malinois köp.. Hjälp

[Maniac123]

En hund som följer med ut i naturen, på skoterkörning och joggingturer, som fungerar med familjeliv och helt okomplicerat med en annan hund, som fungerar bra till sökarbete om det finns intresse för sådant - jag tänker på flatcoated retriever.
En ras som är som gjord för att hänga med sin flock på mycket fysisk aktivitet, som naturligtvis behöver mental aktivering också - och är så pass duktig att den används av tullen och polisen - men som är lättsam och glad oavsett vad man hittar på och hur tillvaron ser ut.

Håller med!

 

[WildWilma]

Hejsan

Går i tankarna om att utöka hundfamiljen och har länge funderat på just en malinois.
Är helt införstådd med vad rasen innebär och har haft omplacerings schäfrar i familjen sen tidigare.

Vi är väldigt aktiva och spenderar väldigt mycket tid ute i naturen med löpning, skoterkörning och annat.. Vår mindre blandras följer med överallt och de är så vi vill ha det.

Min närmaste granne har två stycken och kan inte säga något negativt om dem men när man googlar uppfödare ser man att många inte vill sälja hunden till ett "familjeliv" för att det helt enkelt inte går(?)

Har inga ambitioner att tävla eller ambitiöst skola hunden till något specifikt och undrar om jag helt är ute och cyklar angående ras.
Skydd/allmän lydnad är väl de ända jag skulle vara intresserad av att seriöst för instruktör träna.

Är väl medveten om att hundrasen måste passa ens livsstil och tänk så därför undrar jag om någon här kanske kan hjälpa mig och berätta mer

Mvh
Johanna

Hej!

Bra att du gör efterforskningar innan du köper hund! Jag har fetmarkerat den stora anledningen till att jag inte tror att ni kommer få ett kul liv med en rastypisk malinois. Mallen är en av de raser som verkligen kräver att få tydliga arbetsuppgifter för att fungera och må bra. De flesta av dem kräver ambitiös och målinriktad skolning från dag 1! Det är verkligen ingen ras man ska köpa om man inte har tydliga mål med hunden arbetsmässigt.

Jag kan själv drömma om en malle. Tycker de flesta är jättehäftiga i träning och arbete. Men nej det finns en vardag också och så länge jag inte kan dedikerad några timmar om dagen de flesta dagar till genomtänkt och målinriktad hundträning så kommer inte den rasen på fråga. Jag räknar inte heller med att det är en ras som skulle vara lätt att ha med på andra ej hundiga aktiviteter pga. deras drifter och jaktinstikt. Jag har växt upp med brukshundar och själv ägt och tränat brukshund målinriktat i 9 år! Jag tränar mina hundar mentalt 3-7 gånger per vecka utöver fysisk motion. Ändå anser jag inte att jag är rätt ägare till en malle!

 

[Piaff]

Av beskrivningen av det tilltänkta livet för hunden tänker jag också nån sorts retriever/spaniel! Själv hade jag gärna haft en flatte men kan också tänka mig att en labbe med lite tåga i sig kan passa in super. Kompis har en jaktlabrador som lever just det livet och det är en så härlig hund, hon är alltid med, glad i folk men lydig.

 

[toughcookie]

Jag har ett gäng hundvänner som har malle i tjänst, främst som sökhundar inom kriminalvården men också väktare. Alla hyllar sina hundar som kollegor och arbetsredskap och då är det framförallt deras uthållighet och förmåga att arbeta med samma intensitet timme ut och timme in som lyfts fram. Flera av dem säger i samma mening att de är jäkligt glada att de har hundgårdar för att de fungerar rätt dåligt som familjehundar.
Sen har jag tränings och tävlingskompisar med mallar, trevliga hundar som är fantastiska i arbete men jag hade nog inte velat ha en enda av dem hemma själv.
De poliser jag känner (2st) som haft malle som tjänstehund men bytt tillbaka till schäfer säger att mallen egentligen är oslagbar men att man aldrig vet vilken dag det kokar över i skallen på dem och då är de slut hur bra de
än har varit, de blir aldrig pålitliga igen.

 

[Åsa A]

Jag håller helt med @toughcookie och @WildWilma (och säkert fler som skrivit samma sak)!

Alltså, jag har haft brukshundar i drygt 30 år (schäfer, rottis, beauceron), jag är instruktör och jag tränar och tävlar i flera olika grenar men malle - nej, det kan jag bara inte tänka mig. Har även lovat min man att vi aldrig ska köpa malle...

Jag har flera vänner och bekanta som har/har haft malle och visst, det är helt fantastiska hundar när det kommer till arbetsvilja MEN de flesta av dem har inte varit jätteroliga att leva med i vardagen.

Snabba reaktioner, STOR kamplust och ofta rejält stor jaktlust - dödsfall pga att hunden blivit påkörd när den stuckit och jagat vilt är inte helt ovanligt. Mentalt stabila mallar är jobbiga nog men får man då en malle som kanske inte är fullt så stabil så kan det bli riktigt riktigt jobbigt... jag har tyvärr sett det hända och det är inte roligt för varken hund, ägare eller omgivning.

Har man inte ambition att träna och tävla aktivt med sin hund, eller använda den i tjänst, så tycker jag malle är helt fel val.

Visst, det finns mallar som inte kräver lika mycket, som inte är lika extrema, men de är undantag snarare än regel och ska man hitta en sån får man nog leta efter vuxna omplaceringar, inte köpa en valp och hoppas att den blir "lagom" - de flesta mallar är allt annat än "lagom"....

 

[Nattfjäril]

Alltså jag såg just en video på en malle som sprang-hoppade säkert 3 meter upp i ett träd för att ta figgen. o.O

 

[attheedge]

När jag läser tråden börjar jag själv undra om jag verkligen klarar av en malle... och då har jag själv haft två (där den senaste visserligen såldes vidare för att bli polishund) och tankar på en ny finns men efter att ha läst här är det nästan så jag tvekar

Alla dessa filmer som idag sprids på mallar som hoppar högt/långt för att nå figgar, leksaker, föremål etc. är visserligen ofta häpnadsväckande men gör rasen väldigt åtråvärd. Det känns som mallar idag är vad många amstaff var för typ 10-15 års sen, de hamnar i händer där de kan göra stor skada - just för att de ses som så "häftiga".

 

[Dentaku]

Jag håller helt med @toughcookie och @WildWilma (och säkert fler som skrivit samma sak)!

Alltså, jag har haft brukshundar i drygt 30 år (schäfer, rottis, beauceron), jag är instruktör och jag tränar och tävlar i flera olika grenar men malle - nej, det kan jag bara inte tänka mig. Har även lovat min man att vi aldrig ska köpa malle...

Jag har flera vänner och bekanta som har/har haft malle och visst, det är helt fantastiska hundar när det kommer till arbetsvilja MEN de flesta av dem har inte varit jätteroliga att leva med i vardagen.

Snabba reaktioner, STOR kamplust och ofta rejält stor jaktlust - dödsfall pga att hunden blivit påkörd när den stuckit och jagat vilt är inte helt ovanligt. Mentalt stabila mallar är jobbiga nog men får man då en malle som kanske inte är fullt så stabil så kan det bli riktigt riktigt jobbigt... jag har tyvärr sett det hända och det är inte roligt för varken hund, ägare eller omgivning.

Har man inte ambition att träna och tävla aktivt med sin hund, eller använda den i tjänst, så tycker jag malle är helt fel val.

Visst, det finns mallar som inte kräver lika mycket, som inte är lika extrema, men de är undantag snarare än regel och ska man hitta en sån får man nog leta efter vuxna omplaceringar, inte köpa en valp och hoppas att den blir "lagom" - de flesta mallar är allt annat än "lagom"....

Jag har flera klubbkompisar som har malinois och har precis som du sett vilket arbete de lägger ner på sina hundar. Under vintern, dvs viloperiod, kan det ändå bli rejäla pass med sök eller skydd någon gång i veckan och/eller flera fyspass med tävlingsmässig dragträning. Generellt bor de i hus med inhägnad tomt och hundgård, har inte barn som bor hemma och jobb där de kan ta med hunden.

Jag har också sett hur en normal förändring i livssituationen kan tvinga någon till att omplacera en malinois eftersom vardagen plötsligt inte fungerar längre. Det är riktigt sorgligt när det handlar om ett ekipage som tidigare trivts tillsammans.

 

[Dentaku]

När jag läser tråden börjar jag själv undra om jag verkligen klarar av en malle... och då har jag själv haft två (där den senaste visserligen såldes vidare för att bli polishund) och tankar på en ny finns men efter att ha läst här är det nästan så jag tvekar

Alla dessa filmer som idag sprids på mallar som hoppar högt/långt för att nå figgar, leksaker, föremål etc. är visserligen ofta häpnadsväckande men gör rasen väldigt åtråvärd. Det känns som mallar idag är vad många amstaff var för typ 10-15 års sen, de hamnar i händer där de kan göra stor skada - just för att de ses som så "häftiga".

Det är nog bättre att t o m ni som faktiskt haft malle funderar en extra gång än att de som vill skaffa sin första malinois inte tvekar alls.

Det kan säkert kännas lite överdrivet om man haft en vardag med en välfungerande malle. Jag kan känna lite så ibland när jag läser om hur jobbigt det skulle vara att ha hund öht och tittar på det exemplar av arten som nu ligger och sover i sängen bredvid mig. Så länge jag inte mår bra tar han det som sin uppgift att stanna vid min sida, han tvekar t o m när husse ska ta honom på långpromenad i skogen eller hitta på något annat. Han var lite vaktigare när det kom hit en hantverkare, men annars är det lätt att glömma bort att hundar faktiskt kräver motion och aktivering med en sådan hund.

Dock räcker det med att tänka på vår andra hund för att minnas att hundar har behov även när det inte passar en själv. Hon är utlånad till uppfödaren, och även om jag saknar henne något fruktansvärt passar det rätt bra. Hon är nämligen inte alls samma sorts inkännande enpersonshund och hade inte tyckt att mattes mående var skäl för att inte köra business as usual vad gäller motion och aktivering något längre tag.

 

[Piaff]

När jag läser tråden börjar jag själv undra om jag verkligen klarar av en malle... och då har jag själv haft två (där den senaste visserligen såldes vidare för att bli polishund) och tankar på en ny finns men efter att ha läst här är det nästan så jag tvekar

Alla dessa filmer som idag sprids på mallar som hoppar högt/långt för att nå figgar, leksaker, föremål etc. är visserligen ofta häpnadsväckande men gör rasen väldigt åtråvärd. Det känns som mallar idag är vad många amstaff var för typ 10-15 års sen, de hamnar i händer där de kan göra stor skada - just för att de ses som så "häftiga".

De ÄR ju häftiga, kan verkligen njuta av att titta på en riktigt duktig arbetande hund (iofs oavsett ras) men himmel vilket jobb det kräver.

 

[Snurrfian]

När jag läser tråden börjar jag själv undra om jag verkligen klarar av en malle... och då har jag själv haft två (där den senaste visserligen såldes vidare för att bli polishund) och tankar på en ny finns men efter att ha läst här är det nästan så jag tvekar

Alla dessa filmer som idag sprids på mallar som hoppar högt/långt för att nå figgar, leksaker, föremål etc. är visserligen ofta häpnadsväckande men gör rasen väldigt åtråvärd. Det känns som mallar idag är vad många amstaff var för typ 10-15 års sen, de hamnar i händer där de kan göra stor skada - just för att de ses som så "häftiga".

Nu har jag absolut noll sug efter en malle, helt fel typ av hund för mig men både du och jag har jakthundar som kräver en del för att vara de trevliga hundar som folk träffar. Jag kan inte säga att jag sliter ihjäl mig med Ville men visst lägger jag betydligt mycket mer tid än bekanta med sällskapshundar, men det liksom ingår i vardagen.

Jag tänker att jakthundar och brukshundar har lite samma problem, folk ser trevliga väluppfostrade individer och tänker att det verkar vara lättsamma hundar att ha men missar allt jobb som har skett före och under tiden. Ja Ville fungerar utmärkt att ta med en vecka på semester i en fjällby eller i storstan, ligger och vilar vid fikapauser osv men det är mycket jobb som ständigt pågår. Skulle någon fråga om wachtel var en lämplig ras för någon som gillade skogspromenader och hänga på fik i stan så skulle jag ha sagt tvärnej.

 

[Red_Chili]

Nu har jag absolut noll sug efter en malle, helt fel typ av hund för mig men både du och jag har jakthundar som kräver en del för att vara de trevliga hundar som folk träffar. Jag kan inte säga att jag sliter ihjäl mig med Ville men visst lägger jag betydligt mycket mer tid än bekanta med sällskapshundar, men det liksom ingår i vardagen.

Jag tänker att jakthundar och brukshundar har lite samma problem, folk ser trevliga väluppfostrade individer och tänker att det verkar vara lättsamma hundar att ha men missar allt jobb som har skett före och under tiden. Ja Ville fungerar utmärkt att ta med en vecka på semester i en fjällby eller i storstan, ligger och vilar vid fikapauser osv men det är mycket jobb som ständigt pågår. Skulle någon fråga om wachtel var en lämplig ras för någon som gillade skogspromenader och hänga på fik i stan så skulle jag ha sagt tvärnej.

Och det kan då jämföras med när någon tror att vi tränat massor(!) på att mina hundar ska vara tysta och lugna när vi åker kollektivtrafik tex. Faktum är att vi aldrig tränat på det öht. Vi har bara åkt när det råkat behövas och jag har hela tiden bara tagit för givet att det ska fungera (vilket det också gjort, förutom när jag haft en åksjuk hund). Det är ju något som hör till när man har min ras, att man kan lita på att de "bara fungerar" utan direkt ansträngning i vardagliga miljöer.

Till TS och andra:
Med tanke på hur otroligt stora skillnader det är mellan olika hundraser så är det verkligen jättejätteviktigt att läsa på om vad man köper! Det finns verkligen ingen anledning att köpa sig mer jobb än nödvändigt. Tro mig, det kommer alltid finnas saker som behöver tränas på med hunden, alltid problem att jobba på och alltid saker att oroa sig för. Genom att köpa en hund som passar så bra som möjligt till det liv man erbjuder så minskar dock "jobb-punkterna" och man kan fokusera på allt som är underbart och kul med att ha hund istället, alla de där roliga sakerna som man vill göra ihop med sin hund! Och som resultat blir livet roligare, både för ägare, hund och alla i ens närhet. En olycklig eller väldigt uttråkad hund är inte kul att ha. Varför ha hund om det inte är kul?

 

[attheedge]

Nu har jag absolut noll sug efter en malle, helt fel typ av hund för mig men både du och jag har jakthundar som kräver en del för att vara de trevliga hundar som folk träffar. Jag kan inte säga att jag sliter ihjäl mig med Ville men visst lägger jag betydligt mycket mer tid än bekanta med sällskapshundar, men det liksom ingår i vardagen.

Jag tänker att jakthundar och brukshundar har lite samma problem, folk ser trevliga väluppfostrade individer och tänker att det verkar vara lättsamma hundar att ha men missar allt jobb som har skett före och under tiden. Ja Ville fungerar utmärkt att ta med en vecka på semester i en fjällby eller i storstan, ligger och vilar vid fikapauser osv men det är mycket jobb som ständigt pågår. Skulle någon fråga om wachtel var en lämplig ras för någon som gillade skogspromenader och hänga på fik i stan så skulle jag ha sagt tvärnej.

Sant!
Nu ska jag inte heller säga att jag sliter ihjäl mig på våra, men visst ligger det en hel del jobb bakom som många inte ser. Och samtidigt är en del av det jobbet på något sätt helt naturligt när en valt en livsstil med jakthundar.

 

[YorkWann]

Av beskrivningen av det tilltänkta livet för hunden tänker jag också nån sorts retriever/spaniel! Själv hade jag gärna haft en flatte men kan också tänka mig att en labbe med lite tåga i sig kan passa in super. Kompis har en jaktlabrador som lever just det livet och det är en så härlig hund, hon är alltid med, glad i folk men lydig.

Jag tror nog en labbe hade passat, men en jaktlabrador tycker jag ändå inte man ska skaffa om man inte vill hålla på med någon form av apportering, eller iaf liknande...

 

[Dentaku]

Jag tror nog en labbe hade passat, men en jaktlabrador tycker jag ändå inte man ska skaffa om man inte vill hålla på med någon form av apportering, eller iaf liknande...

