Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Är det en pudel...?

Bara en tanke som slog mig är att det finns en del lynnesfel hos pudlarna, ganska okänt fenomen men ett stort problem.

Ta kontakt med en tränare, brukshundsklubb kan vara lite svårt eftersom de inte är utbildade på "problemhundar" och kan ge helt fel råd, dessutom tror jag du behöver mycket tid. Hundpsykolog är nog inte så dumt heller.

Prova dessutom att göra någit helt nytt, du och han tillsammans. Typ träna freestyle, lite agility (han är ju för ung, men tunnlar och sånt går bra), kanske spåra, för att stärka era band och välj då nya saker så att ni inte redan har problem i den grenen.

//E
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Zoya skrev:
Hoppas du inte tog illa upp.
Nej jag tog inte illa upp. Det är i dom banorna jag börjar fundera själv. Men jag förstod nog inte att jag var sån nybörjare. Hade jag vetat det hade jag inte skaffat hund. Vi hade 4 olika hundar under min uppväxt, varav jag var tillräckligt vuxen för att delta lite mer aktivt i uppfostrandet av i alla fall två av dom. Det var det som gjorde att det kändes som om jag hade åtminstone lite erfarenhet i ryggen, och vågade ta steget att skaffa hund. Jag är jättemesig och vågar sällan göra saker jag aldrig gjort förut, just av rädsla att göra fel. För jag kan inte tillåta mig själv att göra fel, och jag klarar inte av att hantera om jag skulle göra fel (brukar faktiskt inte göra fel eftersom jag alltid är så noggrann med att se till att jag klarar av allt jag ger mig in på). Nu har det blivit fel, och det låser sig för mig totalt.

Att jag inte törs kontakta uppfödaren är för att det var så svårt för mig att bli godkänd av någon uppfödare för att få köpa valp överhuvudtaget. Det känns som om jag tillslut hittade en uppfödare där jag fick köpa valp "på nåder". Och då kan jag inte komma och säga att jag inte klarade av det, då blir hon antagligen skitförbannad.

Men jag ska jobba på att få tag på en tränare. Och det är en mellanpudel.
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Du skall inte vara ledsen.
Pudlar är kyliga av sig.
Ni måste bara komma på något sätt att få kontakt med hunden på.

Jag som inte gillar påflugna hundar, gillar just pudlar för att de är så kyliga till sitt sätt.

I övrigt är det med hundar som med barn.
Du har ett "barn" som inte tycker att du är viktig.
Nå, gör dig viktig.
Fånga hundens uppmärksamhet på något sätt.
Du får väl bli handgriplig om det inte går på annat vis.
Baxa fram hunden till de roliga sakerna.

Dystra "barn" (hundar) är ju inte så kul, men man får göra vad man kan för att muntra upp dem.
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

cassiopeja skrev:
Nej jag tog inte illa upp. Det är i dom banorna jag börjar fundera själv. Men jag förstod nog inte att jag var sån nybörjare. Hade jag vetat det hade jag inte skaffat hund. Vi hade 4 olika hundar under min uppväxt, varav jag var tillräckligt vuxen för att delta lite mer aktivt i uppfostrandet av i alla fall två av dom. Det var det som gjorde att det kändes som om jag hade åtminstone lite erfarenhet i ryggen, och vågade ta steget att skaffa hund. Jag är jättemesig och vågar sällan göra saker jag aldrig gjort förut, just av rädsla att göra fel. För jag kan inte tillåta mig själv att göra fel, och jag klarar inte av att hantera om jag skulle göra fel (brukar faktiskt inte göra fel eftersom jag alltid är så noggrann med att se till att jag klarar av allt jag ger mig in på). Nu har det blivit fel, och det låser sig för mig totalt.

Att jag inte törs kontakta uppfödaren är för att det var så svårt för mig att bli godkänd av någon uppfödare för att få köpa valp överhuvudtaget. Det känns som om jag tillslut hittade en uppfödare där jag fick köpa valp "på nåder". Och då kan jag inte komma och säga att jag inte klarade av det, då blir hon antagligen skitförbannad.

Men jag ska jobba på att få tag på en tränare. Och det är en mellanpudel.

