Min mamma är död

[Solvarma jordgubbar]

Min mamma har gått bort,och jag känner att jag behöver skriva av mig om detta.
Mamma dog en mycket tragisk och ovärdig död,där hon satt på toastolen i sitt hem,död i två veckors tid. Polisen fick bryta upp dörren till hennes hus,för grannarna klagade på lukten (Liklukt) När de hittade henne,hade hon suttit på toastolen i två veckor.

Förruttnelseprocessen hade gått långt,och de var tvungna att identifiera mamma med hjälp av tandkort från hennes tandläkare. Plus att de gjorde en rättsmedicinsk obduktion,vilket tyvärr inte visade på dödsorsaken,eftersom förruttnelsen hade gått så långt.

Jag är enda barnet,vilket betyder att jag är den enda som sköter hennes dödsbo.
Detta ska jag göra med 50 mils avstånd mellan oss,vilket innebär att jag kommer att pendla till och från hennes bostad fram tills dess att boupptäckning,begravning,sanering av liklukten i hennes bostad är färdig. Att gå igenom alla hennes saker,och tömma hennes hus inför försäljning ingår också.

Allt detta vet min arbetsgivare om. Jag har begärt tjänstledigt för att kunna sköta allt det praktiska med dödsboet.

Ändå säger de "Du måste förstå att du sätter oss på pottkanten nu,eftersom vi inte har någon vikarie som kan ersätta dig".....nähe....

Jag undrar vem som sitter på pottkanten i detta läge?? Och att välja det uttrycket,sitta på pottkanten,när mamma satt död på sin toastol i två veckors tid......Så osmakligt att jag mår illa.

Börjar allvarligt fundera på att byta jobb. Jag vill inte jobba för en arbetsgivare som har så lite empati för sina medarbetare. Usch och fy,vad förbannad jag är.

Jag hoppas faktiskt att min arbetsgivare läser detta,så kanske hon vaknar upp till min bistra verklighet....förhoppningsvis. Jag struntar i om jag blir igenkänd. Kanske hon inser då,att livet inte alltid är en dans på rosor,och att man har sorg när en nära anhörig dör på detta tragiska och ovärdiga sätt. Och att det försvårar att sköta ett dödsbo på 50 mils avstånd. Att man kan behöva vara ledig för att kunna ordna allt det praktiska med dödsboet. I det läget är det svårt att bete sig som inget hänt,och jobba på som vanligt.

 

[karamelldrottningen]

Beklagar sorgen

 

[animalasia]

Min mamma har gått bort,och jag känner att jag behöver skriva av mig om detta.
Mamma dog en mycket tragisk och ovärdig död,där hon satt på toastolen i sitt hem,död i två veckors tid. Polisen fick bryta upp dörren till hennes hus,för grannarna klagade på lukten (Liklukt) När de hittade henne,hade hon suttit på toastolen i två veckor.

Förruttnelseprocessen hade gått långt,och de var tvungna att identifiera mamma med hjälp av tandkort från hennes tandläkare. Plus att de gjorde en rättsmedicinsk obduktion,vilket tyvärr inte visade på dödsorsaken,eftersom förruttnelsen hade gått så långt.

Jag är enda barnet,vilket betyder att jag är den enda som sköter hennes dödsbo.
Detta ska jag göra med 50 mils avstånd mellan oss,vilket innebär att jag kommer att pendla till och från hennes bostad fram tills dess att boupptäckning,begravning,sanering av liklukten i hennes bostad är färdig. Att gå igenom alla hennes saker,och tömma hennes hus inför försäljning ingår också.

Allt detta vet min arbetsgivare om. Jag har begärt tjänstledigt för att kunna sköta allt det praktiska med dödsboet.

Ändå säger de "Du måste förstå att du sätter oss på pottkanten nu,eftersom vi inte har någon vikarie som kan ersätta dig".....nähe....

Jag undrar vem som sitter på pottkanten i detta läge?? Och att välja det uttrycket,sitta på pottkanten,när mamma satt död på sin toastol i två veckors tid......Så osmakligt att jag mår illa.

Börjar allvarligt fundera på att byta jobb. Jag vill inte jobba för en arbetsgivare som har så lite empati för sina medarbetare. Usch och fy,vad förbannad jag är.

Jag hoppas faktiskt att min arbetsgivare läser detta,så kanske hon vaknar upp till min bistra verklighet....förhoppningsvis. Jag struntar i om jag blir igenkänd. Kanske hon inser då,att livet inte alltid är en dans på rosor,och att man har sorg när en nära anhörig dör på detta tragiska och ovärdiga sätt. Och att det försvårar att sköta ett dödsbo på 50 mils avstånd. Att man kan behöva vara ledig för att kunna ordna allt det praktiska med dödsboet. I det läget är det svårt att bete sig som inget hänt,och jobba på som vanligt.

Beklagar sorgen och det som hänt din mamma. Det uttalandet av din arbetsgivare visar en stor brist på empati och förståelse, jag hade inte arbetat kvar

 

[ekra]

Så fruktansvärt! Beklagar verkligen sorgen.

 

[TheRedLightning]

Men fy va okänsligt av din arbetsgivare, det är ju inte riktigt så att man kan planera när sina nära och kära ska dö. Usch och fy, lider verkligen med dig. Låter som det kan va läge att byta jobb sen när allt lagt sig men först och främst ta hand om dig.

 

[athena_arabians]

Min mamma har gått bort,och jag känner att jag behöver skriva av mig om detta.
Mamma dog en mycket tragisk och ovärdig död,där hon satt på toastolen i sitt hem,död i två veckors tid. Polisen fick bryta upp dörren till hennes hus,för grannarna klagade på lukten (Liklukt) När de hittade henne,hade hon suttit på toastolen i två veckor.

Förruttnelseprocessen hade gått långt,och de var tvungna att identifiera mamma med hjälp av tandkort från hennes tandläkare. Plus att de gjorde en rättsmedicinsk obduktion,vilket tyvärr inte visade på dödsorsaken,eftersom förruttnelsen hade gått så långt.

Jag är enda barnet,vilket betyder att jag är den enda som sköter hennes dödsbo.
Detta ska jag göra med 50 mils avstånd mellan oss,vilket innebär att jag kommer att pendla till och från hennes bostad fram tills dess att boupptäckning,begravning,sanering av liklukten i hennes bostad är färdig. Att gå igenom alla hennes saker,och tömma hennes hus inför försäljning ingår också.

Allt detta vet min arbetsgivare om. Jag har begärt tjänstledigt för att kunna sköta allt det praktiska med dödsboet.

Ändå säger de "Du måste förstå att du sätter oss på pottkanten nu,eftersom vi inte har någon vikarie som kan ersätta dig".....nähe....

Jag undrar vem som sitter på pottkanten i detta läge?? Och att välja det uttrycket,sitta på pottkanten,när mamma satt död på sin toastol i två veckors tid......Så osmakligt att jag mår illa.

Börjar allvarligt fundera på att byta jobb. Jag vill inte jobba för en arbetsgivare som har så lite empati för sina medarbetare. Usch och fy,vad förbannad jag är.

Jag hoppas faktiskt att min arbetsgivare läser detta,så kanske hon vaknar upp till min bistra verklighet....förhoppningsvis. Jag struntar i om jag blir igenkänd. Kanske hon inser då,att livet inte alltid är en dans på rosor,och att man har sorg när en nära anhörig dör på detta tragiska och ovärdiga sätt. Och att det försvårar att sköta ett dödsbo på 50 mils avstånd. Att man kan behöva vara ledig för att kunna ordna allt det praktiska med dödsboet. I det läget är det svårt att bete sig som inget hänt,och jobba på som vanligt.

Så fruktansvärt, jag beklagar förlusten

 

[Petronilla]

Ta hand om dig själv, du är viktigast kram

 

[tuaphua]

Men så hemskt altsammans! Beklagar!

 

[Philosophia]

Jag beklagar verkligen sorgen och att din arbetsgivare är så oförstående och oempatisk.

 

[Sar]

Min mamma har gått bort,och jag känner att jag behöver skriva av mig om detta.
Mamma dog en mycket tragisk och ovärdig död,där hon satt på toastolen i sitt hem,död i två veckors tid. Polisen fick bryta upp dörren till hennes hus,för grannarna klagade på lukten (Liklukt) När de hittade henne,hade hon suttit på toastolen i två veckor.

Förruttnelseprocessen hade gått långt,och de var tvungna att identifiera mamma med hjälp av tandkort från hennes tandläkare. Plus att de gjorde en rättsmedicinsk obduktion,vilket tyvärr inte visade på dödsorsaken,eftersom förruttnelsen hade gått så långt.

Jag är enda barnet,vilket betyder att jag är den enda som sköter hennes dödsbo.
Detta ska jag göra med 50 mils avstånd mellan oss,vilket innebär att jag kommer att pendla till och från hennes bostad fram tills dess att boupptäckning,begravning,sanering av liklukten i hennes bostad är färdig. Att gå igenom alla hennes saker,och tömma hennes hus inför försäljning ingår också.

Allt detta vet min arbetsgivare om. Jag har begärt tjänstledigt för att kunna sköta allt det praktiska med dödsboet.

Ändå säger de "Du måste förstå att du sätter oss på pottkanten nu,eftersom vi inte har någon vikarie som kan ersätta dig".....nähe....

Jag undrar vem som sitter på pottkanten i detta läge?? Och att välja det uttrycket,sitta på pottkanten,när mamma satt död på sin toastol i två veckors tid......Så osmakligt att jag mår illa.

Börjar allvarligt fundera på att byta jobb. Jag vill inte jobba för en arbetsgivare som har så lite empati för sina medarbetare. Usch och fy,vad förbannad jag är.

Jag hoppas faktiskt att min arbetsgivare läser detta,så kanske hon vaknar upp till min bistra verklighet....förhoppningsvis. Jag struntar i om jag blir igenkänd. Kanske hon inser då,att livet inte alltid är en dans på rosor,och att man har sorg när en nära anhörig dör på detta tragiska och ovärdiga sätt. Och att det försvårar att sköta ett dödsbo på 50 mils avstånd. Att man kan behöva vara ledig för att kunna ordna allt det praktiska med dödsboet. I det läget är det svårt att bete sig som inget hänt,och jobba på som vanligt.

Beklagar sorgen, verkligen okänsligt sagt av din arbetsgivare.

 

[Görel]

Man har ju rätt upp till tio dagars ledighet vid en nära anhörigs bortgång och det är verkligen oerhört lågt av din arbetsgivare att bemöta dig som är i chock och sorg på det sättet!
Det måste ligga på din arbetsgivare att ha en plan B för oväntade situationer.

 

[farin]

Min mamma har gått bort,och jag känner att jag behöver skriva av mig om detta.
Mamma dog en mycket tragisk och ovärdig död,där hon satt på toastolen i sitt hem,död i två veckors tid. Polisen fick bryta upp dörren till hennes hus,för grannarna klagade på lukten (Liklukt) När de hittade henne,hade hon suttit på toastolen i två veckor.

Förruttnelseprocessen hade gått långt,och de var tvungna att identifiera mamma med hjälp av tandkort från hennes tandläkare. Plus att de gjorde en rättsmedicinsk obduktion,vilket tyvärr inte visade på dödsorsaken,eftersom förruttnelsen hade gått så långt.

Jag är enda barnet,vilket betyder att jag är den enda som sköter hennes dödsbo.
Detta ska jag göra med 50 mils avstånd mellan oss,vilket innebär att jag kommer att pendla till och från hennes bostad fram tills dess att boupptäckning,begravning,sanering av liklukten i hennes bostad är färdig. Att gå igenom alla hennes saker,och tömma hennes hus inför försäljning ingår också.

Allt detta vet min arbetsgivare om. Jag har begärt tjänstledigt för att kunna sköta allt det praktiska med dödsboet.

Ändå säger de "Du måste förstå att du sätter oss på pottkanten nu,eftersom vi inte har någon vikarie som kan ersätta dig".....nähe....

Jag undrar vem som sitter på pottkanten i detta läge?? Och att välja det uttrycket,sitta på pottkanten,när mamma satt död på sin toastol i två veckors tid......Så osmakligt att jag mår illa.

Börjar allvarligt fundera på att byta jobb. Jag vill inte jobba för en arbetsgivare som har så lite empati för sina medarbetare. Usch och fy,vad förbannad jag är.

Jag hoppas faktiskt att min arbetsgivare läser detta,så kanske hon vaknar upp till min bistra verklighet....förhoppningsvis. Jag struntar i om jag blir igenkänd. Kanske hon inser då,att livet inte alltid är en dans på rosor,och att man har sorg när en nära anhörig dör på detta tragiska och ovärdiga sätt. Och att det försvårar att sköta ett dödsbo på 50 mils avstånd. Att man kan behöva vara ledig för att kunna ordna allt det praktiska med dödsboet. I det läget är det svårt att bete sig som inget hänt,och jobba på som vanligt.

Jag beklagar din förlust ❤ och håller med om att din arbetsgivare uttryckt sig olämpligt och osmakligt. Förhoppningsvis bara av ren obetänksamhet, men det låter ju illa oavsett.

Angående att ta hand om din mammas hem och det praktiska i samband med hennes död så har jag precis gjort samma sak efter anhörigs bortgång. Det finns flera auktionsfirmor som kan hjälpa dig med sortering, försäljning, bortforsling och städning på "totalentreprenad". Kolla upp om det finns där din mamma levde och om det kan vara något för dig. Värt att slippa göra jobbet själv tänker jag. Hoppas du också har andra i din närhet som kan stötta dig, både praktiskt och känslomässigt. Be om hjälp om du behöver, de flesta uppskattar att få hjälpa till. Ta hand om dig ❤

 

[Pilot]

Beklagar verkligen!



Otroligt fult av AG att lägga det på dig, det är inte du som är chef och då är det upp till hen att lösa det.

 

[TinyWiny]

Beklagar verkligen sorgen och jag förstår att du överväger att byta jobb. Endel har verkligen ingen empati överhuvudtaget.

Ta hand om dig

 

[Solvarma jordgubbar]

Det hela kompliceras av att jag är timvikarie och mitt jobb är ett sommarjobb där jag går på schema. Men det spelar ju ingen roll vilken anställningsform jag har. Jag är ändå i chock och sorg efter mammas bortgång.

 

[anna_panna]

Beklagar sorgen

 

[Fjordfrälst]

Beklagar din förlust ❤.

 

[Kilauea]

Beklagar sorgen!
Pappas sjukdom och bortgång fick mig att äntligen ta tag i att byta arbetsplats, för de visade verkligen hur oförstående de var då.

 

[Marty]

Beklagar sorgen . Ta hand om dig!

 

[Islandshästryttare]

Min mamma har gått bort,och jag känner att jag behöver skriva av mig om detta.
Mamma dog en mycket tragisk och ovärdig död,där hon satt på toastolen i sitt hem,död i två veckors tid. Polisen fick bryta upp dörren till hennes hus,för grannarna klagade på lukten (Liklukt) När de hittade henne,hade hon suttit på toastolen i två veckor.

Förruttnelseprocessen hade gått långt,och de var tvungna att identifiera mamma med hjälp av tandkort från hennes tandläkare. Plus att de gjorde en rättsmedicinsk obduktion,vilket tyvärr inte visade på dödsorsaken,eftersom förruttnelsen hade gått så långt.

Jag är enda barnet,vilket betyder att jag är den enda som sköter hennes dödsbo.
Detta ska jag göra med 50 mils avstånd mellan oss,vilket innebär att jag kommer att pendla till och från hennes bostad fram tills dess att boupptäckning,begravning,sanering av liklukten i hennes bostad är färdig. Att gå igenom alla hennes saker,och tömma hennes hus inför försäljning ingår också.

Allt detta vet min arbetsgivare om. Jag har begärt tjänstledigt för att kunna sköta allt det praktiska med dödsboet.

Ändå säger de "Du måste förstå att du sätter oss på pottkanten nu,eftersom vi inte har någon vikarie som kan ersätta dig".....nähe....

Jag undrar vem som sitter på pottkanten i detta läge?? Och att välja det uttrycket,sitta på pottkanten,när mamma satt död på sin toastol i två veckors tid......Så osmakligt att jag mår illa.

Börjar allvarligt fundera på att byta jobb. Jag vill inte jobba för en arbetsgivare som har så lite empati för sina medarbetare. Usch och fy,vad förbannad jag är.

Jag hoppas faktiskt att min arbetsgivare läser detta,så kanske hon vaknar upp till min bistra verklighet....förhoppningsvis. Jag struntar i om jag blir igenkänd. Kanske hon inser då,att livet inte alltid är en dans på rosor,och att man har sorg när en nära anhörig dör på detta tragiska och ovärdiga sätt. Och att det försvårar att sköta ett dödsbo på 50 mils avstånd. Att man kan behöva vara ledig för att kunna ordna allt det praktiska med dödsboet. I det läget är det svårt att bete sig som inget hänt,och jobba på som vanligt.

Fy vilken fruktansvärd situation för dig. Beklagar verkligen det som har hänt din mamma så ledsamt att höra. Din arbetsgivares beteende är totalt okänsligt, helt avskyvärt och ett praktexempel på en arbetsgivare som inte bryr sig ett skvatt om sina anställda. När jag var i en situation med bortgången anhörig så skickade min arbetsgivare hem mig med lön och budskapet var ta så många dagar du behöver tänk inte på jobbet.. Har förmodligen inga ord som kan vara till tröst men vill skicka en stor kram till dig.