Minns ni tiden innan det fanns mobiltelefoner?

vallhund

Trådstartare
När jag var barn bodde vi utomlands, oftast utan el o telefon, att ringa släkten i Sverige var en heldagsutflykt. Först ta sig till en storstad där det fanns post o telefonkontor, beställa samtal o sedan vänta på ledig telefonlinje. Vi fick tränga in oss i en telefonbox o vänta på en oftast dålig o skrapande uppkoppling.
Som vuxen skaffade jag mobil ganska tidigt, bodde på en ö i skärgården utan fast telefon, mobilen var en säkerhet vid färd över isen.
Nu är det nog över 12 - 13 år sedan jag hade fast telefon, hur ser era minnen ut?
 
När jag var barn bodde vi utomlands, oftast utan el o telefon, att ringa släkten i Sverige var en heldagsutflykt. Först ta sig till en storstad där det fanns post o telefonkontor, beställa samtal o sedan vänta på ledig telefonlinje. Vi fick tränga in oss i en telefonbox o vänta på en oftast dålig o skrapande uppkoppling.
Som vuxen skaffade jag mobil ganska tidigt, bodde på en ö i skärgården utan fast telefon, mobilen var en säkerhet vid färd över isen.
Nu är det nog över 12 - 13 år sedan jag hade fast telefon, hur ser era minnen ut?
Jag är 50 år, så en stor del av mitt liv har varit utan mobiltelefon. Dessutom skaffade jag mobil väldigt sent. Jag har fortfarande en fast (IP) telefon också.
 
Jag kommer ihåg att de enda mobil telefonerna vi hade först var min styvfar och hans pappa, de hade fastmonterade i sina bilar då de på den tiden var rörmokare (heter idag VVS montör), sen skaffade mamma och styvfar en mobiltelefon, stor som en tegelsten med massor av knappar och en lång antenn, var visst svindyr att använda.

Innan dess var det fasta telefoner som gällde och telefonkiosker.

Jag fick min första egna mobil långt senare, tror jag var i mitten av tonåren. Jag och mitt ex hade fast telefon, sen när vi delade på oss sas det upp och jag har inte haft något behov av att skaffa fast, då det är billigare att bara ha en telefon.
 
när jag va liten jobbade min pappa på båt, han va iväg 3 månader i sträck och mobil fanns inte, han skickade vykort eller brev och ibland ringde han hem på nån knastrig linje där hela familjen stod på kö i köket och fick 2-3 min att prata med honom. Jag har fortfarande telefonkort från halva världen som han tog med sig hem, samt ett brev där han berättat att båten han jobbade på fått en datorMASKIN med ett program (paint) där man till och med kunde rita hus!
 
Inte alla hade egen telefon heller.

Mina kusiner hade inte telefon i den lägenhet de hyrde. De gick till kiosken (också det ett fenomen som försvunnit) och ringde till oss.

Jagminns när förlängningssladden kom så man kunde sitta var man ville och prata. Men tog bara med dosan och sladden med telefonen till soffzn elelr skrivbordet.

Vi hade dessutom en hel massa telefonjack. I köket, i sovrummet, i stallet, i vardagsrummet. När det ringde hojtade man -jag tar det, och rusade till apparaten på väggen.

Jag minns också när lokalsamtal dvs inom det egna riktnummer området, var mycket billigare än om jman ringde til grannkommunen. Dyra samtal fick bli korta.

Egentligen är jag mer begränsad idag. Jag har en mobil som jag vägrar släpa med ig överallt. Den ligger på köksbordet och om jag är i närheten så svarar jag.
Saknar de små mobilerna man kunde ha i fickan......
 
Haft mobil sedan början av mellanstadiet/slutet på lågstadiet. Aldrig haft fast telefon. Ser inte poängen med en sån.
Innan dess? Jag vet inte exakt men hade ett telefonkort och hade det ganska länge utifall att mobilen skulle gå sönder eller försvinna. Var ganska tidig med mobil jämfört med andra i samma ålder har jag för mig. Men sedan blev de vanliga väldigt fort.

Däremot var det väldigt mycket sladdar överallt till alla apparater innan mobilen, och ja även efter också iofs. Tusen sladdar till en stor tjock dator som fick dras från hallen O_o

Min moster hade en avancerad telefon (tyckte jag då :D) den var utan sladd dock ingen mobil.
 
Och en grej som jag minns är bannorna som kom när jag på natten försökte surfa eftersom alla andra sov och därmed inte kunde störa (det värsta som var när man efter 20 minuter ÄNTLIGEN kommit IN på INTERNET och nån jävel tar upp husets ända telefon och ringer :rage: :arghh: )

Och för er som inte minns eller är nykläckta eller bodde själva så ja det ledde till att nätverket bröts om man var tvungen att vänta tills personen pratat färdigt och antingen ge upp eller med allt kortare naglar sitta framför skärmen till tonerna av internettanslutningen :cool:
 
Aldrig haft fast telefon. Ser inte poängen med en sån.
Tror att det beror på lite var man bor kanske? Jag har Halebop (alltså Telias nät) på mobilen. Det är det som funkar bäst där jag bor. Tele2 och Telenor går inte alls. Men även Halebop är inte hundraprocentigt för samtal, så min ip-telefon får vara kvar. Dessutom var det BILLIGARE att behålla den (tillsammans med bredbandet) sist jag kollade, än vad det var att avsluta den......
 
