Mens

[Jamtland]

Lyssnar just på en pod från Medicinvetarna om att slippa ha mens om man inte vill. Och känner mig ungefär så här:

Jag har alldeles för dålig koll på p-piller och hur bra det ändå kan vara för kroppen att slippa ha mens öht.

Vissa p-piller minskar risken för cancer, varför hör man inte mer om det?

Varför är det inte fler som ser till att slippa mens med hjälp av p- piller redan från unga år? Eller är det bara jag som missat att man gör så nu för tiden?

 

[Cattis_E]

Lyssnar just på en pod från Medicinvetarna om att slippa ha mens om man inte vill. Och känner mig ungefär så här:

Jag har alldeles för dålig koll på p-piller och hur bra det ändå kan vara för kroppen att slippa ha mens öht.

Vissa p-piller minskar risken för cancer, varför hör man inte mer om det?

Varför är det inte fler som ser till att slippa mens med hjälp av p- piller redan från unga år? Eller är det bara jag som missat att man gör så nu för tiden?

Hur källkritisk har du varit mot den fakta de presenterar?

Har du undersökt vad de baserar sina uttalanden på? Är det baserat på flera forskningstudier med entydigt resultat? Eller finns studier som emotsäger det de redovisar?
Hur stor urvalsgrupp man haft i en studie är också intressant då en mindre grupp kan innebära att reultatet påverkas procentuellt sett ganske mycket av en enda avvikelse.

Kan det finnas övriga risker med de p-piller de påstår är bra som gör att man inte rekommenderar det som något de föesta borde göra? Blodproppar t.ex.
Viktuppgång brukar också vara vanlig biverkning och det är ju inte bra för hälsan på lång sikt.
Hur ska man ställa de risker som ev övervikt kan ge emot en eventuell möjlighet till lägre risk för cancer? Det behöver också övervägas.

Jag har hört att hormonbehandlingar kan ge en ökning av risken för bröstcancer men möjligen i vissa fall minska risken för livmodercancer. Frågan är ju vilken risk som är störst i så fall.

Så jag tror helt enkelt att orsaken är att det inte rekommenderas och används mer brett är att det är mer komplext än de får det att låta och att det skulle kunna vara så att olika studier fått olika resultat.

Det sista är fritt gissat från mig baserat på hur det rent allmänt brukar kunna se ut inom många områden. Jag erkänner villigt att jag inte läst några forskningsrapporter i detta ämne.

 

[Mirre]

Lyssnar just på en pod från Medicinvetarna om att slippa ha mens om man inte vill. Och känner mig ungefär så här:

Jag har alldeles för dålig koll på p-piller och hur bra det ändå kan vara för kroppen att slippa ha mens öht.

Vissa p-piller minskar risken för cancer, varför hör man inte mer om det?

Varför är det inte fler som ser till att slippa mens med hjälp av p- piller redan från unga år? Eller är det bara jag som missat att man gör så nu för tiden?

Jag har inte mens längre.
Efter en lång och skitjobbig tid med enorma blödningar, mens som höll i sig två tre veckor åt gången (ibland var det bara uppehåll på några timmar) och efter att ha provat otaliga varianter av p medel för att slippa skiten, så fick jag till slut en medicin som faktiskt fungerar. Den är dyr men tack och lov så täcks det av högkostnadsskyddet. Det är en enorm befrielse att inte ha mens öhvt längre, plötsligt fick jag mitt liv tillbaka. För mig funkar inte hormonella p medel, det gjorde bara allting värre, men medicinen funkar. Helt underbart!

Men för många så funkar p piller osv väldigt bra. Även hormonspiral ska ha god effekt i många fall

 

[Sel]

Jag har aldrig vågat bråka med mina hormoner, särskilt inte med både ätstörningar och viss läkarskräck i bagaget så står jag helt enkelt hellre ut med eländet. Det har aldrig känts som ett vettigt alternativ. Vänner och personer jag känner har stått med blödningar som varat månader i sträck, med viktuppgång, med hormonrubbningar, med humörsvängningar, depressioner... ja fan vet innan det hittat "rätt" behandling.

Jag tycker så många preventivmedel och annat som utvecklas för kvinnor har många dolda baksidor och biverkningar som inte diskuteras tillräckligt.

 

[Modest]

Hur källkritisk har du varit mot den fakta de presenterar?

Har du undersökt vad de baserar sina uttalanden på? Är det baserat på flera forskningstudier med entydigt resultat? Eller finns studier som emotsäger det de redovisar?
Hur stor urvalsgrupp man haft i en studie är också intressant då en mindre grupp kan innebära att reultatet påverkas procentuellt sett ganske mycket av en enda avvikelse.

Kan det finnas övriga risker med de p-piller de påstår är bra som gör att man inte rekommenderar det som något de föesta borde göra? Blodproppar t.ex.
Viktuppgång brukar också vara vanlig biverkning och det är ju inte bra för hälsan på lång sikt.
Hur ska man ställa de risker som ev övervikt kan ge emot en eventuell möjlighet till lägre risk för cancer? Det behöver också övervägas.

Jag har hört att hormonbehandlingar kan ge en ökning av risken för bröstcancer men möjligen i vissa fall minska risken för livmodercancer. Frågan är ju vilken risk som är störst i så fall.

Så jag tror helt enkelt att orsaken är att det inte rekommenderas och används mer brett är att det är mer komplext än de får det att låta och att det skulle kunna vara så att olika studier fått olika resultat.

Det sista är fritt gissat från mig baserat på hur det rent allmänt brukar kunna se ut inom många områden. Jag erkänner villigt att jag inte läst några forskningsrapporter i detta ämne.

Forskningsstödet är gott för de påståenden som nämns. Men som vanligt så hörs inte de som har koll och mer nyanserade svar (bl a Helena Kopp Kallner, gynekolog på Danderyd och lektor vid KI) lika mycket som de som hittar på saker om "hormonell balans" och liknande dravel på instagram.

Saker som är sant om hormonella preventivmedel:
- De minskar i olika grad menstruationsmängden vilket är positivt för kvinnor. Det finns ingen mening med att blöda varje månad, det är INTE naturligt, det naturliga är att vara gravid större delen av sitt fertila liv. Att slippa eller minska blod- och järnbrist gör att vi slipper nackdelar som män aldrig behöver tänka på. Trötthet och depression t ex.
- Kombinerade hormonella p-medel minskar risk för tjocktarmscancer, äggstockscancer och livmodercancer. Denna riskreduktion kvarstår livslångt. Det finns en lätt relativ riskökning för bröstcancer som upphör 5 år efter avslutad behandling (och det verkar som att även gestagena medel ger en riskökning, så det har nog inte med östrogenet att göra).
- Det finns en liten riskökning för blodkropp med kombinerade preventivmedel. Den risken är i storleksordningen mindre än den risk för blodpropp man här om man är överviktig. Risken är också otroligt mycket lägre än risken för blodpropp man har när man är gravid.

 

[MML]

Jag tog s. k. minipiller i ganska många år, och hade ingen mens under tiden jag tog dessa. Som ung hade jag både riklig och ganska smärtsam mens, så det var skönt att slippa!

Sedan satte jag mig och läste lite mer om biverkningar. Bland annat såg jag att det (ser ut att vara) en något förhöjd risk för bröstcancer om man använder p-piller, och med tanke på att vi har en del cancer i släkten (flera som gått bort av cancer i allt för ung ålder) kändes det som en ganska viktig punkt för mig. Där fanns även flera andra biverkningar listade, som jag inte kopplat samman med minipillren. (Det var givetvis jag som brustit i mitt egenansvar när jag inte läst på ordentligt, det säger jag inget om - men tur i oturen att jag i alla fall upptäckte det senare!)

Jag tycker så många preventivmedel och annat som utvecklas för kvinnor har många dolda baksidor och biverkningar som inte diskuteras tillräckligt.

Det här håller jag verkligen med om! Visst står kända biverkningar i bipacksedeln, men inte ens det som står där är något som uppmärksammats i mina vårdbesök eller när jag hämtat ut minipillren. Andra mediciner tycker jag både vårdpersonal och apotekspersonal brukar vara noga att upplysa om biverkningar kring.

Nu menar jag naturligtvis inte att p-piller är något negativt, men jag tycker att det finns brister i informationen kring den typen av preventivmedel.

 

[MML]

Saker som är sant om hormonella preventivmedel:
- De minskar i olika grad menstruationsmängden vilket är positivt för kvinnor. Det finns ingen mening med att blöda varje månad, det är INTE naturligt, det naturliga är att vara gravid större delen av sitt fertila liv. Att slippa eller minska blod- och järnbrist gör att vi slipper nackdelar som män aldrig behöver tänka på. Trötthet och depression t ex.

Det här är väl både sant, och inte sant?

Jag har både lång erfarenhet av järnbrist, av att använda hormonella preventivmedel, och av att ha psykisk ohälsa. Min personliga erfarenhet - som jag har förstått att jag inte är ensam om - är att jag hade en annan sorts nedstämdhet när jag använde hormonella preventivmedel. Jag kände mig "inte som mig själv", på något sätt. När jag slutade med mina minipiller blev jag snabbt "mig själv" igen. Jag upplevde att den "trubbigheten" jag fick av minipillren var jobbigare än den trötthet som är kopplad till järnbrist.

Det här är förstås bara min upplevelse, men jag har pratat med tillräckligt många andra för att veta att jag inte är ensam om den. Jag tycker att det är bra om man kan ge en nyanserad bild av både fördelar och risker med hormonella preventivmedel.

För min egen del hade det för övrigt ingen större effekt på järnbristen att jag inte längre hade mens med minipiller. Jag är medveten om att det kan hjälpa för många, men det är inte säkert att det gör det. Jag fick alltså "dubbelt upp" - järnbrist och biverkningar av hormonella preventivmedel. Då föredrar jag trots allt "bara" järnbristen, även om det var skönt att slippa mensen under ett antal år!

 

[Blyger]

Jag har (oftast) inte mens, äter p-piller konstant och har gjort i ett gäng år nu. Det var en barnmorska som sa till mig att jag kunde göra så "att ha mens är ingen magisk reningskur"

 

[athena_arabians]

Det här är väl både sant, och inte sant?

Jag har både lång erfarenhet av järnbrist, av att använda hormonella preventivmedel, och av att ha psykisk ohälsa. Min personliga erfarenhet - som jag har förstått att jag inte är ensam om - är att jag hade en annan sorts nedstämdhet när jag använde hormonella preventivmedel. Jag kände mig "inte som mig själv", på något sätt. När jag slutade med mina minipiller blev jag snabbt "mig själv" igen. Jag upplevde att den "trubbigheten" jag fick av minipillren var jobbigare än den trötthet som är kopplad till järnbrist.

Det här är förstås bara min upplevelse, men jag har pratat med tillräckligt många andra för att veta att jag inte är ensam om den. Jag tycker att det är bra om man kan ge en nyanserad bild av både fördelar och risker med hormonella preventivmedel.

För min egen del hade det för övrigt ingen större effekt på järnbristen att jag inte längre hade mens med minipiller. Jag är medveten om att det kan hjälpa för många, men det är inte säkert att det gör det. Jag fick alltså "dubbelt upp" - järnbrist och biverkningar av hormonella preventivmedel. Då föredrar jag trots allt "bara" järnbristen, även om det var skönt att slippa mensen under ett antal år!

