"Mitt livs stora kärlek"

[Milene]

Ja, myt eller verklighet? Finns det en sådan? Finns det bara EN? Har ni träffat den? Lever ni ihop med hen? Om inte, isf varför?

Lite funderingar på nattkröken...

 

[Lovisaleonora]

Jag tror att det är från person till person. I mitt liv fungerar det inte så, däremot har jag en kärlek som dog under tragiska omständigheter, han var ung också. Det är lätt att benämna det något i överskriftens stil, men jag vet att det inte är sant.

 

[Lindon]

Jag är gift med min livs kärlek. Har svårt att tro att jag skulle hitta nån som jag skulle klicka så bra med igen.

 

[Koltrast]

Ja, myt eller verklighet? Finns det en sådan? Finns det bara EN? Har ni träffat den? Lever ni ihop med hen? Om inte, isf varför?

Lite funderingar på nattkröken...

För mig faller det på sin egen orimlighet. Om det bara hade funnits EN person i hela världen för mig hade jag behövt ett sjujäkla mått av tur för att hitta hen.

Jag har utrymme för att känna kärlek till en väldig massa människor och djur, varför skulle det vara annorlunda med partners? Även om jag bestämt mig för att leva med en person och är mycket nöjd med det tvivlar jag inte på att det kan finnas andra om den här relationen en dag skulle ta slut.

Att det kan vara svårt att hitta någon att leva med, om det nu är vad en vill, är en annan femma, såklart. Eller att det, för all del, kan vara svårt att leva med den en hittar...

 

[Stefffie]

Jag är gift med min livs kärlek. Har svårt att tro att jag skulle hitta nån som jag skulle klicka så bra med igen.

Jag är inte någon romantiker, men vad fint att höra från någon som verkar så lugn o trygg i med sitt livs kärlek, vilken lycka!
Du behöver såklart inte svara, men hur träffades ni, när 'visste' du att hen var den rätta för dig?

 

[Stefffie]

För mig faller det på sin egen orimlighet. Om det bara hade funnits EN person i hela världen för mig hade jag behövt ett sjujäkla mått av tur för att hitta hen.

Jag har utrymme för att känna kärlek till en väldig massa människor och djur, varför skulle det vara annorlunda med partners? Även om jag bestämt mig för att leva med en person och är mycket nöjd med det tvivlar jag inte på att det kan finnas andra om den här relationen en dag skulle ta slut.

Att det kan vara svårt att hitta någon att leva med, om det nu är vad en vill, är en annan femma, såklart. Eller att det, för all del, kan vara svårt att leva med den en hittar...

På tal om kärlek och statistiska sannolikheter, så har Tim Minchin nog skrivit den bästa kärlekssången på ämnet:

 

[Gnist]

Jag tror på att det finns olika sorters kärlek även när det kommer till romantik, så den kärlek jag känt för en man är inte samma kärlek som jag känt för någon annan man, så jag är alltså helt övertygad om att det inte bara finns en enda kärlek.

 

[Vogue]

Ja, myt eller verklighet? Finns det en sådan? Finns det bara EN? Har ni träffat den? Lever ni ihop med hen? Om inte, isf varför?

Lite funderingar på nattkröken...

Ja jag lever med honom!
Jag trodde länge att en av mina första pojkvänner verkligen var mitt livs kärlek och har haft flera förhållanden efter det, tom varit sambo x flera - MEN NU ska jag säga dig, nu har jag sedan vi först träffades fått uppleva en helt ny dimension av tillit och tilltro, det är helt fantastiskt och jag känner mig älskad och tacksam, varje dag!

 

[sjoberga]

Ja, myt eller verklighet? Finns det en sådan? Finns det bara EN? Har ni träffat den? Lever ni ihop med hen? Om inte, isf varför?

Lite funderingar på nattkröken...

Självklart inte. Men vissa av oss passar ihop med ganska få andra att leva ihop, och då kan givetvis känslan infinna sig.

 

[Stereo]

@Stefffie Tänkte på den där när jag såg trådrubriken!

Av alla jordens sju miljarder människor MÅSTE det ju finnas mer än en enda person man skulle kunna bli vansinnigt kär i och leva ett bra liv med. Det faller på sin egen orimlighet att det inte skulle vara så.

Sannolikheten för att man exponeras för alla de personer som man skulle kunna bli tokkär i är ju dock ganska liten men de flesta hittar ändå en (eller flera) partner(s) i sitt eget land. Förlorar man en av sitt livs kärlekar på det ena eller andra sättet tror jag verkligen att det ”står en tusen åter”, problemet är bara just exponeringen.

 

[sjoberga]

@Stefffie Tänkte på den där när jag såg trådrubriken!

Av alla jordens sju miljarder människor MÅSTE det ju finnas mer än en enda person man skulle kunna bli vansinnigt kär i och leva ett bra liv med. Det faller på sin egen orimlighet att det inte skulle vara så.

Sannolikheten för att man exponeras för alla de personer som man skulle kunna bli tokkär i är ju dock ganska liten men de flesta hittar ändå en (eller flera) partner(s) i sitt eget land. Förlorar man en av sitt livs kärlekar på det ena eller andra sättet tror jag verkligen att det ”står en tusen åter”, problemet är bara just exponeringen.

Eller så har man egna hinder när det gäller att bli kär och då hjälper det inte om man träffar 14 miljarder perfekta partners.

 

[Lobelia]

Ja, myt eller verklighet? Finns det en sådan? Finns det bara EN? Har ni träffat den? Lever ni ihop med hen? Om inte, isf varför?

Lite funderingar på nattkröken...

Det kan man inte veta förrän man är döende Annars kan man träffa en ny nästa vecka som får den stora kärleken att blekna.

 

[clusia]

Jag tror inte på "mitt livs stora kärlek". Jag tror det finns flera och jag tror man (jag) träffar olika för olika stadier i livet. Älskar min sambo men är rätt säker på att hade vi träffats tidigare under andra omständigheter hade vi inte blivit tillsammans.

 

[Miao]

Jag har haft turen att under mitt liv haft 2 st "mitt livs stora kärlek".

Min första pojkvän som jag träffade när jag var 15, jag blev kär från första ögonkastet och det blev han med erkände han senare, men då han var 7 år äldre så blev vi inte ihop officiellt förns jag fyllde 18 (fast det var mycket fram och tillbaka under de åren ). Han var min första stora kärlek och min allra bästa vän, vi hade SÅ kul ihop ! Tragiskt nog så dog han i sviterna av en hjärntumör 2003, bara 27 år gammal. Där och då trodde jag att jag aldrig skulle hitta kärlek eller bli lycklig igen...

Sen följde ett par år med mycket turbulens, ett par känslomässiga svin (och jag var rätt så mycket ett känslomässigt destruktivt vrak jag med), mycket festande, innan jag 2007 köpte min första egna hund och sakta men säkert började hitta mig själv igen. Under 2009 hittade jag tillbaka helt till mig själv, köpte min första brukshund och blev lugn och harmonisk och trivdes med livet utan festande, karlar och andra störigheter !

I början av 2009 var jag helt inställd på att leva ensam resten av livet för att jag trivdes så bra med bara mig själv, mina hundar, min familj och mina nära vänner. Sen började min nuvarande make att uppvakta mig under hösten 2009, och ja... här sitter jag nu, gift sen 6 år tillbaka med en man som är helt fantastisk och som passar mig och mina livsval helt perfekt !

Så nej, jag tror inte på EN "mitt livs stora kärlek". Det finns flera därute som passar en perfekt i olika stadier i livet .

(Det hade varit RIKTIGT hemskt om man bara hade EN chans på alla miljarder människor som finns !)

 

[Houdinie]

Jag tror inte ens att det finns någon för alla. Vissa har många stora kärlekar, andra har få, och vissa får aldrig uppleva ens en liten gnutta romantisk kärlek.

 

[sjoberga]

Jag har haft turen att under mitt liv haft 2 st "mitt livs stora kärlek".

Min första pojkvän som jag träffade när jag var 15, jag blev kär från första ögonkastet och det blev han med erkände han senare, men då han var 7 år äldre så blev vi inte ihop officiellt förns jag fyllde 18 (fast det var mycket fram och tillbaka under de åren ). Han var min första stora kärlek och min allra bästa vän, vi hade SÅ kul ihop ! Tragiskt nog så dog han i sviterna av en hjärntumör 2003, bara 27 år gammal. Där och då trodde jag att jag aldrig skulle hitta kärlek eller bli lycklig igen...

Sen följde ett par år med mycket turbulens, ett par känslomässiga svin (och jag var rätt så mycket ett känslomässigt destruktivt vrak jag med), mycket festande, innan jag 2007 köpte min första egna hund och sakta men säkert började hitta mig själv igen. Under 2009 hittade jag tillbaka helt till mig själv, köpte min första brukshund och blev lugn och harmonisk och trivdes med livet utan festande, karlar och andra störigheter !

I början av 2009 var jag helt inställd på att leva ensam resten av livet för att jag trivdes så bra med bara mig själv, mina hundar, min familj och mina nära vänner. Sen började min nuvarande make att uppvakta mig under hösten 2009, och ja... här sitter jag nu, gift sen 6 år tillbaka med en man som är helt fantastisk och som passar mig och mina livsval helt perfekt !

Så nej, jag tror inte på EN "mitt livs stora kärlek". Det finns flera därute som passar en perfekt i olika stadier i livet .

(Det hade varit RIKTIGT hemskt om man bara hade EN chans på alla miljarder människor som finns !)

Då hade man lika gärna kunnat ge upp på förhand. Om man ägnar hela livet åt att träffa människor hinner man 64000 st. 5 människor åt gången i 2 dagar, sedan 5 nya osv. Från 10 års ålder till 80 års ålder.

Det ger 80 ppm chans att träffa en viss person ur världsbefolkningen. 80 chanser på miljonen.

Rimligare är att vi lär känna cirka tusen andra under ett liv, ofta färre. Och då sjunker chansen mot 1 på miljonen. Det funkar givetvis inte på det sättet. Kärlek är något som växer fram.

 

[nightcrawler]

Ja det tror jag absolut. Men alla fungerar olika och en del har många stora kärlekar andra har bara en. Inte konstigt. Frågan är bara om och var du hittar den. Och att det finns flera kandidater runt om. Sen märker man ju om man är kapabel att älska nån lika mycket igen.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag tror att många olika personer kan vara ens stora kärlek beroende på var man befinner sig i livet och vad man ser som viktigast i en relation. Plus att man älskar varje individ på sitt sätt, så man älskar inte nödvändigtvis någon partner mindre bara för att kärleken är annorlunda mot någon man varit med tidigare, till exempel. Tänk vad hemskt om man av alla biljoner människor bara skulle ha en enda som är rätt för en, och kanske aldrig ens få träffa henom.

Själv är jag skeptisk till hela konceptet med romantisk kärlek, men det beror både på att jag aldrig fått uppleva den själv, och pga att jag som asexuell ändå med största sannolikhet är utesluten som partner åt de som kanske skulle kunna vara intresserade. Jag blir inte förälskad så lätt heller, men just det vet jag inte om det också är något medfött, eller om det kommit med åren pga ovan nämnda skäl.

 

[TheRedLightning]

För mig känms det som en myt, såvida vi inte räknar objekt. För då har jag i så fall hittat mitt livs kärlek med lastbilarna.

 

[Koltrast]

Jag tror inte ens att det finns någon för alla. Vissa har många stora kärlekar, andra har få, och vissa får aldrig uppleva ens en liten gnutta romantisk kärlek.

Visst är det så att vissa aldrig upplever det som kallas romantisk kärlek, men att uttrycka sig som du gör här låter i mina öron som att vi alla har ett förutbestämt öde som vi inte kan påverka.