Men snälla vän, vad ledsen jag blir. Inte kan du väl ha så höga krav på dig själv? :( Jag skaffade min första hund och ansåg mig inte vara nybörjare eftersom jag vuxit upp med hundar.

Men nog var jag nybörjare. Jag hade aldrig ensam tagit ansvaret för fostran förut. Jag gjorde massor av misstag och jag skäms otroligt för vissa grejer. Jag var nonchalant och tyckte att det är väl ingen match, när jag faktiskt borde ha läst på lite mer... :crazy:

Jag funderade på det där med erfarenhet. Jag har inte så stor erfarenhet av hundar. De två jag har nu är min andra, resp. tredje hund. Jag kan inte på rak arm ge dig några konkreta tips (mer än att du får vara bestämd och tydlig), men min erfarenhet av hund är ganska begränsad. Jag funderade på varför jag känner mig så mycket säkrare i hästsituationer och kom fram till att jag har ju träffat/tränat och umgåtts mer med olika hästar än jag någonsin har hundar. Jag menar, vem som helst som gått på ridskola vet att alla hästar skiljer sig åt i temperament och personlighet. Lägg sedan till ett genuint intresse och en livsstil där man under år bott i stall.

Inte konstigt att det är svårare att fundera på hur man skall lösa ett hundproblem? Bara en individ ger inte så mycket, inte två eller tre heller. Jag vet inte riktigt vad jag menar med det här, men jag vill att du skall få lite mer perspektiv. Du har köpt en hund, en valp som du inte vet så mycket om. Han kan utvecklas till att bli "vad som helst". En del rasbetingat, en del personlighet. Hade du köpt ett föl så hade situationen varit ganska lik. Ingen hade klandrat dig för att fölungen inte blev Grand Prix häst - det vet ju alla att det är bara en på flera tusen.

Så försök att tona ned din känsla av att allt du gör är en direkt avspegling i hunden. Varför skulle ditt beteende vara orsak till allt? Hundar är lika olika som hästar. Om inte mer egentligen eftersom de lever närmare oss och är väldigt olika pga mycket olika raser.

Nu har ni kört fast och ni gillar inte varandra. Försök att få hjälp med fostran av hunden, han behöver en tydlig ledare. Gör det bästa av situationen. Du skall se att det ordnar sig! upp med humöret nu. Hunden kan ju leka med andra hundar, han uttrycker glädje (om än inte när du vill det) och det är tag i honom. Jag tror att han kan bli en utmärkt träningskamrat, men du behöver gaska upp dig. Intresset har du, nu har du stött på problem - lös med hjälp av andra. Du är nybörjare och det anser jag att jag också är. Jag har inte alls den erfarenhet som tränare har eller människor som aktivt tränat sina hundar.

Vad gäller uppfödaren så tycker jag att du är lite onödigt räddhågsen. jag tror uppriktigt att hon/han skulle bli mer arg om hon visste att du känner som du gör och INTE tar kontakt.

OM du omplacerar honom efter försök, så varför inte satsa på att köpa en lite vuxnare hund nästa gång - så vet du mer vad du får. Ingen dum idé alls, när jag tänker på det. Eller kanske du kan byta med uppfödaren? Denne kanske har en hund som skulle passa dig bättre?

Det finns lösningar på allt. Upp med hakan nu! :love:
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

martha skrev:
jag tror faktiskt inte att det är ditt fel, för så som du beskriver din hund är inte som en normal hund beter sig......ok att dom kan få toktyck i puberteten och prova sig fram på olika sätt, men vad jag har förstått så har han istort sett varit knepig hela tiden....valpar är ju valpar och villkorslösa i sin positivitet.....min ena schäfer har väl aldrig varit den där överdrivet glada valpen heller, men han har heller aldrig varit dryg och hotat eller morrat åt oss...någonsin...nä, jag tycker inte du ska ta på dig det här....
Men att din hund inte varit dryg och hotat innebär inte att andra hundar inte gör det. Vår rottis var jobbig både som unghund och vuxen. Hon försatte aldrig en chans att utmana. Hon var inte särskilt sur, faktiskt ganska glad, men när hon bestämt sig för att ligga i hallen så sade hon alltid ifrån och morrade när man bad henne att flytta på sig. I tio år.

Jag stod ut med det och tog det inte personligt. Hon var en dominant hund som hatade att bli tillsagd, men det fick hon så klart finna sig i.

Cassipeja kanske bara har fått en rottis i pudelkläder? i så fall är det list och konsekvens som krävs.
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

men morrade och hotade hon även som valp då??
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

martha skrev:
men morrade och hotade hon även som valp då??
Oh yes. :D Hon vaktade sina prylar från ungefär månad ett i hemmet. Vid sju månaders ålder högg hon första (och enda) gången mot mig.

Hon dristade sig dessutom att hugga brorsan i hakan när han inte gav henne resterna på sin tallrik (ett ben av en fläskkotlett). Han klappade och kramade henne vid matbordet och hon hade sett ut hans ben som sitt. Jag varnade honom innan och ville se till att hunden låg på golvet, men han skulle ändå "gulla" med henne. Det funkade ju så bra med den rottis vi båda vuxit upp ihop med. Han ville inte lyssna när jag sade att han inte kunde göra så med min hund. Hon var för tuff för det och han var ingen familjemedlem.

Han blev totalt vansinnig och blodet rann ur hakan. Efter det så hatade han min hund och tyckte hon var en idiot. han vile inte förstå att vissa hundar utmanar man inte på det sättet. Vid detta tillfälle var hunden ca 18 mån.

Efter det så fick jag alltid ha noga koll på min hund. alltid komemndera henne ligg i hallen eller andra ställen där det inte fanns mat med i bilden.

Problemhund? Tja, vissa hade ansett det, men jag anpassade mig och det fungerade trots allt ganska bra.
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Vi har en Isländsk fårhund, en hanne som är otroligt stark i sitt psyke. Som valp blev han attackerad och söndertrasad av en stor, svart schäfer men tro inte att han blev rädd för andra hundar och absolut inte för stora svarta saker... :smirk:

Uppfödaren säger att Islänningar är förklädda Rottweilers... :p

Han är 9.5 månad idag och är mycket trevlig, den mest sociala hund jag vet, otroligt folkkär osv.
Men han är så otroligt stark... Vi har varit tvungna att vara tuffa på honom ända från början, som liten 12-veckors valp morrade han åt 8-åriga dottern för att hon skulle ta ett vedträ av honom som han snott ur vedkorgen, vilket han inte fick.
Sedan dess har han inte gjort om det förrän häromdagen, då han först morrade åt dottern, senare på dagen åt hennes kompis. Jag blev lika arg bägge gångerna. Men jag vet vad det beror på...

Min pappa har varit hundvakt i några timmar tre lördagar i rad. Den familjen kan inget om hunduppfostran och låter honom i princip göra som han vill. När dom leker dragkamp (vilket vi avrått ifrån men som dom ändå gör ibland) så får han ibland vinna!!! Inte bra!

Han får storhetsvansinne och tror att det är han som bestämmer! Men det får man snabbt ta ur honom. Vi brukar lägga oss på honom med jämna mellanrum bara för att visa honom att vi är högre i rang, även barnen gör det. (det är ju egentligen extra viktigt med dom)

Ville med det här bara tala om hur lätt det kan bli fel.. Men det är ju absolut inte för sent för dig att göra något åt din situation om det nu inte är så att hunden har lynnesfel eller något annat.
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

usch, en sån vovve skulle inte bli långvarig hos mig.....
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

martha skrev:
usch, en sån vovve skulle inte bli långvarig hos mig.....
Men hon hade sina kvalitéer. Det jag tog upp var två av väldigt få incidenter. man anpassar sig efter den hund man har. I alla fall jag.

Hon var snäll med människor, men jag fick se till att vara med och se till att hon inte fick spelrum att skrämma någon. Så länge folk hanterade henne som en hund och betedde sig vettig så var hon helt ok och faktiskt jättetrevlig.

Hunden fick alltid hållas kort, men så länge hon visste sin plats var allt bra.

Men man skall inte krama hundar vid matbordet. I synnerhet inte hundar som är lite dominanta. Jag har lärt mig en hel del av min hund. Och brorsan också... han kom över det, men han var verkligen arg...
 
Senast ändrad:
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

hihi...min lillskit sitter i knäet vid matbordet ibland , och han bara pussas :love:
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Det gör min med! :love:

Men när han var 8 månader så bet han sonen i kinden, som då var 5 år.
Han hade väl tänkt sig att klättra i rang, och började hota den som var yngst i familjen.
Jag fick tag på hjälp snabbt som kom hem till mig 3 ggr och visade hur jag skulle träna hunden till att förstå hierarkin i våran familj, hunden lägst, sen fick även sonen ta över matning ock lek.

Idag ,4 år senare kan vi inte ha en finare, snällare lättare hund.
Sonen och han är som syskon, de leker, ligger på varandra och fajtas om leksaker,+ att de sover i hop på natten.
Hunden lägger sig i eller nedanför sonens säng.

V
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

inser hur lyckligt lottad jag är med min hund ... hon är alltid glad, skulle aldrig morra åt någon annan hund eller människa mm. ovan som jag är kan jag bara tänka mig vad som hänt om jag fått en hund med annat psyke.
hon skulle inte höja ett ögonbryn om jag tog ifrån henne maten .... skulle aldrig klara av din hund och skulle bli tok skrämd om jag mötte en . men det är ju tur att sånna hundar hamnar i trygga hem för i orätta händer kan de ju vara riktigt farliga ... kan bara tänka mig va en sån hund skulle kunna göra med mig mini hund på 3 kg :smirk:
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Du vill så väl och ändå blir det fel, kanske försöker du för mycket?

Känner igen en hel del i vad du beskriver. När jag köpte min första Chihuahua var jag överlycklig och ville så mycket. Hade erfarenhet av andra raser och kände mig inte som en direkt nybörjare....
Men jag visste inte alls vilken valp jag köpte. Hon var stentuff och så himla självständig. Hon levde i sin lilla värld där jag inte var så intressant. Ju mer jag kämpade ju "värre" blev det. Vi miljötränade, vi var på utställningar, valpkurser, fortsättningskurser, apellkurs, spårkurs mm mm...

Till slut lät jag henne vara som hon var. Hon blev med tiden en jättetrevlig liten vän :love: glad, lycklig och kontaktsökande. Men det var på hennes villkor. Rätt eller fel? Det fungerade för oss.

Jag borde inte ha köpt henne som första hund hon var alldeles för svår med facit i hand. Chihuhuahua nummer två var hennes raka motsats kan jag ju säga ;)

Jag tycker absolut att du ska kontakta din uppfödare INNAN du kontaktar en tränare. Mina uppfödare skulle bli lessna om de på "omvägar" fick höra att jag hade problem och inte kontaktade dem.

Jag tror det kommer att gå bra med din valp!
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Så tråkigt för Dig, att inte ha fått den kompis Du förväntat Dig.

Ibland är de så att kemin inte stämmer, men det brukar gå att lösa till det bättre.

Jag tror att Du försöker på tok för mkt. Tar han någonsin spontan kontakt med Dig eller Din sambo?

Får han chansen att ta kontakt eller är det Du som hela tiden pockar och lockar på hans uppmärksamhet?

Jag tror att Du helt enkelt ger honom för mycket. Om jag vore Du skulle jag börja ignorera honom, låt honom jobba med att få din uppmärksamhet. Ignorera honom en, två eller t.o.m tre dagar. Och då menar jag verkligen att inte ens se åt honom. Ge honom mat, men ropa inte på honom, ställ ner den utan ett ord. Är han en matglad kille så skulle Du t.o.m kunna göra i ordning maten och sedan ta med dig skålen och gå runt lite i hemmet. Låtsas som om Du gör något väldigt viktigt, men prata eller titta absolut inte på honom. Han måste jobba för Din uppmärksamhet. När han svansat efter Dig ett tag så ställ bara ner skålen och gå därifrån.

När Ni ska gå ut. Sätt bara på honom kopplet och gå ut. Säg inget, titta inte på honom. Väl ute så sätt Dig på huk och krafsa i gräset, lägg någon godisbit på marken och när han visar sig och kommer för att se vad som är på G så ta godisen och gå därifrån. Han ska bara känna doften av att det legat något smaskigt på backen. Tyvärr missade han chansen till godis, då han inte höll sig intill dig eller var snabb nog att se att Du hittat ett "fynd".
Gör detta några gånger, OM han är snabb att söka kontakt så kan Du "råka glömma" kvar en godis, som han kan få äta upp.

Se till att Din sambo gör likadant. Titta inte, prata inte och var lite hemliga. Sätt er på golvet och "lek", men när han kommer så sluta leka och gå därifrån. Fortsätt med dessa små lekar lite då och då. Sitt gärna och rulla en boll emellan er eller dra en trasa el liknande. Om han snabbt kommer fram så låt han vara med en kort kort stund, avbryt sedan och ta bollen och gå. Det ska vara Du som avslutar leken.

Detta fungerar positivt på väldigt många hundar. Varför ska Du kämpa för att få uppmärksamhet? Det är han som ska få jobba för Din.
Nu vet jag inte hur gammal han är? Är det en liten valp så kan detta vara lite hårt, men det är även upp till honom hur han är som individ.

Detta är bara lite snabbt svarat, har lite brådis. Men Du ska absolut inte känna Dig misslyckad. Vissa hundar är helt enkelt inte kontaktsökande, ens hos sin ägare. Det går allt som oftast att träna fram, men jag skulle råda Dig till att söka hjälp hos en tränare. Privattränare, inte någon kurs. Det är Du och din valp som ska träna, på kurs bland en massa andra så kommer han inte ägna Dig så mkt uppmärksamhet om han inte ens gör det hemma.

Jag har en tränare jag kan tipsa Dig om. H*n bor söder om sthlm och är väldigt duktig! H*n har haft många "problemhundar" i träning och är seriös. H*n kommer absolut inte att "titta ner" på Dig. Det gör man inte som tränare, man ser snarare väldigt positivt på dem som faktiskt inser att de har problem och gör något åt saken. DET är seriös hundägarskap!

Så kom igen tjejen! Ni fixar detta tillsammans. :banana: :banana:
Vi på buke finns här om Du vill ha stöttning eller tips och råd.
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

TACK så OERHÖRT mycket för ALLA svar jag har fått! :bow: Kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att jag skulle få sån enorm respons, och att det finns så otroligt många hjälpsamma människor här. Jag har läst och begrundat det alla har skrivit, och fått många jätebra tips som har hjälpt mig bena upp i tankarna och känslorna. Har redan ikväll ändrat vissa saker i mitt beteende och försökt tänka till lite extra - hur jag beter mig, och om jag skulle kunna bete mig på något annat sätt för att fånga hans uppmärksamhet och undvika våra "dispyter". Nästa steg blir att kontakta en tränare, som kan titta på oss och hjälpa mig leda in mig på en konsekvent handlingsplan.
En stor ros
40.gif
till er alla som har orkat läsa, svara och engagera er! :bow:
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

jag tycker att Guardians inlägg var helt kanon faktiskt....., och du cassiopeja...du fixar det här om du inte är alldelses för lessen på din hund....:bow:
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Jättebra skrivet!

Inte samma sak, men lite så där gjorde jag när jag hade en hund som total vägrade att ta en apport.
Jag hade apporten på bänken och hunden fick inte alls titta eller kolla vad det var. Utan det var MIN apport. Jag gick och pratade med apporten flera ggr per dag och även lekte med den för mig själv. Till slut undrade hunden vad sjutton jag höll på med och blev intresserad. Då fick hon kika på den, men bara en liten stund. och ju mer intresserad hon blev, ju ivrigare blev hon tillslut att få hålla i den där saken som jag höll på så mycket med :-)))
 
Sv: Misslyckad hundägare (långt och meningslöst...)

Grana skrev:
Jag gick och pratade med apporten flera ggr per dag och även lekte med den för mig själv.

Så undrar folk varför hundmänniskor är så speciella :D :D :D :angel:


//E
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
641
Senast: Trassel12
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 623
Senast: Hellhound
·
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 473
Senast: Mabuse
·
Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 173
Senast: Acto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp