Mansdominerade vs kvinnodominerade arbetsplatser (utbruten från Vad gör vi CXXIV)

På nästa arbetsplats var det tyvärr mycket mer okej med en slipprig jargong och att tycka att jämställdhetsarbete var allmänt trams. Och attans vad de stackars kvinnor som på något vis inte räckte till i sin roll blev tilltvålade! Jag slapp åtminstone det, men snuskiga antydningar/skämt och allmän misogyni är tröttande. Plus att jag som "den arga feministen" liksom ställdes till svars när det dök upp jämställdhetsaktioner som folk inte gillade. ("Kärringarna vill ändå inte bli civilingenjörer!") Jag fattade inte hur mycket det påverkade mig förrän jag slutade och hamnade i ett mjukare, mer medvetet klimat. Tackolov!

Känner Så mkt igen mig i detta. Jag har på sätt och vis alltid fått vara den som ska ställas tills vars för allt sådant just i egenskap av "den arga feministen". Tyvärr även privat.
 
Jag begriper inte. Finns det ett tomrum på kvinnodominerade arbetsplatser? Som just en man kan fylla? Obegripligt resonemang.

Inte alls. Du sitter bara fast i dina fördomar.

Om det du säger hade stämt hade könsfördelning saknat betydelse. Det är idag vedertaget att arbetsplatser med både män och kvinnor tenderar att leda till öppnare klimat. Varför detta om kvinnorna inte har ett hålrum att fylla på de mansdominerade arbetsplatserna eller männen ett hålrum att fylla på de kvinnodominerade arbetsplatserna?
 
Som jag sa tidigare. Det har varit grupper av kvinnor som gaddat ihop sig mot en person. Någon annan. Eller mig. Enstaka mobbare är enklare att as med. Men när en stor del av en arbetsplats bestämmer sig för att den här personen ska inte tro att hon kan komma hit och tro att hon är något. Då mår jag illa. Det är inte heller nån större idé att försöka stötta den som råkat illa ut, för då åker man med i samma släng.

Tacka vet jag mixade arbetsplatser. :)

Jag har precis samma erfarenhet fran nar jag jobbade som lagstadielarare i Sverige. Jag jobbade pa flera skolor och det fanns alltid en grupp kvinnor som "styrde". Om man, som undertecknad 🙄, inte fattade hur saker och ting skulle ga till enligt "gruppen" sa pratades det skit, det var oppna pikar nar jag steg in i fikarummet, eller man samlades for nagot mote av nagot slag.
Det var alltid de gruppen som styrde och bestamde vem som var accepterad och inte. Pa alla stallen slappte de mig efter ett tag och riktade om till nagon annan da jag ar lite besvarlig att mobba pa det viset, sa da hamnade jag i "ignore" gruppen i stallet ... vilket passade mig aldeles utmarkt. :p
 
Mans- och kvinnorollen är lite väl grova tillyxad i all sin enkelhet, för att kunna vara applicerbara på individ- och gruppnivå. Förväntningarna på hur kön ska vara påverkas ju även av klassbakgrund, utbildningsgrad, grupprocesser, yrkeskultur mm.
Man kanske kan se att kvinnor i stort förväntas prata om mode och barn i sociala sammanhang, men på individnivå blir det ju minst sagt tokigt.

I min värld har kön inte haft den största avgörande betydelsen för hur arbetsplatser har funkat. Könsroller påverkar absolut hur vi är och förväntas vara, men jag har inte sett några mönster om att kvinnor är mer mobbare, pratar illa bakom ryggen mm. Det har män också gjort. Den arbetsplats som varit mest osund var nog det pga dålig ledning och några mkt starka destruktiva informella ledare, av båda könen, som var nära pension.

Vi behöver bredda variablerna lite för att kunna analysera ngt så komplext som arbetsgrupper. Dock är könsroller mkt intressant att diskutera.
 
Jag tror mycket handlar om just erfarenheter också, och vart man själv har sina soft spots. Jag har erfarenhet av en sådan kvinnlig kollega som du beskriver, men hon har aldrig berört mig. Generellt sett har jag varit förskonad från kvinnliga intriger och konflikter, de senaste var väl igång på högstadiet men sedan dess har jag inte drabbats av dem. Varför en enstaka ihärdig typ inte tar upp särskilt mycket energi av mig. Mäns unkna kvinnosyn har jag drabbats desto värre av och då kan det räcka med någon enstaka som tycker att ”män och kvinnor har olika humor” för att jag ska se rött, även om det inte är personligt riktat. Det blir personligt för mig ändå. Som några skrev ovan kan det ju också vara både jobbigt och inte jobbigt alls att vara enda singeln osv.

Hade jag haft dåliga erfarenheter av mobbing från andra kvinnor så hade jag nog dragit mig för att hamna på en sådan arbetsplats också. Sen eftersom jag har grabbig jargong och övergrepp som soft spot i dagsläget kan man ju undra hur tusan jag hamnade inom bygg. Jag lär inte bli kvar här hela yrkeslivet ut, skulle jag tro.
Kan det vara olika personer som är irriterande för vissa kvinnor och för vissa män?

Jag är ofta irriterande för kvinnor har jag fått en känsla av, men har historiskt sett räknats som ganska harmlös på mer mansdominerade arbetsplatser (jag tror tyvärr jag har gått under liten, snäll och söt, om än med tolerans för sexistiska skämt som ligger nära noll.) (den enda som avskydde mig var den andra kvinnan. Jag var typ 23 då på ekonomi och omgivningen var verkstadsgubbar och en verkstadsgumma) Jag vet inte exakt vad jag gör som irriterar vissa kvinnor och har lyckats dämpa det lite på min nuvarande arbetsplats så det är funktionellt trots viss kvinnodominans (men man vet ju att om det börjar gå åt helvete så går det snabbt sedan, ser det på dem de irriterar sig på just nu.).
 
Jätteintressant tråd. Jag upplever som vissa varit inne på att jargongen och nivån könsuppdelning/könsstereotypisering har mycket att göra med bransch och andra sammanhang, mer än kön. Som akademiker som numer bor och verkar på landet bland byggjobbare, skogsarbetare, och bönder märker jag enorm skillnad. Det är mycket mer könsuppdelad kultur här, och jag förväntas vara på ett visst sätt just för att jag är man. Däremot har jag aldrig märkt att jag på något sätt blivit illa behandlad av de jag känner när jag inte lever upp till de förväntningarna, troligtvis för att de kan skylla på att jag är stadsmänniska. Hade jag varit född och uppvuxen här hade det varit en annan femma tror jag. De främlingar som ser mig i byn eller på kollektivtrafik kan ofta slänga en kommentar, sucka, skratta... och ja, det är 99% män - oftast de unga som nog har lite mer behov av att hävda sig socialt. Och ja, jag undviker vissa platser och tider, på grund av dessa män. Men, det har ju inte med arbetsplatsen att göra.

Som man som forskar/studerar genushistoria och HBTQ-historia har jag övervägande kvinnliga kolleger. Jag upplever också att jag väldigt mycket blir en i gänget med dem, och får se in mer "bakom kulisserna" - för lite kuliss är det; när vi umgås i större sammanhang med fler manliga kolleger (oftare krigshistoria, medeltidshistoria, etc) närvarande beter de sig lite annorlunda. Männen i sin tur behandlar mig mer som en av dem, trots att jag känner kvinnorna mycket bättre.

Den största skillnaden har jag märkt i hur mina kvinnliga kolleger bemöts av högre uppsatta/äldre. Som någon var inne på är det vi män som automatiskt väljs till fortbildning, får grants godkända, resor betalda, för det mesta. Och detta för mig trots att jag är en av de yngre, mindre erfarna, och många av mina kvinnliga kolleger bedriver mer prestigefylld forskning. Mina kvinnliga vänner ser ju detta, men det blir svårt att hantera ändå; om de säger ifrån om saken viftas det bort, och om jag säger ifrån blir det ofta "men ingen av tjejerna har ju klagat?". Men jag orkar inte med det, och brukar åtminstone försöka dra med mig någon av mina kolleger (som ofta är bättre lämpad imo) till konferenser och forskningsprojekt. Och hoppas att de blir professorer sen, och inte jag. Jag vill sitta här i min skog och skriva populärvetenskapligt kring all den bra forskningen de gör och ser över sen, istället :D

💪 :up:
Shit vad såna män som du behövs överallt.
 
Klart man strävar efter att vara stark. Men i det ligger också att man är medveten om sina svagheter.

En arbetsplats fungerar inte om alla ska luta sig mot någon annan. Och som man är man rätt värdelös på en kvinnodominerad arbetsplats om man inte kan fylla rummet med stabilitet och trygghet.
Menar du att kvinnor inte kan stå för stabilitet och trygghet utan det behövs en man för det?
 
Menar du att kvinnor inte kan stå för stabilitet och trygghet utan det behövs en man för det?

Som @Gry är inne på i i lägg #124 handlar det om personligheter. Men olika personlighetsdrag är olika vanliga hos kvinnor respektive män. Eftersom dessutom människor söker sig till dem som är dom lika, tenderar en viss typ av kvinnor att bli överrepresenterade på den kvinnliga arbetsplatsen och en annan typ av män överrepresenterade på de manligt dominerade arbetsplatserna.

Så jo, kvinnorna kan klara det själva men risken är att de kvinnor som klarar det inte i tillräckligt högt utsträckning finns där.
 
Kan det vara olika personer som är irriterande för vissa kvinnor och för vissa män?

Självklart, tänker jag rent spontant. Det är ju väldigt många faktorer som spelar in i huruvida folk kommer överens eller inte. Bara genom en enkel DISC-analys (som jag för övrigt är extremt skeptisk till) så ser vi våra olikheter ganska snabbt, långt bortom kön som faktor. Själv stör jag mig enorm på personer som pratar länge utan att komma till punkt, involverar mig i saker som inte är mitt ansvar eller tar beslut över mitt huvud kring saker som berör mig. Rätt så könlösa beteenden.

Om det är någon typ som stör sig på mig så skulle jag gissa att det är personer som inte vill ha förändring, då jag river upp och ner på allting ganska ofta när jag är missnöjd. Det är säkert en blandning mellan män och kvinnor där med.

Jag hade en kvinnlig kollega på mitt förra jobb som var en riktig bulldozer. Då var vi alltså ett bolag med enbart kvinnor, men hennes egenskaper uppskattades enormt vad jag kunde se (i motsats till hur kvinnor med kompetens behandlats av andra kvinnor i denna tråd). Själv brukade jag kalla henne vår "kassako" eftersom hon håvade in pengar som ingen annan. Tuff personlighet, full fart framåt, jobbigt ärlig ibland men väldigt snäll. Det fungerade utmärkt i många år, sedan kom det in en ny chef som gjorde sig av med henne. Jag tror inte denna nya chef tyckte om att få motstånd. Så visst finns det kvinnor som klipper varandra, men det är också lätt att fokusera på det i stället för att vi andra tjugo pers samarbetade alldeles utmärkt och uppskattade vår bulldozer enormt mycket.
 
Apropå "kvinnliga beteenden" så blev jag faktiskt indragen i en konflikt för några år sedan, den enda tjejosämjan som jag varit med om i vuxen ålder. Två vänner till mig blev oense då en utav dem hade haft en romans med en man, som den andre nu verkade ta vid och den första personen blev sårad. När jag pratade med andra vänner om det så sa många att "Aaaah, typiskt tjejer!" och jag stod som ett frågetecken. Njaaaee, inte alls typiskt tjejer skulle jag säga eftersom det faktiskt var första gången som jag stött på problemet. Om det hade varit väldigt typiskt så borde jag ha sett det oftare. Sen tänker jag att det händer väl män också, att någon känner sig trampad på när en vän inleder en relation med någon man kanske faktiskt gillade. Vad är det som är kvinnligt då? Att ha känslor kring det alls, eller att lyfta upp dem på bordet så det blir diskussion? Jag har sett tillräckligt många övertagna ragg i min närhet att jag har svårt att tro att det inte skulle sticka till i mäns hjärta någon gång. En gång hände det faktiskt framför ögonen på mig, men den mannen reagerade med ett långt utlägg om att vi kvinnor alltid väljer fel män osv.

Lite OT just jobbdiskussionen, men värt att fundera på varför man så enkelt kastar in beteenden i "kvinnligt" eller "manligt" när det kanske inte är varken eller utan bara mänskligt.
 
Självklart, tänker jag rent spontant. Det är ju väldigt många faktorer som spelar in i huruvida folk kommer överens eller inte. Bara genom en enkel DISC-analys (som jag för övrigt är extremt skeptisk till) så ser vi våra olikheter ganska snabbt, långt bortom kön som faktor. Själv stör jag mig enorm på personer som pratar länge utan att komma till punkt, involverar mig i saker som inte är mitt ansvar eller tar beslut över mitt huvud kring saker som berör mig. Rätt så könlösa beteenden.

Om det är någon typ som stör sig på mig så skulle jag gissa att det är personer som inte vill ha förändring, då jag river upp och ner på allting ganska ofta när jag är missnöjd. Det är säkert en blandning mellan män och kvinnor där med.

Jag hade en kvinnlig kollega på mitt förra jobb som var en riktig bulldozer. Då var vi alltså ett bolag med enbart kvinnor, men hennes egenskaper uppskattades enormt vad jag kunde se (i motsats till hur kvinnor med kompetens behandlats av andra kvinnor i denna tråd). Själv brukade jag kalla henne vår "kassako" eftersom hon håvade in pengar som ingen annan. Tuff personlighet, full fart framåt, jobbigt ärlig ibland men väldigt snäll. Det fungerade utmärkt i många år, sedan kom det in en ny chef som gjorde sig av med henne. Jag tror inte denna nya chef tyckte om att få motstånd. Så visst finns det kvinnor som klipper varandra, men det är också lätt att fokusera på det i stället för att vi andra tjugo pers samarbetade alldeles utmärkt och uppskattade vår bulldozer enormt mycket.
Ah, det är mest övrig social verksamhet som är en gungmyr tror jag (När det gäller rena jobbgrejor är det nog inte en diskrepans kvinnor/män utan same same.). De jag delat verksamhet har inte alltid haft riktigt kompatibla fritidsintressen eller samtalsrytm med mig tror jag där jag inte är jätteduktig på att bidra på rätt sätt om heminredning, husköp, bostadsmarknadsklättring, renovering, städning, hud, grejs ovanpå hud, dating osv även om jag hänger med hyggligt på mode och annat. Men det blir luckor där jag riskerar säga fel saker på fel sätt och jag är van vid kortare pauser (vilket jag försöker jobba på) samtidigt som jag jämförelsevis är ganska immun mot mansplaining och kan tjejsplaina tillbaka.
 
Senast ändrad:
Ah, det är mest övrig social verksamhet som är en gungmyr tror jag (När det gäller rena jobbgrejor är det nog inte en diskrepans kvinnor/män utan same same.). De jag delat verksamhet har inte alltid haft riktigt kompatibla fritidsintressen eller samtalsrytm med mig tror jag där jag inte är jätteduktig på att bidra på rätt sätt om heminredning, husköp, bostadsmarknadsklättring, renovering, städning, hud, grejs ovanpå hud, dating osv även om jag hänger med hyggligt på mode och annat. Men det blir luckor där jag riskerar säga fel saker på fel sätt och jag är van vid kortare pauser (vilket jag försöker jobba på) samtidigt som jag jämförelsevis är ganska immun mot mansplaining och kan tjejsplaina tillbaka.

Förstår! Jag tror många samtalsämnen på lunch och raster har en tendens att dra sig till sådant som många har gemensamt. Inredning, dejting, barn osv. och är man inte med på det tåget så måste det vara rätt påfrestande.
 
och du menar på fullt allvar att stabilitet och trygghet är ett manligt personlighetsdrag som kvinnor i regel saknar?

Nej!

Däremot är oro och ångest betydligt vanligare hos kvinnor än män. Och de kvinnor som har oro och ångest kommer att dra sig till kvinnligt dominerade arbetsplatser i högre utsträckning.
 
Förstår! Jag tror många samtalsämnen på lunch och raster har en tendens att dra sig till sådant som många har gemensamt. Inredning, dejting, barn osv. och är man inte med på det tåget så måste det vara rätt påfrestande.
Jag har ju bostad, man och barn och möbler jag trivs med :) men som sagt jag trivs ju tex med bostad och möbler och är ju då komplett ointresserad av att ändra på det och byta bil, bostad, soffa, barn, kök osv vart tredje år, har även i tio år lidit av brist på entusiasm för färgerna vitt och stockholmsgrått (om man piper, åh den mörkgrå/gröna var fin har man direkt klampat i klaveret), att gnodda på detsamma är inte heller ett personligt intresse :D likaså håller jag inte på med livspussel och sådant. Tyvärr är jag också dålig på att vara inkännande om dating, hopplöst :rofl: jag övar.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 048
Senast: Pratsch
·
Skola & Jobb Efter sommaren byter jag jobb, och från att ha arbetat i en kvinnodominerad bransch hela mitt liv (utbildning) så kommer jag att börja...
2 3
Svar
56
· Visningar
3 721
Senast: Verdandi
·
Gravid - 1år Detta blir ett skamfyllt inlägg med förmodligen bland det mest provocerande (har googlat och sett andra stackare be om hjälp o sen bli...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
22 643
Senast: cirkus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Roliga bilder och memes om katter!
  • Kattbilder #9
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp