Min son har höga krav på sig själv

E

Elviramax

Sonen är 11 år nu, och har hela skolåldern haft ganska lätt för sig, både i matematik, läsa, skriva mm. Upptäcker nu också att han har väldigt lätt för att uppfatta det musikaliska systemet. Han går på samma instrumentkurs som pappa, och pappa fattar ingenting :rofl: :devil:

Så långt allt väl. Problemet dyker upp t ex när han gör matteläxan. Den brukar jag rätta innan han lämnar in den. Om han då har fel på två av 10 tal så blir han arg och ledsen och säger förtvivlat att "jag suger", ögonen blir röda och tåras.

Så här är det på alla plan. När han rider, när han skriver, om han får kritik för städningen mm. Han har haft det här beteendet sen länge, och det verkar inte bli bättre, snarare tvärt om. Till saken hör att han är individualist och bryr sig inte så mycket om vad andra tycker om honom.

Det har blivit som ett "mantra" för honom. Jag skulle vilja kunna hjälpa honom att vända på steken. Jag tycker jag har försökt allt. Har alltid berömt honom, försöker säga att "du har ju 8 rätt" osv...

Så nu skulle jag vilja se om det finns några kloka råd att hämta in från buke. Glad påsk på er annars!
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Min son har höga krav på sig själv

Försök ta reda på om han får "Men du är ju så smart, nog borde du ha klarat det här" och liknande kommentarer från lärare eller andra personer i hans närhet. Mina föräldrar var lika nöjda om jag fick 8 av 10 rätt eller om jag fick 10 av 10 rätt, men däremot haglade det "Du är ju så smart"-kommentarer över mig från andra vuxna (t.ex. lärare) från det att jag gick i lågstadiet och det satte stora spår.

Till slut resulterade det till och med i att jag knappt kunde plugga alls, jag kände bara press press press, började skolka och mådde pest över skolan trots att det egentligen var så lätt för mig.

Det måste ju inte vara så för din son, men det är en möjlig förklaring.
 
Sv: Min son har höga krav på sig själv

Njae känner inte att det skulle kunna vara så, men jag ska försöka vara öppen för det iaf. Han har varit sån sen han började förskolan (6 år)

Men jag blir nyfiken på dig. På vilket sätt menar du att det påverkat dig negativt att faktiskt få positiv kritik? Och det viktigaste - lyckades du - och isåfall hur - vända på steken till din fördel?
 
Sv: Min son har höga krav på sig själv

Kritiken var inte så positiv, om än den nog var menad så. Är man 7-8 år och flera gånger i veckan får höra att man borde göra bättre ifrån sig för man är ju så smart så sätter det en jädra massa press på en. Jag var dessutom rätt hårt mobbad under låg- och mellanstadiet, och då vill man inte gärna ge mobbarna ännu mer bränsle genom att - ovanpå allt annat - vara smart och lärarnas favorit.

Sen när jag kom upp i högstadiet så började ju betygshetsen, jag hade ju minsann potential och få MVG i allt tyckte lärarna, men jag var inte så intresserad av det. Jag var intresserad av hyggliga betyg så jag kunde söka den gymnasielinje jag ville gå, men det ständiga "Varför gör du inte ditt bästa, du kan ju få MVG, varför latar du dig bara?" gjorde ändå att jag kände en massa press. Och sägas bör; jag funkar inte bra under press.

I gymnasiet låste sig allt, jag mådde riktigt dåligt över en massa saker som hänt och det enda jag fick höra (och jag skämtar inte) var "Men du är ju så smart...". Jag gick inte klart gymnasiet, har dock läst in en del ämnen på komvux och folkhögskola.

Så för mig blev det för mycket press, lärarna såg mig inte som något annat än en unge med för jädra bra läshuvud och struntade totalt i vad jag ville eller hur jag mådde. Än idag får jag rysningar när någon säger att de tycker att jag är smart, jag vill inte veta av det, jag vill bara skrika att jag är inte min hjärna, liksom.

