Min älskade katt är borta:'(

tassel

Trådstartare
Det känns helt overkligt, jag har nog inte förstått det än. Sent i onsdags kväll försvann hon i mina armar, hon fick det lugnt den sista stunden och behövde inte vara ensam. Men jag är så fruktansvärt ledsen:cry: Jag kände på mig sedan flera veckor tillbaka att hon inte hade länge kvar, men fortsatte ändå som vanligt, umgicks med henne som vanligt, men jag vet inte om jag kanske inte förstod det för jag tog det ändå med ro, tyckte att det inte var så mycket kattliv för henne så trött som hon var nu, inte den levnadsglada katten som jag kom ihåg. Men nu när det verkligen är över på riktigt ångrar jag mig så otroligt att jag tog ut det i förskott och ändå var så lugn med det:cry:.

Denna katt var mitt liv, min andra halva, utan henne hade jag aldrig klarat igenom skolgången, hon har alltid funnits där när jag känt mig så ensam, allt blev bra när jag fick krama om henne, känna hennes lukt, hon var min stora trygghet och nu känner jag mig så ensam:cry: ingen kompis eller familjemedlem kan någonsin betyda lika mycket som hon gjorde. Vad är det för mening med allt nu..

Jag är också så otroligt ledsen för att jag inte kände mer inför tanken att hon inte hade länge kvar, jag borde ha fått panikkänslor och sådant som att nu går livet under. Men det kom inget. I dödsögonblicket och de sista minutrarna satt jag bara där med henne och kände fridfullhet, tomhet och ledsamhet och när det var över en stor lättnad, har aldrig känt det så "lugnt" innan, när det var över. Lättnad över att nu är hon inte dendär trötta gamla katten längre som inte ville äta, nu är hon någon annanstans, bara borta, nu finns hon inter mer och våran tid tillsammans är över. Men jag borde ju ha varit mer ledsen dedär sista minutrarna, inte känt ett sådant lugn. Jag tror jag var chockad över och inte fullt ut förstod att det var det sista jag såg av henne, det var så svårt att ta in, önskar jag hade kunnat ta in det och verkligen känt nuet, hennes sista minutrar, men jag satt bara och grät och ville det skulle vara klart så hon slapp dedär sista:( fick inte alls de hemska känslor av maktlöshet som jag hade då det hände förra gånget med ett annat djur, borde och trodde jag skulle känna så och nu gör det ont att jag inte gjorde det utan bara tog det med ro:( vill få tillbaka onsdagen igen och gör om, men det går ju inte:( vara med henne hela dagen, verkligen försöka ta in hennes sista tid. Det gör ont att jag så "lätt" accepterade att hon höll på att dö just då och försvinna ifrån mig och bara satt där med henne, utan att känna smärtan som jag alltid trott jag skulle känna..

Saknar min älskade kisse så otroligt mycket, inget är som innan, det är så tomt, inte minst när mamma redan plockat bort hennes låda och matskålar. Idag måste jag begrava henne. Men hur gör man? hur tar man ett sista farväl av henne? för mig är det inte så mycket av henne där i, det är bara en kropp så det är svårt att ta farväl av en katt som inte finns därinne längre, men samtidigt kommer jag ångra mig om jag bara gräver ner henne snabbt utan för mycket tanke:( Det är lättare att tänka tillbaka på henne i huvudet och ta farväl så istället.. Men jag vet att jag kommer ångra att jag inte lyfta upp henne och kramade om henne en sista gång, satt med den mer. Men det ger mig inte de känslor jag vill, det är inte så fridfullt att sitta och klappa på henne, varför känner jag såhär?? Jag vet att jag borde passa på för sen får jag aldrig mer känna henne igen, men det är så svårt när känslorna jag vill ska komma inte kommer.. det är bara helt tomt i mig, hon är ändå inte där, känslorna kommer istället när jag tänker tillbaka på henne i huvudet..när jag märker att hon inte tassar omkring i huset, när hon inte sover jämte mig i sängen, när hon inte sitter på sin stol vid matbordet och tigger mat när vi äter. när jag luktar på hennes pälstuss jag sparat. när jag tittar på gamla klipp på henne. men så borde det inte vara.. jag vill kunna ta "farväl" av hennes kropp också men hur gör man? finns det fler som känner igen sig i detta? jag blir så förvirrad och ledsen på mig själv..

Finns det några fler här som precis förlorat sin lilla kisse och vill utbyta tankar? Detta är inte det första djuret jag förlorar, men det är mer speciellt för hon var inte bara en katt, hon var verkligen min andra halva vi var bästa vänner och gjorde allt hemma tillsammans, hon var alltid med mig, som en hund. som en bästa vän..

Tack till er som har orkat läsa, jag kände att jag behövde skriva av mig, dela det med någon som kanske känner igen sig.. Jag har ingen att dela sorgen över henne med, livet verkar fortsätta som vanligt för de andra i familjen..nästan iallafall:'( förutom att de tycker det är tomt nu. Men så lätt kommer jag inte över det..

RIP min älskade Lisa:heart en ängel jag fick låna under de långa skol & tonårs åren 2002.07.30-2011.04.20
Nu är våran underbara tid tillsammans över, jag som ville hon skulle finnas med mig för alltid genom livet:'(

http://www.youtube.com/watch?v=JGWA7QXF0jo film från 07 eller 08. Så som jag kommer ihåg henne:heart
 
Senast ändrad:
Sv: Min älskade katt är borta:'(

Jag beklagar verkligen sorgen! Jag förlorade min vovve 2 mån sen och har fortfarande inte fattat att hon inte kommer tillbaka. Hon har varit min kompanjon och har varit med mig i princip alla timmar på dygnet.

Jag håller med dig om att man inte vet vad man ska göra när djuret dött. I vår kultur har vi ju inga ceremonier för att ta farväl. Min hund kremerades och jag tog inte askan. Det jag har gjort är att gå promenaderna som jag gick med henne för att komma närmare henne och så har jag en speciell plats på ett berg (där hon insjuknade), en grop som hon grävde som fortfarande är kvar. Där brukar jag sätta mig när jag har vägarna förbi och känna hennes närvaro.

Försök hitta på något som känns bra för dig. Hitta ett ställe som var kissens och ha det som en slags minnesplats. Kramar till dig!

Om du vill läsa min tråd:

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1093754
 
Sv: Min älskade katt är borta:'(

Det finns inget tvång eller måsten när det gäller att känna saker, att du kände dig lugn och full av frid när hon dog var hennes gåva till dig. Man får hantera sin sorg på olika sätt och du tog ett jättefint avsked av henne bara genom att sitta med henne på slutet och vara med henne.
Hon har lämnat sin kropp nu men jag förstår att du ändå vill ta ett ordentligt avsked av den. Vad älskade hon mest av allt? Begrav det med henne och skapa en fin minnesplats där du kan gå och prata med henne när livet känns tungt, hon har lämnat en bit av sig i dig och kommer alltid finnas med dig - liksom alla vi älskar som har lämnat oss.
Jättefin film på henne!
 
Sv: Min älskade katt är borta:'(

Igår begravde vi henne. Hon fick sin sista vila ute hos en släkting på landet där hennes mamma och mormor ligger. Jämte min förra kanin som hon levde tillsammans med under sina första år hos mig. Jag satt med henne, hennes kropp, men det var svårt, svårt att ta farväl av henne på så sätt, tillslut begravde vi henne, efter att jag gett henne en liten puss. Hon ligger på en fin plats nu. Men det är svårt, det var först när jag var påväg hem i bilen det började gå upp för mig att jag aldrig får krama om henne mer. Imorse gick det verkligen upp för mig när jag vaknade utan henne, jag vet inte vad jag ska ta mig till, det är så overkligt, de senaste dagarna känns som en overklig dimma, det kan inte vara verkligt men det är det ju. Jag vill aldrig vakna igen utan henne, finns ingen mening med det.. Har kännt mig så tom på känslor dessa 2 dagar efter, inget har spelat någon roll, inget spelar någon roll. Har så mycket andra känslor än jag förväntade mig att ha. Jag trodde jag skulle gå under av sorg när denna dagen tillslut kom, men det är andra känslor nu. Jag vill inte åka till stallet, kan inte känna glädje nu när hon är borta, jag vill inte känna det. Funderar och grubblar på, som man väl alltid gör, om det hade funnits något mer att göra för henne, finns det någon medicin i hela världen som hade kunnat rädda henne, hur länge hade hon levt då, ett halvår.. 10 år.. tungt att tänka på. Men det får jag aldrig veta nu...hade hon överlevt om jag bara gjort lite lite mer, kämpat ännu mer än vad jag gjorde. hade jag kunnat kämpa mer. eller hade det inte spelat någon roll.. Sådant får man aldrig veta.. vill bara ha tillbaka henne:cry::cry::( saknar henne så otroligt mycket:cry: huset är så tomt, det är inget hem längre.. det känns konstigt.. de sista dagarna kände jag verkligen på mig och tog varje ny dag med henne som en gåva. men nu är hon borta.. och jag får aldrig mer träffa henne:cry: hålla henne, gosa med henne.. finns ingen mening med något längre:cry: vill inte göra något längre, hon var min mening med livet och jag vill inte leva utan henne. men vet ändå att jag måste.. kan det inte finnas under så hon kommer tillbaka. jag har fortfarand inte förstått något, vad som hänt, att hon är borta. märker att hon inte finns i huset längre men det känns så otroligt overkligt att det som hände har hänt.. det känns som om det var hemsk mardröm:( och att hon snart kommer tillbaka..

Men trots att jag känner såhär så känner jag samtidigt en acceptans för vad som hänt, vad som hände, jag accepterade på onsdagskvällen att hon inte hade länge kvar, även om jag nog inte förstod det fullt ut, att de var på riktigt. Jag kan acceptera att hon är borta även om det är jättejobbigt, och bara det att jag kan acceptera det är en så stor sorg, hur kan jag? jag borde inte kunna acceptera det, förstår inte hur jag bara kan och kunde acceptera det, jag borde känna att jag skulle ha kämpat mer, men varför känner jag det inte..jag kände på mig att det var hennes sista tid och kunde acceptera det.. de gör så ont:(
 
Senast ändrad:
Sv: Min älskade katt är borta:'(

Så tråkigt med din hund:( det är hemskt när det sker så oväntat:(, värre än när det smyger sig på. fick ni reda på vad det var?

Jag känner på något konstigt sätt att hon finns hos mig, trots att hon inte är här. Jag tror inte hon vill jag ska ha dåligt samvete för att jag inte gjorde mer, hon var beredd på vad som hände, hon verkade vara tillfreds med det, precis som jag, så är det väl med djur antar jag. Hennes sista dagar var som vanligt, hon var med oss som vanligt även om hon inte orkade lika mycket, hon vilade i solen på balkongen och tiggde mat vid bordet, fanns med oss i tv soffan, ijämte och i knät, hon kom och ville ha mat eller godis såfort vi var i köket och allt som hon brukade. det känns skönt att veta, att det var som hon var van vid, hennes sista dagar, hon hade inte mått bättre av att dö på sjukhus av spruta, hon avskydde när vi åkte dit. Hennes sista dagar var som hon var van vid. Hemma. Hon var rädd för hundar och andra katter och människor, som det fanns där, det vara bara familjen hon tydde sig till. Det var hemma hon trivdes. Men ändå tycker jag att jag borde känna att jag skulle ha gjort mer än vad jag ändå gjorde, även om det nog inte hade gjort någon skillnad. Borde jag ha låtit henne sluta sin tid på sjukhuset istället.. hade veterinären då i sista stund kommit på något sätt att hjälpa henne.. får aldrig veta..
 
Senast ändrad:
Sv: Min älskade katt är borta:'(

tack det värmer att höra:). Det känns som om en bit av henne finns kvar hos mig, och en bit av mig finns kvar hos henne. bokstavligt också och inte bara själsligt. Så som jag sparade en pälstuss av henne, finns en hårtuss från mig nere hos henne. Det känns skönt att ha gjort så iallafall, så är vi ändå lite tillsammans för alltid. en bit av mig kommer alltid ligga där ijämte henne även efter kroppen försvunnit. Hon fick med sig några leksaker hon gillade då hon fortfarande orkade leka och stoja, de som kan förmultnas då vill säga, det andra lade jag på graven. Hon fick med sig lite av det bästa hon visste också, sitt favoritgodis:). och 2 små blombuketter plockade vi och la i.

fortfarande finns det spår här hemma av henne, det är både jobbigt och skönt, lite päls på möbler och kläderna, hon fällde ganska mycket. och andra märken på mattor och möbler hon åstadkommit. Har kvar några små rivsår på armen också, småsmå och snart är de borta:( sådana jag fick när vi busade:):love: min lilla plutta:heart skönt att inte allt är borta än, även om jag önskar att mamma inte rengjort och plockat bort hennes matplats så snabbt:( men maten står kvar i skåpet, och några öppnade burkar som aldrig blev uppätna..

:heart
http://www.youtube.com/watch?v=VHqtCEfi6VM
http://www.youtube.com/watch?v=YG57c4mVGCU&feature=related
från samma år som förra videon, då hon var pigg och glad och så levnadsglad någon kan va..:-)
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Övr. Katt Jag har två innekatter som jag vill kunna börja ha ute, till en början i kontrollerad form, och vill därför vänja dem vid sele. Den ena...
Svar
12
· Visningar
549
Katthälsa Kortfattat så börjar jag bli orolig efter att min katt stått på 1/4 2.5 mg Prednisolon var 3e dag i drygt två år. Hon är snart 15 år och...
2
Svar
20
· Visningar
1 129
Senast: monster1
·
Övr. Katt Jag leker rätt ofta med tanken på att köpa en katt. Jag har inte haft hund på två år, jag kommer inte köpa en ny hund och ingen häst...
2 3
Svar
56
· Visningar
4 602
Senast: cirkus
·
Övr. Katt När jag tog hem Mrs Norris fick jag med en liten vippleksak, de som hade haft henne sist sa att hon inte tyckte den var så rolig. Det...
Svar
11
· Visningar
893
Senast: escodobe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp