Märkliga uttalanden

[Lumos_Nox]

Efter att berättat för en VC kurator om mina suicidala tankar:
" Har du testat att bara sätta dig på en sten i skogen och tänka på livet?"

 

[Blyger]

På tal om graviditet; när jag berättade för min chef (via mail för han var lite awkward ) svarade han typ "jag trodde inte du skulle vara först"
(Vi var ett gäng typ lika gamla tjejer på jobbet som alla hade fasta förhållanden). Inte så elakt kanske men bara väldigt konstigt.
Liksom; går du och tänker på sånt?

 

[Paddington]

Hade sökt ett nytt internt jobb på den helt nystartade Strategy & Transformation avdelningen som jag tyckte jag var perfekt för. Dagen efter intervjun blev jag uppringd av rekryteraren som sa att "jag var för strategisk för den strategiska avdelningen och jag låg ungefär ett år före dem i mina tankar, så om jag skulle börja jobba där så skulle jag bli fort uttråkad".

Hade jag inte varit den perfekta personen då som faktiskt hjälpt till att snabba på deras arbete???

 

[Breaktown]

Jag satt och pratade med en annan fd chef. Det skulle anställas en mellanchef och som arbetstagare fick jag vara med i processen. Jag satt och önskade ungefär som: Jag skulle vilja ha en korsning av Alice Bah Kunke och Magdalena Andersson. Chefen svarar med beklagande röst: "- Men du måste förstå att du inte kommer att få tjänsten." Snacka om att han trodde att jag hade en grandios självbild. Han var märklig överlag. Han förklarade också för mig och en praktikant att invandrarkillar spelar hellre Futsal än vanlig fotboll för dom orkar inte springa så mycket. Jaha, sa jag, som Zlatan då eller? Han var grodornas kung den chefen.

Nog för att den chefen onekligen inte verkar ha alla hästar hemma, men Zlatan är ju knappast känd för att springa i onödan

 

[Mia_R]

Vi har äntligen fått ett par AC till min arbetsplats då det ända sedan vi flyttade hit har varit problem med både värme och ventilation. När jag kom ikväll var det >25 grader och kändes kvavt så jag testade först att starta AC:n som stod närmast mig men stängde av då det levde om för mycket och blåste så det drog i ögonen. Tänkte att jag tar golvfläten istället så får jag iaf lite luftcirkulation men en kollega föreslog att jag skulle starta den andra AC:n istället vilket jag gjorde.

Kollade med kollegan som ska sitta upp med mig i natt om han stördes och bad honom säga till om det levde om för mycket. Vi är nöjda bägge två men så kommer kollega nr 3 som ska gå och lägga sig och kommenterar att han aldrig skulle orka sitta med AC:n igång.

Förklarade att ingen av oss som ska sitta hade något problem och att jag hellre har en dräglig temperatur än sitter när det är varmt och kvalmigt. AC:n går dessutom ner om det inte finns något behov. Det är bra mycket bättre med 22 grader än upp mot 30 som det kan bli dagtid sommartid, trots folie på fönstren och draperier.

 

[MCP]

Som relativt nybliven 18 åring sökte jag sommarjobb. Efter att vi avhandlat diverse saker som var jag bodde och sånt, så frågade han mig hur jag tar mig fram då (m.t.p. var jag bodde och var jobbet låg) jag svarade då att jag har körkort och att jag har tillgång till bil. Hans svar "så pappa betalar?!".
Jag blev så ställd av det märkliga uttalandet så jag kom väl mig bara för att svamla något om att det var mina föräldrars bil men jag hade tillgång till den.

Föga förvånat så blev det inget sommarjobb där. Hörde sedan i efterhand av andra att han kunde vara en riktigt rövhatt, så det var väl ingen större förlust.

 

[cewe]

Sökte ett sommarjobb (ett nödvändigt praktikjobb för min eltele-tekniska gymnasieutbildning) där chefen hela tiden frågade om jag inte kunde vikariera för hans kontorist istället.
Tvivlar på han ställde den frågan till min manliga klasskamrat som fick praktikjobbet

 

[Rosett]

Sedan har jag ju psykologen som när jag berättat om att jag var så trött att jag inte klarade av något efter jobbet, inte klarade av att äta och kände mig allmänt orkeslös och ledsen tyckte att jag skulle göra dessa två mycket enkla saker för att kunna må bättre: Flytta hemifrån och byta jobb!

Visst hade det absolut hjälpt, men hen kan inte ha en susning över hur mycket ansträngning det är att göra dessa två saker, dessutom samtidigt. När man är helt dränerad.

Lite som en psykolog när jag sa att jag hade svårt att komma igång och diska eftersom det är det värsta jag vet - förutom att tvätta. Jag har ingen diskmaskin och får inte plats med den i köket.

Lösning: Flytta.

Men alltså, psykologer och liknande ska väl inte ge direkta råd utan genom samtal locka fram ens förmåga att hitta ens egen lösning.
Eller hur?

Tror jag fått ett direkt råd från en psykolog en gång, det var på arbetsförmedlingen när jag sökte jobb på annan ort, då sa psykologen (af:s psykolog) att jag kanske skulle chansa och säga upp lägenheten innan jag fått jobb och boende på nya orten. (För att slippa dubbla hyror i flera månader).
Orten jag flyttade ifrån hade väldigt många tomma lägenheter så det skulle ha gått att få en ny om det hade skitit sig med flytten.

Sen är det en psykoterapeut och olika läkare som har tjatat på mig om vad jag borde/måste göra men det hjälpte ju inte mig alls.

 

[Roheryn]

"Du gör ett jobb motsvarande högsta bedömning men jag vill att du fortsätter vara motiverad så du får näst högsta " kan man också säga tydligen

För mig hade det varit totalt demotiverande. Så till den grad att jag nog övervägt att säga upp mig på stört!

 

[Roheryn]

Jag fick en mycket märklig kommentar av en läkare för inte så länge sedan. Det var en nätläkare, så vi hade videosamtal, och anledningen till kontakten var att jag ville ha hjälp med min mycket rikliga mensblödning. Hon frågade ju då såklart runt lite kring blödningsmönster, exakt HUR riklig osv och hon frågade även om jag visste hur min mamma hade haft det med blödningars riklighet och hur länge hon hade haft kvar sin mens (jag är i klimakterieålder). Jag svarade att jag inte riktigt visste och att mamma gått bort tidigt och varit sjuk de sista åren så jag hade ingen koll på just det. Och då säger läkaren: "Vad dog hon av då? Blodbrist?"

För mig var det verkligen ingen fara med en sån fråga, jag kan skratta även åt det lätt makabra, och läkaren och jag fick jättebra kontakt i övrigt, men man kan ju LÄTT föreställa sig hur en sådan kommentar hade kunnat slå helt fel och verkligen förolämpa patienten!

 

[BernT]

När jag gick på föräldraträff med mina 6-månaders tvillingar och en annan mamma sa ”oj, fick du med dig båda två ut?”. Man bara ja, i vanliga fall lämnar jag en av dem hemma ensam, eller?

Annars fick jag höra många kommentarer när jag var gravid som tillexempel ”usch, jag hade aldrig velat ha tvillingar” eller ”jag avundas dig verkligen inte”. Tack för infon. Väldigt bra för mig att veta.

Va, skitbra med tvillingar ju, bara gravid en gång och ändå två barn. Bästa möjliga ju. Hade lätt gärna haft tvillingar de va bara avundsjuka.

 

[villhöver]

Vår verksamhetschef packade och bar flyttlådor.

Folk är onekligen olika.

Och vår förvaltningschef kom ut och hand-skottade på vår skolenhet när det var strul med fastighet/de som skulle ha gjort det innan skolan startade på morgonen

 

[Lingon]

Men alltså, psykologer och liknande ska väl inte ge direkta råd utan genom samtal locka fram ens förmåga att hitta ens egen lösning.
Eller hur?

Tror jag fått ett direkt råd från en psykolog en gång, det var på arbetsförmedlingen när jag sökte jobb på annan ort, då sa psykologen (af:s psykolog) att jag kanske skulle chansa och säga upp lägenheten innan jag fått jobb och boende på nya orten. (För att slippa dubbla hyror i flera månader).
Orten jag flyttade ifrån hade väldigt många tomma lägenheter så det skulle ha gått att få en ny om det hade skitit sig med flytten.

Sen är det en psykoterapeut och olika läkare som har tjatat på mig om vad jag borde/måste göra men det hjälpte ju inte mig alls.

En gång sa en psykolog till mig, andra gången hon träffade mig, att jag inte behövde komma tillbaka fler gånger eftersom hon bedömde att jag inte skulle lämna min man och barn. Jag var där för att jag mådde dåligt och var stressad småbarnsmamma som kände att jag behövde jobba med vissa saker. Grät mig igenom båda tillfällena. Men tydligen behövde jag inte må bra, bara jag skötte mitt jobb som fru och mamma.

 

[TeamLundVer]

För mig hade det varit totalt demotiverande. Så till den grad att jag nog övervägt att säga upp mig på stört!

Det kan ha funnits sådana tankar ja

 

[villhöver]

En kollega hade sett mig i en tidning där jag och sambon var "modeller" i en annons - personen säger att det måste ju varit längesen den bilden togs? Jag: nej, den är inte särskilt gammal. Hon: *tittar uppifrån och ner* Men, du var ju mycket STÖRRE på bilden

Jag:

 

[Otherside]

Dottern hade en tid för många år sedan en jobbig ätstörning, anorexi. Läkaren på ätstörningsavdelningen på länssjukhuset var ett verkligt stolpskott, som bl.a. undrade om hon saknade fantasi (som åt så tråkig vegetarisk mat) och påpekade hur fult det är med magra kvinnor, hur hemsk Angelina Jolie såg ut..... Hjälpte bra - inte.....

 

[ameo]

Dottern hade en tid för många år sedan en jobbig ätstörning, anorexi. Läkaren på ätstörningsavdelningen på länssjukhuset var ett verkligt stolpskott, som bl.a. undrade om hon saknade fantasi (som åt så tråkig vegetarisk mat) och påpekade hur fult det är med magra kvinnor, hur hemsk Angelina Jolie såg ut..... Hjälpte bra - inte.....

Ungefär som läkaren på vårdcentralen, när vi var där för att få ett intyg på att dottern inte tål tomater (för att få specialkost i skolan): "Men det är ju jätteäckligt med mat utan tomater i!"... (Eh ja, vi vet.. Dottern älskade tomater innan överkänsligheten visade sig, men kan inte äta det längre...)

 

[Tuvstarr]

Men alltså, psykologer och liknande ska väl inte ge direkta råd utan genom samtal locka fram ens förmåga att hitta ens egen lösning.
Eller hur?

Tror jag fått ett direkt råd från en psykolog en gång, det var på arbetsförmedlingen när jag sökte jobb på annan ort, då sa psykologen (af:s psykolog) att jag kanske skulle chansa och säga upp lägenheten innan jag fått jobb och boende på nya orten. (För att slippa dubbla hyror i flera månader).
Orten jag flyttade ifrån hade väldigt många tomma lägenheter så det skulle ha gått att få en ny om det hade skitit sig med flytten.

Sen är det en psykoterapeut och olika läkare som har tjatat på mig om vad jag borde/måste göra men det hjälpte ju inte mig alls.

Psykologer ska kanske inte ge direkta råd, men gör det väl ofta ändå. Snäppet värre var det då psykologen jag gick hos ville träffa min man, utan att jag var med. Okej, det kunde hon ju göra.

Men jag blev rejält förvånad då hon hade hållit ett långt utlägg för honom om hur vi skulle ändra vårt liv, så jag skulle må bättre. Inget av det hon sa var något hon ens nämnt för mig.

Bland annat hade hon sagt att vi måste flytta in till stan. Vi bodde då på en liten gård på landet med hästar och några andra djur, och hon kunde bara inte förstå hur någon kunde vilja bo så. Mannen var rejält förvirrad då han kom hem, varför hade jag aldrig sagt till honom att jag ville flytta, och jag var lika förvirrad, varför pratade han om att flytta, det var ett härligt ställe vi bodde på.

Psykologen var i övrigt också ganska konstig, bland annat skrev hon ner vartenda ord jag sade, men så kom hon ändå inte ihåg något nästa gång, utan frågade samma sak hur många gånger som helst, t.ex. hur många barn vi hade. Trodde hon att jag ljög, och så småningom skulle ändra mig? Nästan varje grej jag berättade tyckte hon också att var så otrolig och konstig och hon hade aldrig hört något liknande. Jag tyckte det var rätt ordinära grejer, inte var vårt liv så ovanligt ändå.

Och hon hade bestämt sig för att vårt andra barn måste ha blivit till i misstag, hon vägrade tro på att barnet var planerat och efterlängtat, och höll nästan förhör pga det.

Jag slutade gå hos henne efter några besök, det var helt galet.

 

[Tonto]

En kvinnlig chef jag hade sa åt mig att jag borde äta mer eftersom att jag inte hade några former. Vi arbetade i typ sjukhuskläder som var jättestora och bylsiga. Hur man ens skulle se om någon hade former i dom vet jag inte.

 

[lingonben]

Dottern hade en tid för många år sedan en jobbig ätstörning, anorexi. Läkaren på ätstörningsavdelningen på länssjukhuset var ett verkligt stolpskott, som bl.a. undrade om hon saknade fantasi (som åt så tråkig vegetarisk mat) och påpekade hur fult det är med magra kvinnor, hur hemsk Angelina Jolie såg ut..... Hjälpte bra - inte.....

En mycket nära vän till mig träffade också ett stolpskott när hon sökte hjälp för ätstörningar. "Du är ju en intelligent kvinna, du borde förstå att det inte är bra att äta sötsaker för att du mår dåligt. Gör något annat istället!"

Jahaaa...
Hon blev jätteledsen eftersom hon mycket väl fattar att hennes beteende är obra men inte mäktar med att ändra det. Och jag blev jättearg eftersom jag sett hur hennes problem eskalerat på senare år.