resurser för en oavsett vem som blir utsatt. Men att någon man hela tiden måste dra på sig offerkoftan och med martyrmin spela ut organisationer som gör mycket gott mot varandra som om det handlar om vem som gör mest rätt är bara osmakligt. Om alla bara kunde fokusera på att jobba för sin sak...
Exakt, istället för att det skall bli någon tävling i vem som lider mest. Varför inte bara jobba mot samma sak istället för emot varandra? Men det är väl jobbigt att ta på sig det ansvaret när man tillhör samma kön. Lättare att skylla på andra, som att det är invandrarnas fel eller att kvinnor är minsann lika hemska..
 
Ibland blir man så förtvivlad. Satt på ett mål i tingsrätten för en del år sedan. Tilltalade var en man som redan dömts för grov kvinnofridskränkning till fängelse i flera år. Målsägare var samma kvinna som efter att mannen kom ut (egentligen medan han fortfarande satt inne) varit i kontakt med honom igen. De flyttade ihop igen och samma mönster. Det som var så otäckt var sättet hon pratade om hans våld som att det var ingenting, hennes vardag. Om hur många örfilar som behövdes innan hon inte hörde något mer den dagen, vetskapen om ett revben var av eller 'bara' sprucket, osv. Den där psykiska terrorn där hon isolerades från vänner och familj, ena dagen, du är så tjock och ful och fet att ingen någonsin kommer vilja ha dig, till jag älskar dig, om du lämnar mig tar jag livet av mig.

Hon var en tuff, intelligent och välutbildade kvinna, en sån man aldrig skulle kunna tro skulle vara ett offer. Hennes vänner - de som fanns kvar - vittnade om hur hon dolde sina skador men hur de ibland såg blåmärken, att hon hade ont i revbenen osv. Det värsta var att förutom när hennes pappa vittnade var ingen av hennes familj i rättssalen. Pappan grät och sa rakt ut att de inte orkade en gång till. Hur de stöttat och resonerat och försökt få henne att se vilket monster det var och att hon aldrig, aldrig skulle träffa honom igen. Men att när hon gick tillbaka till honom efter sitt fängelsestraff så klarade de inte av det. Att de väntade bara på den dagen polisen kom och knackade på. Det var fruktansvärt. Och ja, han dömdes men vad händer den dagen han avtjänat sitt straff?
 
Ibland blir man så förtvivlad. Satt på ett mål i tingsrätten för en del år sedan. Tilltalade var en man som redan dömts för grov kvinnofridskränkning till fängelse i flera år. Målsägare var samma kvinna som efter att mannen kom ut (egentligen medan han fortfarande satt inne) varit i kontakt med honom igen. De flyttade ihop igen och samma mönster. Det som var så otäckt var sättet hon pratade om hans våld som att det var ingenting, hennes vardag. Om hur många örfilar som behövdes innan hon inte hörde något mer den dagen, vetskapen om ett revben var av eller 'bara' sprucket, osv. Den där psykiska terrorn där hon isolerades från vänner och familj, ena dagen, du är så tjock och ful och fet att ingen någonsin kommer vilja ha dig, till jag älskar dig, om du lämnar mig tar jag livet av mig.

Hon var en tuff, intelligent och välutbildade kvinna, en sån man aldrig skulle kunna tro skulle vara ett offer. Hennes vänner - de som fanns kvar - vittnade om hur hon dolde sina skador men hur de ibland såg blåmärken, att hon hade ont i revbenen osv. Det värsta var att förutom när hennes pappa vittnade var ingen av hennes familj i rättssalen. Pappan grät och sa rakt ut att de inte orkade en gång till. Hur de stöttat och resonerat och försökt få henne att se vilket monster det var och att hon aldrig, aldrig skulle träffa honom igen. Men att när hon gick tillbaka till honom efter sitt fängelsestraff så klarade de inte av det. Att de väntade bara på den dagen polisen kom och knackade på. Det var fruktansvärt. Och ja, han dömdes men vad händer den dagen han avtjänat sitt straff?

Åh så gräsligt! :cry:
Och så tycker de att åtta år är någon slags seger och ett unikum, det borde vara dubbelt så länge och VANLIGT, för de här karlarna slår ju så gott som alltid igen. De släpps ut som om det vore ingenting och de utsatta som inte önskar ha kontakt med dem tvingas flytta när förövarna är på gatorna igen, för polisen kan ingenting göra för offren. Inte förrän de blivit slagna igen.
 
Jag blir just nu mest trött över samhällets svek mot kvinnorna som försöker ta sig ur. De behöver skydd, stöd, barnen måste fredas och inte tvingas ha kontakt osv osv men det fungerar ju inte, inte alls! Och alla som inte fattar att våldet är så himla mycket större än det man kan se i form av blåmärken, kontrollen är ju ofta total. Och möjligheterna till övervakning med hjälp av modern teknik 🤮

😩😤😡
 
Jag blir just nu mest trött över samhällets svek mot kvinnorna som försöker ta sig ur. De behöver skydd, stöd, barnen måste fredas och inte tvingas ha kontakt osv osv men det fungerar ju inte, inte alls! Och alla som inte fattar att våldet är så himla mycket större än det man kan se i form av blåmärken, kontrollen är ju ofta total. Och möjligheterna till övervakning med hjälp av modern teknik 🤮

😩😤😡
Håller med. Och många män hotar ju även deras djur så att de inte vågar lämna dem och fly.
Det finns i alla fall en rörelse numera som ordnar jourhem år djur medan kvinnorna är i skyddat boende även om jag misstänker att de bara har resurser att hjälpa en del av de som behöver.
 
Jag blir just nu mest trött över samhällets svek mot kvinnorna som försöker ta sig ur. De behöver skydd, stöd, barnen måste fredas och inte tvingas ha kontakt osv osv men det fungerar ju inte, inte alls! Och alla som inte fattar att våldet är så himla mycket större än det man kan se i form av blåmärken, kontrollen är ju ofta total. Och möjligheterna till övervakning med hjälp av modern teknik 🤮

😩😤😡
Just det här med barnen. Har en släkting vars exmake försökte mörda henne vid ett flertal gånger. Har fått rädda sig själv genom att hoppa ur bilen i full fart framför mötande för att få stopp m.m. men tror du inte socialen dömde att han hade rätt att träffa sitt barn? Trots att han försökt mörda mamman, men dom såg ingen hotbild mot barnet.. kan väl säga att hon flydde utomlands med barnet..
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp