Make som inte klarar av jämställdhet/föräldraskap

Det låter som att det är flera delar i det här och det här inlägget blir egentligen bara med fokus på en del, det där med bindning/anknytning: Vet du om det är BHV-psykolog han ska träffa? Lite slarvigt brukar det sägas att vi jobbar med anknytning, då syftar man ofta till just förälderns bindning till barnet. Kan se väldigt olika ut i olika regioner, men träffar han BHV-psykolog och bindning/samspelet med barnet är något som han önskar stöd i så hoppas jag att han kan ta upp det. Förutom att det såklart är viktigt att titta på vad som är orsaken till nuvarande situation och agera utifrån det också.

Jag kan delvis förstå inläggen om att din sambo ska skärpa sig osv, men om det finns någon form av psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning så är det så klart inte "bara" är att skärpa sig. Däremot kan jag tycka att det är en slags skyldighet att söka hjälp när det påverkar hela familjen i sån här utsträckning, så superbra att han/ni är på gång med det. Hoppas verkligen att sambon får det stöd han behöver (av utomstående kanske ska tilläggas, inte av dig som redan gör allt och lite till) för att eran situation ska förändras för det låter fullkomligt ohållbart som det är nu.
 
Det låter som att det är flera delar i det här och det här inlägget blir egentligen bara med fokus på en del, det där med bindning/anknytning: Vet du om det är BHV-psykolog han ska träffa? Lite slarvigt brukar det sägas att vi jobbar med anknytning, då syftar man ofta till just förälderns bindning till barnet. Kan se väldigt olika ut i olika regioner, men träffar han BHV-psykolog och bindning/samspelet med barnet är något som han önskar stöd i så hoppas jag att han kan ta upp det. Förutom att det såklart är viktigt att titta på vad som är orsaken till nuvarande situation och agera utifrån det också.

Jag kan delvis förstå inläggen om att din sambo ska skärpa sig osv, men om det finns någon form av psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning så är det så klart inte "bara" är att skärpa sig. Däremot kan jag tycka att det är en slags skyldighet att söka hjälp när det påverkar hela familjen i sån här utsträckning, så superbra att han/ni är på gång med det. Hoppas verkligen att sambon får det stöd han behöver (av utomstående kanske ska tilläggas, inte av dig som redan gör allt och lite till) för att eran situation ska förändras för det låter fullkomligt ohållbart som det är nu.
Det är en psykolog knuten till BVC och MVC, mer vet jag inte. Dock så har det gått mer än en vecka nu utan att vi hört något om tidsbokning eller liknande, så jag börjar undra ifall det ens kommer bli något samtal?
 
Gissar att det inte är så glammigt att vara småbarnsföräldara alla gånger, det där med fritidsintressen verkar många få lägga åt sidan ett tag. Men att man ska få tid att utföra sina jobb utan att bli störd känns som ett minimum. Du kan inte jobba från ett bibliotek, café, eller en kompis lägenhet, så du får vara ostörd? Och sedan erbjuda dig att ta mat och natting, så din man kan jobba ikapp några timmar på kvällen sen?
 
Gissar att det inte är så glammigt att vara småbarnsföräldara alla gånger, det där med fritidsintressen verkar många få lägga åt sidan ett tag. Men att man ska få tid att utföra sina jobb utan att bli störd känns som ett minimum. Du kan inte jobba från ett bibliotek, café, eller en kompis lägenhet, så du får vara ostörd? Och sedan erbjuda dig att ta mat och natting, så din man kan jobba ikapp några timmar på kvällen sen?

Rent krasst, så nä det är inte ett minimum att få utföra sitt jobb utan att bli stördnär man har barn. När som helst kan förskolan/skolan ringa och säga att barnet har feber/kräkts och att man måste komma och hämta det. Men jag kan ju tycka att båda föräldrarna ska vara just precis det: föräldrar. Så att om den ena har hand om barnet så ska den föräldern kunna ta hand om barnet och den andra ska kunna jobba i fred. Men det finns alltför många män som gladeligen sätter barn till världen och sen lika glatt lämnar över ansvaret till barnets mamma. "Buhuu vad jag jobbigt det är att just mitt liv förändrats och det klarar lilla svaga jag inte av! Buhuu!" Det är ungefär det jag hör när jag hör om män som inte tar sitt ansvar och skyller på att de inte kan.

Edit: och vilken morgon som helst kan barnet vakna upp med feber och så får man snällt stanna hemma och vabba.
 