Man kan väl inte säga att jag vänt på steken till min fördel då jag fortfarande inte ens har ett komplett gymnasiebetyg. Jag är dock rätt nöjd ändå då jag idag har ett rätt välbetalt jobb där jag trivs, så min hjärna används dagligen. ;) Erkänner dock att jag blir lite svimfärdig vid tanken på högre studier, för jag vet att om någon yttrar orden "Men du är ju så smart" så kommer jag springa ut skrikandes. ;)

Vet inte om det gav svar på din fråga, men jag hoppas det. :D
 
Sv: Min son har höga krav på sig själv

Man kan väl inte säga att jag vänt på steken till min fördel då jag fortfarande inte ens har ett komplett gymnasiebetyg. Jag är dock rätt nöjd ändå då jag idag har ett rätt välbetalt jobb där jag trivs, så min hjärna används dagligen.

Tycker det låter som du har nått framgång i slutänden i alla fall. :)
 
Sv: Min son har höga krav på sig själv

Åh vad jag känner igen det där:(

Min son har alltid haft jätte lätt för sig i skolan (och allt annat med) men ändå har han varje gång han ska börja tvåan, trean fyran osv. sagt att "jag kommer inte att klara det här" likadant med prov och läxor, två fel är katastrof även om det är hundra rätt:( jag har inte haft en massa krav på honom utan det är han själv som har satt så höga krav, likadant är det med dottern, hon kunde komma hem och säga att hon låg jättemycket efter alla andra, sen på utvecklings samtalen så visar det sej att hon ligger bland de främsta:confused:

Vad som gjorde det här vet jag inte, kanske ligger det i generna? jag var nämligen likadan...

Det jag har gjort är att på alla sätt stärka deras självkänsla, berömt massor och varit väldigt konstruktiv i det jag måste kritisera, inte sagt att de har gjort fel utan sagt att "jag skulle gjort så här, du kanske kan prova?" när städningen tex inte har varit så bra.

Sen har mina barn verkligen fått testa saker själva som de har velat, tex ville sonen stanna längre hos kompisar efter skolan, han fick testa men kom fram till att det blev försent att åka med en senare buss hem, han hann inte med det han ville och behövde göra hemma, jag sa inte "vad var det jag sa" utan konstaterade bara att det var bra att han själv kom fram till sitt beslut om när det var lagom att åka hem, detta stärkte honom massor!!! han var då tio-elva år.

Det är faktiskt lurigt med intelligenta barn, även om alla vill att deras barn ska vara det så passar inte alltid skolan för dessa barn, och de kan uppleva skolan som tråkig:(

Min son var hemma halva femman och nästan hela sjuan pga av sjukdom, men inte var han efter för det!
Han fixade skolarbetet på någon timme om dagen och fick tre-fyra privat lektioner när han kom tillbaka till skolan...
Behöver jag säga att han ofta tyckte att det var onödigt att gå till skolan efter de upplevelserna:crazy:

För mina barn kom faktiskt vändningen när de började få betyg, när de såg att det bara fanns mvg och vg i deras betyg så kunde de på något vis slappna av och faktiskt tro på att de var duktiga:love:

Mina barn är nu snart 16 och 18, fortfarande vill de ju ha "alla rätt" och är väldigt nogranna, men deras inställning har ändrats till att "jag kan inte" till, "jag kan det jag vill":bow:
 
Sv: Min son har höga krav på sig själv

Jag har också en sån unge, en som aldrig kan göra sig själv nöjd.
Tre fel på ett åttiopoängsprov var så nära katastrof man kunde komma.
Man kan nog inte göra mer än att tala om att man får ha fel och ändå vara nöjd, bara man gör sitt bästa.
Men ta upp det hela med skolan, TS, eftersom lärare då kan tänka sig för med vad de säger.
Det är väldigt jobbigt för en sån elev när de blir äldre och stöter på saker som inte är deras "grej".
 
Sv: Min son har höga krav på sig själv

Det är nog bra att ta upp den här upplevda pressen med läraren.
Det är inte så lätt som lärare att ge rätt sorts feedback till alla elever.

För min del så försöker jag (om jag inte fått andra signaler av föräldrarna, eller upptäckt att eleven har prestationsångest) säga det jag ser, så ärligt som möjligt. Och ärligen så finns det begåvade elever som inte presterar efter sin förmåga och att de skulle kunna toppa sina resultat om de lägger ner lite mer arbete på pluggandet. Om jag inte skulle tala om det, så skulle den här diskussionen lika gärna kunna handla om dumma lärare som inte peppar eleverna...

Men det jag vill säga, är att jag förstår er som känner press vid sådana kommentarer. Det som gäller nu när ni som föräldrar ser samma signaler hos era barn, att ni talar om detta för läraren för givetvis kan man anpassa feedbacken i det fallet.
 
Sv: Min son har höga krav på sig själv

För att svara på TS fråga: det är inte riktigt samma sak, men min dotter hade enorm prestationsångest vad gäller ridningen. På träningarna gick det BARA dåligt, hon kunde minsann inte rida och bäst för hästen vore om hon inte red alls. Det var gråt och tandagnisslan varje gång vi åkte hem från träningarna och vad tränaren än sa och vad jag än sa så gick det bara inte in.

Till slut tog jag och filmade de andra ekipagen istället för att filma dottern. De fick (som alla ryttare kan få) konstiga språng ibland, ungarna höll på att trilla av, eller trillade faktiskt av helt och hållet, hästarna nitade ibland etc etc - allt det där som normalt faktiskt händer de flesta som rider och tränar. Även de som hon uppfattade som jättebra ryttare gjorde fel.
Dottern fick titta på filmen. Hon sa inte något alls, men efter det så var hon inte alls lika negativ till sina egna prestationer. Jag tycker mig se att hennes attityd till sig själv vände där.

Barn är egocentrerade rätt länge, det existerar inte någon annan i deras värld och omvärldens strålkastare ligger alltid på dom själva - tycker de. Att andra runt omkring dem har samma problem, att de också råkar ut för bakslag och så, det ser de inte alltid. De tror att alla ser just dom och noterar alla fel de gör, när det inte alls är så.

Vart gränsen för "good enough" går, är individuellt. Jag har en mycket varierande gräns. Vissa saker kan jag jobba mycket med och vilja ha snudd på perfekt, andra lämnar jag ifrån mig trots att de kanske inte är så genomarbetade. Då tycker jag att folk kan vara glada och nöjda att jag utfört uppgiften alls. Klagar de så får de utföra den själva!
Kanske kan du hjälpa till att sänka gränsen på sådant som inte är SÅ viktigt för din son. Att börja nöja sig med "tillräckligt bra" på en del områden för att spara perfektionismen till det som verkligen, verkligen betyder något för honom?

Bara några idéer...
 
Sv: Min son har höga krav på sig själv

Han gick tidigare i en annan skola, där hade vi riktiga problem att få honom att räkna, men när vi tittade i böckerna kunde vi inte göra annat än förstå. För det första var matten "repetitiv", dvs samma uppgift gång efter gång. (Urkorkat!) Talen var ofta så simpla att man inte förstod vad de ville få fram. För enkelt helt enkelt!

Jag var rätt övertygad över att hans problem då var att matten var understimulerande för honom. Efterlyste svårare problem, vilket vi inte fick - såklart. Lika för alla ska det ju vara...

Nu går det nåt bättre, och utifrån det du skriver om intelligenta barn, så börjar jag förstå mer o mer tror jag. Man får väl hoppas att det blir betyg i skolorna snart igen då :bump:
 
Sv: Min son har höga krav på sig själv

Ja, jag ska nog ta det med läraren, har inte tänkt så långt tidigare.
 

Liknande trådar

Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 117
Senast: alazzi
·
Övr. Barn Bakgrunden till den här tråden är ett verkligt, aktuellt fall, som fått mig att fundera på hur systemet fungerar i verkligheten. Tanken...
Svar
10
· Visningar
1 374
Senast: ameo
·
Övr. Barn Jag sitter här, helt utmattad känner jag, efter en tids krångel med sonens skola, vilket igår eskalerade till en full protest från...
Svar
9
· Visningar
2 069
Senast: oz_joj
·
Övr. Barn Min son är diagnostiserad med asperger samt selektiv mutism, högfungerande och väldigt intelligent. Kommer troligen blir lite rörigt...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
8 221

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp