Menshelvete

Status
Stängd för vidare inlägg.
(VARNING!
Det här kommer att handla om mens. Ingående, detaljerat, närgånget och kladdigt. Är du det minsta känslig bör du sluta läsa nu.
OK?
Säg inte att jag inte varnade dig.)


Jag vaknar med ett ryck mitt i natten. Jag märker att jag ligger på rygg. Nej - fan också! Fan fan fan! Jag FÅR ju inte sova på rygg när jag har mens! Jag reser mig ur sängen, tänder lampan en snabb blink och hinner se blodpölen. Blir så jävla trött och less och uppgiven. Går in på toaletten för att sanera mig själv, byta trosor och byta binda. Konstaterar att det snart är dags att gå upp till jobbet och att min man fortfarande sover. Jag varken har lust eller orkar ställa mig och byta lakan i sängen och väcka och jaga upp min man för det. Jag hämtar en handduk som jag viker dubbel och lägger i sängen. Inte så skönt, men dels vill jag inte ligga och rulla runt i den kladdiga blodpölen och dels vill jag skydda sängen mot fler blodpölar. Det är nämligen ingen ovanlighet...

Jag brukar annars vara bra på att sova lite halvvaken när jag har mens, och jag har faktiskt lärt min kropp att oftast ligga på sidan under lingonveckan - aldrig på rygg eller mage. På rygg eller mage rinner det direkt över. Det rinner visserligen över även om jag ligger på sidan (och även om jag försöker kliva upp åtminstone 1-2 gånger per natt för att byta nattbinda), men då brukar oftast blodet inte hinna rinna längre än till mellan mina lår och då sparar jag åtminstone sängen.

Egentligen vill jag gärna röra mig ganska mycket när jag sover, men vid mens måste jag ligga stilla på sidan, eller möjligtvis får jag rulla över på den andra sidan. Efter en hel natt på sidan brukar jag vakna och vara avdomnad. Fast det märks knappt, eftersom det gör ganska rejält molande ont i hela kroppen ändå när jag har mens, och dessutom är jag så groggy och borta att jag knappt märker nånting av livet överhuvudtaget...

Jag har börjat inse att jag blöder mycket. Jättemycket. Kanske till och med väldigt mycket mer än de flesta andra.

Insikten började ta form för några år sedan när jag hörde en av mina bekanta beklaga sig över att hon var på väg in i klimakteriet, för att hon fått så mycket längre blödningar. “Nu blöder jag FEM dagar i sträck, och jag som aldrig tidigare i hela mitt liv blödit fler dagar än TRE!” Jag verkligen hajade till. Va?? Tre dagar?? Var det ens möjligt?? Hinner kroppen verkligen byta ut allt blod på bara tre dagar? Men så stannade jag upp och hörde vad jag själv hade tänkt. Vaddå byta ut allt blod. Tänk om det inte är det som är poängen med mens? Tänk om det inte är meningen att det ska kännas som att kroppen “byter ut allt blod” en gång varje månad?

Jag fick min första mens när jag var 12 år, och då visste jag ingenting om det. Jag minns att jag trodde att man blödde i två månader i sträck och sen gick utan blödning i tre månader. Har ingen aning om var jag hade fått det ifrån. Man pratade inte heller om mens på den tiden. Jag blev visad var bindorna fanns hemma - gömda längst in i en särskild garderob - och sen pratade jag aldrig mer med någon om mens. Det absolut viktigaste var att aldrig låtsas om det överhuvudtaget. Redan när jag var 12 så blödde jag ofta 9-12 dagar i sträck varje månad, riktiga niagarafallsblödningar. Men jag trodde ju att det skulle vara så. Att det var normalt. Jag tyckte dock att det var lite konstigt att de flesta mensskydd på marknaden inte räckte till. När jag var runt 12 fanns det fortfarande ett mensskydd i affärerna som mer såg ut som en blöja, och den var min storfavorit! Det var faktiskt ganska sällsynt att blöda igenom den bindan. Men sen försvann den från hyllorna tyvärr. Och sedan dess har min kamp för att inte blöda igenom mensskydd pågått!

Det jag i stort sett alltid använder är nattbinda, både dag som natt. Libresse har en variant som är tjock, och den klarar faktiskt av lite större mängder blod än de flesta andra bindor. Jag har försökt att använda tamponger, men jag har alltid lidit av ömtåliga och trasiga slemhinnor, så det gick bara inte. Varje gång jag drog i snöret kändes det som om hela mitt inkråm skulle följa med ut, för tampongen hade bitit sig fast i slemhinnan och dessutom trasat sönder den lite. Det var på tok för smärtsamt!! Jag gav därför snabbt upp idén med tamponger.

När menskoppen kom blev jag nyfiken och testade. Mest för att se om den kunde hjälpa mig i kampen mot genomblödningar. Jag testade olika varianter av koppar under ca fem års tid, men det funkade aldrig riktigt bra. Dels blödde jag ALLTID minst hälften vid sidan av koppen - oavsett hur jag satte in koppen eller vilken storlek jag hade - så jag var ändå alltid tvungen att kombinera kopp med nattbinda. Dels så blödde jag en kopp full på bara någon eller några timmar. Att hålla på att ta ur och sätta in koppen så många gånger om dagen var dels bökigt, men dels slet det trots allt på mina slemhinnor så att det blev alldeles för ömt i fiffi i alla fall. Och det var som att jobba på ett slakteri varje gång jag gick på toaletten… Det var mängder av blod precis överallt - i toaletten, på händerna, i handfatet, på toarullen… Det var bara för jobbigt. Jag gav tillslut upp menskoppen och konstaterade att den inte var något för mig.

Att använda binda har dock inte heller varit helt smärtfritt. Bindor torkar också ut mina slemhinnor. Jag blöder väl kanske vanligtvis 8 dagar per period, men eftersom mensen är lite oregelbunden några dagar hit eller dit vet jag inte riktigt när den kommer utan måste börja använda binda på första dagen som mensen eventuellt skulle kunna dyka upp (eftersom den dessutom kan börja KABOOM direkt med jätteblödning), vilket oftast innebär att jag går med binda i fler än 8 dagar i sträck. Men redan efter ett par dagar med bindor börjar mina slemhinnor bli så torra att de börjar spricka upp. Det är inte bara en gång tårarna har sprutat från mina ögon över smärtan av att bara torka sig efter ett toalettbesök, på grund av att slemhinnorna i fiffi är alldeles uppspruckna och småsåriga… Jag har testat flera saker både utvärtes och invärtes, men det som jag tycker hjälper bäst är olivolja. Därför har jag numera alltid en burk med olivolja vid toaletten, som jag smörjer in fiffi med regelbundet - det avhjälper faktiskt det värsta. :up:

Ekologiska bindor går inte alls lika hårt åt mina slemhinnor som oekologiska. Med ekologiska bindor kan jag gå längre innan slemhinnorna trasas sönder. Problemet är att ekologiska bindor inte rymmer nånting! :( En ekologisk nattbinda kan jag möjligtvis använda på dagtid från dag 6 och framåt, när blödningen börjar minska något.

De värsta blödningsdagarna använder jag alltså bara de största nattbindor jag hittat i affären och byter varje timme. Det är ju inte så att jag är kissnödig varje timme, men jag måste försöka komma ihåg att springa till toaletten ändå, bara för att byta binda. Det är som om stora kroppspulsådern leds om och mynnar direkt ut mellan benen. Jag kan riktigt känna hur blodet pulseras ut från mig - kabom, kabom, kabom… Ibland känner jag genom hela kroppen hur det kommer en riktigt stor puls, och då vet jag att det är akut - då MÅSTE jag uppsöka en toalett OMEDELBART, för ingen binda i hela världen kan stå emot den mängd som pressas ut då. Har jag ingen möjlighet att komma till en toalett då så vet jag att jag har blödit igenom. Garanterat. Jag önskar att det hade funnits vuxenblöjor i affärerna, för då skulle jag definitivt köpa det!!

Så klädval under mens är också viktigt. Jag måste tänka svarta käder som suger upp bra, och flera lager - helst minst tre. T ex svarta leggings, svart kjol och långtröja/kofta. Då kan det blöda igenom ett eller två lager kläder utan att synas.

Det är jobbigt att vara någon annanstans än hemma under de värsta dagarna. Jobbet funkar om det är en vanlig dag, men det är rena döden om det är långa möten eller om jag ska vara konferenssupport - det funkar knappt. Det har hänt att jag har varit på besök hos andra där det inte har varit läge att gå på toaletten, och där jag har försökt sitta snett på stolen så att jag bara sitter på ena skinkan, för att jag inte ska bloda ner stolen jag sitter på. Det har också hänt att jag har varit tvungen att sova borta under de värsta mensdagarna. Då har jag klätt på mig sovbyxor och tagit med ett par handdukar som jag har sovit på, plus att jag förstås knappt har sovit överhuvudtaget eftersom jag måste bevaka att jag inte rör på mig utan bara ligger blick stilla på sidan med benen tätt ihopknipna… Att resa bort går knappt. Ibland sammanfaller ändå de värsta dagarna med att jag måste göra något eller är bortrest, och det är skitjobbigt, för det enda jag kan koncentrera mig på är om jag kan få tillgång till toalett för att byta binda varje timme och om jag har tillräckligt många mensskydd med mig och att jag inte får blöda igenom. (Jag har verkligen full sympati för de som har problemmagar!)

Under perioden när jag använde menskopp så försökte jag en dag ha lite koll på hur mycket blod som kom. Jag mätte upp att menskoppen rymde 30 ml, och jag tömde en bräddfull menskopp 7 ggr under den dagen, så bara i menskoppen hade det fångats upp 2,1 dl. Sen hade ju hälften runnit brevid som vanligt, så jag bytte ganska full nattbinda kanske 5 ggr den dagen också. Kan det vara 1-2 dl till? Alltså mellan 3-4 dl totalt. Ja, och så plus allt som rinner ut på toaletten förstås som inte går att mäta, men som borde vara ganska mycket också (ibland är det ju svårt att resa sig från toastolen eftersom det aldrig slutar rinna…). Och det var bara under en enda dag. När jag för några år sedan började fundera över om jag kanske blöder ovanligt mycket råkade jag hitta information om att man bara bör blöda max 120 ml per mensperiod. Oj vad jag skrattade! Bara 120 ml totalt under alla dagar!?! Vilket skämt! :laugh:

(forts. nedan)
 

(forts. )
Jag tänkte på det nyligen - nu har jag haft mens i 34 år, 13 gånger om året, säg i snitt 8 dagar per gång. Min mens har aldrig hoppat över nån gång och jag har inte skaffat barn. Det innebär att jag har blödit i totalt 3536 dagar, alltså nästan i 10 år av mitt liv!!
Snälla kan det inte vara dags att ta slut nu!!!

Visst blir jag påverkad av det. Precis när en blödningsperiod ska börja känner jag alltid en lätt skräck över ovissheten över hur ohanterligt det kommer att bli den här gången då, och hur mycket jag kommer att blöda igenom och när? Under de dagar jag har mens är jag fullständigt slut, groggy, yrslig, dimmig och knappt kontaktbar. Världen känns väldigt långt borta och jag har i stort sett ingen ork alls. Och jag har ju alltid lidit av orkeslöshet i hela mitt liv. Visserligen även innan jag fick mens, men det kan ju knappast ha gjort saken bättre när det satte igång.

Grejen är att jag inte förrän nu har förstått att min mens har varit onormal. Jag har aldrig pratat om mens, aldrig läst om mens, aldrig tagit reda på fakta. Jag har tagit det för givet att alla kvinnor har gått runt och haft det som jag (och jag har alltid tyckt att “alla andra” är så himla duktiga och starka jämfört med mig eftersom de verkar så opåverkade av det, och att jag “borde försöka skärpa till mig lite mer” som tycker att det är så jobbigt…!).

Jag har i flera omgångar i mitt liv pratat med läkare om min orkeslöshet. Ingen (utom en) har nämnt ett ord om mensblödningar eller järn. Men en läkare jag hamnade hos frågade hur många dagar jag blödde. När jag sa 8 så sa hon att det var lite mycket, “man ska inte blöda mer än 5 dagar”, men sen sa hon inget mer om det. Då tyckte jag bara att hon var konstig och inte trovärdig. Jag kunde ju inte relatera till det hon sa. 5 dagar? Så kort har jag aldrig nånsin blödit. Och hur mycket jag blöder har ingen nånsin frågat mig om.

Jag har på senare tid på egen hand både förstått att jag blöder onormalt mycket, och konstaterat att jag har järnbrist. Det börjar också gå upp för mig mer och mer att det inte är konstigt om min kropp inte fungerar som den ska, med denna ständiga blodförlust varje månad. Det som är konstigt är hur den ändå har orkar kämpa under alla dessa år!

Jag har försökt med p-piller och jag har försökt med tranexamsyrapreparat. Av p-piller ballade min kropp ur fullständigt och hormonobalansen skapade bestående hälsoproblem, så jag kommer definitivt inte att använda något hormonpreparat igen! Och tranexamsyra får jag bara inte att funka. Jag har provat med olika märken av tabletter, och jag har provat att ta dem med olika timing på flera olika sätt. När jag var yngre upplevde jag att tranexamsyratabletterna stoppade min mens nästan helt, och sedan när jag slutade ta tabletterna så kom mensen igång igen och fortsatte som vanligt. Så det resulterade bara i att jag förlängde eländet (men visst - ibland kunde det vara praktiskt att skjuta fram de värsta dagarna). Nu när jag är äldre så märker jag faktiskt ingen effekt alls av tabletterna, oavsett när och hur jag tar dem.

Blödningsdag nr 9. Jag vaknar på morgonen och tycker att perioden borde ta slut nu. Det har visserligen kommit blod vid varje toalettbesök fortfarande, men inte så mycket i bindan däremellan. Det måste väl ändå vara slut nu!?! Jag tänker att det borde räcka med ett trosskydd. Sätter i ett och går ut med hunden. Går på toaletten direkt när jag kommer hem från hundpromenaden och kan bara konstatera att jag har blödit igenom även denna dag. Blir så jävla trött, uppgiven, less, förbannad - ja you name it! Jag vill inte behöva ha det såhär hela tiden!

Jag hörde talas om att tygbindor kunde rymma lite mer än vanliga bindor och vara snällare mot fiffi, så jag beställde hem några för att testa. På minussidan är att det är ganska bökigt att ta hand om dem. Man måste ha möjlighet att ta med sig dem i en liten tät påse efter byte, om man inte är hemma (särskilt kladdigt blir det dock inte eftersom man kan vika ihop dem på ett praktiskt sätt). Och man måste åtminstone skölja av och igenom dem inom några timmar efter att man har bytt binda (i väntan på tvätt), annars blir de konstant missfärgade (fast det är ju förstås bara jag som ser). På plussidan är att de är supersnälla mot slemhinnorna! (även om de är lite tjocka) Och så rymmer de mycket. Jag använder dem gärna, om det passar sig rent praktiskt.

Det här med uppsugningsförmågan blev jag så nyfiken på att jag bestämde mig för att göra ett test. Jag testade fyra olika bindor genom att låta dem ligga tre minuter i vatten, sedan rinna av i en minut, och efter det väga hur mycket vatten de hade sugit upp. Den tjocka oekologiska nattbindan (libresse maxi goodnight wings) var klart bäst. Ekologisk tygbinda och tunn oekologisk nattbinda (libresse ultra thin goodnight wings) hade ungefär likvärdig uppsugningsförmåga - 58-60% av den tjocka nattbindans kapacitet. Den ekologiska nattbindan (lingonvecka) var klart sämst med bara 27% av den tjocka nattbindans uppsugningsförmåga.

Jag har även funderat på att köpa menstrosor med inbyggt skydd också. De har såvitt jag förstår ingen jätteuppsugningskapacitet, men de kanske åtminstone kan hjälpa mot vissa genomblödningar tänker jag, om jag använder dem tillsammans med nattbinda. Och så funderar jag på att ta av sparkontot och söka akupunkturhjälp, och se om det möjligtvis kan hjälpa mig (akupunktur har hjälpt mig bra mot vissa andra hälsoproblem). För jag börjar bara bli mer och mer förbannad nu.
Det får fan vara nog på det här jävla lidandet snart!
:mad:
 
Det låter vidrigt! Detta borde du få hjälp med!
Jag blöder väldigt lite. Typ 3 dagar och klarar mig med bara trosskydd. Behöver inte skydd på nätterna. Äter dock p-piller som minskar mina blödningar.

Men det låter horribelt hur du har det!
 
Har du barn/vill du ha (fler) barn? Om svaret är nej så finns det något som heter therma choice eller även benämnt ballongbränning. Under narkos bränns slemhinnan i livmodern bort. Blödningarna minskar drastiskt eller tom upphör. Effekten kan docl avta när slemhinna växer tillbaka. Och man kan sannolikt inte men får absolut inte bli gravid efter. Så sterilisering rek.

Jag hade som du plus extrema smärtor. I mitt fall hjälper en speciell sorts minipiller eller en sorts p-stav. Ingen mens. Sen fick jag inte ha hormonella p-medel men VÄGRADE leva i det du beskriver igen. Var beredd ta bort hela livmodern. Blev erbjuden therma choice.

Opererades 2011. Hade stänk i 3 dagar, behövde bara trosskydd. Ingen smärta. I dag så jag blöder mer men för lite för ens mini tampong. 3-4 dagar. Aldrig läckage osv. Värk första dagen men inget som inte Ipren hanterar. Himmelriket! Jag hoppas effekten ska vara tillräcklig tills jag bår klimakteriet (man kan inte göra om bränningen). Jag var den yngsta mitt landsting opererat, jag är 40 nu och alltså 33 vid op.
 
Jag har också haft problem med väldigt rikliga blödningar och känner igen mig i väldigt mycket av det du beskriver. Jag trodde länge att det var normalt att blöda väldigt mycket vid varje mens men efter att jag passerat 20 ungefär blev det bara värre och värre för varje månad och till sist helt ohållbart. Vissa dagar gick det inte att lämna hemmet då jag blödde så kraftigt att jag alltid behövde ha en toalett inom räckhåll.

När jag till sist sökte hjälp visade det sig att jag hade blodfyllda cystor (även kallade chokladcystor) på båda äggstockarna och jag fick även diagnosen endometrios (trots att jag till exempel inte alls haft problem med väldigt kraftig mensverk etc. ) och enligt gyn skall jag helst vara blödningsfri vilket jag efter en tid blev med hjälp av först Provera och numera P-piller. Jag fick dock pröva lite olika alternativ i början och vissa gjorde att jag gick runt och småblödde konstant istället, men slapp åtminstone floderna av blod...

Så jag instämmer med @Unafraid, sök hjälp! Förhoppningsvis finns det även hjälp och lindring för dig att få! :heart
 
Det finns hjälp att få. Om du inte vill ha barn o har passerat fyrtio borde det inte vara något problem för dig att få livmodern bortopererad. Livet blir så otroligt mycket bättre och lättare.
 
Sök hjälp, det låter jättejobbigt, så ska du inte behöva ha det. Jag har haft det lika jobbigt några timmar de flesta mensperioder, och då bara blödningen- inte allt trassel med att inte tåla tamponger/binder. Förutom att jag nästan alltid vaknat när jag behövt. Kraftig mens i 8 dagar låter skitjobbig.

Hoppas det löser sig.
 
Jag har som du. Äter cyklopram och det funkar ok. Jag har hemsk smärta också men det enda som klarade det var 2 alvedon 665 mg men de har slutats tillverka...
Jag vägrar hormoner.
Bindor är ett helvete också då jag är allergisk mot de. Tamponger går inte alls. Så jag får ha bindor ändå men jag kliar sönder mig tyvärr, även utan mens eftersom det hinner inte lägga sig mellan varven (därför är jag vaken nu. Det kliar.
 
Jag är likadan. Jag minns precis Det där med att bara ligga i en viss ställning och gå upp två gånger varje natt. Det är vidrigt. Som tolvåring klagade jag hos skolsköterskan men hon sa att det är normalt. Man bara TROR att det är mycket blod fast det egentligen bara är två matskedar per mensperiod.

HA ha.

Jag har ibland lust att spara allt blod och skicka henne bevis.

För mig funkar som tur är menskopp. P-piller funkade jättebra och också medicinen.

Du måste få hjälp!
 
Tack för era svar! Ledsamt att höra att det finns fler som har det såhär jobbigt! :(
Jag är 46 nu, har inga barn och ska inte heller ha några, har haft förklimakteriebesvär sedan ca 4 år tillbaks så jag hoppas på att det inte är så himla många år kvar på eländet för min del nu.
Men jag ska se till att söka hjälp - tack för pepping!
 
Jag tycker du verkligen borde söka och få göra Thermo Choice som Alexandra_W.
Borde ju vara bättre än en hysterektomi som kommer påskynda klimakteriet.
Herregud vännen, jag upplever att min mens är skitjobbig. Men den är ju en walk in the park jämfört med din :o:cry:
 
Tack för era svar! Ledsamt att höra att det finns fler som har det såhär jobbigt! :(
Jag är 46 nu, har inga barn och ska inte heller ha några, har haft förklimakteriebesvär sedan ca 4 år tillbaks så jag hoppas på att det inte är så himla många år kvar på eländet för min del nu.
Men jag ska se till att söka hjälp - tack för pepping!

Jag ekar de andra, sök hjälp. En nära släkting hade som du och fick väldigt bra hjälp. Hon gjorde en Therma choice som fungerade länge men hon hade också ytterligare problem som gjorde att hon fick en hysterektomi till slut. Du ska absolut inte ha det så här!
 
Hade samma helvete som du, satte in en hormonspiral och livet kunde börja! :) Så himla skönt. Den verkade bara lokalt så jag märkte inte av den alls på annat sätt än att mensen i princip försvann.
 
Jag tycker du verkligen borde söka och få göra Thermo Choice som Alexandra_W.
Borde ju vara bättre än en hysterektomi som kommer påskynda klimakteriet.
Herregud vännen, jag upplever att min mens är skitjobbig. Men den är ju en walk in the park jämfört med din :o:cry:
Varför skulle en hysterektomi påskynda klimakteriet?
 
? Man opererar inte ut en livmoder bara sådär. Man måste ha ganska starka skäl. Det är dessutom inte ovanligt att man får komplikationer efteråt.
Nej det gör man inte men jag tror att de flesta i och med ts ålder skulle göra det med hennes bakgrund. Jag blev erbjuden det efter konstant blödning i stil med det ts beskriver under ett år. Då var jag 43 år. Mina järnvärden var i botten efter några månader (jag blödde alltså hela tiden, ibland något mindre en dag eller uppehåll någon enstaka dag) och efter att ha provat diverse mediciner som inte hjälpte så blev jag erbjuden hysterektomi. Med min bakgrund med mycket endometrios och sammanväxningar och det faktum att öppen kirurgi var väldigt troligt att de skulle tvingas ta till vilket både jag och min gynekolog ansåg var en enorm risk med den sjukdomshistoria jag har i övrigt valde jag istället att börja med bränning av livmoderslemhinnan. Nu hjälpte inte det så särskilt mycket och efter mycket om och men började jag med minipiller. Det verkar peppar peppar som att det håller eländet i schack. När jag blöder så blöder jag iallafall inte lika mycket (även om det ofta är länge) och jag bestämmer själv dosen. Ibland enkel dos och ibland mer. Det lustiga är att jag tidigare i livet har mått väldigt dåligt av alla typer av hormonpreparat men nu till och med minskade pmds;en av minipillren och i övrigt märker jag inte av dem alls.
 
? Man opererar inte ut en livmoder bara sådär. Man måste ha ganska starka skäl. Det är dessutom inte ovanligt att man får komplikationer efteråt.
Nej men med tanke på situationen som är nu är det helt klart att föredra. Jag tog bort min för snart ett år sedan men behöll äggstockar. Hade liknande problem men inte riktigt så vidrigt som ts beskriver. Bland det bästa jag har gjort. Har en helt annan livskvalitet nu. Inga komplikationer över huvudtaget.
 
Nej det gör man inte men jag tror att de flesta i och med ts ålder skulle göra det med hennes bakgrund. Jag blev erbjuden det efter konstant blödning i stil med det ts beskriver under ett år. Då var jag 43 år. Mina järnvärden var i botten efter några månader (jag blödde alltså hela tiden, ibland något mindre en dag eller uppehåll någon enstaka dag) och efter att ha provat diverse mediciner som inte hjälpte så blev jag erbjuden hysterektomi. Med min bakgrund med mycket endometrios och sammanväxningar och det faktum att öppen kirurgi var väldigt troligt att de skulle tvingas ta till vilket både jag och min gynekolog ansåg var en enorm risk med den sjukdomshistoria jag har i övrigt valde jag istället att börja med bränning av livmoderslemhinnan. Nu hjälpte inte det så särskilt mycket och efter mycket om och men började jag med minipiller. Det verkar peppar peppar som att det håller eländet i schack. När jag blöder så blöder jag iallafall inte lika mycket (även om det ofta är länge) och jag bestämmer själv dosen. Ibland enkel dos och ibland mer. Det lustiga är att jag tidigare i livet har mått väldigt dåligt av alla typer av hormonpreparat men nu till och med minskade pmds;en av minipillren och i övrigt märker jag inte av dem alls.

Olika i olika landsting tyvärr. Har en kollega med extrema besvär. Får ingen operation (och hon är 45+)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Någon som använder menstrosor som primärt mensskydd? Jag har testat menskopp nu några månader och känner att det inte är något för mig...
Svar
7
· Visningar
738
  • Artikel
Dagbok Förra helgen drog ner mig i en rejäl grop som jag inte trodde var möjlig. Jag hade ingen aning om att en marknad kunde dränera en på så...
Svar
1
· Visningar
697
Kropp & Själ Läste precis om detta. Undrade om det var ett skämt men tydligen inte. Ehm va? Blöder inte konstant? De flesta som har mens blöder väl...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
8 290
Senast: Takire
·
Kropp & Själ Snart blir jag galen. Jag har ätit mellanpiller (Azalia) i några månader men började få blödningar för några veckor sedan (ca 1 månad...
Svar
18
· Visningar
2 299
Senast: zassoo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Senast tagna bilden XV
  • Att ångra en valp

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp