Kropp&Själ Min mamma är död

Läser du lagtexten så framgår det fortfarande att det skall ske en dialog med arbetsgivaren. Tex är du enda barnet, eller är ni fem barn som skall hjälpas åt? Då behöver du mindre antal dagar per person eller kanske är det så att du bor närmast och tar största ansvaret, då behöver du fler antal dagar. Anser du att dagarna inte räcker kanske det finns semesterdagar att komplettera med.
Fy, vad obehagligt att arbetsgivare ska sitta där och gräva i och bedöma en anställds hela liv och släkt!
 

Görel

Moderator
Jag tror att alla har olika anledningar till att betrakta ”konstigt” i detta, beroende på egna relationer och erfarenheter. Så det är bra att det finns en tydlig definition. Annars vore ett alternativ att man registrerade ett antal personer på en lista i förväg. Men krångligare.
jag förstår absolut tanken, tyckte bara att det var konstigt att svärföräldrar, som man alltså inte är släkt med, räknades in men inte de man har nära blodsband med.
 
Det ska vara av ”trängande skäl”. Ag bör ha väldigt lite synpunkter och värderande av en anställds trängande skäl, om det inte är helt uppenbart att det missbrukas.

Semesterdagar är däremot något ag kan blankneka till utan vidare motivering än att det inte är lämpligt.

Personligen tycker jag det är något av en hygienfråga att anställda ges möjlighet att ta hand om sina trängande och jobbiga privata angelägenheter även när de kräver mer än vanligt.
Det var ett oerhört konstigt svar. Man ska alltså ta av den för att gå på svärfars begravning som man kan ha haft en mycket kort relation med men inte på mosters begravning som man haft en livslång relation med.
Men återigen, man pratar med sin arbetsgivare. Varken du eller jag kan värdera vilken anhörig som man har närmast relation till.
 
Men om du hävdat att en timvikareie inte är anställd måste du väl tänka att det finns ett alternativ till att vara anställd?
Det finns många olika anställningsform er och många olika kollektivavtal. Jag vet inte vad ts skrivit på för avtal så det blir liksom svårt att spekulera.
 
Det är din tolkning.
Och hur ska arbetsgivaren veta hur den anställdes liv och släkt ser ut hen inte gräver och tar reda på information? Om den anställde säger att hen behöver ledig tid för att ordna upp allt efter en nära anhörigs bortgång. Hur tycker du att arbetsgivaren ska gå till väga för att bedöma behovet? Vilken information om sitt privatliv ska den anställda behöva dela med sig av? Hur mycket av sitt privatliv (som hen kanske inte berättar för sina närmsta vänner) ska chefen behöva få reda på?

Det handlar om integritet. Man ska inte behöva blotta sitt privatliv för sin chef.
 
Det ska vara av ”trängande skäl”. Ag bör ha väldigt lite synpunkter och värderande av en anställds trängande skäl, om det inte är helt uppenbart att det missbrukas.

Semesterdagar är däremot något ag kan blankneka till utan vidare motivering än att det inte är lämpligt.

Personligen tycker jag det är något av en hygienfråga att anställda ges möjlighet att ta hand om sina trängande och jobbiga privata angelägenheter även när de kräver mer än vanligt.
Tro mig, det finns mycket konstigt som arbetstagare kräver utan att det finns något som helst stöd i lagar eller avtal.

Att man kan hamna i en allvarlig situation och behöver stöd och hjälp, det tänker jag är självklart händer alla någongång i livet. Men jag upplever också att gränsen mellan arbete och privatliv har suddats ut, på gott och ont, mest ont.
Och hur ska arbetsgivaren veta hur den anställdes liv och släkt ser ut hen inte gräver och tar reda på information? Om den anställde säger att hen behöver ledig tid för att ordna upp allt efter en nära anhörigs bortgång. Hur tycker du att arbetsgivaren ska gå till väga för att bedöma behovet? Vilken information om sitt privatliv ska den anställda behöva dela med sig av? Hur mycket av sitt privatliv (som hen kanske inte berättar för sina närmsta vänner) ska chefen behöva få reda på?

Det handlar om integritet. Man ska inte behöva blotta sitt privatliv för sin chef.
Oj, vi har väldigt olika erfarenheter av relationen till chefen. Om du går in och pratar med din chef så tänker jag att det borde räcka, eller hur tänker du?
 
Tro mig, det finns mycket konstigt som arbetstagare kräver utan att det finns något som helst stöd i lagar eller avtal.

Att man kan hamna i en allvarlig situation och behöver stöd och hjälp, det tänker jag är självklart händer alla någongång i livet. Men jag upplever också att gränsen mellan arbete och privatliv har suddats ut, på gott och ont, mest ont.

Oj, vi har väldigt olika erfarenheter av relationen till chefen. Om du går in och pratar med din chef så tänker jag att det borde räcka, eller hur tänker du?
Ja, men hur mycket ska jag behöva berätta? Du skrev att om man har fem syskon så kan man behöva mindre tid än om man är enda barnet osv. Vad går gränsen för det som chefen har rätt att få veta?
 
Oj, vi har väldigt olika erfarenheter av relationen till chefen. Om du går in och pratar med din chef så tänker jag att det borde räcka, eller hur tänker du?
Ett exempel:

A går in till sin chef och säger att hen behöver 5 dagar ledigt eftersom en nära anhörig gått bort. Då kontrar chefen med att "Nä, så mycket tid får du inte för du har flera syskon". Måste A då berätta privata saker om sina syskon (t.ex. sjukdomar, psykisk ohälsa eller familjeförhållanden) som gör att syskonen inte kan göra sin del?
 
Ja, men hur mycket ska jag behöva berätta? Du skrev att om man har fem syskon så kan man behöva mindre tid än om man är enda barnet osv. Vad går gränsen för det som chefen har rätt att få veta?
Alltså, för mig har detta aldrig varit ett problem. Mina chefer har vetat att jag är professionell och tänker både på mina behov men även på verksamhetens. De gånger jag har behövt vara ledig på kort varsel har vi löst det tillsammans. Om jag skall kunna vara ”ledig” utan att oroa mig för hur mina kollegor löser situationen så har jag (när det funnits möjlighet) kommit med förslag på lösningar.
 
Det finns många olika anställningsform er och många olika kollektivavtal. Jag vet inte vad ts skrivit på för avtal så det blir liksom svårt att spekulera.
Ledighet vid nära anhörigs frånfälle går dock inte att förhandla bort, det är inskrivet i lagstiftningen. Så det spelar ingen roll vilken anställningsform eller vilket kollektivavtal hen har. Det som kan förhandlas är om det ska betalas ut lön eller ej och det har inte varit uppe i tråden som ett problem. Utan att chefen i det här fallet beklagar sig för att TS behöver vara ledig från arbetet.
 
Först och främst beklagar jag sorgen enormt, och håller med om att arbetsgivaren kunde ha haft mer empati.

För att gå lite OT men när min mormor dog fick jag inte ens ledigt för att gå på begravningen (ansågs inte som nära anhörig) utan fick byta pass med kollegor som tack och lov var förstående och ställde upp utan att tveka trots att de behövde krångla med schema själva.
 
Alltså, för mig har detta aldrig varit ett problem. Mina chefer har vetat att jag är professionell och tänker både på mina behov men även på verksamhetens. De gånger jag har behövt vara ledig på kort varsel har vi löst det tillsammans. Om jag skall kunna vara ”ledig” utan att oroa mig för hur mina kollegor löser situationen så har jag (när det funnits möjlighet) kommit med förslag på lösningar.
Nu svarade du inte på min fråga.
 
jag förstår absolut tanken, tyckte bara att det var konstigt att svärföräldrar, som man alltså inte är släkt med, räknades in men inte de man har nära blodsband med.
Jag håller med dig, men det beror nog på att jag står ganska nära min faster. Jag skulle bli väldigt ledsen om jag inte fick gå på hennes begravning för AG och råkade stå utan semesterdagar :cautious:
 
Först och främst beklagar jag sorgen enormt, och håller med om att arbetsgivaren kunde ha haft mer empati.

För att gå lite OT men när min mormor dog fick jag inte ens ledigt för att gå på begravningen (ansågs inte som nära anhörig) utan fick byta pass med kollegor som tack och lov var förstående och ställde upp utan att tveka trots att de behövde krångla med schema själva.
Fy vad dåligt!

Där jag jobbar får vi en dags permission vid bortgång, begravning och jordfästning (d.vs. 3 dagar). Fler dagar kan beviljas om man har långt att resa till begravningen. Som nära anhörig räknas de som räknades upp tidigare i tråden. Dit räknas absolut mor- och farföräldrar.
 
Ett exempel:

A går in till sin chef och säger att hen behöver 5 dagar ledigt eftersom en nära anhörig gått bort. Då kontrar chefen med att "Nä, så mycket tid får du inte för du har flera syskon". Måste A då berätta privata saker om sina syskon (t.ex. sjukdomar, psykisk ohälsa eller familjeförhållanden) som gör att syskonen inte kan göra sin del?
Jag tror att det spelar stor roll vilket jobb som det gäller, en del yrken är mer sårbara än andra.
 
Definition:
Som nära anhörig räknas make/maka, sambo, barn, barnbarn, syskon, föräldrar, svärföräldrar och mor- och farföräldrar.
Först och främst beklagar jag sorgen enormt, och håller med om att arbetsgivaren kunde ha haft mer empati.

För att gå lite OT men när min mormor dog fick jag inte ens ledigt för att gå på begravningen (ansågs inte som nära anhörig) utan fick byta pass med kollegor som tack och lov var förstående och ställde upp utan att tveka trots att de behövde krångla med schema själva.
Märkligt, kan man ha olika definitioner av nära anhörig på olika arbetsplatser eller är det upp till varje chef för varje tillfälle? :cautious:
 
Jag tror att det spelar stor roll vilket jobb som det gäller, en del yrken är mer sårbara än andra.
Återigen, du svarar inte på min fråga. Jag tvivlar på att lagen skiljer på vilket yrke den anställde har i just den här situationen. Det är dessutom upp till arbetsgivaren att se till att verksamheten inte står och faller med en person. Den personen kan ju faktiskt gå och bli allvarligt sjuk när som helst och då måste AG lösa det ändå.
 

Hästfolk

Häst

Hästavel och Grenar

  • Födda 2017 del 2

Allmänt

Fritid

  • Hur tänka vid köp av säng?

Barn

  • GPS-app för barn?

Hund

  • Valp 2020

Katt

  • Mager katt, våtfoder.

Andra Djur

  • Marsvinsbonding

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp