Min stora kärlek är en psykopat

lovely_piff

Trådstartare
Dom senaste två veckorna har jag skrivit denna text flera gånger. Ändrat mig, raderat den och sedan skrivit igen. Skapade ett nytt konto, men kom på att jag bryr mig inte om folk vet vem jag är. Jag är inte skurken i den här historien och jag tänker inte skämmas. Jag kan fortfarande inte förstå den mardrömmen som är mitt liv helt plötsligt. För tre veckor sen var jag lyckligare än någonsin och sen rasade hela världen samman.

För lite mer än två år sedan så mötte jag min pojkvän ute. Vi började dejta direkt och jag skulle egentligen flytta ifrån staden men valde att stanna kvar på grund av honom. Jag föll direkt och vi var oskiljaktiga, jag flyttade i stort sett in i hans lägenhet och när han var ute och reste eller jag var borta så pratade vi i telefon eller på whatsapp hela tiden. Hans stora intresse var att resa och han var iväg mycket. Han är ifrån Spanien så han reste hem ganska ofta också.
I två år så var vi ett par, och jag var fruktansvärt lycklig. Han var min bästa vän, min klippa och känslorna förminskades aldrig. Han var otroligt stöttande, kärleksfull och gullig. Jag hade fjärilar i magen i två år när jag skulle träffa honom. Jag hade nycklar till hans lägenhet och vi sågs ungefär 3-5 gånger i veckan. Allting verkade normalt. Det fanns några saker som jag nu inser va konstigt, men för tillfället verkade ha logiska förklaringar och jag litade hundra procent på honom. T.ex. var han alltid på telefonen, och hade den alltid med sig vart han än gick (t.ex. på toaletten), han var väldigt privat av sig men han berättade det redan från början att det var sån han var. Och jag skulle aldrig komma på att lägga upp bilder på oss på facebook eller liknande, och det visste han. Tyckte det var konstigt när vi mötte hans kompisar att han aldrig verkade berätta saker för dom, men tänkte att det var typiskt killar.
Och den konstigaste saken var ju att jag aldrig fick träffa hans familj. Men han hade förklaringar på allt och vi gjorde flera gånger planer för att åka dit men nånting hände hela tiden och vi fick skjuta på det.

I Mars flyttade han till London för jobbet, och jag sökte in på skola där och planerade att flytta dit i sommar. Vi skulle äntligen bo tillsammans på riktigt och jag var där flera helger och hälsade på. Jag var så lycklig, vårt riktiga liv tillsammans skulle äntligen börja. Senaste månaden började han bete sig konstigt och vi pratade inte lika ofta. Jag ställde honom emot väggen och han sa att han mådde väldigt dåligt, han var pressad på jobbet, hade inga kompisar där och att distansen med mig slet väldigt på honom. Jag frågade om hans känslor för mig och våra framtidsplaner tillsammans fortfarande gällde och han svarade ja. Han behövde bara ha lite tid att komma tillrätta i London. Jag oroade mig massa för honom men stöttade honom och gjorde allt jag kunde för att hjälpa honom.

För två och en halv vecka sedan kommer min bästa kompis hem till mig och säger att vi måste prata. Hon skakar och beter sig jättekonstigt. Hon tar upp en bild på en tjej och frågar om jag vet vem hon är, jag har ingen aning. Så säger hon att det är A (min pojkväns) andra flickvän.. Hon mötte en tjej ute som också kände honom men inte mig, som har mött hans andra tjej. Dom hade då träffats i 8 månader.
Sedan rullar lögn efter lögn efter lögn upp sig. Vi får tag i den andra tjejen, hon sitter då i min lägenhet i London med honom. Han hade fått oss båda två att säga upp lägenhet och jobb för att flytta dit med honom. Hon visste ingenting om mig.
Han ringer och spyr ut sig mer lögner, och är helt iskall. Inga känslor alls.
En av mina kompisar nämner då att hon när jag mötte honom hade hört någon säga att dom trodde han hade flickvän i Spanien, men att hon såklart trodde det var hans ex dom menade och berättade det aldrig för mig. Så jag går in på hon jag trodde var hans ex facebook sida och ser att hennes profilbild är tagen på samma ställe som min pojkväns. Jag fattar direkt att något inte stämmer och skickar ett meddelande och undrar hur hon känner honom. Hon svarar att dom varit tillsammans i 10,5 år.. Han försökte få henne att flytta till London också men hon ville inte då hon väntat på honom i Spanien i 5 år och gjorde slut för en månad sen..
Han har alltså varit ute och rest med henne under hela vårt förhållande och spenderat varje holiday med hennes familj. Han sa till mig att hennes namn var hans mammas namn, så när jag såg att M ringde eller skrev så tyckte inte jag det var konstigt. Jag pratar inte spanska så han satt och pratade med henne med mig i lägenheten.

Detta blev väldigt långt, men det är så mycket som kommit fram. Jag skulle kunna skriva hundra sjuka lögner och saker han gjort för att lyckats med det här. Hela vårt liv tillsammans var ett nät av lögner, ingen känner honom alls. Han var otroligt planerande och berättade oftast saker för mig innan jag hann tycka det var konstigt. Hans kompisar har täckt upp hans otrohet (ja han var inte bara otrogen med flickvännerna utan med massa tjejer så fort jag inte var runt), men visste inte hela historien. Men omkring 15 personer har vetat att han haft flera flickvänner och ingen har sagt nånting.. Jag blir så äcklad.
Han har ljugit för alla om allt, ingen verkar veta vem han är. Han är råpsykopat. Det finns inga känslor där alls. Han ringde mig en gång efter det och sa massa hemska saker till mig, allt för att flickvän nummer tre inte skulle lämna honom heller. Bland annat att han var med mig i två år för han hade tråkigt, inte för att han älskade mig. Efter det har han blockat mig överallt. Två år, borta på några sekunder.

Så nu sitter jag här utan att veta vad jag ska ta mig till. Förkrossad, chockad, förbannad och med hela livet i kras. Jag förstår fortfarande inte hur något av det är möjligt. Och jag saknar han jag var tillsammans med något fruktansvärt, men han finns ju inte. Så vad fan gör jag nu liksom?

(och kommentarer som går ut på att jag borde vetat eller liknande som får mig att må sämre kan ni gärna låta bli att skriva, jag mår redan sjukt kasst).
 
Du plockar ihop skärvorna av dig själv och går vidare. Det är svårt efter att ha blivit så kränkt, det förstår jag, men vad annat finns det att göra liksom? Var glad att du ändå fick reda på detta nu, det finns ju de där karln har skaffat mer än en familj med barn och som lever dubbelliv länge innan det uppdagas. Kram på dig.
 
Men herregud:(. Jag tror att sådana personer är väldigt skickliga på att manipulera och inte visa det de vill dölja så du har ingen skuld i det hela. Vilken tur att du inte flyttat till London och upptäckt det där.

Tyvärr är det ju som du skriver, Det var inte han du var tillsammans med utan det var en person som inte finns. Kasta honom i en sopsäck och försök gå vidare så gott det går.
 
Jag törs nästam lova att ingen här på något sätt kommer skuldbelägga DIG, någonsin.
Han är ett manipulativt praktarselsvin och jag förstår verkligen inte hur man kan bete sig så! Och inte bara mot dig, utan mot de andra också.
Så inte minst det spikar ju att det är HAN som är åt helvete.
Har du någon som kan hjälpa dig med det praktiska, eller bara hjälpa till att hålla dig över ytan?
Finns det något vi kan göra för dig?
Var rädd om dig! Du är stark, du klarar det här!:heartheart:heart
 
Personligen skulle jag skriva ett brev till respektive flickvän och tala om vem jag är och att jag liksom de blivit sol-och-vårad av denne man. Inte mer än rätt att de får reda på vilken skitstövel de har att göra med och sedan ta sina egna beslut om hur de vill göra.
 
Dom senaste två veckorna har jag skrivit denna text flera gånger. Ändrat mig, raderat den och sedan skrivit igen. Skapade ett nytt konto, men kom på att jag bryr mig inte om folk vet vem jag är. Jag är inte skurken i den här historien och jag tänker inte skämmas. Jag kan fortfarande inte förstå den mardrömmen som är mitt liv helt plötsligt. För tre veckor sen var jag lyckligare än någonsin och sen rasade hela världen samman.

För lite mer än två år sedan så mötte jag min pojkvän ute. Vi började dejta direkt och jag skulle egentligen flytta ifrån staden men valde att stanna kvar på grund av honom. Jag föll direkt och vi var oskiljaktiga, jag flyttade i stort sett in i hans lägenhet och när han var ute och reste eller jag var borta så pratade vi i telefon eller på whatsapp hela tiden. Hans stora intresse var att resa och han var iväg mycket. Han är ifrån Spanien så han reste hem ganska ofta också.
I två år så var vi ett par, och jag var fruktansvärt lycklig. Han var min bästa vän, min klippa och känslorna förminskades aldrig. Han var otroligt stöttande, kärleksfull och gullig. Jag hade fjärilar i magen i två år när jag skulle träffa honom. Jag hade nycklar till hans lägenhet och vi sågs ungefär 3-5 gånger i veckan. Allting verkade normalt. Det fanns några saker som jag nu inser va konstigt, men för tillfället verkade ha logiska förklaringar och jag litade hundra procent på honom. T.ex. var han alltid på telefonen, och hade den alltid med sig vart han än gick (t.ex. på toaletten), han var väldigt privat av sig men han berättade det redan från början att det var sån han var. Och jag skulle aldrig komma på att lägga upp bilder på oss på facebook eller liknande, och det visste han. Tyckte det var konstigt när vi mötte hans kompisar att han aldrig verkade berätta saker för dom, men tänkte att det var typiskt killar.
Och den konstigaste saken var ju att jag aldrig fick träffa hans familj. Men han hade förklaringar på allt och vi gjorde flera gånger planer för att åka dit men nånting hände hela tiden och vi fick skjuta på det.

I Mars flyttade han till London för jobbet, och jag sökte in på skola där och planerade att flytta dit i sommar. Vi skulle äntligen bo tillsammans på riktigt och jag var där flera helger och hälsade på. Jag var så lycklig, vårt riktiga liv tillsammans skulle äntligen börja. Senaste månaden började han bete sig konstigt och vi pratade inte lika ofta. Jag ställde honom emot väggen och han sa att han mådde väldigt dåligt, han var pressad på jobbet, hade inga kompisar där och att distansen med mig slet väldigt på honom. Jag frågade om hans känslor för mig och våra framtidsplaner tillsammans fortfarande gällde och han svarade ja. Han behövde bara ha lite tid att komma tillrätta i London. Jag oroade mig massa för honom men stöttade honom och gjorde allt jag kunde för att hjälpa honom.

För två och en halv vecka sedan kommer min bästa kompis hem till mig och säger att vi måste prata. Hon skakar och beter sig jättekonstigt. Hon tar upp en bild på en tjej och frågar om jag vet vem hon är, jag har ingen aning. Så säger hon att det är A (min pojkväns) andra flickvän.. Hon mötte en tjej ute som också kände honom men inte mig, som har mött hans andra tjej. Dom hade då träffats i 8 månader.
Sedan rullar lögn efter lögn efter lögn upp sig. Vi får tag i den andra tjejen, hon sitter då i min lägenhet i London med honom. Han hade fått oss båda två att säga upp lägenhet och jobb för att flytta dit med honom. Hon visste ingenting om mig.
Han ringer och spyr ut sig mer lögner, och är helt iskall. Inga känslor alls.
En av mina kompisar nämner då att hon när jag mötte honom hade hört någon säga att dom trodde han hade flickvän i Spanien, men att hon såklart trodde det var hans ex dom menade och berättade det aldrig för mig. Så jag går in på hon jag trodde var hans ex facebook sida och ser att hennes profilbild är tagen på samma ställe som min pojkväns. Jag fattar direkt att något inte stämmer och skickar ett meddelande och undrar hur hon känner honom. Hon svarar att dom varit tillsammans i 10,5 år.. Han försökte få henne att flytta till London också men hon ville inte då hon väntat på honom i Spanien i 5 år och gjorde slut för en månad sen..
Han har alltså varit ute och rest med henne under hela vårt förhållande och spenderat varje holiday med hennes familj. Han sa till mig att hennes namn var hans mammas namn, så när jag såg att M ringde eller skrev så tyckte inte jag det var konstigt. Jag pratar inte spanska så han satt och pratade med henne med mig i lägenheten.

Detta blev väldigt långt, men det är så mycket som kommit fram. Jag skulle kunna skriva hundra sjuka lögner och saker han gjort för att lyckats med det här. Hela vårt liv tillsammans var ett nät av lögner, ingen känner honom alls. Han var otroligt planerande och berättade oftast saker för mig innan jag hann tycka det var konstigt. Hans kompisar har täckt upp hans otrohet (ja han var inte bara otrogen med flickvännerna utan med massa tjejer så fort jag inte var runt), men visste inte hela historien. Men omkring 15 personer har vetat att han haft flera flickvänner och ingen har sagt nånting.. Jag blir så äcklad.
Han har ljugit för alla om allt, ingen verkar veta vem han är. Han är råpsykopat. Det finns inga känslor där alls. Han ringde mig en gång efter det och sa massa hemska saker till mig, allt för att flickvän nummer tre inte skulle lämna honom heller. Bland annat att han var med mig i två år för han hade tråkigt, inte för att han älskade mig. Efter det har han blockat mig överallt. Två år, borta på några sekunder.

Så nu sitter jag här utan att veta vad jag ska ta mig till. Förkrossad, chockad, förbannad och med hela livet i kras. Jag förstår fortfarande inte hur något av det är möjligt. Och jag saknar han jag var tillsammans med något fruktansvärt, men han finns ju inte. Så vad fan gör jag nu liksom?

(och kommentarer som går ut på att jag borde vetat eller liknande som får mig att må sämre kan ni gärna låta bli att skriva, jag mår redan sjukt kasst).
Men fy vilket svin!
Jag förstår att du är förkrossad, Det är inte konstigt alls att du har massa känslor såsom arg, ledsen, förvirrad
Tillåt dig att få känna så och få ur dig Känslorna.

Sen tror jag det är bra att fokusera på det basala just nu dvs att få i dig något att äta och komma ur sängen.
Och du.... du kommer klara detta... Det kommer göra ont. . Men du klarar det...
Och Buke finns med på vägen. :heart :)
 
Tycker du ska kalla honom skitstövel inte psykopat. Helt otroligt att han klarat av att bolla så många tjejer samtidigt. O_o Jättetråkigt att du hamnat i denna sits. Jag tänker även: vilken tur du fick veta NU och inte efter stor flytt till London... Hur han nu hade tänkt få ihop det med flera sambos :cautious: som inte får veta om varandra......
 
Men va fan....! Vilken känslostorm du måste befinna dig i just nu. Glöm inte bort att ta hand om dig själv, och det är helt okej att älta, undra, sörja, hata och sakna.

En sak är säker, inget av detta är ditt fel!
 
De här människorna kallas annars bigamister ....
Fast det hjälper ju inte ts heller särskilt mycket - vi kan dra paraleller till den andra tråden om exklusivitet om du så vill - Vill man ha flera bör man tala om det för att inte såra den andra delen i ett förhållande. Själv är jag monogam och det vet min partner om - jag skulle bli oerhört sårad om han tog en andra fru bakom min rygg. Jag kan ju inte hindra honom att vara med andra, men rent krasst bättre då att tala om det så åtminstone JAG får avgöra själv om jag vill leva med honom eller inte (och jag hade dumpat, utan att tveka). Här handlar det om en man som har haft flera flickvänner och även diskuterat framtid med flera utan att de vet om det alls vilket gjort att åtminstone en (ts) blivit väldigt sårad. Jag ser inte hur dina kommentarer ska hjälpa ts att gå vidare alls faktiskt, och mannen är ett stort svin, bigamist eller polygam eller vad fan han nu räknas som.
 
Fy fan @lovely_piff ! Vilket satans jävla svin! Jag vet precis känslan när man förstår att man blivit fullkomligt grundlurad och det är så himla fruktansvärt: man är ledsen arg förvirrad förbannad förstörd på en och samma gång. Stor stor kram från mig! Gud vilken tur att du inte hann åka dit!

Kan du få i ordning det praktiska i ditt liv? Har du sagt upp dig eller har du en sysselsättning? Hur ser det ut med bostad?
 
Har vart med om liknande. Gick en utbildning 2008 och vart då väldigt bra vän med O, han hade då sambo så vi va verkligen bara vänner och fortsatte att vara även efter utbildningen. När det tog slut mellan O oxh hans sambo så började vi umgås mer och till slut blev det även kärlek. Vi kände varandra så bra eftersom vi var bästa vänner, så han flyttade in hos mig innan vi var officiellt tillsammans. Allt var jättebra, efter knappt 1 år skaffade vi stötre lägenhet tillsammans. Där började han jobba massor, massa extra pass, det saknades alltid folk och han var den enda som kunde. Han var även han väldigt noga med att aldrig lämna sin telefon obevakad, inte ens vid toalettbesök. Jag va på honom flera ggr om att jag trodde han va otrogen, men han hade alltid ursäkter och jag köpte dom, för jag älskade honom och valde att lita på honom.

När vi hade vart tillsammans i 1 1/2 år, så kom jag hem en morgon efter att ha jobbat natt. Då ringde S(O's fd sambo) mig oxh talade om att O några dagar tidigare vart på fest med sina vänner, vilket jag visste, men S talade även om att O presenterat sin flickvän. Han hade alltså i minst 6 månader levt ett dubbelliv, han bodde med både mig och E, när jsg trodde han jobbade extra pass va han hos henne och likadant sa han till E.

Jag kände mig oerhört korkad som inte fattat, för i efterhand så var allt så uppenbart, men jag älskade honom och valde att lita på honom och det är inte korkat, det är självklart att man litar på personen man lever ihop med. S blev mitt stora stöd, för jag fick också reda på att han gjort precis likadant mot henne, att det var anledningen till att det tog slut mellan dom.
Jag konfronterade E, men hon valde att lita på honom och behålla honom, trots att jag är övertygad om att hon kommer att råka ut för samma sak igen. Men hon vet om dubbellivet han hade oxh valde att inte lämna.


Så tro mig, jag vet hur det känns och vill du ha någon att prata med som gått igenom nästan samma sak så finns jag här!
Han är ett svin och du kommer att resa dig igen, även om det inte känns så nu, låt det göra ont, gapa/skrik/gråt/va arg och älta sp mycket du behöver! :heart
 
Såklart man ser alla tecken i efterhand, men det är inte konstigt att inte ha sett dom under tiden. Du visste ju inte att du skulle hålla utkik efter tecken.
Jag har en kompis som blev lurad. Hon och killen kom så långt så de skaffade ett radhus. Dagen för inflytt dök han upp och erkände allt. Han hade inte det yrket han sagt, han var gift, hans ålder stämde inte. Allt var kaos. Där fick hon lov att städa upp röran med boendet och allt också. Men hon kom igenom det. Hon är lyckligt gift sen flera år tillbaka.

Alla kan ha oturen att träffa på sjuka människor. Det gör inte dig till en sämre människa på något sätt. Du kommer ta dig igenom det och bli lycklig i framtiden. Det får ta den tid det tar.
 
Det där var väl bara onödigt att skriva!
Bortplockat inlägg? :confused:
I sådana fall toppen att det anmäldes och stort tack till alla moderatorer som är så ytterst snabba. :bow: Tack! Ts ska inte behöva höra sånt skit. :rage:(Det lilla jag kunde utläsa av det).

Tillägg, såg nu att tråden blivit rensad. :bow::bow::bow:

Nu ska jag läsa resten och se om jag kan bidra med att stötta Ts på något vis.
 
Bortplockat inlägg? :confused:
I sådana fall toppen att det anmäldes och stort tack till alla moderatorer som är så ytterst snabba. :bow: Tack! Ts ska inte behöva höra sånt skit. :rage:(Det lilla jag kunde utläsa av det).
Ja, flera elaka inlägg har tagits bort. Moderatorn har ju själv till och med skrivit ut att hon rensat.
 
@lovely_piff du har blivit skakad i grunden av denna man.
Han har verkligen förstört hela din tillit och jag antar att du frågar dig själv om och om igen hur du kunde bli så lurad. :cry:

Precis som med våldtäktsoffer och misshandel (ursäkta om någon tar illa upp pga jämförelsen) så är DU offret här.
Du bär ingen skuld.
Du är inte lättlurad.
Du är inte dum.
Du fick INTE vad du förtjänade.

Du gjorde som människor gjorde mest. Du litade på honom och du älskade honom. :heart

Han missbrukade ditt förtroende och även de andra kvinnorna. :rage:
Det är du som är offret.
Det är han som har gjort det moraliska brottet.

Han är antagligen djupt störd, precis som du skriver.
Antagligen psykopatiska drag också, men nätdiagnoser brukar inte vara så populära ;), så jag avhåller mig från det och säger bara att man inte är helt normal för att göra som han har gjort.
Så iskallt dessutom! :crazy:

Ta hand om dig! :heart
 

Liknande trådar

Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 419
Senast: Ramona
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 023
Senast: Whoever
·
  • Låst
Relationer Jag har på senare år reflekterat över att det fanns en tjej jag inte var så snäll mot i grundskolan. Jag kommer inte ihåg så mycket...
13 14 15
Svar
286
· Visningar
13 259
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 857

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Hyra ut rum i lgh?
  • Dejtingtråden del 37

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp