Medicin för psykisk ohälsa

[Anonymulois]

Jag vet att medicin inte är svaret på alla problem när man mår psykiskt dåligt, men varför är vården så "ovillig"/ långsamma på att skriva ut antidepressiva till ungdomar som mår dåligt?

Jag har två unga döttrar (13 &16) som mår väldigt dåligt psykiskt och som båda mått dåligt en längre tid (inte av samma orsak och relativt oberoende av varandra) BUP är såklart inkopplade men den enda hjälpen som erbjuds är terapi.

Som mamma vill jag såklart att problemen ska lösas NU så mina barn kan må bra igen men förstår att det kommer ta lång tid, men jag kan inte riktigt förstå varför inte medicinering erbjuds?

 

[Coop]

Det är inget som ska göras lättvindigt eftersom preparaten ofta är för vuxna även om de används till yngre men då med stor försiktighet. Vårt barn fick aldrig någon terapi eller samtal med psykolog eller kurator det hade barnet behövt. Det enda vi har fått är medicin för ADHD, inga samtal ingen annan hjälp. Barnet har själv valt att inte äta medicin sedan flera år tillbaka. För att hen skulle få nån hjälp så betalar vi en psykolog privat. Det räcker dock inte längre och nu har hen fått antidepp utskrivet på VC. Psykiatrin vill inte ta emot hen som nu hunnit bli 18 eftersom hen inte äter ADHD medicin.
Det är kämpigt att vara förälder till barn som mår dåligt, man känner sig fruktansvärt maktlös men också frustrerad.
Jag har inte några råd att ge mer än att ha en nära dialog med BUP så de får så mycket information som möjligt för att kunna hjälpa dina barn.
Hoppas att ni hittar en väg framåt

 

[Badger]

Jag vet att medicin inte är svaret på alla problem när man mår psykiskt dåligt, men varför är vården så "ovillig"/ långsamma på att skriva ut antidepressiva till ungdomar som mår dåligt?

Jag har två unga döttrar (13 &16) som mår väldigt dåligt psykiskt och som båda mått dåligt en längre tid (inte av samma orsak och relativt oberoende av varandra) BUP är såklart inkopplade men den enda hjälpen som erbjuds är terapi.

Som mamma vill jag såklart att problemen ska lösas NU så mina barn kan må bra igen men förstår att det kommer ta lång tid, men jag kan inte riktigt förstå varför inte medicinering erbjuds?

(obs helt okunnig)
De har ju såvitt jag förstått en hel del biverkningar och är mycket svårare att fasa ur än man trodde har jag för mig. Kan det vara därför.

 

[MiaMia]

Tror (?) att det anses viktigare med ungdomar att man inte riskerar att medicinera för att "ta bort" symptom på något som har bakomliggande orsaker utan att ta reda på varför de drabbats av de psykiska problemen.

 

[MiaMia]

(obs helt okunnig)
De har ju såvitt jag förstått en hel del biverkningar och är mycket svårare att fasa ur än man trodde har jag för mig. Kan det vara därför.

Och att man kanske inte vet så noga hur det påverkar långsiktigt att man fipplar med signalsubstanser under en period då hjärnan utvecklas mycket? Många mediciner är inte utprovade på samma sätt för personer som inte är vuxna. (lika okunnig)

 

[Rosett]

Det är rätt stor risk för självmordstankar/planer som biverkning hos barn/ungdomar, är nog därför och för att hjärnan är outvecklad som man vill undvika antidep.

 

[Happimess]

Jag vet att medicin inte är svaret på alla problem när man mår psykiskt dåligt, men varför är vården så "ovillig"/ långsamma på att skriva ut antidepressiva till ungdomar som mår dåligt?

Jag har två unga döttrar (13 &16) som mår väldigt dåligt psykiskt och som båda mått dåligt en längre tid (inte av samma orsak och relativt oberoende av varandra) BUP är såklart inkopplade men den enda hjälpen som erbjuds är terapi.

Som mamma vill jag såklart att problemen ska lösas NU så mina barn kan må bra igen men förstår att det kommer ta lång tid, men jag kan inte riktigt förstå varför inte medicinering erbjuds?

1. Forskningen kring antidepressiv medicinering och ungdomar har varit till stor del sponsrad av läkemedelsbolag, präglats av fusk, korruption, spökskrivande och andra kontroverser. Det finns alltså få reliabla studier som faktiskt säger något om antidepressivas effektivitet hos ungdomar.

2. Vården är inte alls ovillig att skriva ut antidepressiva till ungdomar, tvärtom ökar förskrivningen mångfaldigt globalt (mellan ca 1980 och tidigt 2010-tal ökade förskrivningen 14-falt) trots att forskningsläget kring det är korrupt och trots att:

3. Ett biverkningsfynd som gjorts i många av de kontrollerade studier som finns är ökad suicidalitet hos ungdomar som behandlas med antidepressiva. Bara det är absolut anledning nog att vara jävligt restriktiv.

4. Vad gäller vuxna brukar det landa i att antidepressiva och samtalsterapi har ungefär samma stöd. Med tanke på nämnda risker med antidepressiva tycker jag det är fantastiskt att dina döttrar blivit erbjudna samtal.

Jag förstår att det är frustrerande att se sina barn må dåligt, men vad du skriver stämmer helt enkelt inte, och jag tycker du ska vara oerhört tacksam för att de erbjudits samtalsterapi.

 

[SiZo]

Jag vet att medicin inte är svaret på alla problem när man mår psykiskt dåligt, men varför är vården så "ovillig"/ långsamma på att skriva ut antidepressiva till ungdomar som mår dåligt?

Jag har två unga döttrar (13 &16) som mår väldigt dåligt psykiskt och som båda mått dåligt en längre tid (inte av samma orsak och relativt oberoende av varandra) BUP är såklart inkopplade men den enda hjälpen som erbjuds är terapi.

Som mamma vill jag såklart att problemen ska lösas NU så mina barn kan må bra igen men förstår att det kommer ta lång tid, men jag kan inte riktigt förstå varför inte medicinering erbjuds?

Det finns biverkningar som är mer eller mindre allvarliga. Min sexlust stängdes av av antidepressiva. Jag åt bara tabletterna ca ett halvår, men sexlusten kom aldrig tillbaks. Det är snart 10 år sedan.

 

[Anonymulois]

1. Forskningen kring antidepressiv medicinering och ungdomar har varit till stor del sponsrad av läkemedelsbolag, präglats av fusk, korruption, spökskrivande och andra kontroverser. Det finns alltså få reliabla studier som faktiskt säger något om antidepressivas effektivitet hos ungdomar.

2. Vården är inte alls ovillig att skriva ut antidepressiva till ungdomar, tvärtom ökar förskrivningen mångfaldigt globalt (mellan ca 1980 och tidigt 2010-tal ökade förskrivningen 14-falt) trots att forskningsläget kring det är korrupt och trots att:

3. Ett biverkningsfynd som gjorts i många av de kontrollerade studier som finns är ökad suicidalitet hos ungdomar som behandlas med antidepressiva. Bara det är absolut anledning nog att vara jävligt restriktiv.

4. Vad gäller vuxna brukar det landa i att antidepressiva och samtalsterapi har ungefär samma stöd. Med tanke på nämnda risker med antidepressiva tycker jag det är fantastiskt att dina döttrar blivit erbjudna samtal.

Jag förstår att det är frustrerande att se sina barn må dåligt, men vad du skriver stämmer helt enkelt inte, och jag tycker du ska vara oerhört tacksam för att de erbjudits samtalsterapi.

Jag är oerhört tacksam för samtalsterapin de får, tro inget annat, och självklart är det risken för biverkningar, svårigheter att fasa ut medicin och allt annat som gör att tjejerna inte får medicin.

Men båda två har uttryckt (på olika sätt men lika oroande) att de inte vill leva längre. En har gjort försök att avsluta, en har förberett för att avsluta. De mår redan så fruktansvärt dåligt att jag har fullständig panik. Jag vill att sjukvården gör ALLT.

Missförstå mig inte, jag tar in era argument och inser väl egentligen också att medicin kanske inte är utvägen, men vill att något mer ska göras. Vet dock inte vad.

 

[Happimess]

Jag är oerhört tacksam för samtalsterapin de får, tro inget annat, och självklart är det risken för biverkningar, svårigheter att fasa ut medicin och allt annat som gör att tjejerna inte får medicin.

Men båda två har uttryckt (på olika sätt men lika oroande) att de inte vill leva längre. En har gjort försök att avsluta, en har förberett för att avsluta. De mår redan så fruktansvärt dåligt att jag har fullständig panik. Jag vill att sjukvården gör ALLT.

Missförstå mig inte, jag tar in era argument och inser väl egentligen också att medicin kanske inte är utvägen, men vill att något mer ska göras. Vet dock inte vad.

Nej jag förstår att man känner sig oerhört hjälplös som förälder i en sådan här situation. Men utifrån vad du berättar tror jag det är bra att de inte medicineras, med tanke på suicidrisken som biverkning och vad de redan uttryckt.

Prata med Bup, prata om din oro och din frustation och om det finns något mer som kan göras eller erbjudas. Dock finns det ju bara en begränsad uppsättning verktyg att ta till, och där är ju samtal (och eventuell medicinering) centralt.

 

[Grazing]

Jag vet att medicin inte är svaret på alla problem när man mår psykiskt dåligt, men varför är vården så "ovillig"/ långsamma på att skriva ut antidepressiva till ungdomar som mår dåligt?

Jag har två unga döttrar (13 &16) som mår väldigt dåligt psykiskt och som båda mått dåligt en längre tid (inte av samma orsak och relativt oberoende av varandra) BUP är såklart inkopplade men den enda hjälpen som erbjuds är terapi.

Som mamma vill jag såklart att problemen ska lösas NU så mina barn kan må bra igen men förstår att det kommer ta lång tid, men jag kan inte riktigt förstå varför inte medicinering erbjuds?

Jag har inte upplevt att vården skriver ut mindre mediciner till barn, det är faktiskt lite konstigt att ingen medicin har erbjudits. Trots allt så kan faktiskt medicineringen vara livsavgörande, biverkningarna är en lätt sak att ta ifall alternativet är att lida av depression, depression skadar trots allt också otroligt mycket. Ni har nog tyvärr råkat ut för en läkare som kanske inte riktigt tror på medicinering alternativt har fått kritik att skriva ut för mycket.

Och ja, självmordsrisken kan öka vid insättning av antidepressiva men det kan man lösa genom en korta inläggning i början ev ha en stor uppsikt första tiden. Den ökar ju vid alla åldrar, inte bara för barn.

 

[MiaMia]

biverkningarna är en lätt sak att ta ifall alternativet är att lida av depression

Så där grovt kan du inte förenkla.
Det finns biverkningar som är värre än det medicinen skrivs ut för.

Så klart inte för flertalet, men att bara avfärda och negligera faktumet är ignorant.
Det behövs alltid avvägningar, bedömning av risker osv.

 

[TinyWiny]

Jag har full respekt och förståelse för dina tankar men att ge barn antidepressiva är inte heller någon snabb lösning och ofta blir det än värre under insättningen de första 6-12 veckorna (lite olika beroende på medicin). Det stora problemet med barn/unga med psykisk ohälsa som får medicin är att de riskerar att inte komma vidare på ett naturligt sätt i sin egen utveckling och mognad vilket i sig kan ge andra problem.

Jag är väldigt kluven inför antidepressiva till unga för självklart kan det vara nödvändigt ibland men ibland blir det istället som att sätta plåster på ett benbrott. De seriösa forskningsstudier som finns säger att det är ungefär samma hjälp med rätt antidepressiv medicin som med rätt terapi. Observera ordet rätt. Det kan innebära att det tar tid att hitta rätt medicin men också tid att hitta rätt typ av terapi. Ett av de stora problemen jag ser är att det på många psykiatriska mottagningar inte finns valet att byta behandlare utan man får den man får och fungerar inte det med den behandlaren så finns det ingen annan att byta till. För det är ju så att hur bra en person än är på sitt jobb så kanske matchningen inte fungerar alls och då kommer man ingenstans. Jag tycker att du ska prata med bup om dina tankar och funderingar och också fråga om det går att byta behandlare om det känns fel med de behandlare de har nu.

 

[Grazing]

Så där grovt kan du inte förenkla.
Det finns biverkningar som är värre än det medicinen skrivs ut för.

Så klart inte för flertalet, men att bara avfärda och negligera faktumet är ignorant.
Det behövs alltid avvägningar, bedömning av risker osv.

Biverkningarna av depressioner är döden, och det är ganska allvarligt. Man ska inte ta lätt på det, det fruktansvärda att lida av depressioner till den grad att man inte vill leva längre är mycket värre än biverkningar från mediciner som faktiskt kan fungera.

Att medicinera för att man har en tillfälligt jobbig period är fel ja, men att inte medicinera en faktiskt allvarlig depression är faktiskt fel. Depressioner är ingenting som man kan prata sig ur alltid, det är en sjukdom och behöver behandlas för att det inte ska ge långvariga effekter som påverkar resten av livet i värsta fall.

 

[godisklubba]

Biverkningarna av depressioner är döden, och det är ganska allvarligt. Man ska inte ta lätt på det, det fruktansvärda att lida av depressioner till den grad att man inte vill leva längre är mycket värre än biverkningar från mediciner som faktiskt kan fungera.

Att medicinera för att man har en tillfälligt jobbig period är fel ja, men att inte medicinera en faktiskt allvarlig depression är faktiskt fel. Depressioner är ingenting som man kan prata sig ur alltid, det är en sjukdom och behöver behandlas för att det inte ska ge långvariga effekter som påverkar resten av livet i värsta fall.

Så är det inte för alla. Jag har haft en antidepressiv medicin som hade rent ut sagt vidriga biverkningar. Trots att jag visste att medicinen skulle kunna ge mig stöd på vägen att komma ur min depression så kunde jag inte stå ut med biverkningarna. Helt ärligt så var det mer bekvämt att ha tankar som "jag orkar inte leva mer" (+ allt möjligt annat) än att ta medicinen.

Det ÄR fruktansvärt att lida av depression och man ska inte ta lätt på det. Men biverkningarna av en medicin kan vara värre och det ska man inte heller ta lätt på. Det är inte så enkelt som att biverkningarna alltid är ett bättre val än sjukdomen.

 

[Cherarriduracell]

Som tidigare skrivit är det väldigt vanligt med suicidtankar när man sätter in SSRI, främst på yngre. Jag tycker det är bra att man är försiktig med att skriva ut dem, även om jag förstår din frustration över att inte barnen kan få hjälp nu direkt.

 

[Hippocampus]

Medicin hjälper inte alltid grundproblemet och samhället kan ju inte medicinera bort sina medborgare kan jag tycka.

 

[Grazing]

Så är det inte för alla. Jag har haft en antidepressiv medicin som hade rent ut sagt vidriga biverkningar. Trots att jag visste att medicinen skulle kunna ge mig stöd på vägen att komma ur min depression så kunde jag inte stå ut med biverkningarna. Helt ärligt så var det mer bekvämt att ha tankar som "jag orkar inte leva mer" (+ allt möjligt annat) än att ta medicinen.

Det ÄR fruktansvärt att lida av depression och man ska inte ta lätt på det. Men biverkningarna av en medicin kan vara värre och det ska man inte heller ta lätt på. Det är inte så enkelt som att biverkningarna alltid är ett bättre val än sjukdomen.

Depression är en sjukdom, precis som fysiska sjukdomar och dom tvekar inte många att medicinera trots biverkningar. Depression är en dödlig sjukdom dessutom som är värre än biverkningar från mediciner, man får inte glömma bort det. Det är inte bara en jobbig sjukdom, den är livsfarlig och den går långt ifrån alltid att prata bort.

Har man prövat med samtalsterapi som man dessutom om man mår tillräckligt dåligt inte har någon nytta av så ska man få tillgång till medicin om man vill det, allt annat är inhumant tycker jag.

Och nej, jag tycker inte man ska ge det lättvindigt heller, men det är knappast lättvindigt när andra alternativ är prövade.

 

[Cherarriduracell]

Depression är en sjukdom, precis som fysiska sjukdomar och dom tvekar inte många att medicinera trots biverkningar. Depression är en dödlig sjukdom, man får inte glömma bort det. Det är inte bara en jobbig sjukdom, den är livsfarlig och den går långt ifrån alltid att prata bort.

Jag tror ingen i tråden är hundra procent emot att ungdomar får psykofarmaka där det behövs. Argumenten verkar ju vara att det ska undersökas vilka bakgrundsfaktorer det finns så man behandlar på rätt sätt. Det är väldigt få personer som blir friska bara de får lite Sertralin utskrivet, men medicinen hjälper många av de som behöver medicinen. Eftersom vanliga biverkningar hos unga är ökad suicidrisk är det väl oerhört rimligt att man är försiktig med insättandet av sådana preparat. Man får ju väga boten mot soten så att säga och ta det minst dåliga alternativet i varje enskilt fall

 

[Grazing]

Jag tror ingen i tråden är hundra procent emot att ungdomar får psykofarmaka där det behövs. Argumenten verkar ju vara att det ska undersökas vilka bakgrundsfaktorer det finns så man behandlar på rätt sätt. Det är väldigt få personer som blir friska bara de får lite Sertralin utskrivet, men medicinen hjälper många av de som behöver medicinen. Eftersom vanliga biverkningar hos unga är ökad suicidrisk är det väl oerhört rimligt att man är försiktig med insättandet av sådana preparat. Man får ju väga boten mot soten så att säga och ta det minst dåliga alternativet i varje enskilt fall

Det handlar inte om att äta en medicin och sen behöver man inte jobba med sig själv, det är medicin i kombination med bra terapi som ger dom bästa förutsättningarna. Att begära att någon ska bli frisk från en depression utan medicin är mycket begärt då det är svårt att ta till sig behandlingar när man inte får någon extra hjälp.

Och ökad suicidrisk är det alltid oavsett ålder. Det kommer man inte ifrån i början. Därför ska det ges i kombination med terapi.

Depressioner får man inte blanda ihop med en sämre period eller en tillfällig dipp i livet, det är fortfarande en fruktansvärt allvarlig dödlig sjukdom som ofta faktiskt inte går över av sej självt. Kroppen kanske faktiskt har en brist som gör att det är omöjligt att må bra utan medicin.

Men oavsett så spelar det mindre roll vad man tycker om läkaren bestämt sig för att inte skriva ut medicin. Läkare har väldigt olika åsikter om det där.