Du vet att @Modest är läkare, va?

 

[MML]

Du vet att @Modest är läkare, va?

Ja, det vet jag faktiskt, även om jag inte tycker att det borde vara något krav att känna till allas yrken och utbildningar för att få diskutera på ett forum

 

[athena_arabians]

Ja, det vet jag faktiskt, även om jag inte tycker att det borde vara något krav att känna till allas yrken och utbildningar för att få diskutera på ett forum

Nä, men som lekman patetiskt att tjafsa emot ett proffs.

 

[MML]

Nä, men som lekman patetiskt att tjafsa emot ett proffs.

Du är medveten om att skriva om sina (och andras) erfarenheter inte är detsamma som att "tjafsa emot ett proffs", va?

Sedan vill jag verkligen inte ifrågasätta @Modest som alldeles säkert är en kompetent läkare! Men att kvinnosjukvården är eftersatt och att allt för många läkare är allt för dåligt insatta i kvinnohälsa borde väl inte vara ett alldeles okänt fenomen ens för dig? D. v. s. att utgå från att någon sitter på en komplett sanning enbart därför att hen är läkare, är kanske inte så lyckat. I synnerhet inte när det kommer till kvinnokroppen.

Igen - inte syftat på @Modest eller någon annan enskild läkare, utan i allmänhet.

 

[pepp]

Jag har inte mens, först åt jag p-piller i nästan 20 år, fick proppar på lungan.
Nu har jag spiral och ingen mens! Helt fantastiskt!

 

[Dorinda]

Det är ju bara att konstatera att vi är olika.

Jag åt minipiller ett gäng år och mådde toppen på dem.
Inga biverkningar alls, fick en chock när jag slutade, jag får migrän när jag har ägglossning(planen med att sluta var att bli gravid, lycka till att bli sugen på sex med migrän).
Sedan dess har jag varit gravid eller ammat så har bara haft mens en gång.
När jag får tillbaka mensen kommer jag absolut prova piller igen.

Första gången jag provade p-piller mådde jag däremot skräp och slutade omgående.

 

[PathOfClovers]

Jag började med p-piller för drygt 20 år sen och insåg/lärde mig rätt snabbt att om man skippade uppehållet efter 21 dagar kunde man skjuta på mensen. Det gjorde jag så långt det bara gick, efter 3-6 månader kom den ändå men rätt sparsam. Var så skönt då jag hade rätt kraftig mensvärk då. Gjorde samma med NuvaRing senare, satte in en ny ring direkt. Efter dottern hade jag hormonspiral och hade då knappt mens alls. Dock fick jag en stor cysta på ena äggstocken av spiralen så var tvungen att ta ut den. Men nu har jag väldigt lindrig mens, ingen värk knappt och snabbt överstökat. Vet inte om det blir lindrigare med åldern eller efter barn eller nåt?

 

[Badger]

Lyssnar just på en pod från Medicinvetarna om att slippa ha mens om man inte vill. Och känner mig ungefär så här:

Jag har alldeles för dålig koll på p-piller och hur bra det ändå kan vara för kroppen att slippa ha mens öht.

Vissa p-piller minskar risken för cancer, varför hör man inte mer om det?

Varför är det inte fler som ser till att slippa mens med hjälp av p- piller redan från unga år? Eller är det bara jag som missat att man gör så nu för tiden?

Alla lider ju inte lika mycket av mens heller. Sedan tänker jag att det rimligen tar lite tid att veta om det är bra att äta medicin ett helt liv för att vara av med någonting som inte är ett problem -för alla. Kanske någon generation eller så?

Känner att det är väldigt mycket negativitet kring mens. Nästan som att man inte får/fick tycka att det är väl mer eller mindre ok/något man inte reflekterar så mycket över.

 

[MiaMia]

Alla lider ju inte lika mycket av mens heller. Sedan tänker jag att det rimligen tar lite tid att veta om det är bra att äta medicin ett helt liv för att vara av med någonting som inte är ett problem -för alla. Kanske någon generation eller så?

Känner att det är väldigt mycket negativitet kring mens. Nästan som att man inte får/fick tycka att det är väl mer eller mindre ok/något man inte reflekterar så mycket över.

Det blir rätt mycket en fråga om hur mycket man har av antingen vilja att slippa eller behov att åtgärda besvär.
Alla former av åtgärder med tillhörande eventuella risker/biverkningar vägs ju mot det - både av individen själv och av vården. Och då blir så klart utfallet av den bedömningen olika för olika individer.

Det jag framför allt tycker är positivt är att man kan prata om just målet att slippa mensen som ett legitimt skäl för att få medel utskrivet.
Jag har aktivt förtigit frågan om huruvida jag hade behov av ett preventivmedel om graviditetsskydd när jag behövt förnya min spiral, bara för att uppnå min dolda avsikt att ha den primärt som åtgärd mot mensbesvären. Jättebra att inte behöva tänka så längre.

 

[Wingates]

Du är medveten om att skriva om sina (och andras) erfarenheter inte är detsamma som att "tjafsa emot ett proffs", va?

Sedan vill jag verkligen inte ifrågasätta @Modest som alldeles säkert är en kompetent läkare! Men att kvinnosjukvården är eftersatt och att allt för många läkare är allt för dåligt insatta i kvinnohälsa borde väl inte vara ett alldeles okänt fenomen ens för dig? D. v. s. att utgå från att någon sitter på en komplett sanning enbart därför att hen är läkare, är kanske inte så lyckat. I synnerhet inte när det kommer till kvinnokroppen.

Igen - inte syftat på @Modest eller någon annan enskild läkare, utan i allmänhet.

Kan ju rekomendera den källan @Modest nämner eftersom hon faktiskt är expert på ämnet.

 

[Malibu_Stacy]

Jag äter p-piller enbart för att slippa mens. Från början åt jag de för att få bättre hy (insatt av gynekolog) och sedan när min huvudvärk och migrän blev värre varje menstruation så ordinerades jag (av gynekolog) att äta kartan rakt igenom utan uppehåll och därmed slippa mens.
Jag har inget behov av p-piller som preventivmedel men fortsätter då jag mår bra och det är så skönt att slippa mens (och dålig hy). Har gjort uppehåll två gånger i mitt liv under ca 6-12 månader i taget men har inte mått bra då så jag har börjat igen. Har inte upplevt några negativa biverkningar alls.

Jag äter dessutom den sorten som det varit mycket skriverier om i media om blodproppar, dödsfall (?) osv. Började med p-piller när jag var 15 år och är nu snart 37 år. Kollar blodtrycket minst en gång per år. Har ingen historik av blodpropp.

Jag tycker att det är väldigt dåligt att inte fler kvinnor informeras om möjligheten att slippa mens och slippa alla symtom som kommer därav.

 

[Malibu_Stacy]

Det blir rätt mycket en fråga om hur mycket man har av antingen vilja att slippa eller behov att åtgärda besvär.
Alla former av åtgärder med tillhörande eventuella risker/biverkningar vägs ju mot det - både av individen själv och av vården. Och då blir så klart utfallet av den bedömningen olika för olika individer.

Det jag framför allt tycker är positivt är att man kan prata om just målet att slippa mensen som ett legitimt skäl för att få medel utskrivet.
Jag har aktivt förtigit frågan om huruvida jag hade behov av ett preventivmedel om graviditetsskydd när jag behövt förnya min spiral, bara för att uppnå min dolda avsikt att ha den primärt som åtgärd mot mensbesvären. Jättebra att inte behöva tänka så längre.

Har du alltid förtigit eller har du upplevt ett problem när du sagt varför du vill ha preventivmedel?
Jag kan nog inte minnas alls att någon frågat mig om varför.