Jag tänker att det är väldigt lätt att lägga in lite apportering i en vardag med mycket friluftsliv. Mycket enklare än att lägga in det arbete som en malle kräver...

 

[YorkWann]

Jag tänker att det är väldigt lätt att lägga in lite apportering i en vardag med mycket friluftsliv. Mycket enklare än att lägga in det arbete som en malle kräver...

Jag jämförde på inget sätt labbe med malle, däremot skulle jag inte rekommendera JAKTlabrador till någon som har ett aktivt friluftsliv, då jag anser att de kräver mer än så. Jag skulle nog säga att man kanske bör ha lite mer ambitioner då, en labrador av andra linjer än utpräglad jaktlabbe tror jag absolut kan passa.

 

[Happimess]

Den enda mallen jag har känt på nära håll tävlades och tränades mycket aktivt inom bruks och skydd. Var en välstimulerad hund som ändock bodde i hundgård och absolut inte på något vis var en familjehund (överdriven lojalitet mot sin förare, visst skydd och vakt mot övriga familjemedlemmar osv).

Själv har jag haft Tervueren. Omplacering från släkting när hunden var lite till åren. Väldigt tuff och stursk hund som ung, mognade och mjuknade rejält senare. Var dock dunderaktiv hela sitt 13-åriga liv och tacklade bara av absolut sista veckan i livet.

Jag har så jäkla svårt att förstå varför man gör det så himla svårt för sig själv. Varför är det så många som suktar efter de allra mest aktivitetskrävande raserna när man kan få dundertrevliga hundar om man lägger ribban långt mycket lägre? Som jag ser det är det ganska många steg mellan "aktivt familjeliv med lite träning" och ett liv som passar en malinois. Livet med hund blir ju så himla mycket enklare om man är ärlig mot sig själv och rannsakar sina ambitioner, sina val och sina möjligheter.

 

[Nattfjäril]

Jag kan erkänna att jag tycker Lakenois är så otroligt vacker, och visst kan jag ibland känna att det vore himla läckert med en sån... MEN, som så många kloka människor sagt i den här tråden - varför göra det så otroligt svårt för sig?

Att ALLTID behöva ha stenkoll, lägga ner extrema mängder träning, välja bort att kunna unna sig en latvecka då och då, behöva anpassa sitt liv ganska extremt efter hunden och typ räkna med att en livsstilsförändring (och sådant råkar ju de flesta ut för då och då) kanske innebär att man måste göra sig av med den (och att om det händer så kanske det är svårt att hitta ett nytt hem som funkar...)

Det ska vara roligt att ha hund, och jag tror att för de allra flesta så blir det inte roligt med en superkrävande ras.

 

[snorp]

Som flera redan påpekat är det en hund med snabba reaktioner och det kan snabbt gå fel.

Gick i en stad med en instruktör som hade en mentalt bra ung malle. Runt hörnet kommer ett barn springande och mallen biter tag i jackan. Barnet skadades inte! Men det hade kunnat gå så fel. Mallen var inte aggressiv på något sätt, den reagerade bara på en retning. Föraren hade hunden nära sig och kunde nog inte gjort något annorlunda förutom haft munkorg.

Malle är inte en ras för alla och man ska noga tänka igenom om man vill och klarar att leva med en sån hund.

 

[Fetaost]

Som flera redan påpekat är det en hund med snabba reaktioner och det kan snabbt gå fel.

Gick i en stad med en instruktör som hade en mentalt bra ung malle. Runt hörnet kommer ett barn springande och mallen biter tag i jackan. Barnet skadades inte! Men det hade kunnat gå så fel. Mallen var inte aggressiv på något sätt, den reagerade bara på en retning. Föraren hade hunden nära sig och kunde nog inte gjort något annorlunda förutom haft munkorg.

Malle är inte en ras för alla och man ska noga tänka igenom om man vill och klarar att leva med en sån hund.

Just sånna här exempel är vanliga och är en av anledningarna till att polisen hellre väljer Schäfer än Malle.
Vet bla en incident där en Malle spårade en försvunnen person (ej skurk) och i ivern när den spårade fanns bet hunden personen i benet.
Mallar selekterar intryck sämre än gemne hund och aggerar snabbt på impuls. Bra egenskaper i vissa jobb men kan bli problematiskt utanför dessa arbeten.