Tror att det beror på lite var man bor kanske? Jag har Halebop (alltså Telias nät) på mobilen. Det är det som funkar bäst där jag bor. Tele2 och Telenor går inte alls. Men även Halebop är inte hundraprocentigt för samtal, så min ip-telefon får vara kvar. Dessutom var det BILLIGARE att behålla den (tillsammans med bredbandet) sist jag kollade, än vad det var att avsluta den......
När jag flyttade ut i skogen för 12 - 13 år sedan fanns inga platser för fast internet att tillgå, så det blev mobilt bredband, fick räcka med mobiltelefon eftersom jag inte ringer speciellt mycket.
 
Minns att folk umgicks mer spontant. Man ringde på hos varandra för att kolla om någon ville leka. Gör barn så idag? Tror inte det och långt ifrån i samma utsträckning som förr.
Man var ute mer i den riktiga världen som barn.
Nu ser jag barn som sitter med telefonen framför sig. Som föredrar det framför umgänge och sport.
Ja och det gäller vuxna också.
Nu låter jag som hundra år men vart är världen påväg :crazy: 🤨??!
 
Minns att folk umgicks mer spontant. Man ringde på hos varandra för att kolla om någon ville leka. Gör barn så idag? Tror inte det och långt ifrån i samma utsträckning som förr.
Man var ute mer i den riktiga världen som barn.
Nu ser jag barn som sitter med telefonen framför sig. Som föredrar det framför umgänge och sport.
Ja och det gäller vuxna också.
Nu låter jag som hundra år men vart är världen påväg :crazy: 🤨??!
Som barn umgicks jag inte med andra barn annat än när jag gick på internatskolor.
 
När jag var barn bodde vi utomlands, oftast utan el o telefon, att ringa släkten i Sverige var en heldagsutflykt. Först ta sig till en storstad där det fanns post o telefonkontor, beställa samtal o sedan vänta på ledig telefonlinje. Vi fick tränga in oss i en telefonbox o vänta på en oftast dålig o skrapande uppkoppling.
Som vuxen skaffade jag mobil ganska tidigt, bodde på en ö i skärgården utan fast telefon, mobilen var en säkerhet vid färd över isen.
Nu är det nog över 12 - 13 år sedan jag hade fast telefon, hur ser era minnen ut?
Jag skaffade mobil först när jag var 16. Ganska sent jämfört med många andra, men jag ville inte ha en. Vid 16 flyttade jag hemifrån.
Morfar hade en Ericsson i axelband på Landet, den hade han kvar hur länge som helst. NMT? Till slut ringde Telia och ville avsluta hans abonnemang, det fanns bara en handfull kvar. Morfar vägrade givetvis. Tror han hade det kvar tills han fick alzheimer och mamma avslutade det.
 
Minns att folk umgicks mer spontant. Man ringde på hos varandra för att kolla om någon ville leka. Gör barn så idag? Tror inte det och långt ifrån i samma utsträckning som förr.
Man var ute mer i den riktiga världen som barn.
Nu ser jag barn som sitter med telefonen framför sig. Som föredrar det framför umgänge och sport.
Ja och det gäller vuxna också.
Nu låter jag som hundra år men vart är världen påväg :crazy: 🤨??!
Jorå. På vår gata händer det. Både barn som äger telefoner och som inte gör det. Kanske för unga barn? Tror mobilägarna är ~9-12 år ca?
 
När jag var liten hade vi telefonen i hallen (för det var där jacket fanns). Det medförde att man inte kunde prata privat utan alla hörde. Det var en telefon med rund nummerskiva, tog evigheter att slå numret. Å andra sidan lärde man sig alla nummer.

Just det, vi hade en speciell telefonmöbel: det var ett bord med tillhörande nedsänkt säte.
 
Oh ja. Man tjuvringde ofta, ingen nummerpresentatör fanns då så det var enkelt. Och en kompis till mig, hennes föräldrar hade firma de drev hemifrån och därmed 2 olika linjer. Då ringde man upp 2 olika och höll lurarna mot varandra så de fick skälla ut varandra :o Fy vad hemsk man var.
Dyrt som skrutt att ringa från telefonautomat och rätt jobbigt, myntet gick ju åt innan de hann landa i telefonen minns jag.
 
Så vitt jag kan minnas hade vi alltid fast telefon hemma, men minns också att det var en stor grej när det gick att köpa till nummerpresentatör till den :D Mina släktingar hade fast telefon med sån där snurrplatta, vi hade lyxen att ha en med knappar. Kommer också ihåg strulet med telefonkioskerna, och att jag vid något tillfälle försökte använda en, men ganska snabbt kom nog mobiltelefonerna. Har för mig att jag fick min första när jag var ca 10 år gammal.
 
Mina föräldrar köpte en telefon till mig så att jag kunde ringa för att få skjuts hem från stallet! Använde den endast till det. En tegelstenstelefon. Köpte en Iphone när för typ 6 år sedan. Innan dess var hade jag tegelstenen. :D
 
Det jag tänker på ibland är hur mina nära kunde vara till skogs ett antal dagar utan att kunna nås. La och tog upp nät i pyttesmå ekor.
Hade det varit nu skulle jag oroa mig på ett helt annat sätt om jag inte hörde ifrån de som var ute.
 
Och en grej som jag minns är bannorna som kom när jag på natten försökte surfa eftersom alla andra sov och därmed inte kunde störa (det värsta som var när man efter 20 minuter ÄNTLIGEN kommit IN på INTERNET och nån jävel tar upp husets ända telefon och ringer :rage: :arghh: )

Mina föräldrars främsta maktmedel.

”STÄNG AV DATORN/GÅ OCH LÄGG DIG NUUUU - ANNARS LYFTER JAG LUUUREN!!!!!!!”
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp