Asa_S
Trådstartare
Ja, jag vet, jag måste byta dagmamma... Ni som inte orkar läsa det här en gång till - byt tråd 
.
I natt blev minstingen plötsligt utan förvarning förkyld, hade hosta flera gånger och var segt snorig i morse. Funderade på att stanna hemma, men hade kort dag och eftersom det av andra orsaker är viktigt för mig att faktiskt åka på jobbet och jag bedömde det som att han skulle klara av det, kom jag överens med dagmamman om att jag skulle försöka hämta tidigare. Nu gick det inte riktigt så bra, men jag ringde iallafall och talade om att jag skulle komma en halvtimme tidigare, varpå hon sade att de ändå skulle gå ut efter fikat så det var bara att komma. När jag kom, 10 min senare än jag sagt, sitter mina barn och bakar med trolldeg. Eftersom hon bara häromveckan blev otroligt upprörd på kvällen, efter att jag (efter överenskommelse med henne) hämtat barnen 2 timmar tidigare på em, sade jag ingenting utan tittade bara ut genom hennes köksfönster i 10 min. Grabben blev färdig och gick för att klä på sig, varpå dagmamman säger till dottern "Du kanske skulle prova den här formen, den är ganska bra". Jag kände då att jag fått nog, och tog ut de två som var färdiga till bilen. När dottern kommit sig ut genom dörren, talar dagmamman om för mig att min son på 4 år slagit sönder en köksstol. Medan jag förvirrat försöker föreställa mig min son görandes kaffeved av köksstolarna, tillägger hon att detta beror på att han aldrig sitter still på stolarna. "Vad då, när ni äter, eller vad menar du?" frågar jag dumt, medan jag försöker få denna info att passa med bilderna i mitt huvud. Det visar sig att han, trots hennes tillsägelser, antingen står på knä vid bordet eller gungar på stolen, och han har alltså gungat stolen baklänges och sedan landat på ryggstödet, varvid han spräckt detta. Hon påstår att stolen inte alls är för låg för honom (hemma sitter han på ikea-pall eftersom han är för kort för att sitta bekvämt på en stol, vilket jag också talade om för henne) och hör inte alls på att jag talar om att han sitter stilla hemma, utan påpekar misslynt att detta är något vi måste jobba hårt med hemma , varpå jag upprepar att han sitter ordentligt vid bordet hemma. Sedan antyder hon att vi ska betala för hennes nya köksstol som nu är trasig.
Försökte få tag på hennes chef för att definitivt begära förflyttning, men det innebär också att vi blir tvugna att lämna vårt mysiga lilla hus och att jag måste göra mig av med mina djur. Vi kollade på hus inne i stan i kväll, och jag förstår inte hur vi ska klara det ekonomiskt. Men dottern börjar ju 6-års i höst, och det kommer inte att gå att bo 5 mil från hennes kompisar. Ingen av oss vuxna vill tillbaka till stan, vi har ju flyttat därifrån, och skaffat både barn och djur med tanke på den fastighet vi äger. Vi är inne på diskussioner här om att ge barnen varsina rum, men det skulle innebära 5-rumslägenhet, och vi har inte ens råd med en 4:a. Blä alltså.
.I natt blev minstingen plötsligt utan förvarning förkyld, hade hosta flera gånger och var segt snorig i morse. Funderade på att stanna hemma, men hade kort dag och eftersom det av andra orsaker är viktigt för mig att faktiskt åka på jobbet och jag bedömde det som att han skulle klara av det, kom jag överens med dagmamman om att jag skulle försöka hämta tidigare. Nu gick det inte riktigt så bra, men jag ringde iallafall och talade om att jag skulle komma en halvtimme tidigare, varpå hon sade att de ändå skulle gå ut efter fikat så det var bara att komma. När jag kom, 10 min senare än jag sagt, sitter mina barn och bakar med trolldeg. Eftersom hon bara häromveckan blev otroligt upprörd på kvällen, efter att jag (efter överenskommelse med henne) hämtat barnen 2 timmar tidigare på em, sade jag ingenting utan tittade bara ut genom hennes köksfönster i 10 min. Grabben blev färdig och gick för att klä på sig, varpå dagmamman säger till dottern "Du kanske skulle prova den här formen, den är ganska bra". Jag kände då att jag fått nog, och tog ut de två som var färdiga till bilen. När dottern kommit sig ut genom dörren, talar dagmamman om för mig att min son på 4 år slagit sönder en köksstol. Medan jag förvirrat försöker föreställa mig min son görandes kaffeved av köksstolarna, tillägger hon att detta beror på att han aldrig sitter still på stolarna. "Vad då, när ni äter, eller vad menar du?" frågar jag dumt, medan jag försöker få denna info att passa med bilderna i mitt huvud. Det visar sig att han, trots hennes tillsägelser, antingen står på knä vid bordet eller gungar på stolen, och han har alltså gungat stolen baklänges och sedan landat på ryggstödet, varvid han spräckt detta. Hon påstår att stolen inte alls är för låg för honom (hemma sitter han på ikea-pall eftersom han är för kort för att sitta bekvämt på en stol, vilket jag också talade om för henne) och hör inte alls på att jag talar om att han sitter stilla hemma, utan påpekar misslynt att detta är något vi måste jobba hårt med hemma
, varpå jag upprepar att han sitter ordentligt vid bordet hemma. Sedan antyder hon att vi ska betala för hennes nya köksstol som nu är trasig.Försökte få tag på hennes chef för att definitivt begära förflyttning, men det innebär också att vi blir tvugna att lämna vårt mysiga lilla hus och att jag måste göra mig av med mina djur. Vi kollade på hus inne i stan i kväll, och jag förstår inte hur vi ska klara det ekonomiskt. Men dottern börjar ju 6-års i höst, och det kommer inte att gå att bo 5 mil från hennes kompisar. Ingen av oss vuxna vill tillbaka till stan, vi har ju flyttat därifrån, och skaffat både barn och djur med tanke på den fastighet vi äger. Vi är inne på diskussioner här om att ge barnen varsina rum, men det skulle innebära 5-rumslägenhet, och vi har inte ens råd med en 4:a. Blä alltså.
