Medicintrubbel + hjärnförlust....

Enya

Trådstartare
Jag längtar efter den dagen jag faktiskt får använda min hjärna igen! Det är 5 år sedan jag började med min epilepsimedicin Lamotrigin. Det är alltså 5 år sedan min hjärna togs över av medicndimma som värsta missbrukaren. Skillnaden är väl att jag inte blir hög av den utan bara jävligt trög och korkad. Ibland orkar jag inte med mig själv. Ibland blir jag rädd för mig själv. Mitt minne Eller minnet jag inte har längre sedan 5 år tillbaka. Min hjärna stannar inte upp i nuet, den registrerar saker på en liten nivå, men det är som man brukar säga- in genom ena örat och ut genom andra. Det är verkligen så och jag gör inte det med flit. Jag kan glömma vad som sägs till mig, jag glömmer vad jag ska göra och jag glömmer vd som händer runt mig, jag är inte uppmärksam nog helt enkelt. I går kväll t.ex. när jag skulle gå ner för min betongtrappa så tänkte jag inte på att det var trappsteg utan jag bara gick som på plan mark. Jag gjorde en fin vurpa ner för trappan och fick en del blåmärken och skrapmärken och ännu en bula i skallen. Skillnaden är väl att jag nu vet var den kommer ifrån. I morse hos hästen trampade jag som vanligt på trappan när jag skulle ner från loften, men missade första trappsteget och landade på nästa som tur var. Jag såg inte det översta trappsteget. Så här brukar det faktiskt inte vara....

Jag äter 100 mg tabletter och tar två på morgonen och två på kvällen. Enligt blodproverna på läkemedelskoncentrationen ligger det för lågt men så länge det funkade tyckte min läkare att vi skulle köra på den dosen. Det funkar inte längre, har inte funkat sen ett halvår tillbaka minst. Min EP är i gungning på ett väldigt irriterande sätt. Det märks när jag är vaken och det märks när jag sover.

I onsdags tog min medicin slut, men det skulle inte vara några bekymmer då jag har samma medicin i lägre dos kvar sedan höjningen och det är bara att ta 4 av dem två gånger om dagen istället (det är ok av läkaren). Smarta jag, utan hjärna, som inte tänker innan jag handlar, som ibland bara gör feeel... jag doserade i min lilla dosett två tabletter två gånger om dagen, som vanligt. Jag som ändå räknat ut att jag skulle ha 4 istället för 2 per gång. Jag kom på i dag att jag under en hel vecka fått i mig halva dosen. Jag har dessutom glömt min medicin lördag kväll och söndag morgon och ändå inte reflekterat över för lite antal tabletter.

Det förklarar så mycket den senaste veckan. Det förklarar mitt humör- ena stunden glad och positiv, nästa långt ner under jorden av deppighet och sorg. Jag har den senaste tiden sörjt min hund Enya mer än förut, av förklarliga skäl då jag inte längre har hennes aska här. Jag kan förstå sorgen där. Men den är alltså ovanlig tung, riktigt tung. Jag sörjer min man nästan som när han dog, det är samma ilska, frustration och sorg över att han är död (några här minns kanske min tråd när han dog...), att jag inte har någon människa att älska utan bara en idiot som gick och dog utan att jag fick följa med och att det är mitt fel och att jag får skylla mig själv. Jag vill bara ha honom och ingen annan och samtidigt vill jag vara som alla andra, det är som att vara olyckligt kär ibland.
Den värsta känslan är nog just döden- känslan av att jag har velat ta livet av mig, en önskan om att dö. I ena stunden känner jag att ingen bryr sig om mig, alla är elaka mot mig och livet är ett helvete, så jag behövs inte. Jag är bara olycklig och gnällig och vi vet väl alla här vad man tycker om gnälliga människor som har offerkoftan på? I nästa stund kan jag känner att jag är löjlig och har mycket att se fram emot. För det är jag och för det har jag.

Jag är inte självmordstypen, jag anser att jag hade min chans när min man dog (ja jag anser det vara en chans) och sedan aldrig mer, jag har för mycket att uppleva och vara med om, jag har barn, jag har djur, jag har mig själv att leva för. Denna veckan har INGET av det varit viktigt, speciellt inte jag själv. Jag är så glad så här i efterhand att jag varit mycket hemma och ensam utan någon och att jag inte åkt tåg eller varit i stan bland bilar.

I dag tog jag hela dosen som vanligt och känner nog mig lugnare i sinnet, men hemskt trött. Hoppas det första håller i sig och det andra försvinner.

Jag har nyss mailat Neurologen om att jag vill ha första bästa tid när läkaren kommer från semestern, och förklarat mina problem, så jag hoppas jag får svar typ...nu om att en tid är på väg.

Men vet ni vad det värsta är? Det finns ju ingen EPmedicin som är bättre! ALLA har just dåligt minne och tröghetskänsla som biverkning! :arghh::arghh::arghh:
Jag har googlat och folks erfarenheter är just att det är trögheten som är vanligt att känna oavsett sort. Att vara utan medicin kan jag inte vara, har anfall som det är nu redan, tror dessutom att ryckningarna och oron på natten är p.g.a. min EP, och när jag nickar till (oftare än vanligt) har nog inte med sömn att göra utan också med min EP. Jag ska ta upp det med min läkare, det skulle kanske sitta fint med en ordentlig utredning igen.

Men tänk om inget hjälper?! Tänk om jag alltid kommer vara så här förvirrad och ha anfall?? Även om de sällan är så jättestora, så stör de mig i mitt liv!!!

Jag beter mig för tusan helt sjukt och stört! Man är inte sin sjukdom, men just nu är min sjukdom hela mitt liv- den har knyckt mig fullständigt känns det som!:arghh:


Detta blev visst långt, men du som har läst och bryr dig, tack så mycket!:
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Tråkigt att du har det så jobbigt.

Det finns viss forskning som tyder på att yoga kan hjälpa vid epilepsi. En del blir hjälpta men hur det påverkar behovet av medicinering vågar jag inte svara på alls. Kanske det kan vara värt att prova?

En sammanställning av forskningsrapporter som berör bl.a. epilepsi finns här: http://www.medicinskyoga.se/?verk=forsk&list=int&kat=3
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag känner så med dig, Enya!

Jag tar ju också lamotrigin (dock Lamictal men det är samma aktiva substans) - 150g två gånger om dagen. Började med 25 mg, sedan 50 mg och sedan 100 mg en gång om dagen, därefter 150 mg en gång om dagen och sedan efter ett dubbelt grand mal dubblade en läkare på akuten dosen - vilket min egen neurolog tyckte var liiiite att ta i, men det har fungerat - peppar peppar - så jag kör väl på det tills jag har lämnat prover nästa gång.

Just det där med dimman i skallen känner jag igen. Ibland är det helt okej, ibland glömmer jag totalt vad jag pratar om och kan säga jättekonstiga saker som inte alls har med samtalet att göra.

Vad gäller humör och självmordstankar gör du HELT rätt i att se till att få träffa din neurolog så snart som möjligt - om jag var som du hade jag bett att få träffa en annan neuro-läkare som kan träffa dig snabbt! Lamotrigin är ju lite speciell eftersom den även används för att behandla bipolär sjukdom, så man ska ha koll på sådana allvarliga humörsvängningar då den ju faktiskt påverkar serotonin och liknande i hjärnan också (som jag har förstått det).

Alla ep-mediciner har ju mer eller mindre samma biverkningar, men min neurolog har sagt att lamotrigin som aktiv substans är en av de enklare. När jag började hade jag mest fysiska biverkningar - illamående och kräkningar, yrsel och svimningskänslor och den där groteska tröttheten när man tror att man ska somna stående - men efter höjningen blev det även mer psykiskt jobbigt. Sömnstörningar, panikångest, svindelkänslor, något lutande åt social fobi för att jag var så rädd att få anfall ute bland folk (de sista fyra jag hade var just ute bland folk långt utanför min bekvämlighetszon) - när jag tog upp det med läkaren på akuten som dubblade medicindosen påstod han att det inte fanns några mediciner för att dämpa ångest som inte är beroendeframkallande.

Vilket min egen neurolog sedan sa var bullshit och skrev ut Citalopram (SSRI) åt mig, som jag nu tar 20 mg av per dag - och det har faktiskt gjort susen! Både vad gäller humör och gröt i hjärnan faktiskt. Jag sover bättre men är mindre trött på dagarna, panikångesten har lagt sig - visst, ibland blir det jobbigt bland mycket folk eller med mycket intryck på en gång, men det är inte alls som förut.

Ibland har jag två-tre sömnlösa nätter i rad och då blir jag väldigt skör i en dag eller två - känns ungefär som att vara fruktansvärt bakfull - men det rättar till sig ganska snabbt. Glömmer jag medicinen är jag ett vrak i ett dygn efteråt.

Ursäkta om detta blev lite flummigt, tankarna strömmade mest ur fingrarna på mig. Vill du prata så finns jag på MSN / Skype, annzah@live.co.uk.

KRAM till dig!
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag har inget vettigt att komma med egentligen, jag har ingen erfarenhet av den typen av mediciner. Dock vet jag hur jävligt man kan må av en del mediciner så jag skickar en stor kram!
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Men ska man inte var vig för att yoga...typ :o Jag får ju inga höga poäng för vighet precis, även om jag inte vill beteckna mig som ovig med tanke på min höga vikt.

Jag hittade inget om ep i din länk, eller är det jag som läser slarvigt?
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Men ska man inte var vig för att yoga...typ :o Jag får ju inga höga poäng för vighet precis, även om jag inte vill beteckna mig som ovig med tanke på min höga vikt.

Närå! En skön grej med yoga - tycker jag - är att det inte är någon som pushar en. Är det något man inte mäktar med så gör man så gott man kan, alternativt bara slappnar av. Så är det i alla fall på Friskis :)
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Nu äter ju jag Lamotrigin av andra orsaker, men har inte alls märkt av det du beskriver (eller så är min hjärna för trög för att fatta det:p)

Med det vill jag säga att det ju KAN bli bättre av att byta, man reagerar ju olika på olika saker!

Hoppas att du snabbt får hjälp!
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag räknade lite snabbt och ep nämndes i ca 10 rapporter. Jag vet inte vilken webbläsare du har men i Firefox kan du klicka på ctrl+F så får du upp en liten sökruta längst ner där du kan skriva epile... o.s.v. så markerar webbläsaren var ordet förekommer. Borde finnas någon liknande funktion i andra webbläsare.

Jag vet ju inte exakt vilken typ av yoga de har undersökt så jag vet inte vad som krävs fysiskt för att göra det som de forskat om. Själv är jag mest bekant med den medicinska yogan och den är anpassad för folk med rörelsehinder. Där behöver du i alla fall inte vara vig.
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag känner så med dig, Enya!

Jag tar ju också lamotrigin (dock Lamictal men det är samma aktiva substans) - 150g två gånger om dagen. Började med 25 mg, sedan 50 mg och sedan 100 mg en gång om dagen, därefter 150 mg en gång om dagen och sedan efter ett dubbelt grand mal dubblade en läkare på akuten dosen - vilket min egen neurolog tyckte var liiiite att ta i, men det har fungerat - peppar peppar - så jag kör väl på det tills jag har lämnat prover nästa gång.

Just det där med dimman i skallen känner jag igen. Ibland är det helt okej, ibland glömmer jag totalt vad jag pratar om och kan säga jättekonstiga saker som inte alls har med samtalet att göra.

Vad gäller humör och självmordstankar gör du HELT rätt i att se till att få träffa din neurolog så snart som möjligt - om jag var som du hade jag bett att få träffa en annan neuro-läkare som kan träffa dig snabbt! Lamotrigin är ju lite speciell eftersom den även används för att behandla bipolär sjukdom, så man ska ha koll på sådana allvarliga humörsvängningar då den ju faktiskt påverkar serotonin och liknande i hjärnan också (som jag har förstått det).

Alla ep-mediciner har ju mer eller mindre samma biverkningar, men min neurolog har sagt att lamotrigin som aktiv substans är en av de enklare. När jag började hade jag mest fysiska biverkningar - illamående och kräkningar, yrsel och svimningskänslor och den där groteska tröttheten när man tror att man ska somna stående - men efter höjningen blev det även mer psykiskt jobbigt. Sömnstörningar, panikångest, svindelkänslor, något lutande åt social fobi för att jag var så rädd att få anfall ute bland folk (de sista fyra jag hade var just ute bland folk långt utanför min bekvämlighetszon) - när jag tog upp det med läkaren på akuten som dubblade medicindosen påstod han att det inte fanns några mediciner för att dämpa ångest som inte är beroendeframkallande.

Vilket min egen neurolog sedan sa var bullshit och skrev ut Citalopram (SSRI) åt mig, som jag nu tar 20 mg av per dag - och det har faktiskt gjort susen! Både vad gäller humör och gröt i hjärnan faktiskt. Jag sover bättre men är mindre trött på dagarna, panikångesten har lagt sig - visst, ibland blir det jobbigt bland mycket folk eller med mycket intryck på en gång, men det är inte alls som förut.

