Men skit då

Idag fick jag återkoppling från psykmottagningen. Jag ringde ju dit igår då jag inte hört något på två veckor efter mitt senaste samtal dit. Den information jag fick var att jag ska remitteras tillbaka till vårdcentralen . Där har de bara en kurator och denna får man inte träffa oftare än var tredje vecka .

Skit liksom. Jag ser den "hjälpen" som ingen hjälp alls. Jag har träffat den kuratorn en gång tidigare och har inget förtroende för henne. Hela jag är i ett enda stort motståndsläge gällande det här arrangemanget. Det blir inte bra.

Får jag gråta nu?

 

[Trissa]

Men det kanske finns annan hjälp att få remitteras till, utom den kuratorn? Eller det kan vara så att du behöver tillbaks till vc en sväng för att kunna komma tillbaks till psykmottagningen igen, av något skumt administrativt skäl som det verkar vara i vården ibland?

 

[Magiana]

Men det kanske finns annan hjälp att få remitteras till, utom den kuratorn? Eller det kan vara så att du behöver tillbaks till vc en sväng för att kunna komma tillbaks till psykmottagningen igen, av något skumt administrativt skäl som det verkar vara i vården ibland?

Något administrativt skäl finns inte. Och jag har extremt svårt att tro att de skulle ha fått mer resurser på VC.

Jag får hoppas att VC inte godtar remissen. Den möjligheten finns ju.

 

[tuaphua]

Idag fick jag återkoppling från psykmottagningen. Jag ringde ju dit igår då jag inte hört något på två veckor efter mitt senaste samtal dit. Den information jag fick var att jag ska remitteras tillbaka till vårdcentralen . Där har de bara en kurator och denna får man inte träffa oftare än var tredje vecka .

Skit liksom. Jag ser den "hjälpen" som ingen hjälp alls. Jag har träffat den kuratorn en gång tidigare och har inget förtroende för henne. Hela jag är i ett enda stort motståndsläge gällande det här arrangemanget. Det blir inte bra.

Får jag gråta nu?

Men vad var skälet till att du ska remitteras till VC?
Har de inga fler psykologer på psyk där du gått?
Det låter ju jättemärkligt. Jag förstår att det känns jättejobbigt!

 

[Magiana]

Men vad var skälet till att du ska remitteras till VC?
Har de inga fler psykologer på psyk där du gått?
Det låter ju jättemärkligt. Jag förstår att det känns jättejobbigt!

De tycker att jag inte mår tillräckligt dåligt.

Men en kurator kan ju inte göra någonting. Den som ringde upp mig snackade om att jag skulle få kbt av kuratorn, men det ger jag inte mycket för. Det är väl ungefär som att byta de sneda luckorna i köket trots att det är grunden som är sned.

 

[kryddelydd]

De tycker att jag inte mår tillräckligt dåligt.

Men en kurator kan ju inte göra någonting. Den som ringde upp mig snackade om att jag skulle få kbt av kuratorn, men det ger jag inte mycket för. Det är väl ungefär som att byta de sneda luckorna i köket trots att det är grunden som är sned.

Kanske helt ute och cyklar.

Men du verkar ha ganska specifika förväntningar på vad som är rätt för dig, både typ av terapi och hur terapeuten ska vara och bete sig.
Så som du uttrycker dig, får jag en känsla av att det kan vara svårt att hjälpa dig.
Din inställning till psykologen är att denne är dålig och gör fel.
Din inställning till kuratorn är att denne/a inte är tillräckligt kunnig.
Din inställning till KBT är att det är fel.

Din grundinställning som du beskriver som att varken psykologen eller kuratorn är kompetent, kan ju hämma din möjlighet att få nytta av behandling också.

Kanske det vore bättre för dig att söka upp någon privat terapeut som jobbar på det sätt som du önskar?

Som vanligt när det gäller vård så kan det skilja mellan olika landsändor. Men generellt sett är vårdcentralernas samtalsmottagningars uppdrag psykologisk korttidsbehandling och företrädelsevis med KBT.
Psykiatrins uppdrag är vanligen svårt psykiskt sjuka personer och deras vårdbehov gällande såväl samtal som medicinering och eventuell inneliggande vård.
Sedan finns det ett antal personer som liksom hamnar mellan stolarna: de uppfattas inte som tillräckligt sjuka för att behöva specialist-psykiatrins resurser men de har behov av mer samtal än vad som hör till vårdcentralernas uppdrag. Damned if you do, damned if you don´t.

Och vård är frivillig: man har rätt att tacka nej till erbjuden vård.
Man har å andra sidan inte rätt att kräva/begära något som inte finns i utbudet.

Så om utbudet inte innehåller exempelvis långtidsbehandling av psykoanalytisk/psykodynamisk inriktning så kan man inte begära att få just det även om det är vad man själv önskar. Även om man har rätt, och det är vad som skulle kunna ge mest, så kan man inte kräva något som inte finns i utbudet.



Har du en klar bild för dig själv om vad du skulle behöva?

 

[tuaphua]

De tycker att jag inte mår tillräckligt dåligt.

Men en kurator kan ju inte göra någonting. Den som ringde upp mig snackade om att jag skulle få kbt av kuratorn, men det ger jag inte mycket för. Det är väl ungefär som att byta de sneda luckorna i köket trots att det är grunden som är sned.

Men vilket märkligt resonemang av dem! Du verkar ju iaf i mina amatör-ögon må rätt så jävligt när du faktiskt tappat gnista, hopp, glädje etc. Vet de om det? Tänker om man kanske måste få dem att fatta verkligen genom att tala om tydligt gen/skriva ned?

Och kuratorn är just bara kurator? Inte någon med tex terapeututbildning?
Jag började i terapi i våras och fick veta att jag skulle gå hos en sjuksköterska eller ngt liknande. Jag tänkte då att jaja, jag tar väl vad jag får och var övertygad om att jag mest kunde förvänta mig en som kunde nada. Men hon är terapeut trots att ingen sa det, har jobbat i många år som det och är också en sån som hela tiden letar ny kunskap. Jag är jättenöjd med henne trots att jag först blev lite deppig när jag läste kallelsen.

Det verkar ju för mig som att du behöver lite mer hjälp än bara samtal var 3:e vecka just nu.

 

[kryddelydd]

Men vilket märkligt resonemang av dem! Du verkar ju iaf i mina amatör-ögon må rätt så jävligt när du faktiskt tappat gnista, hopp, glädje etc. Vet de om det? Tänker om man kanske måste få dem att fatta verkligen genom att tala om tydligt gen/skriva ned?

Och kuratorn är just bara kurator? Inte någon med tex terapeututbildning?
Jag började i terapi i våras och fick veta att jag skulle gå hos en sjuksköterska eller ngt liknande. Jag tänkte då att jaja, jag tar väl vad jag får och var övertygad om att jag mest kunde förvänta mig en som kunde nada. Men hon är terapeut trots att ingen sa det, har jobbat i många år som det och är också en sån som hela tiden letar ny kunskap. Jag är jättenöjd med henne trots att jag först blev lite deppig när jag läste kallelsen.

Det verkar ju för mig som att du behöver lite mer hjälp än bara samtal var 3:e vecka just nu.

Många kuratorer inom primärvården har ju den utbildning som tidigare kallades "steg ett" inom samtalsbehandling.

 

[Magiana]

Kanske helt ute och cyklar.

Men du verkar ha ganska specifika förväntningar på vad som är rätt för dig, både typ av terapi och hur terapeuten ska vara och bete sig.
Så som du uttrycker dig, får jag en känsla av att det kan vara svårt att hjälpa dig.
Din inställning till psykologen är att denne är dålig och gör fel.
Din inställning till kuratorn är att denne/a inte är tillräckligt kunnig.
Din inställning till KBT är att det är fel.

Din grundinställning som du beskriver som att varken psykologen eller kuratorn är kompetent, kan ju hämma din möjlighet att få nytta av behandling också.

Kanske det vore bättre för dig att söka upp någon privat terapeut som jobbar på det sätt som du önskar?

Som vanligt när det gäller vård så kan det skilja mellan olika landsändor. Men generellt sett är vårdcentralernas samtalsmottagningars uppdrag psykologisk korttidsbehandling och företrädelsevis med KBT.
Psykiatrins uppdrag är vanligen svårt psykiskt sjuka personer och deras vårdbehov gällande såväl samtal som medicinering och eventuell inneliggande vård.
Sedan finns det ett antal personer som liksom hamnar mellan stolarna: de uppfattas inte som tillräckligt sjuka för att behöva specialist-psykiatrins resurser men de har behov av mer samtal än vad som hör till vårdcentralernas uppdrag. Damned if you do, damned if you don´t.

Och vård är frivillig: man har rätt att tacka nej till erbjuden vård.
Man har å andra sidan inte rätt att kräva/begära något som inte finns i utbudet.

Så om utbudet inte innehåller exempelvis långtidsbehandling av psykoanalytisk/psykodynamisk inriktning så kan man inte begära att få just det även om det är vad man själv önskar. Även om man har rätt, och det är vad som skulle kunna ge mest, så kan man inte kräva något som inte finns i utbudet.



Har du en klar bild för dig själv om vad du skulle behöva?

Jag har fått utökade problem av psykologen jag gått hos. Något hopp om att kunna komma upp i full tid på jobbet har jag inte. Nu är jag tjänstledig på 25% och det kostar mig en jäkla massa pengar, men jag tror ju inte att jag kan vara sjukskriven på 25% så då har det fått bli den lösningen. Men jag tycker det är jobbigt med så lite pengar även om jag lyckas gå runt de flesta månaderna i alla fall.

Jag skulle gärna gå privat men vet inte hur jag ska kunna få råd. En bra månad går det, men en dålig månad kan jag gå back med flera tusen och då går det inte. Dessutom sitter jag i sitsen att jag måste spara pengar för mitt avlopp måste göras om så småningom och det stressar mig.

Jag har en del trauma i bakgrunden vilket jag tror är en orsak till depressionen och jag har inte hört något om att kbt är effektivt mot det. Jag har tidigare gått i kbt för både panikångest och blodfobi. Det var ingen effektiv behandlingsmetod för mig gällande de besvären, så jag har ju anledning att tvivla att det denna gång ska vara det.

Men vilket märkligt resonemang av dem! Du verkar ju iaf i mina amatör-ögon må rätt så jävligt när du faktiskt tappat gnista, hopp, glädje etc. Vet de om det? Tänker om man kanske måste få dem att fatta verkligen genom att tala om tydligt gen/skriva ned?

Och kuratorn är just bara kurator? Inte någon med tex terapeututbildning?
Jag började i terapi i våras och fick veta att jag skulle gå hos en sjuksköterska eller ngt liknande. Jag tänkte då att jaja, jag tar väl vad jag får och var övertygad om att jag mest kunde förvänta mig en som kunde nada. Men hon är terapeut trots att ingen sa det, har jobbat i många år som det och är också en sån som hela tiden letar ny kunskap. Jag är jättenöjd med henne trots att jag först blev lite deppig när jag läste kallelsen.

Det verkar ju för mig som att du behöver lite mer hjälp än bara samtal var 3:e vecka just nu.

Jag har sagt att jag mått sämre av att gå hos psykologen. När jag lyckas "stänga av" så kan jag fungera något så när och göra det jag måste göra, men mycket mer än så blir det inte. Jag är generellt ganska passiv numera med låg aktivitetsnivå.

 

[prallan]

Jag har fått utökade problem av psykologen jag gått hos. Något hopp om att kunna komma upp i full tid på jobbet har jag inte. Nu är jag tjänstledig på 25% och det kostar mig en jäkla massa pengar, men jag tror ju inte att jag kan vara sjukskriven på 25% så då har det fått bli den lösningen. Men jag tycker det är jobbigt med så lite pengar även om jag lyckas gå runt de flesta månaderna i alla fall.

Jag skulle gärna gå privat men vet inte hur jag ska kunna få råd. En bra månad går det, men en dålig månad kan jag gå back med flera tusen och då går det inte. Dessutom sitter jag i sitsen att jag måste spara pengar för mitt avlopp måste göras om så småningom och det stressar mig.

Jag har en del trauma i bakgrunden vilket jag tror är en orsak till depressionen och jag har inte hört något om att kbt är effektivt mot det. Jag har tidigare gått i kbt för både panikångest och blodfobi. Det var ingen effektiv behandlingsmetod för mig gällande de besvären, så jag har ju anledning att tvivla att det denna gång ska vara det.


Jag har sagt att jag mått sämre av att gå hos psykologen. När jag lyckas "stänga av" så kan jag fungera något så när och göra det jag måste göra, men mycket mer än så blir det inte. Jag är generellt ganska passiv numera med låg aktivitetsnivå.

Jag kanske inte har hängt med i alla turer, men har du prövat medicinering?

 

[Magiana]

Jag kanske inte har hängt med i alla turer, men har du prövat medicinering?

Ja! Sedan oktober nångång har jag knaprat antidepressiv medicin. Jag är uppe i maxdos sedan nyår.

(Och jag tycker det är märkligt att förslaget medicinering kommer upp hela tiden, som om jag vore omedveten om att medicin finns. Medicin har aldrig varit något förstahandsalternativ för mig men den här gången kände jag mig tvungen att ta det.)

 

[MiaMia]

Man kan ju bli avtrubbad, liknöjd och energilös som biverkning av medicin.
Har ingen superkoll om det gäller alla sorter av antidepressiva, men åtminstone vissa. Kanske se över det och ev. byta sort?

 

[Magiana]

Man kan ju bli avtrubbad, liknöjd och energilös som biverkning av medicin.
Har ingen superkoll om det gäller alla sorter av antidepressiva, men åtminstone vissa. Kanske se över det och ev. byta sort?

Medicinen jag tar är ny och har inte så många biverkningar listade. De biverkningar jag upplevde under insättningen står inte med i fass. Jag hade magkatarrsliknande magont samt en sjujävla magknip ibland med diarré som tvingade mig till toan i blixtens hastighet. Jag upplevde också att tungan inte fick plats i munnen längre. De här symptomen försvann efter ett tag.

I fass står följande:

"De observerade biverkningarna var i allmänhet milda till måttliga och inträffade inom de två första veckorna av behandlingen. Reaktionerna var vanligtvis övergående och ledde inte till att behandlingen avslutades.

Följande biverkningar har rapporterats med frekvens enligt nedan:


Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare):

illamående


Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare):

diarré, förstoppning, kräkningar
yrsel
klåda över hela kroppen
onormala drömmar


Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare):

rodnad
nattsvettningar


Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data):

låga natriumhalter i blodet (symtom kan omfatta yrsel, svaghet, förvirring, sömnighet eller kraftig trötthet och illamående eller kräkningar. Allvarligare symtom är svimning, krampanfall eller fall)
serotonergt syndrom (se avsnitt 2)

En ökad risk för benfrakturer har observerats hos patienter som tar denna typ av läkemedel."

De flesta andra mediciner har biverkningar jag definitivt inte vill ha eftersom jag redan har problem på dessa områden, så ett byte är inte aktuellt.

Jag upplever mig inte liknöjd utan snarare ledsen. Initiativförmågan är dålig för "det är ändå ingen idé". Mitt driv är liksom borta.

 

[prallan]

Fast nu är ju precis allting negativt. De flesta får inte alla biverkningar som står i FASS, så om jag vore i din situation (jag har varit i liknande) skulle jag rådfråga läkare om medicineringen för att försöka häva den totala negativiteten. Jag fick ytterligare en iom min mans sjukdomsbesked, så jag äter två olika antidepp. Vad har du att förlora? Förutom ev. biverkningar, men det är inget livshotande och då går det att avbryta.