Det är ju uppenbart att TS har det jättejobbigt med det här, då tycker jag att man kan vara respektfull och hålla sig till ämnet. Går ju utmärkt att starta ny tråd om man vill vidga diskussionen.
Här går väl våra åsikter isär. Jag anser inte att det är respektlöst att göra ett sådant inlägg som jag gjorde, hade jag ansett det så hade jag såklart inte skrivit det, ellerhur?
Jag skrev ju inte till TS och inte om TS unika situation. Förutom sista meningarna där jag önskade hen all lycka till såklart. Men det tycker jag inte är respektlöst heller.

Så intresserad av ämnet är jag inte att jag just nu vill starta en egen tråd om det. Jag är ju inte inne på buke så ofta längre.
 
Nej men det är ju hennes personlighet. Hon trivs bättre ute. Man kan ju inte tillgodose barnets alla krav och behov, utan man måste ju se till sina egna också. Så jag skulle ju inte säga att du är en dålig förälder för att ditt barn "bara" är ute sex timmar om dagen...
Nä jag menade det lite ironiskt :) att mitt barn inte skulle skrika speciellt mycket om jag konstant tillgodosåg hennes önskan att vara ute. Men det funkar ju inte så.
 
Hur går det för dig @Lickety ?
Tack som frågar :) Det är något bättre efter vårt schema där han ska ta 1/3 av tiden. Nu följs det inte riktigt alla dagar av olika anledningar, men nånstans kring 25% tar han väl iaf. Mer tid än tidigare, för lite för att jag ska vara nöjd. Maken verkar lite mindre stressad och de ska anställa ytterligare personer asap med syfte att avlasta ägarna i företaget, som alla jobbar för mycket.
Samtalet med chefen gick bra - bara att jag säger till så ska de försöka köpa in den del av tjänst som behövs för att klara något arbetsmoment. Jag tror jag skall få ihop det mest väsentliga på jobbet, vi får se om det funkar i praktiken.
Inte hört något från psykologen än.
 
Tack som frågar :) Det är något bättre efter vårt schema där han ska ta 1/3 av tiden. Nu följs det inte riktigt alla dagar av olika anledningar, men nånstans kring 25% tar han väl iaf. Mer tid än tidigare, för lite för att jag ska vara nöjd. Maken verkar lite mindre stressad och de ska anställa ytterligare personer asap med syfte att avlasta ägarna i företaget, som alla jobbar för mycket.
Samtalet med chefen gick bra - bara att jag säger till så ska de försöka köpa in den del av tjänst som behövs för att klara något arbetsmoment. Jag tror jag skall få ihop det mest väsentliga på jobbet, vi får se om det funkar i praktiken.
Inte hört något från psykologen än.
Det låter ju positivt! Både att han förhoppningsvis kan avlastas på jobbet och att hand tid med barnet ökar. Ni får jobba på att det ska öka successivt tills ni är uppe i 50/50 😊
 
Det låter ju positivt! Både att han förhoppningsvis kan avlastas på jobbet och att hand tid med barnet ökar. Ni får jobba på att det ska öka successivt tills ni är uppe i 50/50 😊
Ja, vi får ta det steg för steg tror jag. Tyvärr funkade det inte som tänkt alls med babysim eftersom bara en förälder fick följa med. Så vi avbokade den kursen. Jag behöver ju inte ett moment till att rodda med helt själv, och att maken ensam skulle ta det finns inte på kartan just nu.
 
Rätt beslut! Babysim är inte något jag skulle rekommendera i er situation.

Vad skulle hända om du sökte stöd/vård via BVC? Du verkar ju inte må tipp-topp heller.
 
Rätt beslut! Babysim är inte något jag skulle rekommendera i er situation.

Vad skulle hända om du sökte stöd/vård via BVC? Du verkar ju inte må tipp-topp heller.
De verkar inte vara så snabba på att erbjuda hjälp tyvärr. Jag skulle nog hellre gå privat eller prova via vanliga vården i sånt fall, jag tror det skulle fungera likvärdigt för mig eftersom anknytning mm fungerar bra. Just nu känns läget okej, men vi har haft sådana perioder förut också.
 
De verkar inte vara så snabba på att erbjuda hjälp tyvärr. Jag skulle nog hellre gå privat eller prova via vanliga vården i sånt fall, jag tror det skulle fungera likvärdigt för mig eftersom anknytning mm fungerar bra. Just nu känns läget okej, men vi har haft sådana perioder förut också.
Jag gissar när det gäller vården att om man inte hört från dem på en stund behöver de påminnas?

Det har du kanske säkert gjort iofs.

(Jag har en remiss från tandis till ngn special tandis i landstinget som är hmm 4 år gammal nu. Jag har inte påmint för jag är inte så brydd, mer nyfiken på om de faktiskt har en 4 år lång kö eller om de bara slänger/tappar bort remisser som ingen påminner om. Min man har en remiss som är inne på sitt 8 år nu :D den har hört av sig en gång, efter 5 år. Vi bryr oss inte om den heller, han gick privat redan efter ett par månader, eftersom han behövde kunna jobba de där 8 åren faktiskt (men om privatläkaren dör eller pensionerar sig vore det ju bra så att säga och ingen aning om vart man ska ringa för att be dem ev slänga den om den är kvar.). Man får se helt enkelt. Men jag menar att jag tror att de lätt tappar bort saker som man inte påminner om.)
 
Jag gissar när det gäller vården att om man inte hört från dem på en stund behöver de påminnas?

Det har du kanske säkert gjort iofs.

(Jag har en remiss från tandis till ngn special tandis i landstinget som är hmm 4 år gammal nu. Jag har inte påmint för jag är inte så brydd, mer nyfiken på om de faktiskt har en 4 år lång kö eller om de bara slänger/tappar bort remisser som ingen påminner om. Min man har en remiss som är inne på sitt 8 år nu :D den har hört av sig en gång, efter 5 år. Vi bryr oss inte om den heller, han gick privat redan efter ett par månader, eftersom han behövde kunna jobba de där 8 åren faktiskt (men om privatläkaren dör eller pensionerar sig vore det ju bra så att säga och ingen aning om vart man ska ringa för att be dem ev slänga den om den är kvar.). Man får se helt enkelt. Men jag menar att jag tror att de lätt tappar bort saker som man inte påminner om.)
Jo, jag hade ju hört av mig för länge sedan om jag inte hade hört nåt.
Men nu tänkte jag att maken får ta ansvar för sin egen bokning. Jag påminde lite förra veckan, men nä. Så, att. :banghead:
 
BVC är bättre på att fånga upp mammor som mår dåligt än pappor. Därför tror jag att du skulle få snabbare respons om du sökte vård än när din partner söker vård.
 
BVC är bättre på att fånga upp mammor som mår dåligt än pappor. Därför tror jag att du skulle få snabbare respons om du sökte vård än när din partner söker vård.
Det där gäller verkligen flera instanser också. Jag fick barn ett halvår före en dåvarande kollega. Ena förälderna hamnade i depression hos båda. Hon blev kontaktad av socialen som sa att de alltid hade som rutin att kliva in och se om de kunde hjälpa till när det var en nyfödd bebis och den här typen av problem. Vi fick aldrig någon kontakt, hjälp eller ens en fråga från någon hur det var i hemmet. Samma landsting och kommun, men i vårt fall var det pappan som mådde dåligt.
 
BVC är bättre på att fånga upp mammor som mår dåligt än pappor. Därför tror jag att du skulle få snabbare respons om du sökte vård än när din partner söker vård.
Usch vad irriterad jag blir på sånt. :devil:
Hittills har man viftat bort det när pappan försökt förklara delar av problemet: BVC :"jamen ni delar ju en del på tiden med barnet, det är jättebra - flera par gör inte ens det" och "pappor brukar inte tycka det är kul med barnet förrän de blir bortåt 1,5 år"
Företagsläkare: "om du bara skärper till dig, så ska du se att det går bra"

Ska det behöva gå så långt att den andra i förhållandet, dvs jag, också mår så dåligt att jag behöver slå näven i bortet för att det ska hända något alltså?
 
Usch vad irriterad jag blir på sånt. :devil:

Ska det behöva gå så långt att den andra i förhållandet, dvs jag, också mår så dåligt att jag behöver slå näven i bortet för att det ska hända något alltså?

Det korta svaret på din fråga är tyvärr JA. Så är det tror jag. Det borde inte vara så, men så är det. Sen får varje person välja vad hen vill göra med den informationen och hur hen ska agera på den informationen.
 
Det korta svaret på din fråga är tyvärr JA. Så är det tror jag. Det borde inte vara så, men så är det. Sen får varje person välja vad hen vill göra med den informationen och hur hen ska agera på den informationen.
Ok. Då får de väl skylla sig själva så att säga.
 

Liknande trådar

L
  • Låst
Relationer Jag vill bara veta OM nån har gått genom nånting som var så extremt jobbigt så ni inte trodde att ni skulle klara det men att ni ändå...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
6 564
Senast: Gunnar
·
Övr. Barn Mitt i en utredning med sonen. Skolan fungerar inte alls. Han är där och han ”sköter” sig, men det blir ingenting gjort. Läste just...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 520
Senast: Araminta
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 199
Senast: Blyger
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 060
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Strejk
  • Heltidsresan forts
  • Vem hjälper hjälparen?

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Valp 2023 -den andra
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp