Bygg är ju också en sjukt stor bransch med många olika organisationer och avdelningar. Själv jobbar jag på en medlemsorganisation och inte ett byggbolag, samt på en avdelning som är jämnt könsfördelad. Det gör såklart väldigt mycket. Ute i bodarna är jargongen betydligt värre och inne hos oss knappt märkbar i jämförelse, även om det uppenbarligen ändå dyker upp några tomtar här och var. De kvinnorna som jobbar ute på byggena har det rätt tufft, från vad vi får rapporterat. Det måste vara fruktansvärt
Så småningom blev han iaf avskedad pga sexuella trakasserier. Efter det var jag på ett litet företag med väldigt unga anställda, det var en helt annan och bättre värld! På nästa arbetsplats var det tyvärr mycket mer okej med en slipprig jargong och att tycka att jämställdhetsarbete var allmänt trams. Och attans vad de stackars kvinnor som på något vis inte räckte till i sin roll blev tilltvålade! Jag slapp åtminstone det, men snuskiga antydningar/skämt och allmän misogyni är tröttande. Plus att jag som "den arga feministen" liksom ställdes till svars när det dök upp jämställdhetsaktioner som folk inte gillade. ("Kärringarna vill ändå inte bli civilingenjörer!") Jag fattade inte hur mycket det påverkade mig förrän jag slutade och hamnade i ett mjukare, mer medvetet klimat. Tackolov! 
) Dels pga mobbning en gång i tiden, och dels för att jag avviker litegrann så det skaver från gruppen. Jag försöker leka kameleont och smälta in men det funkar inte riktigt. Jag märker det i stallet, och jag märkte det rejält som föräldraledig och som småbarnsförälder. Då hängde jag med papporna och de få likasinnade mammor jag träffade på för att stå ut, det är skönt att den tiden är förbi!