 

[prallan]

Så gå emot dig själv och dina självuppfyllande profetior och testa vet ja!

 

[Magiana]

Fast nu är ju precis allting negativt. De flesta får inte alla biverkningar som står i FASS, så om jag vore i din situation (jag har varit i liknande) skulle jag rådfråga läkare om medicineringen för att försöka häva den totala negativiteten. Jag fick ytterligare en iom min mans sjukdomsbesked, så jag äter två olika antidepp. Vad har du att förlora? Förutom ev. biverkningar, men det är inget livshotande och då går det att avbryta.

Den här deppigheten är inte heller livshotande. Jag har sedan tidigare knaprat antidepp i större delen av mitt liv och även haft biverkningar. Framförallt en av dessa har sabbat rätt ordentligt för mig. Jag märkte det inte ens förrän jag slutade och insåg då vad jag missat i mitt liv. Så jo, jag anser att jag har en del att förlora.

 

[prallan]

Den här deppigheten är inte heller livshotande. Jag har sedan tidigare knaprat antidepp i större delen av mitt liv och även haft biverkningar. Framförallt en av dessa har sabbat rätt ordentligt för mig. Jag märkte det inte ens förrän jag slutade och insåg då vad jag missat i mitt liv. Så jo, jag anser att jag har en del att förlora.

Ok. Vad tror du skulle hjälpa dig? Har du någon egen idé på vilken typ av behandling som skulle kunna hjälpa dig?

 

[Magiana]

Ok. Vad tror du skulle hjälpa dig? Har du någon egen idé på vilken typ av behandling som skulle kunna hjälpa dig?

Samtalsterapi. Men det får jag ju ingen. Det är bara det där kbt som erbjuds och det har aldrig funkat för mig. Dessutom tror jag inte att kuratorn har så djupa kunskaper i terapiformen.

 

[åke]

Jag har fått utökade problem av psykologen jag gått hos. Något hopp om att kunna komma upp i full tid på jobbet har jag inte. Nu är jag tjänstledig på 25% och det kostar mig en jäkla massa pengar, men jag tror ju inte att jag kan vara sjukskriven på 25% så då har det fått bli den lösningen. Men jag tycker det är jobbigt med så lite pengar även om jag lyckas gå runt de flesta månaderna i alla fall.

Jag skulle gärna gå privat men vet inte hur jag ska kunna få råd. En bra månad går det, men en dålig månad kan jag gå back med flera tusen och då går det inte. Dessutom sitter jag i sitsen att jag måste spara pengar för mitt avlopp måste göras om så småningom och det stressar mig.

Jag har en del trauma i bakgrunden vilket jag tror är en orsak till depressionen och jag har inte hört något om att kbt är effektivt mot det. Jag har tidigare gått i kbt för både panikångest och blodfobi. Det var ingen effektiv behandlingsmetod för mig gällande de besvären, så jag har ju anledning att tvivla att det denna gång ska vara det.


Jag har sagt att jag mått sämre av att gå hos psykologen. När jag lyckas "stänga av" så kan jag fungera något så när och göra det jag måste göra, men mycket mer än så blir det inte. Jag är generellt ganska passiv numera med låg aktivitetsnivå.

Varför är du tjänstledig när du är sjuk och inte sjukskriven?
när måste avloppet vara klart?

 

[Magiana]

Varför är du tjänstledig när du är sjuk och inte sjukskriven?
när måste avloppet vara klart?

Jag tror inte man får vara sjukskriven med bara motiveringen att man inte orkar jobba mer. Skulle jag bli tvingad så skulle jag kunna. Men det blir ju sämre kvalite på jobbet och allt går ännu långsammare att utföra. Sånt tar nog inte FK hänsyn till.

Jag har inte fått något föreläggande än men vet att avloppet kommer att besiktigas så småningom och det kommer inte bli godkänt. Jag vill ha pengar på kontot när den dagen kommer för att slippa vara tvungen att låna. Än så länge har jag mer att spara än jag kan få ihop på ett år.