Medveten avel i strid med rasstandarden

[Tuggben]

Inom min ras kom jag under valpsökandet i kontakt med en uppfödare som aktivt valde att avla på individer som hyfsat starkt avvek från rasstandarden både i det utseende och lynne som dvärgschnauzern är känd för. Uppfödaren pratade varmt om detta, att det just var ett aktivt val från dennes sida då hen tycker att dagens dvärgar är för skarpa och otillgängliga (vilket inte stämmer). Uppfödaren använde BPH som ett verktyg för att säkerställa att avvikande individer sållades fram. Efter vårt samtal så bestämde jag mig så klart för att leta efter en annan uppfödare.

Har sedan dess funderat på detta en del och kan inte förstå varför man väljer att föda upp en ras och aktivt motarbeta standarden?

 

[Pegasus63]

Största orsaken till att avvika från dagens ras standarder, torde vara att man vill tillbaka till en tidigare och mer funktionell hund/standard. "Dvärgar" har alltid var bjäbbigare och mer uppkäftiga än sina större ras kompisar. Gällande alla raser med dvärg och mellan storlekar, avlas det mest på vad domarna anser vara fina hundar enligt rasstandard (=blå-gul rosett och BIR), lynnet räknas sällan med i bedömningen på en utställning eller i rasstandard arbetet

 

[Red_Chili]

Det är svårt det där. Vissa gör det väl bara för att de gillar utseendet och sedan vill designa om det till en för dem passande ras (tex med alla utställningsvarianter av arbetande raser).

Andra ses som motarbetade trots att de verkligen inte är det. Jag vet tex att i vissa raser där det är vanligt med rädda(!) hundar så ses man som oseriös om man anser att hundarna ska kunna vara trygga i alla miljöer och jobbar för det...

 

[yennork]

De dvärgschnauzrar jag träffat har verkligen inte varit otillgängliga, tvärtom!

 

[Malibu_Stacy]

Största orsaken till att avvika från dagens ras standarder, torde vara att man vill tillbaka till en tidigare och mer funktionell hund/standard. "Dvärgar" har alltid var bjäbbigare och mer uppkäftiga än sina större ras kompisar. Gällande alla raser med dvärg och mellan storlekar, avlas det mest på vad domarna anser vara fina hundar enligt rasstandard (=blå-gul rosett och BIR), lynnet räknas sällan med i bedömningen på en utställning eller i rasstandard arbetet

Det låter som att du har väldigt dålig koll på dvärgschnauzeraveln.

 

[Pegasus63]

Det låter som att du har väldigt dålig koll på dvärgschnauzeraveln.

Aveln har jag inte mycket koll på som sådan, men efter att ha sprungit med protokoll för morsan, som är internationell ring (domar) sekretär i alla utställnings klasser de senaste 50 åren har man ju sätt utvecklingen...

 

[Tuggben]

Jag kan förstå om man avlar i strid med standarden i syfte att förbättra något som är dåligt för hunden, ex uppfödare som försöker förbättra andningen och hälsan på brakycefala raser genom att avla fram längre nosar etc. Eller uppfödare som inte köper att "reserverad" används för en hund som egentligen är rädd. Det är ju i grunden bra anledningar till medveten avel.

Det som jag pratar om är uppfödare som avlar för att de ogillar rasens lynne. Uppfödaren som jag träffade ogillade att dvärgschnauzer enligt hen var "för reserverad och skarp" (dvärgschnauzer har ingen skärpa att tala om) och istället medvetet försökte avla bort både den reservation och därmed också vaktinstinkten som ändå ska finnas i rasen. De hundarna som jag träffade uppförde sig så som jag tycker labbar gör, dvs för välkomnande och fjäskigt. Sånt förstår jag mig inte på.

De BPH-spindlar som jag kikade på i efterhand för några av hundarna visade ordentliga avvikelser från rasmedelvärdet och liknande nästan en adventsstjärna i jämförelse med rasmedel.

 

[Myrten]

Inom varje standard finns det ofta en spännvidd och där kan uppfödare, domare och andra rasentusiaster välja att driva den del av aveln som respektive person kan påverka åt ett visst håll. Jag skulle exempelvis gärna se att man inom min egen ras, cocker spaniel, drev utvecklingen till att gå tillbaka till betydligt mindre päls på ben och mage, vilket hundarna hade fram till 1960- 1970-tal och som är förenligt med standarden. Det är även de nuvarande pälsarna som de visas på utställning, men det krävs betydligt mer pälsvård än för kanske 50-60 år sedan.

Detta är en sak, att agera inom standardens spännvidd. Men att avla mot standarden - nej, jag fattar det inte! Då tycker jag att personen kanske borde överväga en annan ras. Stryk "kanske" förresten.

 

[Fetaost]

Största orsaken till att avvika från dagens ras standarder, torde vara att man vill tillbaka till en tidigare och mer funktionell hund/standard. "Dvärgar" har alltid var bjäbbigare och mer uppkäftiga än sina större ras kompisar. Gällande alla raser med dvärg och mellan storlekar, avlas det mest på vad domarna anser vara fina hundar enligt rasstandard (=blå-gul rosett och BIR), lynnet räknas sällan med i bedömningen på en utställning eller i rasstandard arbetet

Om du jämför dvärgarna med Schnauzer och Risenschnauzer så kan jag meddela att det trots allt är tre helt olika raser och de ska inte vara lika varandra eller gå att jämföra lika lite som du jämför dem med en annan random ras.

 

[Fetaost]

De dvärgschnauzrar jag träffat har verkligen inte varit otillgängliga, tvärtom!

Hahaha, nä min är översocial. Kunde gärna fått vara lite mer neutral mot folk.

 

[Fetaost]

Jag kan förstå om man avlar i strid med standarden i syfte att förbättra något som är dåligt för hunden, ex uppfödare som försöker förbättra andningen och hälsan på brakycefala raser genom att avla fram längre nosar etc. Eller uppfödare som inte köper att "reserverad" används för en hund som egentligen är rädd. Det är ju i grunden bra anledningar till medveten avel.

Det som jag pratar om är uppfödare som avlar för att de ogillar rasens lynne. Uppfödaren som jag träffade ogillade att dvärgschnauzer enligt hen var "för reserverad och skarp" (dvärgschnauzer har ingen skärpa att tala om) och istället medvetet försökte avla bort både den reservation och därmed också vaktinstinkten som ändå ska finnas i rasen. De hundarna som jag träffade uppförde sig så som jag tycker labbar gör, dvs för välkomnande och fjäskigt. Sånt förstår jag mig inte på.

De BPH-spindlar som jag kikade på i efterhand för några av hundarna visade ordentliga avvikelser från rasmedelvärdet och liknande nästan en adventsstjärna i jämförelse med rasmedel.

Hundar som fjäskar upplever jag som socialt osäkra.
En genuint überglad hund däremot är trygg.

 

[Malibu_Stacy]

Aveln har jag inte mycket koll på som sådan, men efter att ha sprungit med protokoll för morsan, som är internationell ring (domar) sekretär i alla utställnings klasser de senaste 50 åren har man ju sätt utvecklingen...

Här pratade vi dock mer om mentaliteten, och det är verkligen inte så att uppfödare som avlar seriöst bara bryr sig om utställningsframgångar.
Tvärtom är dvärgschnauzern en av ”sällskaps”raserna där många genom åren MH/BPH-beskrivits och flertalet som gått MT och även har fått titeln Korad. Det är väldigt ovanligt om du jämför med andra raser i samma storlek. Det jobbas mycket med mentaliteten inom rasklubben och det är otroligt tråkigt när uppfödare vill förändra en ras från något den aldrig varit till något den absolut inte är och ska vara.
För övrigt är Dvärgschnauzer en väldigt tillgänglig ras, där har Schnauzeraveln lite mer att jobba på.

 

[Hedinn]

Jag tänker väl att man måste skilja på att avla emot rasstandarden och att avla emot en negativ utveckling inom en ras. Nu vet jag inte hur det ser ut hos dvärgschnauzer, men jag gissar att det inte står "skarp och otillgänglig" i rasbeskrivningen. Rimligtvis borde man ju kunna undvika avel på såna hundar och ändå hålla sig till rasstandarden (vilket jag ju dock tolkar det som att den här uppfödaren inte gjorde, utan går utanför åt "andra hållet" istället?).

Som jämförelse står det ju inte i rasstandarden hos exempelvis mops att de ska ha så kort nos som möjligt och svårt att andas, det är ju bara aveln som gått åt det hållet då det premieras på utställningar. Går ju utmärkt att avla på hundar utan andningsbesvär och ändå hålla sig inom rasstandarden, vilket ju gör att man inte går emot rasstandarden (snarare är det populäraveln som gör det, egentligen), men man går emot den stora massan inom rasen.

Så min poäng är väl att jag skulle inte tycka det vore okej med en uppfödare som avlar mot annat än rasstandarden, däremot absolut okej att avla emot det populära/moderna, om en ras börjar gå åt "fel" håll, mentalt eller fysiskt.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tänker väl att man måste skilja på att avla emot rasstandarden och att avla emot en negativ utveckling inom en ras. Nu vet jag inte hur det ser ut hos dvärgschnauzer, men jag gissar att det inte står "skarp och otillgänglig" i rasbeskrivningen. Rimligtvis borde man ju kunna undvika avel på såna hundar och ändå hålla sig till rasstandarden (vilket jag ju dock tolkar det som att den här uppfödaren inte gjorde, utan går utanför åt "andra hållet" istället?).

Som jämförelse står det ju inte i rasstandarden hos exempelvis mops att de ska ha så kort nos som möjligt och svårt att andas, det är ju bara aveln som gått åt det hållet då det premieras på utställningar. Går ju utmärkt att avla på hundar utan andningsbesvär och ändå hålla sig inom rasstandarden, vilket ju gör att man inte går emot rasstandarden (snarare är det populäraveln som gör det, egentligen), men man går emot den stora massan inom rasen.

Så min poäng är väl att jag skulle inte tycka det vore okej med en uppfödare som avlar mot annat än rasstandarden, däremot absolut okej att avla emot det populära/moderna, om en ras börjar gå åt "fel" håll, mentalt eller fysiskt.

Här var ju dock problemet att uppfödaren påstår att en ras är på ett visst sätt, som alltså är felaktigt, och sedan avlar på hundar som är på ett annat sätt som rasen inte alls ska vara.
Det finns inga problem med att DS är skarpa eller otillgängliga, däremot har det varit (eller kanske är, inte insatt) ett problem hos den större varianten Schnauzer och framförallt hundar från östeuropa/Ryssland.

 

[__sofia__]

Det som jag pratar om är uppfödare som avlar för att de ogillar rasens lynne. Uppfödaren som jag träffade ogillade att dvärgschnauzer enligt hen var "för reserverad och skarp" (dvärgschnauzer har ingen skärpa att tala om) och istället medvetet försökte avla bort både den reservation och därmed också vaktinstinkten som ändå ska finnas i rasen. De hundarna som jag träffade uppförde sig så som jag tycker labbar gör, dvs för välkomnande och fjäskigt. Sånt förstår jag mig inte på.

De BPH-spindlar som jag kikade på i efterhand för några av hundarna visade ordentliga avvikelser från rasmedelvärdet och liknande nästan en adventsstjärna i jämförelse med rasmedel.

Jag har ingen som helst koll på dvärgschnauzern, men är det beskrivet i rasstandard tydligt att de ska vara reserverade? Jag kollade bara extremt snabbt, och det enda jag såg var att det stod något och vaksamhet och att de skulle fungera som vakthundar. Men måste de vara reserverade för det?

Det som gör att jag funderar på detta är för att jag har en labradorblandning som gillar folk men som ändå har stenkoll på att det t.ex. inte bör komma folk sent på kvällen, och att det då är rejält med ragg och morrningar som gäller. Och att folk inte får klampa in i trädgården hur som helst. Och som, även när vi sover, direkt vaknar till och går och undersöker om det är underliga ljud. Vad räknas vaksamhet i en hund som?

 

[Malibu_Stacy]

Jag har ingen som helst koll på dvärgschnauzern, men är det beskrivet i rasstandard tydligt att de ska vara reserverade? Jag kollade bara extremt snabbt, och det enda jag såg var att det stod något och vaksamhet och att de skulle fungera som vakthundar. Men måste de vara reserverade för det?

Det som gör att jag funderar på detta är för att jag har en labradorblandning som gillar folk men som ändå har stenkoll på att det t.ex. inte bör komma folk sent på kvällen, och att det då är rejält med ragg och morrningar som gäller. Och att folk inte får klampa in i trädgården hur som helst. Och som, även när vi sover, direkt vaknar till och går och undersöker om det är underliga ljud. Vad räknas vaksamhet i en hund som?

De ska inte vara rädda men rätt ointresserade av främlingar. Typ gå fram och hälsa, konstatera att det där var ingen jag kände och sen vara rätt obrydd. Absolut inte vara rädd, morra, undvika kontakt och inte låta sig hanteras.
De ska larma när någon ringer på dörren eller kommer in på gården men sedan snabbt lugna sig. Vara vaksamma på vad som händer runt omkring utan att bli stressade eller känna ett behov av att ha koll på allt hela tiden och inte kunna slappna av.
Det är hundar som ska vilja vara med sin ägare, vara positiva till att hitta på saker och hänga med på allt möjligt och tycka att det är kul. Pigga, trygga, nyfikna, käcka och aktiva hundar som alltid är redo. Även om det finns vissa individer som är soffliggare och är svårmotiverade hör det inte till vanligheterna.

 

[Tuggben]

Jag har ingen som helst koll på dvärgschnauzern, men är det beskrivet i rasstandard tydligt att de ska vara reserverade? Jag kollade bara extremt snabbt, och det enda jag såg var att det stod något och vaksamhet och att de skulle fungera som vakthundar. Men måste de vara reserverade för det?

Det som gör att jag funderar på detta är för att jag har en labradorblandning som gillar folk men som ändå har stenkoll på att det t.ex. inte bör komma folk sent på kvällen, och att det då är rejält med ragg och morrningar som gäller. Och att folk inte får klampa in i trädgården hur som helst. Och som, även när vi sover, direkt vaknar till och går och undersöker om det är underliga ljud. Vad räknas vaksamhet i en hund som?

Reserverad nämns inte specifikt i standarden med det gör däremot "vaksamhet" samt att hunden har integritet. Det är två egenskaper som hundar med ett visst mått av reservervation ofta har. Vaksamhet (vakt) innebär ju att hunden inte glatt släpper in vad eller vem som helst och får att få de egenskaperna i en hund så krävs ett visst mått av reservation.

Min erfarenhet är dock att reservation ofta används för att beskriva hundar som egentligen är rädda eller småaggresiva. Det är dålig mentalitet och inget som hör hemma i avel. Tyvärr har den äldre kusinen schnauzer problem av denna typ även om aveln har blivit mkt bättre de senaste 20 åren.