Min bästa vän och vägen tillbaka

ASKAPLASKA

Trådstartare
För två år sedan rasade tillvaron hemma. Min man bröt nacken i en olycka och jag blev svårt sjuk i samma veva. En av hästarna dog och en nära anhörig fick cancer. Vi tvingades därför omplacera två av djuren och jag fick stänga ner mitt företag jag drivit med glädje i 17 år. Allt gick ner på noll och vi famlade i totalt mörker.

Men mitt ibland oss stod en liten filur och höll oss ovan ytan. Vår västgötaspets Semlon. Med outtröttlig energi och glädje såg han till att vi tog oss upp och ut. Han tröstade, peppade och skämtade med oss och efter två år av stora vårdinsatser och rehabilitering av både mig och min man så är vi på god väg tillbaka, mycket tack vare Semlon.

Nu har Semlon drabbats av diskbråck i nacken. Helt utan synbar anledning brakade han ihop för en vecka sedan. Vi åkte i ilfart till Ultuna där man direkt misstänkte diskbråck och dag 2 magnetröntgade man och konstaterade en kollapsad disk och ytterligare två med förändringar längre ner i ryggen.
Den trasiga disken tryckte på ryggmärgen och Semlon blev helt förlamad.
Då han fortfarande låg nedsövd efter magnetröntgen och hela teamet med kirurger fanns på plats just då, fick vi alla fakta serverade på bordet och vi blev tvingade att snabbt som attan besluta om vi ville operera eller välja konservativ behandling.
Konservativ behandling innebär ingen operation utan långvarig rehab med smärtlindring. Oddsen för tillfrisknande i Semlons fall bedömdes vara 50/50 då han befann sig i en gråzon mellan de olika graderna av sjukdomstillstånd.
Operation i sin tur brukar hamna runt 85% chans till tillfrisknande. Om de överlever den och dagarna efter då många risker finns.
Vi blev noga informerade om alla risker, arbetet med rehaben och det ekonomiska (som i detta fall är helt oviktig för oss) och vi valde att operera.
Väntan under den 5-6 timmar långa operationen var outhärdlig men samtalet från Ultuna att allt gått mycket bra var bland de lyckligaste stunderna i mitt liv.
Direkt operationen förväntas hunden bli tillfälligt försämrad och risk för blödning med ytterligare ryggmärgspåverkan finns men Semlon klarade allt detta, slog veterinärerna med häpnad och idag, två dagar efter operationen, har han precis ställt sig upp!
Idag fick vi träffa sjukgymnast och veterinär för att sedan ta med vår älskade kompis hem. Tårarna som jag trodde var slut efter den här fruktansvärda veckan rinner nu istället av glädje.

Vägen tillbaka är mycket lång och han kanske aldrig blir som förut men det enda vi bryr oss om är att få återgälda allt det han gjort för oss och att han får ett tillräckligt stimulerande och smärtfritt liv.
Nu är det pay-back.time och jag kommer lägga all min vakna tid på att rehabilitera vår älskade hund och om någon är intresserad och orkar läsa tänkte jag berätta om resan här. Jag skulle gärna höra om andra som också genomgått en större rehabilitering av sin hund och kanske byta lite erfarenheter.
Jag kanske även bör nämna att diskbråcket och förändringarna troligen kommer från ett yttre trauma som unghund. Vi har dock kontakt med uppfödaren som tar detta på yttersta allvar trots att ingen av hennes uppfödningar någonsin haft diskbråck.

20180126_174312.jpg

Semlon har just rullats in i rummet och fått syn på oss.
 
:heart Gud vad tårarna trillar. Jag är i en lite liknande situation. Min älskade lilla hund som hållt mig uppe under alla år som svårt sjuk har drabbats av en levertumör :cry: Datortomografin gjordes i onsdags och nu väntar vi på svar. Jag ber till alla högre makter att inga metastaser finns utan att det går att operera och att han överlever operationen. Han har gett mig så mycket och jag säger som du, nu är det pay-back time. Jag gör allt för honom sålänge det är för hans skull.
 
:heart Gud vad tårarna trillar. Jag är i en lite liknande situation. Min älskade lilla hund som hållt mig uppe under alla år som svårt sjuk har drabbats av en levertumör :cry: Datortomografin gjordes i onsdags och nu väntar vi på svar. Jag ber till alla högre makter att inga metastaser finns utan att det går att operera och att han överlever operationen. Han har gett mig så mycket och jag säger som du, nu är det pay-back time. Jag gör allt för honom sålänge det är för hans skull.
Så gräsligt! Om det är till någon tröst vet jag EXAKT hur det känns. Jag har inte kunnat äta på tre dagar och knappt fungerat, mest bara existerat.
Det är hemskt att vara så här känslig och känna denna djupa kärlek till ett djur, nästan lite orimligt, men vad gör man?
Jag hoppas och ber för att allt allt går bra och att du får flera fina år till med din vovve:heart
 
Å vilken grej :cry::love: jag håller alla tummarna att allt blir bra med hunden och följer tråden för att läsa om er rehab resa!
 
För två år sedan rasade tillvaron hemma. Min man bröt nacken i en olycka och jag blev svårt sjuk i samma veva. En av hästarna dog och en nära anhörig fick cancer. Vi tvingades därför omplacera två av djuren och jag fick stänga ner mitt företag jag drivit med glädje i 17 år. Allt gick ner på noll och vi famlade i totalt mörker.

Men mitt ibland oss stod en liten filur och höll oss ovan ytan. Vår västgötaspets Semlon. Med outtröttlig energi och glädje såg han till att vi tog oss upp och ut. Han tröstade, peppade och skämtade med oss och efter två år av stora vårdinsatser och rehabilitering av både mig och min man så är vi på god väg tillbaka, mycket tack vare Semlon.

Nu har Semlon drabbats av diskbråck i nacken. Helt utan synbar anledning brakade han ihop för en vecka sedan. Vi åkte i ilfart till Ultuna där man direkt misstänkte diskbråck och dag 2 magnetröntgade man och konstaterade en kollapsad disk och ytterligare två med förändringar längre ner i ryggen.
Den trasiga disken tryckte på ryggmärgen och Semlon blev helt förlamad.
Då han fortfarande låg nedsövd efter magnetröntgen och hela teamet med kirurger fanns på plats just då, fick vi alla fakta serverade på bordet och vi blev tvingade att snabbt som attan besluta om vi ville operera eller välja konservativ behandling.
Konservativ behandling innebär ingen operation utan långvarig rehab med smärtlindring. Oddsen för tillfrisknande i Semlons fall bedömdes vara 50/50 då han befann sig i en gråzon mellan de olika graderna av sjukdomstillstånd.
Operation i sin tur brukar hamna runt 85% chans till tillfrisknande. Om de överlever den och dagarna efter då många risker finns.
Vi blev noga informerade om alla risker, arbetet med rehaben och det ekonomiska (som i detta fall är helt oviktig för oss) och vi valde att operera.
Väntan under den 5-6 timmar långa operationen var outhärdlig men samtalet från Ultuna att allt gått mycket bra var bland de lyckligaste stunderna i mitt liv.
Direkt operationen förväntas hunden bli tillfälligt försämrad och risk för blödning med ytterligare ryggmärgspåverkan finns men Semlon klarade allt detta, slog veterinärerna med häpnad och idag, två dagar efter operationen, har han precis ställt sig upp!
Idag fick vi träffa sjukgymnast och veterinär för att sedan ta med vår älskade kompis hem. Tårarna som jag trodde var slut efter den här fruktansvärda veckan rinner nu istället av glädje.

Vägen tillbaka är mycket lång och han kanske aldrig blir som förut men det enda vi bryr oss om är att få återgälda allt det han gjort för oss och att han får ett tillräckligt stimulerande och smärtfritt liv.
Nu är det pay-back.time och jag kommer lägga all min vakna tid på att rehabilitera vår älskade hund och om någon är intresserad och orkar läsa tänkte jag berätta om resan här. Jag skulle gärna höra om andra som också genomgått en större rehabilitering av sin hund och kanske byta lite erfarenheter.
Jag kanske även bör nämna att diskbråcket och förändringarna troligen kommer från ett yttre trauma som unghund. Vi har dock kontakt med uppfödaren som tar detta på yttersta allvar trots att ingen av hennes uppfödningar någonsin haft diskbråck.

Visa bifogad fil 10654
Semlon har just rullats in i rummet och fått syn på oss.
Vår ena hund (dalmatiner) är också opererad för diskbråck men i ryggen. När vi hem honom var han helt förlamad i bakdelen. Vi fick bära honom ut på gräsmattan för att kissa. Man fick stå och hålla upp honom så han skulle kunna kissa. Men på bara några få dagar blev han så pass bra att han kunde stå upp och kissa själv.

Min erfarenhet är att rehaba från dag ett och resten av hundens liv. Sen skall man inte glömma resten av kroppen. Eftersom dom går inte helt hundra så blir det lätt belastningar på andra delar av kroppen. För våran del blev det tålederna fram då han går med mer tyngd framåt än en vanlig hund.

Laser har varit väldigt effektivt för vår del. Agria täcker inte det så vi har fått betala det själva.

Och ett ”hett” tipps: håll koll på musklingen av hunden. Minsta avsaknad eller ojämnhet på någon del av hundens kropp brukar betyda att han inte använder/överanvänder den muskeln och något är inte som det skall.
 
Så gräsligt! Om det är till någon tröst vet jag EXAKT hur det känns. Jag har inte kunnat äta på tre dagar och knappt fungerat, mest bara existerat.
Det är hemskt att vara så här känslig och känna denna djupa kärlek till ett djur, nästan lite orimligt, men vad gör man?
Jag hoppas och ber för att allt allt går bra och att du får flera fina år till med din vovve:heart
Tack :heart Jag hoppas verkligen detsamma för er :heart
 
Vår ena hund (dalmatiner) är också opererad för diskbråck men i ryggen. När vi hem honom var han helt förlamad i bakdelen. Vi fick bära honom ut på gräsmattan för att kissa. Man fick stå och hålla upp honom så han skulle kunna kissa. Men på bara några få dagar blev han så pass bra att han kunde stå upp och kissa själv.

Min erfarenhet är att rehaba från dag ett och resten av hundens liv. Sen skall man inte glömma resten av kroppen. Eftersom dom går inte helt hundra så blir det lätt belastningar på andra delar av kroppen. För våran del blev det tålederna fram då han går med mer tyngd framåt än en vanlig hund.

Laser har varit väldigt effektivt för vår del. Agria täcker inte det så vi har fått betala det själva.

Och ett ”hett” tipps: håll koll på musklingen av hunden. Minsta avsaknad eller ojämnhet på någon del av hundens kropp brukar betyda att han inte använder/överanvänder den muskeln och något är inte som det skall.
Mycket bra tips, tack! Vi är helt inställda på rehab resten av Semlons liv, det får bli vår nya grej helt enkelt.
 
För två år sedan rasade tillvaron hemma. Min man bröt nacken i en olycka och jag blev svårt sjuk i samma veva. En av hästarna dog och en nära anhörig fick cancer. Vi tvingades därför omplacera två av djuren och jag fick stänga ner mitt företag jag drivit med glädje i 17 år. Allt gick ner på noll och vi famlade i totalt mörker.

Men mitt ibland oss stod en liten filur och höll oss ovan ytan. Vår västgötaspets Semlon. Med outtröttlig energi och glädje såg han till att vi tog oss upp och ut. Han tröstade, peppade och skämtade med oss och efter två år av stora vårdinsatser och rehabilitering av både mig och min man så är vi på god väg tillbaka, mycket tack vare Semlon.

Nu har Semlon drabbats av diskbråck i nacken. Helt utan synbar anledning brakade han ihop för en vecka sedan. Vi åkte i ilfart till Ultuna där man direkt misstänkte diskbråck och dag 2 magnetröntgade man och konstaterade en kollapsad disk och ytterligare två med förändringar längre ner i ryggen.
Den trasiga disken tryckte på ryggmärgen och Semlon blev helt förlamad.
Då han fortfarande låg nedsövd efter magnetröntgen och hela teamet med kirurger fanns på plats just då, fick vi alla fakta serverade på bordet och vi blev tvingade att snabbt som attan besluta om vi ville operera eller välja konservativ behandling.
Konservativ behandling innebär ingen operation utan långvarig rehab med smärtlindring. Oddsen för tillfrisknande i Semlons fall bedömdes vara 50/50 då han befann sig i en gråzon mellan de olika graderna av sjukdomstillstånd.
Operation i sin tur brukar hamna runt 85% chans till tillfrisknande. Om de överlever den och dagarna efter då många risker finns.
Vi blev noga informerade om alla risker, arbetet med rehaben och det ekonomiska (som i detta fall är helt oviktig för oss) och vi valde att operera.
Väntan under den 5-6 timmar långa operationen var outhärdlig men samtalet från Ultuna att allt gått mycket bra var bland de lyckligaste stunderna i mitt liv.
Direkt operationen förväntas hunden bli tillfälligt försämrad och risk för blödning med ytterligare ryggmärgspåverkan finns men Semlon klarade allt detta, slog veterinärerna med häpnad och idag, två dagar efter operationen, har han precis ställt sig upp!
Idag fick vi träffa sjukgymnast och veterinär för att sedan ta med vår älskade kompis hem. Tårarna som jag trodde var slut efter den här fruktansvärda veckan rinner nu istället av glädje.

Vägen tillbaka är mycket lång och han kanske aldrig blir som förut men det enda vi bryr oss om är att få återgälda allt det han gjort för oss och att han får ett tillräckligt stimulerande och smärtfritt liv.
Nu är det pay-back.time och jag kommer lägga all min vakna tid på att rehabilitera vår älskade hund och om någon är intresserad och orkar läsa tänkte jag berätta om resan här. Jag skulle gärna höra om andra som också genomgått en större rehabilitering av sin hund och kanske byta lite erfarenheter.
Jag kanske även bör nämna att diskbråcket och förändringarna troligen kommer från ett yttre trauma som unghund. Vi har dock kontakt med uppfödaren som tar detta på yttersta allvar trots att ingen av hennes uppfödningar någonsin haft diskbråck.

Visa bifogad fil 10654
Semlon har just rullats in i rummet och fått syn på oss.
Jag finner inga ord! Tårarna rinner bara. Tack för att du delar med dig:heart
 
Jag är ett jäkla blötöga så givetvis öppnades ögonkranarna.
Otroligt fin kärleksförklaring till sin hund.
Jag håller alla tummar för er :heart
 
Hoppas allting går bra för er. Har själv en diskbråckshund dock bara grad 1, så behandlar konservativt och ser till att hon håller sig i form. Hon blir 12 år i år :)
 
Vilken väldigt tråkig resa ni har gjort de senaste åren, jag hoppas ni alla tre snart kommer må mycket bättre snart. Håller tummarna. :heart
 
En till. Han är den som hållit mig över ytan de senaste 8 åren och jag vet att jag inte varit vid liv om det inte var för honom. När han kom var det inte hunden jag ville ha men hunden jag behövde och vi har kämpat under dessa år med hans beteendeproblem och gjort enorma framsteg. Många gånger jag velat ge upp har hans livsglädje varit det som fått mig att kliva upp på morgonen. Men för oss är vägen slut nu. Han har en aggressiv och elakartad i munnen och det är tveksam om det finns något att göra. Men vi håller tummar och tassar för er och Semlon. :heart
 
Tänkte faktiskt här om dagen att jag undrade varför jag inte sett inlägg från dig på ett tag.
Håller alla tummar och tår för att eländet är slut för er nu!
Heja Semlon!
 

Liknande trådar

Hundhälsa Idag fick min stövarhane på 6 år åka in akut till veterinären, med vad jag trodde var kraftig buksmärta (sa innan jag åkte till min man...
Svar
12
· Visningar
2 184
Hundhälsa För ganska exakt två år sedan drabbades min bästa vän Semlon av ett allvarligt diskbråck i nacken. Han blev i stort sett helt förlamad...
Svar
4
· Visningar
958
Senast: Snurrfian
·
Hundhälsa Jag behöver råd.. Det blev ett långt inlägg, men jag hoppas någon orkar läsa det ändå. Har en schäferhane på fem år, som kort och gott...
2
Svar
20
· Visningar
6 595
Hundhälsa Får varna för ett långt inlägg.. Behöver skriva av mig och samtidigt få råd från andra hundägare.. Har en jack russel tik som är 12,7 år...
2
Svar
26
· Visningar
5 815
Senast: Maddix24
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Att ångra en valp
  • Uppdateringstråd 29
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp