Hej alla bukefalister,
Jag har precis köpt en häst, eller köpet är inte igenom än, men har kommit helt snett på det. Säljaren körde hem hästen till mig (jättesnällt!) och hon installerades i en box. De första dagarna var hon ett litet yrväder, hon kände ju inte till några rutiner, visste inte var gränserna i hagen gick osv. Efter några dagar hade hon lugnat ner sig, och jag trodde att allt skulle sätta sig.
När besiktningen gjordes (hemma hos mig) hittade vet en avvikelse som hon ville skulle utredas på klinik. Vet trodde inte att det skulle vara något, men eftersom det gällde ett köp tyckte hon att det var värt att utreda. Dagen efter lastade jag och åkte till kliniken. Hästen skötte sig utmärkt, med lastning och undersökning, och det var inget fel på den. Efter det red jag, och allt kändes jättebra.
Men så några dagar senare gjorde hon ett utfall mot mig i hagen. Jag var oförberedd och blev rädd. Senare på kvällen gjorde hon utfall mot mig i boxen. Jag korrigerade, men kände mig rädd. Sedan har hon haft öronen bakåt så fort jag tittat på henne. Jag förstår att det varit mycket för henne med nytt hem, nya rutiner och kompisar, och ovanpå det en resa till en klinik. Jag förstår att hon behövde vara ifred, men jag blev ändå rädd.
Det lugnade sig i alla fall, och ridningen funkade kanon, så jag trodde att det skulle vara överstökat. Då högg hon mig i baken när jag skulle kratsa hovarna på henne. Det gick hål i skinnet trots att jag hade arbetsbyxor på mig, så det var inte bara ett litet nafs. Jag har bara blivit biten så hårt av en häst en gång tidigare, och det var av en nordsvensk när jag var 10, alltså mer än 30 år sedan. Jag korrigerade henne igen, och hon tar korrigeringen. Men sedan när jag skulle följa upp det med att lugnt prata med henne och ta på henne så skakade mina händer. Jag var jätterädd. Så jag lämnade henne i stallet och gick in. Med mina skakande händer hade jag inte förmågan att lugna henne.
Jag ser på hela hästen att hon bara längtar efter trygghet, men sedan detta har vår kommunikation skurit sig. Jag har en klump i magen varje gång jag ska ut till stallet, och jag undviker nu att vara där.
Jag har pratat med säljaren och han tar tillbaka hästen. Men jag har ändå ångest. Förutom detta att hon och jag blivit rädda för varandra (ja, jag ser att hon är rädd för mig också, jag har bara inte förmågan att ge henne den trygghet hon behöver) så är hon kanon. Riktigt elastisk, bra gång och med egen motor. Trots att hon har egen motor, så kan man trycka till med skänkeln utan att hon flyger i luften. Hon är mjuk och känslig att rida, och är trots motorn cool. Skyggar inte för ingenting, utan kan titta till om det kommer något nytt, men fortsätter sedan utan krux. När det är alltför hotfulla saker som dyker upp, som kor strax intill stängslet man ska rida förbi, så kan jag sitta av och leda henne förbi. Hon följer då med, och sedan står hon stilla medan jag klättrar upp igen. Och hon hoppar som en liten gummiboll. Hon passar mig så bra! Förutom att jag är rädd.
Hon har varit hos mig så kort tid, så det här kommer inte att sätta spår i henne, men jag inser att om jag skulle ha kvar henne skulle hon bli farlig. Jag har haft mycket kontakt med säljaren som varit ett stöd för mig, så det gör mig verkligen ont att lämna tillbaka henne. Det skulle vara så mycket roligare att sätta över pengar till säljarens konto, och kunna njuta av sin nya häst.
Suck, vet inte vad jag vill med detta egentligen, mer än skriva av mig. Det känns som att jag pga min dumma rädsla är på väg att bränna mitt livs häst.