Ibland har jag två-tre sömnlösa nätter i rad och då blir jag väldigt skör i en dag eller två - känns ungefär som att vara fruktansvärt bakfull - men det rättar till sig ganska snabbt. Glömmer jag medicinen är jag ett vrak i ett dygn efteråt.

Ursäkta om detta blev lite flummigt, tankarna strömmade mest ur fingrarna på mig. Vill du prata så finns jag på MSN / Skype, annzah@live.co.uk.

KRAM till dig!

Tack Anna!

När jag hamnade på akuten var det ingen som diskuterade min medicinhöjning, kanske för att jag tvingade dem till att släppa hem mig alldeles för tidigt för vad de ansåg var lämpligt. Men vadå, jag kunde lika bra ligga hemma och sova som där, för sov det gjorde jag massor i flera dagar. Jösses amalia, jag trodde inte jag skulle sova så mycket!

Hur var du efter akutbesöket och anfallen?

Min dos ligger för lågt, så jag antar att höjning kommer ske, om inte medicinen byts ut och då kommer nästa problem- vikten. Jag förtjänar inte gå upp i vikt!!! :arghh: Jag vet att en vän till mig (stollan här) har skällt på mig länge nu för att jag inte hört av mig till min läkare om min medicin p.g.a. att sjukdomen inte är stabil, och hon tycker att jag kanske borde testa en medicin, tror det var iktorivil eller vad den heter för att lättare kunna sova och få en lite lugnare hjärna och sömn... Ska ta upp det med min läkare för att höra vad denne anser, men jag gissar på att jag bara åker på medicinhöjning eftersom ikton är nån typ benso så det lär de inte vilja dela ut speciellt lätt.
Jag märker av mina anfall ibland, ibland anar jag efteråt att jag haft- akut trötthet och huvudvärk är ett tecken t.ex.. Inte sådan gäsptrötthet så man är lite seg eller så utan riktig akut som far på en med full styrka.

På sista skoldagen var det redovisning och jag satt en stund med huvudet i händerna och fick därför en knuff av bordsgrannen, antagligen för att hon anade oråd och jag förstod själv senare att jag missat några bitar av redovisningen, den röda tråden fattades för mig. Jag hatar sånt! Jag hatar när jag beter mig udda så folk glor!

Jag förstår din rädsla för anfall bland folk, den har jag också! Värst är det på tåg, t.ex. SJ snabbtåg, där är ingen plats för att kunna få ett anfall på ett "vettigt" sätt, ingen möjlighet till att få vara i fred och slippa folk, ingen möjlighet för lugn och ro efteråt. Men även vanliga tågen jag åker. Ibland står jag upp av den anledning, alla andra sitter och jag vill inte sitta och trängas med folk, bättre att få anfall där det är stor plats.

Jag tappar ord, kommer inte på dem ibland och glömmer viktiga saker. Jag har aldrig glömt mina barn i bilen, apropå barnet som dog i Eslöv i bilen, men nog väl har jag glömt hundarna ute eller att äta, eller viktiga papper, som nu när jag lämnade in lönelappen 12 dagar för sent (Gode Gud i himlen, låt mig ändå få lön!!) och en massa annat som jag till vardags glömmer.

Jag har fått en ny läkare jag aldrig träffat, har bara sett namnet på honom/henne när jag bett om medicin. Ska bli intressant att träffa denne och förhoppningsvis blir det en hjärnröntgen eller vad det nu kan tänkas bli. I så fall inte en dag för tidigt....

JA, illamåendet denna veckan!! Kände det även i dag när jag kom hem, hur gräsligt illamående och åksjuk jag blev bara så där, utan att ens åka kringelikrokvägar! :yuck: Och svindel, hjärnan är ibland i obalans, som om den är bakfull!

Jag vet att jag är och har varit ännu mer stressad, nära väggen, riktigt nära. Det känns dock lite bättre, redan dagarna efter skolan slutade, konstigt nog, det släppte lite och det har ju i sin tur också påverkat. Därför har jag varit förvånad ändå över hur jag mått den här veckan. Jag är dock glad att jag slutat skolan nu, vilken stress det varit, men nu är det bara ett år kvar det borde jag fixa!

Har du haft deja vu känslan? Den är rätt dryg och jobbig! Jag åkte ett tåg den 1 maj, ett av flera, men just det här tåget kände jag igen- jag måste ha åkt det tidigare. Men jag har inte åkt det, det kan jag inte ha gjort för när skulle jag ha gjort det? Jag minns att jag tänkte på stollan den gången jag tror mig ha åkt det och jag kände igen det nu. Men det kan inte stämma. Eller när någon säger eller skriver något, så känner jag igen det. Det är skitjobbigt ibland!

Det gör inget att det är flummigt (tyckte jag inte ändå), du vet ju hur flummig min hjärna är, det kan man i alla fall förstå när man läser det jag skriver! :o:p

Tack för msn, det ska jag fixa!
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag har inget vettigt att komma med egentligen, jag har ingen erfarenhet av den typen av mediciner. Dock vet jag hur jävligt man kan må av en del mediciner så jag skickar en stor kram!

Tack!

Jag brukar normalt inte ha biverkningar av andra mediciner så just denna vill jag göra vissa förbjudna saker med typ. :rage:
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Närå! En skön grej med yoga - tycker jag - är att det inte är någon som pushar en. Är det något man inte mäktar med så gör man så gott man kan, alternativt bara slappnar av. Så är det i alla fall på Friskis :)

Jag är inte bra på att slappna av, vet inte hur man gör :P Men jag kanske borde testa!
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Nu äter ju jag Lamotrigin av andra orsaker, men har inte alls märkt av det du beskriver (eller så är min hjärna för trög för att fatta det:p)

Med det vill jag säga att det ju KAN bli bättre av att byta, man reagerar ju olika på olika saker!

Hoppas att du snabbt får hjälp!

Jag har läst någonstans, tror på fass, att epileptiker inte får riktigt samma biverkningar av medicinen som bipolära tex. Det är ju intressant i sig då det är samma medicin.
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag räknade lite snabbt och ep nämndes i ca 10 rapporter. Jag vet inte vilken webbläsare du har men i Firefox kan du klicka på ctrl+F så får du upp en liten sökruta längst ner där du kan skriva epile... o.s.v. så markerar webbläsaren var ordet förekommer. Borde finnas någon liknande funktion i andra webbläsare.

Jag vet ju inte exakt vilken typ av yoga de har undersökt så jag vet inte vad som krävs fysiskt för att göra det som de forskat om. Själv är jag mest bekant med den medicinska yogan och den är anpassad för folk med rörelsehinder. Där behöver du i alla fall inte vara vig.

Aha, jag får glo igen och göra som du skrev! Jag har firefox, enda som duger anser jag! :angel:
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag har läst någonstans, tror på fass, att epileptiker inte får riktigt samma biverkningar av medicinen som bipolära tex. Det är ju intressant i sig då det är samma medicin.


Intressant! Men det är väl därför människor i det stora hela reagerar så olika på mediciner, alla har olika utgångsläge...
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag lider verkligen med dig! Jag har ingen personlig erfarenhet av epilepsimedicin, men min 15 år yngre lillebror åt Ergenyl mellan det att han var 6-11 pga epilepsi. Hela hans liv mellan 6-11 är helt raderat. Borta. Han minns knappt någonting. Det var som om någon drog ner rullgardinen eftersom det ändå inte var någon hemma. Innan var han ett piggt, alert och intresserat barn. När han började ta Ergenyl så blev han omotiverad, fick svårt att förstå och inget tycktes ha något sammanhang. Det var fruktansvärt att se och jag kan verkligen förstå hur du måste känna dig! :( Tack och lov så var hans epilepsi förvärvad genom en liten skada på hjärnan som läkte ut. Bara några dagar efter att han hade slutat med medicinen så blev han som vanligt igen.

Hur stora problem har du med dina anfall? Det finns något som heter vagusnervstimulering som kan vara aktuellt för dem som får många anfall per dag alternativt inte tål medicinen. Jag tror inte man kan sluta med medicinen helt, men rimligen borde man kunna minska den.
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Tråkigt att du har såna biverkningar.

Jag äter lamictal 400 mg om dagen för bipolär sjukdom.

Jag har inga biverkningar och ville mest säga att vikten behöver inte skena uppåt. Jag har inga problem med vikten och lyckades på gott och ont gå ner 15 kg i våras.
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Intressant! Men det är väl därför människor i det stora hela reagerar så olika på mediciner, alla har olika utgångsläge...

Ja, men det var just det, att är du bipolär kan du få dessa biverkningar och är du epileptiker kan du få dessa :)
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Jag lider verkligen med dig! Jag har ingen personlig erfarenhet av epilepsimedicin, men min 15 år yngre lillebror åt Ergenyl mellan det att han var 6-11 pga epilepsi. Hela hans liv mellan 6-11 är helt raderat. Borta. Han minns knappt någonting. Det var som om någon drog ner rullgardinen eftersom det ändå inte var någon hemma. Innan var han ett piggt, alert och intresserat barn. När han började ta Ergenyl så blev han omotiverad, fick svårt att förstå och inget tycktes ha något sammanhang. Det var fruktansvärt att se och jag kan verkligen förstå hur du måste känna dig! :( Tack och lov så var hans epilepsi förvärvad genom en liten skada på hjärnan som läkte ut. Bara några dagar efter att han hade slutat med medicinen så blev han som vanligt igen.

Hur stora problem har du med dina anfall? Det finns något som heter vagusnervstimulering som kan vara aktuellt för dem som får många anfall per dag alternativt inte tål medicinen. Jag tror inte man kan sluta med medicinen helt, men rimligen borde man kunna minska den.

Stackars, stackars din lillebror, i en sån viktig ålder, bara barn! :(

Jag känner igen det du berättar! Det är så obehagligt att en viktig medicin kan göra så!
Ibland tänker jag tanken att jag ska sluta ta min medicin. Ibland tänker jag tanken att jag ska sluta helt, att jag inte alls tror på att det inte är bra att göra det, och att jag skiter i vilket. Men har nu insett att jag nog ska ta den diskussionen med min läkare först....

Vagusgrejen är jag inte berättigad till med största sannolikhet eftersom jag inte ha stora anfall ofta. Jag har mindre anfall, dels vanliga stirrande, men också sånna jag beter mig väldigt väldigt underligt i.
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

Tråkigt att du har såna biverkningar.

Jag äter lamictal 400 mg om dagen för bipolär sjukdom.

Jag har inga biverkningar och ville mest säga att vikten behöver inte skena uppåt. Jag har inga problem med vikten och lyckades på gott och ont gå ner 15 kg i våras.

Min vikt påverkades, hade lyckats gå ner och allt var underbart och så gick jag upp allt igen när jag började med medicinen :( :arghh:
 
Sv: Medicintrubbel + hjärnförlust....

http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=V9_v2i0Chj8&feature=endscreen

Så här kan jag bete mig. :o

http://www.youtube.com/watch?v=tsip--lR0bI

Det är det här jag pysslar med ibland, inte så här länge, utan några gånger bara. Det är hemskt pinsamt när det händer på en föreläsning som det gjorde speciellt en gång, eller när jag hade praktik. Det har jag tolkat som att jag är trött och nickar till, så här har jag gjort mycket liksom. Jag och stollan har haft lite kul att jag sitter och nickar till vid datorn, och det har skett ofta när jag varit trött, nu är det mer annars också, när jag inte är trött som jag var förr, om ni hänger med i hur jag menar.

http://www.youtube.com/watch?v=dhmmiFo7lhk&feature=endscreen&NR=1

Jag har än så länge fått höra att jag mumlar något ibland bara, annars är jag rätt tyst. Och det kan jag tycka är bra, mitt i allt.

Anledningen att jag visar barn är just att de beskriver rätt bra hur jag är. Dessutom är det en man där på tuben, John heter han, som faktiskt är skrämmande att kika på (tycker jag, jag blir ärligt rädd för honom) även om det är rätt beskrivande, om man bort ser från att han tuggar och jag mer smaskar:p

Det jag mest har är sånna som grabben i mitten, helt väck en liten stund, knappt att det märks.

Enligt min läkare är detta medfött, och till viss del kan jag hålla med. Jag har beskrivits som okoncentrerad och drömmande ibland, men det är alltså bara sådana anfall som kallas absencer som jag i så fall måste haft då och då som barn. Det ansåg min läkare att det var så.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
Svar
17
· Visningar
1 068
Senast: Enya
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 352
Senast: sjoberga
·
Kropp & Själ Jag insjuknade i hög feber i mitten av november. Två veckor senare sökte jag vård då febern aldrig gick ner, skickades till...
2
Svar
20
· Visningar
1 164
Senast: manda
·
Kropp & Själ Ok varning för triggande ämne kanske, men känner att jag behöver bolla mina tankar. Har nog alltid eller iaf sedan väldigt ung ålder...
2
Svar
20
· Visningar
1 400
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp