HeddaVovven
Trådstartare
Hej allihopa. Behöver er hjälp och era synpunkter.
Min mamma dog i november förra året och min pappa som nu är 82 år blev ensam kvar. De hade levt ihop i drygt 40 år så det blev såklart en stor omställning. Pappa har alltid varit en lite vimsig person som har svårt med tekniska saker (han kan tex inte ringa från en mobil, knappt byta kanal på TV:n). Däremot har han alltid varit fysiskt pigg och utan ålderskrämpor. Mamma var väldigt sjuk mot slutet och pappa var hennes armar och ben. Hon höll koll på allt och pappa var den som kunde göra det som behövdes göras hemma.
Sen mamma dog har det sakta men säkert gått utför med pappa. Han började visa tecken på depression i våras varpå antideppressiv medicin sattes in. Strax före semestern fick han problem med att kissa (han har prostatacancer sedan många år tillbaka men den har aldrig stört honom tidigare). Han fick medicin mot detta och han är under utredning hos urolog på lasarettet.
De sista veckorna har allt fallerat fullständigt. Han är förvirrad, snurrig, får för sig saker som ingen sagt, glömmer hur man använder telefonen, slarvar bort visa-kort på löpande band, kan inte sköta sin medicin, är självmordsbenägen, osv osv. Ringer och gråter och säger att han vill dö.
Min syster och jag har ringt vårdcentralen otaliga gånger, skickat honom till akuten när han inte kan kissa, skickat honom till psykakuten när han mår dåligt med det enda resultatet att han blir hemskickad igen. Nu har vi ordnat hemtjänst till honom så han får hjälp med allt. De besöker honom 8 gånger varje dygn. Jag tycker han borde bo på någon form av äldreboende (han blir depprimerad över att vara själv och säger själv att han vill bo ihop med andra). Biståndshandmäggaren i hans kommun tycker dock annorlunda och menar att vi måste ge detta med hemtjänsten en chans.
Nu ringer sjuksköterskan och är bekymrad över pappas mående. Han är ledsen och vill inte leva längre. Hon undrar hur vi ska lösa det i helgen. Ja vad ska jag svara på det... enl psykakuten ska han bli hjälpt på hemmaplan, enligt biståndshandläggaren ska hemtjänsten hjälpa honom men hemtjänsten känner att han är för sjuk och är orolig att han ska göra allvar av sina hot.
Jag känner mig så maktlös i allt detta. Jag är helt slut efter att ha ringt land och rike runt för att få hjälp till min pappa. Jag har kört honom otaliga gånger till lasarettet, vårdcentralen, osv osv. Jag bor sex mil ifrån min pappa så jag kan inte vara hos honom varje dag som han egentligen skulle behöva.
Vet egentligen inte var jag vill med tråden men om någon har några ideer tar jag tacksamt emot dessa.
Så ledsen för min pappa som alltid varit så pigg och glad men mår så dåligt nu
Min mamma dog i november förra året och min pappa som nu är 82 år blev ensam kvar. De hade levt ihop i drygt 40 år så det blev såklart en stor omställning. Pappa har alltid varit en lite vimsig person som har svårt med tekniska saker (han kan tex inte ringa från en mobil, knappt byta kanal på TV:n). Däremot har han alltid varit fysiskt pigg och utan ålderskrämpor. Mamma var väldigt sjuk mot slutet och pappa var hennes armar och ben. Hon höll koll på allt och pappa var den som kunde göra det som behövdes göras hemma.
Sen mamma dog har det sakta men säkert gått utför med pappa. Han började visa tecken på depression i våras varpå antideppressiv medicin sattes in. Strax före semestern fick han problem med att kissa (han har prostatacancer sedan många år tillbaka men den har aldrig stört honom tidigare). Han fick medicin mot detta och han är under utredning hos urolog på lasarettet.
De sista veckorna har allt fallerat fullständigt. Han är förvirrad, snurrig, får för sig saker som ingen sagt, glömmer hur man använder telefonen, slarvar bort visa-kort på löpande band, kan inte sköta sin medicin, är självmordsbenägen, osv osv. Ringer och gråter och säger att han vill dö.
Min syster och jag har ringt vårdcentralen otaliga gånger, skickat honom till akuten när han inte kan kissa, skickat honom till psykakuten när han mår dåligt med det enda resultatet att han blir hemskickad igen. Nu har vi ordnat hemtjänst till honom så han får hjälp med allt. De besöker honom 8 gånger varje dygn. Jag tycker han borde bo på någon form av äldreboende (han blir depprimerad över att vara själv och säger själv att han vill bo ihop med andra). Biståndshandmäggaren i hans kommun tycker dock annorlunda och menar att vi måste ge detta med hemtjänsten en chans.
Nu ringer sjuksköterskan och är bekymrad över pappas mående. Han är ledsen och vill inte leva längre. Hon undrar hur vi ska lösa det i helgen. Ja vad ska jag svara på det... enl psykakuten ska han bli hjälpt på hemmaplan, enligt biståndshandläggaren ska hemtjänsten hjälpa honom men hemtjänsten känner att han är för sjuk och är orolig att han ska göra allvar av sina hot.
Jag känner mig så maktlös i allt detta. Jag är helt slut efter att ha ringt land och rike runt för att få hjälp till min pappa. Jag har kört honom otaliga gånger till lasarettet, vårdcentralen, osv osv. Jag bor sex mil ifrån min pappa så jag kan inte vara hos honom varje dag som han egentligen skulle behöva.
Vet egentligen inte var jag vill med tråden men om någon har några ideer tar jag tacksamt emot dessa.
Så ledsen för min pappa som alltid varit så pigg och glad men mår så dåligt nu
