Jag har själv klappat ihop för några år sen, och jag tycker att man balanserar på gränsen hela tiden efteråt. Minsta lilla blir väldigt jobbigt. Jag anser att det bör vara ”lättare” att bli sjukskriven om man klappat ihop en gång, för har man det så är man otäckt nära hela tiden. Minsta lilla rubbning så dyker man väldigt snabbt igen.
Nu har jag klarat mig från att krascha igen, men jag får jobba hårt för det och se till att det är lugnt runtomkring mig.
Det handlar inte om att man är svagare eller en sämre människa för det, utan hjärnan blir faktist väldigt påverkad vid en längre depression/ångest, och den kanske inte klarar av att ta lika mycket press och stress som den gjorde en gång i tiden (innan man kraschat) eller hos en person som aldrig kraschat.
På ett sätt känner jag mig starkare än någonsin nu då jag hittat mig själv och vet vad jag klarar och kan sätta gränser, men på ett annat sätt så vet jag att jag (antagligen) kommer smälla i väggen både hårt och snabbt om det blir för mycket runt mig, för jag vet att jag kan inte hantera det. Inte än iallafall. Hur det ser ut om ytterligare några år vet jag inte, men jag tänker på i ditt fall att läkaren borde ju förstå och kunna sjukskriva dig när du uppenbarligen inte mår bra av situationen nu. Ingen vinner på att du klappar ihop igen. ❤
