Min bror ska gifta sig och det hänger på mig om det blir av

Jag behöver skriva av mig om en situation som orsakat väldigt mycket ångest och frustration hos mig på senaste. Det kommer att bli otroligt långt. Jag är fullt medveten om att jag är långt ifrån anonym här på forumet men ärligt talat känner jag inte att jag har något att dölja, och skulle detta komma fram till personer i min familj eller umgängeskrets vore det nästan bara skönt.

Min storebror planerar att gifta sig i Sverige den 15 augusti. Det blir det första bröllopet inom släkten/familjen och är på många sätt en väldigt stor grej. De räknar med ca 80 gäster och festen går av stapeln på ett spahotell.

Sen kom coronautbrottet, och jag har de senaste veckorna varit helt övertygad om att de kommer att boka om bröllopet till nästa år istället - något de kan göra helt utan extra kostnad. För mig känns det som det enda rätta att göra, på alla sätt och vis. Det är helt enkelt inte genomförbart, varken moraliskt eller rent praktiskt, att ha ett bröllop med 80 gäster sommaren 2020.

Det har dock visat sig att min bror och hans fästmö är av en helt annan uppfattning. “Vi är inte så oroliga” säger de. De är helt inställda på att köra på som planerat, även om de förstår att de kanske förlorar några gäster som inte kan/vill närvara p.g.a coronan (våra nära släktingar i USA och Tyskland, till exempel). På det stora hela resonerar de på ett sätt som får mig att skämmas över att det här är min bror som säger så. Jag frågade till exempel hur de tänker kring att FHM säger att vi bör undvika saker som bröllop och fester och till svar fick jag saker som “Bör betyder inte skall” och “rekommendationerna ger utrymme för att vara pragmatisk”. Han refererade även till att det ju finns barer och restauranger som har öppet och kör på som vanligt, och det är ju mycket värre. Klassisk “men DOM då!”-argumentation, med andra ord. Som sagt: jag skäms.

De skiter med andra ord fullständigt i vad FHM säger, försvarar sig med att “50-personersregeln gäller inte för privata evenemang” (jag har påpekat att viruset skiter högaktningsfullt i huruvida det är 70 personer från 20 olika hushåll eller 70 personer från 20 olika företag, det sprider sig lika bra ändå) och att de oavsett “inte kommer att överskrida den gränsen med mer än 25-30 personer. :banghead::banghead::banghead:

Jag är fruktansvärt obekväm med hela situationen och kan inte för mitt liv förstå hur man är redo att gifta sig under sådana här omständigheter, när man vet att man 1) bryter mot flera mycket tydliga råd och regler (såvida de inte ändras), 2) utsätter alla sina gäster samt deras umgängeskretsar för risker och 3) att det kommer saknas flera viktiga personer p.g.a att de inte vill/kan/vågar ta risken att gå på bröllop när staten avråder från det. För mig hade det kastat en enorm skugga över hela grejen!

Och jag fattar inte riktigt det här resonemanget att “vi är inte så oroliga". Jag är inte heller ett dugg orolig för egen del. Min tvekan har absolut ingenting med personliga risker att göra. Det här är för mig till 110% en fråga om moral och om att vara en ansvarstagande individ. Att inte bryta mot de regler och rekommendationer som världens länder - inklusive Sverige - har skapat för att hålla folk säkra. Att hålla mig till samma regler och rekommendationer som (nästan) alla andra. Att inte låta andra göra enorma uppoffringar samtidigt som jag själv gladeligen reser på bröllop där jag kommer i kontakt med en massa människor. Hela systemet bygger ju trots allt på att massor av människor tar ansvar och undviker dylika situationer.

Som det är just nu så är det enda som skulle kunna få dem att ställa in om jag inte kunde närvara. Eftersom jag bor utomlands skulle min närvaro kräva att jag flög mellan två olika länder, och därmed bröt mot ännu fler regler/rekommendationer. För mig är det alltså en ännu större grej än för någon som har 3 timmars bilväg dit. Men min bror har tydligt sagt att han inte vill gifta sig utan mig.

Det har alltså på många sätt och vis hamnat på mina axlar det här, och jag vet inte vad jag ska göra. Det känns för mig otroligt jobbigt att bli pressad att bryta mot regler och rekommendationer, samt utsätta folk för risker, på det här sättet. Hela själen vrålar NEEEEJJJJ när jag tänker på att ge mig ut och nöjesresa för att gå på en stor fest med massor av folk under en global pandemi, men jag vet inte om jag mäktar med att vara DEN personen som tvingar min bror att skjuta upp ett bröllop som de planerat i nästan ett år. Samtidigt känns det otroligt märkligt för mig att känna som att jag är den som har fel och är besvärlig här, när jag är den enda i som tycker att vi bör följa reglerna.

Det känns som att det enda vi kan hoppas på nu är att saker och ting blir magiskt mycket bättre under den närmaste månaden (de måste ge besked till hotellet senast den 15 juli, efter det är det för sent att ställa in/byta datum) och att de släpper på restriktionerna i både UK och Sverige. Jag vill inget hellre än att det ska ske, och att vi ska kunna genomföra dagen som planerat och njuta av varandras sällskap på riktigt.

Men fy faaan vad trött jag är på att känna mig som familjens pessimistiska drama queen och party pooper, och fy faaan vad jag inte kan förstå hur bror + fästmö tänker. Hade jag inte vetat bättre så hade jag gissat att hon var gravid eller något, med tanke på hur osannolikt envisa de är med att inte skjuta på bröllopet några månader.

Jag vet inte vad jag ska göra, och jag känner att jag verkligen börjat tappa respekten för min bror när jag hör hur förbannat puckat och själviskt han resonerar (det här är för övrigt samma bror som glatt reste, med tåg, mellan tre olika storstadsregioner i Sverige under påskhelgen för att hälsa på vänner, trots att stadsministern bad folk stanna hemma).

Är det någon som orkat läsa ända hit får ni gärna dela med er av tankar och råd, om ni har några. Annars var jag som sagt mest ute efter att skriva av mig innan jag imploderar.
 

En bekant som jag känner skulle egentligen gift sig i år, men de sköt upp på bröllopet till nästa år istället. Tycker de resonerade klokt, bättre att vänta så att alla kan vara med, vad gör ett år hit eller dit egentligen.

Om jag inte missminner mig hörde jag talas om någon tillställning där 75 personer hade träffats på något privat evenemang, där det var en person som haft Corona utan att veta om det och i princip alla som var där insjuknade. Borde finnas någon tidningsartikel på det.

Jag hade nog inte åkt på ett sådan tillställning och då fått ta smällen att jag skulle bli pessimistiskt drama queen/party pooper. Hellre det än att ha på mitt samvete att det kanske var jag som smittade ner någon som senare avlider eller att jag själv blir såpass sjuk att jag dör. Nä, bättre ta det säkra före det osäkra säger jag.

Lite som pappa som alltid ger oss en resa inom Sverige varje jul, vi skulle åka sista helgen i juni, men ni vet vi inte riktigt om det blir av, med tanke på restriktionerna så skulle vi ta upp en hel tågvagn själva om vi åkte och funderar på att ev ta bilen/bilar. För min egen del blir jag inte ledsen om det skjuts upp. Skulle få mer klara besked under midsommarhelgen.
Just ni känns det bättre att avvakta och se vart det tar vägen.
 
Jag håller med @Inte_Ung Du har makten här. Du kan förhindra än mer smittspridning. Att du får agera vuxen å din brors vägnar är såklart tråkigt och det är enormt fult av dem att göra som de gjort men det ger dig också chansen att agera vettigt och förhindra så mycket sorg och elände.


Jag hade sagt att det går inga flyg och att du inte tänker bryta mot rekommendationerna och därför kommer du inte. (I bröllopspresent hade jag gett dem en förklarande bok om vad myndigheters rekommendationer innebär :devil:)
 
Jag vet inte hur jag hade gjort ärligt talat, flyg mellan London och Arlanda går ungefär ett om dagen när jag kollade på SAS så visst går det att ta sig hit även nu.
Men om jag försöker sätta in mig i din situation, så hade jag nog stannat hemma med tanke på hur starkt du känner inför att följa rekommendationerna. Jag tror inte att du kommer kunna glädjas och fira avslappnat om du åker mot din vilja. Det är inte ens säkert att din bror kommer att ställa in om du inte kommer. Han säger det nu men frågan är vad han gör när det väl kommer till kritan. Oavsett så är det inte ditt ansvar eller fel, det är helt och hållet hans beslut.
Hade jag varit din bror hade jag skjutit på bröllopet för länge sedan, eller minskat antalet till de allra närmaste (om ens några) och sedan skjutit på festen.
Jag och min sambo hade egentligen planerat giftermål i år men då hela min släkt bor utomlands samt vi har många som är riskgrupp i vår närmaste krets var det naturligtvis självklart att planera det till nästa år istället.
 
Vad säjer brudparet om alla andra gäster väljer att tacka nej? Eller om bröllopet följs av ett antal begravningar?
En av mina arbetskamrater var hemma med feber i några veckor och kom tillbaka med helt förändrad figur. Från att ha varit en hyggligt vältränad man till att ha blivit en gubbe med uppsvullen mage och pinniga ben, som ett exempel på hur sjukdomen kan påverka även om den inte kräver sjukhusvård.
Jag är en moster som var bjuden på bröllop i sommar men det blev uppskjutet. Vårt unga brudpar resonerar klokt och väntar på bättre tider.
Enligt min bror har de kollat med de flesta andra gästerna, och det är hittills endast ett fåtal personer som sagt att de inte kommer att medverka om det blir i augusti. Min kusin som bor i New York, min faster som bor i DC, ett par som bor i Tyskland samt ett par som bor i Sverige men inte vill lämna sin ettåring hos mor/farföräldrar just p.g.a coronarisken. Så det verkar "tyvärr" som att de flesta övriga inbjudna inte har något problem med situationen.
De kan behöva vara gifta för att det skall fungera utomlands.

Du bör ställa in.
För smittrisken är farlig för alla.
Att stoppa evenemanget är en bra sak.
De behöver någon att skylla på, därför blir det ditt ansvar.
Så ställ in.
För din skull, för min skull och för alla andras skull.
De är faktiskt redan gifta rent juridiskt sett eftersom de bott utomlands en omgång redan, i ett land som krävde detta för samboende, så inte heller det skälet är gångbart i detta fall.
Kan tycka att det är fult att lägga ansvaret på dej, för det är inte ditt ansvar om DERAS bröllop blir av eller ej.

Försök att inte lägga tyngden på dina axlar, du måste ju få tacka nej precis som alla andra gäster i dessa tider. Men jag förstår att det är tufft!

Har en närstående som skulle gifta sej iår, de sköt på det ett år och tänkte att ett bröllop ska vara fest och firande och det är ju kramar och man är ganska nära varandra.
Då vill man väl inte sitta medtvå meter emellan och knappt våga andas åt nån annans håll.. Man vill ju FIRA! Inte vara stel och försiktig liksom.

(Jag hade inte åkt)
Nä precis, jag har som sagt otroligt svårt att förstå att någon vill gifta sig under dessa omständigheter när många gäster lär vara på spänn. Men jag tror som sagt inte att de tar viruset på allvar, alls, så de skulle säkert inte ha några problem med att fira ordentligt och avslappnat.
Trådtiteln stämmer inte. Det är din bror och blivande maka som bestämmer om det blir av. Allt annat är kletig familjeutpressning.

Jag förstår verkligen din rädsla och personligen hade jag inte åkt. Sedan... alla mina släktingar är inte sluga men jag tror att de faktiskt hade blåst av det hela. Behöver din bror gifta sig pga utlandsflytt är det ju inga problem, det är ju bara att de gifter sig och har fest senare.

Det finns inget utrymme för att vara pragmatisk, din i övrigt intelligente bror har inte fattat vad rekommendationer betyder när det kommer från en myndighet. Det är inte förhandlingsbart. Jag mår faktiskt lite illa över deras resonemang, jag gissar att de har en välbeställd tillvaro långt ifrån underbetald hemtjänst som just nu riskerar livet när de går till jobbet... det är faktiskt ett hån gentemot dem och alla andra som jobbar inom sjukvården att inte ta rekommendationerna på allvar.

Har du sagt åt din bror rent ut att du uppskattar inte att få det här på dina axlar? Att det är faktiskt upp till dem när, var och hur de gifter sig? Och att det är upp till dig hur du vill förhålla dig till myndigheternas rekommendationer? Plus att jag utgår ifrån att din sambo har släktingar som är äldre och inte helt krya? Säg bara åt din bror att du vill inte riskera dem också.

Personligen anser jag att din bror med blivande fru är egocentrerade puckon som har hål i huvudet men den utgångspunkten är ju inte helt konstruktiv :D Men det är helt ok att tänka det även om man nog bör vakta sin tunga just där :angel:
Jo, jag har fått sitta på händerna både en och 32 gånger de senaste veckorna för att inte explodera i ett "MEN HUR I HELVETE TÄNKER NI ERA JÄVLA PUCKON!" :grin:

Min brors sambo har faktiskt jobbat inom hemtjänsten så sent som för två år sedan, och de har flera i bekantskapskretsen som jobbar inom vården på olika sätt. Det gör hela grejen än mer ofattbar.

Jag har inte pratat så mycket direkt med honom utan det har hittills mest gått via våra föräldrar, men jag ska sätta mig och formulera ett långt meddelande till honom där jag på ett lugnt och sansat sätt förklarar hur jag tänker och vilken position de försätter mig i genom sitt agerande.
Jag vet inte hur jag hade gjort ärligt talat, flyg mellan London och Arlanda går ungefär ett om dagen när jag kollade på SAS så visst går det att ta sig hit även nu.
Men om jag försöker sätta in mig i din situation, så hade jag nog stannat hemma med tanke på hur starkt du känner inför att följa rekommendationerna. Jag tror inte att du kommer kunna glädjas och fira avslappnat om du åker mot din vilja. Det är inte ens säkert att din bror kommer att ställa in om du inte kommer. Han säger det nu men frågan är vad han gör när det väl kommer till kritan. Oavsett så är det inte ditt ansvar eller fel, det är helt och hållet hans beslut.
Hade jag varit din bror hade jag skjutit på bröllopet för länge sedan, eller minskat antalet till de allra närmaste (om ens några) och sedan skjutit på festen.
Jag och min sambo hade egentligen planerat giftermål i år men då hela min släkt bor utomlands samt vi har många som är riskgrupp i vår närmaste krets var det naturligtvis självklart att planera det till nästa år istället.
Jo SAS har börjat flyga lite mer från London nu den senaste veckan, men jag bor ca 6 timmar därifrån och skulle då alltså behöva hitta ett sätt att ta mig till London först. Ännu mer komplicerat och framförallt ännu mer riskfyllt, med andra ord. Så långt är jag definitivt inte villig att gå.
 
Du kan ju stoppa det genom att inte komma.
Ibland så måste man tänka åt andra.
Jo, men är jag redo att leva med de eventuella konsekvenserna? Å andra sidan kan man ju fråga sig om någon av oss är redo att leva med konsekvenserna av att låta bröllopet gå av stapeln som planerat, och eventuellt smitta ner en massa människor...

Det är ju också, som andra påpekat, inte 100% garanterat att han faktiskt ställer in för min skull när det väl kommer till kritan. Han säger det nu, och jag tror mig känna honom tillräckligt väl för att veta att det nog blir så, men man vet ju aldrig.
 
Jo, men är jag redo att leva med de eventuella konsekvenserna? Å andra sidan kan man ju fråga sig om någon av oss är redo att leva med konsekvenserna av att låta bröllopet gå av stapeln som planerat, och eventuellt smitta ner en massa människor...
Vilka konsekvenser är värst i det långa loppet?

Om det var jag så hade bett dem att ställa in p.g.a. smittrisken och noga deklarerat att jag inte ville bidraga till att sprida en livsfarlig smitta för egen del.
Vi har en pandemi som massor av människor dör av varje dag. Det är viktigast just nu att hejda den så mycket som det går.
 
Ja du, den som det visste... Jag vet att hans sambo känt sig lite stressad att skaffa barn eftersom de båda är 30+, så det är väl möjligen det som jagar dem.
I så fall kan jag i viss mån förstå att man inte lättvindigt vill skjuta på det ett år till.

Men det är ändå inte ditt ansvar. Du ska göra så som känns bäst för dig och inte ha dåligt samvete över det. Bröllopet kommer inte att stå eller falla med dig utan det är din brors val som avgör det, om han väljer att skjuta på det på grund av att du inte kommer så är det hans val och inget han kan klandra dig för.

Även om det inte vore Corona, om du blev väldigt sjuk innan bröllopet och inte kunde komma så skulle det väl inte blåsas av? Du är inte ansvarig.

Jag fattar att det känns piss, jag vet precis hur det är att ha press på sig från släkten eller familjen att agera si eller så eller att något beror på ens egna handlingar men i slutändan måste du göra vad som känns rätt för dig :heart
 
Ursäkta men jag tycker din bror verkar både korkad och elak @Mineur En bror som vill riskera sin systers liv och dessutom lägger skulden på dig om han ställer in bröllopet om du inte kommer?? För mig är det inte något annat än höjden av egoism. Nej huruvida han ställer in bröllopet eller inte har inget alls med dig att göra. Det är hans och hans partners beslut och ansvar inte ditt. Du resonerar klokt och moget han barnsligt och egoistiskt. Om han hade varit min bror hade jag meddelat att jag inte kommer punkt slut. Bruten relation eller inte för mig hade inga bröllop i världen varit värt de riskerna det innebär i rådande situation.
 
Om det är som nu skulle jag tacka nej. Ni har det väl fortfarande mer illa i UK? Och Sverige är ju mitt i värsta krisen. Det du evtl kan göra är att avvakta. Det ändrar sig ju fort. I Tyskland börjar steg 4 gälla imorgon på en 5 stegsplan till normalt liv. Det har gått fort. Så till 15 juli när de måste bestimmt sig vet du förmodligen mycket mer.

Problemet är völ att Sverige är rödlistat av nästan hela Europa nu nör de lättar. Det är ett av få länder vi inte får resa fritt till och från pga hur de hanterat Corona.
 
Jo, men är jag redo att leva med de eventuella konsekvenserna? Å andra sidan kan man ju fråga sig om någon av oss är redo att leva med konsekvenserna av att låta bröllopet gå av stapeln som planerat, och eventuellt smitta ner en massa människor...

Det är ju också, som andra påpekat, inte 100% garanterat att han faktiskt ställer in för min skull när det väl kommer till kritan. Han säger det nu, och jag tror mig känna honom tillräckligt väl för att veta att det nog blir så, men man vet ju aldrig.
Vilka eventuella konsekvenser oroar du dig för? Att du kommer vara den som förstörde din brors bröllop? För det är ju helt enkelt inte sant. Den allvarliga pandemin är knappast ditt fel, inte heller att du råkar vara en av få gäster som förstår det allvaret. Inte heller är det ditt fel om det blir inställt utan dig, det är ju ett val som brudparet gör. Skulle konsekvensen istället bli att du missar bröllopet för att de väljer att köra ändå så kanske du i alla fall kan vila tryggt i att du tog ett ansvarsfullt beslut som du kan stå för, även om det kanske är tråkigt att du inte kunde vara med.

Skulle din bror känna sig sviken eller sårad av att du inte kommer så är det såklart väldigt olyckligt, men det ligger ju helt på honom om han inte kan förstå eller godta dina anledningar. Jag tycker inte att du ska gå emot dina egna övertygelser för att skydda någon annans känslor på det sättet. Det är otroligt mycket som blivit inställt och uppskjutet i år, det vet han ju rimligen om, att det drabbar även honom är inget som du ska stå till svars för alls.
 
Om det är som nu skulle jag tacka nej. Ni har det väl fortfarande mer illa i UK? Och Sverige är ju mitt i värsta krisen. Det du evtl kan göra är att avvakta. Det ändrar sig ju fort. I Tyskland börjar steg 4 gälla imorgon på en 5 stegsplan till normalt liv. Det har gått fort. Så till 15 juli när de måste bestimmt sig vet du förmodligen mycket mer.

Problemet är völ att Sverige är rödlistat av nästan hela Europa nu nör de lättar. Det är ett av få länder vi inte får resa fritt till och från pga hur de hanterat Corona.
Ja, det allra bästa vore ju om det blir så pass mycket bättre att det öppnas upp mer. Men läget här i UK är som du säger fortsatt ganska dåligt, så jag tvivlar på att de kommer göra några större förändringar inom den närmaste månaden.
Vilka eventuella konsekvenser oroar du dig för? Att du kommer vara den som förstörde din brors bröllop? För det är ju helt enkelt inte sant. Den allvarliga pandemin är knappast ditt fel, inte heller att du råkar vara en av få gäster som förstår det allvaret. Inte heller är det ditt fel om det blir inställt utan dig, det är ju ett val som brudparet gör. Skulle konsekvensen istället bli att du missar bröllopet för att de väljer att köra ändå så kanske du i alla fall kan vila tryggt i att du tog ett ansvarsfullt beslut som du kan stå för, även om det kanske är tråkigt att du inte kunde vara med.

Skulle din bror känna sig sviken eller sårad av att du inte kommer så är det såklart väldigt olyckligt, men det ligger ju helt på honom om han inte kan förstå eller godta dina anledningar. Jag tycker inte att du ska gå emot dina egna övertygelser för att skydda någon annans känslor på det sättet. Det är otroligt mycket som blivit inställt och uppskjutet i år, det vet han ju rimligen om, att det drabbar även honom är inget som du ska stå till svars för alls.
Jag är främst rädd för att det ska skada vår relation, säga vad man säga vill om det. Främst tänker jag på hur det skulle påverka mina älskade föräldrar om han och jag skulle bli ovänner, de skulle bli så otroligt ledsna och de har verkligen försökt att medla mellan oss i den här situationen. Jag vet att det inte skulle vara mitt fel i så fall, och att en relation "goes two ways", men min bror är tyvärr inte känd för att vara särskilt bra på att sätta sig in i andra personers situationer. Men svaren i den här tråden har fått mig att se lite annorlunda på den saken, så jag får fundera ett tag till på hur jag ställer mig till den konsekvensen tror jag.

Själva bröllopet och huruvida jag "förstör" det eller ej bryr jag mig mindre om - visst skulle det kännas lite märkligt, men på det stora hela skulle jag nog snarare känna mig stolt över att ha varit vettig nog att avstå från att medverka under rådande omständigheter.
Det går utmärkt att skaffa barn utan att vara gift.
Naturligtvis gör det det, men det är ju inte alla som är bekväma med det av olika skäl.
 
Jo, men är jag redo att leva med de eventuella konsekvenserna? Å andra sidan kan man ju fråga sig om någon av oss är redo att leva med konsekvenserna av att låta bröllopet gå av stapeln som planerat, och eventuellt smitta ner en massa människor...

Det är ju också, som andra påpekat, inte 100% garanterat att han faktiskt ställer in för min skull när det väl kommer till kritan. Han säger det nu, och jag tror mig känna honom tillräckligt väl för att veta att det nog blir så, men man vet ju aldrig.
Jag hade tagit den smällen, om de inte kan ta de konsekvenserna så får det stå för dom. Det är i sådana här situationer som de riktiga personerna kommer fram. Om du väljer att inte komma och de ändå kör på som planerat säger det mer om dom än vad det säger om dig, ställer de in och blir sura på dig så säger det också mer om dom än om dig.
Kommer det påverka er fortsatta relation negativt då säger det också mer om dom än om dig.

Vi är mitt uppe i en pandemi, jag tycker inte det är så viktigt med bröllop just nu och om de nu dessutom redan är juridiskt sett gifta så ser jag ännu mindre anledning att gifta sig nu, låter helt klart bättre att ta det i början av nästa år, så kanske till och med alla som inte kan nu kan vara med osv.

Du ska inte behöva känna att du gjort något fel om du väljer att inte komma, snarare säger jag att du gör helt rätt. Jag tror du har rätt många här på buke som backar upp dig om det så sker.
 
Jag hade tagit den smällen, om de inte kan ta de konsekvenserna så får det stå för dom. Det är i sådana här situationer som de riktiga personerna kommer fram. Om du väljer att inte komma och de ändå kör på som planerat säger det mer om dom än vad det säger om dig, ställer de in och blir sura på dig så säger det också mer om dom än om dig.
Kommer det påverka er fortsatta relation negativt då säger det också mer om dom än om dig.

Vi är mitt uppe i en pandemi, jag tycker inte det är så viktigt med bröllop just nu och om de nu dessutom redan är juridiskt sett gifta så ser jag ännu mindre anledning att gifta sig nu, låter helt klart bättre att ta det i början av nästa år, så kanske till och med alla som inte kan nu kan vara med osv.

Du ska inte behöva känna att du gjort något fel om du väljer att inte komma, snarare säger jag att du gör helt rätt. Jag tror du har rätt många här på buke som backar upp dig om det så sker.
Jo, rent logiskt sett vet jag ju att du har rätt och min hjärna håller med dig på varje punkt. Ska bara försöka få med hjärtat på det tåget också...
 
Jo, rent logiskt sett vet jag ju att du har rätt och min hjärna håller med dig på varje punkt. Ska bara försöka få med hjärtat på det tåget också...
Det är inte lätt, du får övertala hjärtat. Du får fråga det vilket som är viktigast just nu och i det långa loppet.

Hade jag varit i dina kläder hade jag inte åkt, och kör de bröllopet ändå hade jag kanske ev kompromissat om att komma på något senare när restriktionerna släpper och gratulerat de i efterhand kanske till och med ihop med alla dom andra som inte kan nu.
Hade inte haft dåligt samvete över det och övertalat hjärtat om det. :heart
 
Naturligtvis gör det det, men det är ju inte alla som är bekväma med det av olika skäl.

Nä, man vill ju inte att ungen ska födas i hor, till exempel.

Eftersom din bror och och vad som alltså faktiskt redan ÄR hans fru eftersom de juridiskt sett är gifta (men inte inför Gud och denna församling, antar jag) tycks bo ihop redan som man och hustru, så har jag väl personligen svårt att stryka barnfrågan medhårs av religiösa skäl. Känns faktiskt mer och rent krasst som att de vill ha en fest, för det går säkert fint att fixa en intim liten vigsel i kyrka om det är viktigt att även vara religiöst gifta med varandra av den ena eller tredje anledningen.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Min första dagbokstråd! Jag och sambon ska gifta oss, om en månad och några dagar :heart Vi firar 10 år i höst och det känns så fint...
Svar
19
· Visningar
1 997
Senast: McFlurry
·
  • Artikel
Dagbok Jag har aldrig velat gifta mig. Jag har aldrig varit den där tjejen som drömt om Prince Charming, bläddrat i bröllopstidningar, spanat...
2 3
Svar
46
· Visningar
4 176
Senast: Thomasine
·
  • Artikel
Dagbok När jag bytte stad och behövde hitta ett nytt boende så började jag med att hyra en stuga på en gård som jag hittade via annons på...
Svar
2
· Visningar
1 013
Senast: Habina
·
  • Artikel
Dagbok När jag köpte mitt nuvarande lilla hus så ”avslöjade” säljarna på kontraktsdagen att de inte skulle komma att tömma huset, utan att det...
Svar
7
· Visningar
1 818

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Uppdateringstråd
  • Dressyrsnack 16
  • Hingstval 2024

Omröstningar

Tillbaka
Upp