Mjuka metoder?

[Carolininen]

Jag höll på mycket med hästar som yngre men har aldrig varit en ”skolad ryttare”. Jag kan alltså väldigt lite om hur man tränar hästar och vill göra följande frågeställning med ödmjukhet.
På senare år har jag sysslat mycket med hundar och hundträning och där har ju positiv träning med mjuka metoder gjort stor frammarsch på senare år.
Nu har dottern, till min glädje, börjat på ridskola och jag har blivit lite fundersam.
Många gånger tycker jag att man använder spö för att driva fram en häst som trilskas istället för att ställa sig frågan varför den trilskas. Jag ser också barn som rider med spö, något som jag var svårt att se att små barn kan hantera på ett ansvarsfullt sätt.
Missförstår jag eftersom jag inte är så ”bra på häst” eller finns det en kultur där man kräver hästars lydnad istället för att motivera fram den?
Jag har också sett personer rycka hästar i munnen som inte lyder samt slå i ansiktet. Hade man hantarat en hund på liknande sätt på min brukshundsklubb hade man fått en tillsägelse.

 

[Mia_R]

En del hästar skärper till sig om de vet att man har någon form av spö med sig och det behövs aldrig användas, andra gånger kan man behöva ett spö för att förstärka en hjälp och förtydliga vad man vill, men det är då ryttare som rider på en betydligt högre nivå än nybörjare.

Att rycka och slå ska alltid rendera tillsägelse, det är verkligen inget som ska accepteras eller "läras ut".

 

[citrus]

Jag håller med om att det är dåligt att det rycks, drar och används spö på felaktigt sätt alldeles för ofta. Jag fick lära mig att rida med spö på ridskolan som yngre, men har tagit bort det för länge sedan, förstår inte vad jag ska med det till. Att piska/peta till/förstärka hjälperna/använda som förlängd arm och allt vad det kallas har inte behövts på de hästar jag rider numera, det finns andra sätt att kommunicera med hästar.

 

[Lingon]

En del hästar skärper till sig om de vet att man har någon form av spö med sig och det behövs aldrig användas, andra gånger kan man behöva ett spö för att förstärka en hjälp och förtydliga vad man vill, men det är då ryttare som rider på en betydligt högre nivå än nybörjare.

Att rycka och slå ska alltid rendera tillsägelse, det är verkligen inget som ska accepteras eller "läras ut".

Fast de hästar där bara ett spö i handen funkar utan att det används har man ju tidigare använt spöet på så pass att bara spöets närvaro gör att hästen "skärper sig".

Jag tycker att spö inte borde få användas av nybörjare. Man måste ha kommit en bit på vägen för att kunna använda det korrekt.

På ridskolan jag gick fick man använda spö när jag var liten men nu får inte barnen göra det innan de lärt sig tillräckligt.

 

[nullo-modo]

Håller helt med dej, häst sidan har inte alls kommit lika långt som på hund sidan.
Det skylls så mycket på att hästar är så stora, måste veta sin plats, hen trilskas mm och så många hästar lider i tysthet.

 

[avslutat medlemskap]

Jag har tagit hand om och socialiserat ett antal "farliga" hästar som bytt ägare där dom varit vana vid hårda metoder och agerat därefter dvs. blivit smått farliga och vissa blev vandringspokaler. Jag har aldrig ägt ett spö, inget träns heller och tror definitivt inte på hårda metoder för dom funkar inte i längden.

Jag började mitt "hästliv" genom att rida på ridskola när jag var nästan 30 år och då var det obligatoriskt med spö,,,,,,,som jag alltid "glömde" i stallet. Den häst jag ofta fick blev jag beordrad att alltid ha ett spö berett om hon skulle få för sig att attackera och att alltid binda upp i boxen vid sadling och tränsning eftersom hon var stallets skräck. Jag bara struntade i alla varningar och bemötte märrens utbrott med lite bus, vi bildade team och blev tillsammans ridskolans skräck.

Med kärlek, humor och massor med bus och galna upptåg kommer man hur långt som helst och djuren oavsett ras och storlek är smarta nog att fatta skillnaden på lek och bus och när det är allvar. Dessutom blir dom lätta att fånga, rymmer sällan eller aldrig eftersom dom vill vara med sin dödspolare människan. Djur har en härlig humor bara man törs släppa lös den.

 

[avslutat medlemskap]

Håller helt med dej, häst sidan har inte alls kommit lika långt som på hund sidan.
Det skylls så mycket på att hästar är så stora, måste veta sin plats, hen trilskas mm och så många hästar lider i tysthet.

Ju större djur dess mindre signaler är min erfarenhet, det går fint att ha morgonjympa i koflocken (dom kan hoppa jämfota med alla fyra samtidigt och hoppa i takt) och göra piruett på gången bara man ger dom tecknet,,,,,,till bondens förtvivlan.

Att djur trilskas beror bara på en enda sak, man har inte bildat det där teamet med dom så dom tycker inte man är ett dugg kul att vara med.

 

[nullo-modo]

Jag håller med om att det är dåligt att det rycks, drar och används spö på felaktigt sätt alldeles för ofta. Jag fick lära mig att rida med spö på ridskolan som yngre, men har tagit bort det för länge sedan, förstår inte vad jag ska med det till. Att piska/peta till/förstärka hjälperna/använda som förlängd arm och allt vad det kallas har inte behövts på de hästar jag rider numera, det finns andra sätt att kommunicera med hästar.

Har alltid spö när jag rider, den stora flärpen på hoppspö funkar för att avskärma sikten om jag möter någon när jag rider ut eller rider förbi hagar då min ena alltid vill hälsa på allt och alla.
Utmärkt att peta på handhästen om det kommer för långt fram eller bak men vill inte använda rösten med tänkte på den jag rider.
Har även ett dressyrspö när jag tränar klicker tex som när jag ville att hästen skulle ställa sig brevid pallen jag var på och jag ville att han skulle komma närmare med baken så funkade spöt som förlängd arm.

 

[Aionee]

Visst är det frustrerande att se?

Under min djurvårdsutbildning visste jag inte hur jag skulle orka hänga runt hästfolk när jag lärt mig hur djuren fungerar (dvs flera arter, men de flesta metoder fungerar på alla oavsett storlek eller art. Och det är att vara uppmärksam på djuret och anpassa efter deras naturliga förmåga). Det gjorde mig hemskt deprimerad att se alla missförstådda djur hos ägare som tyvärr inte visste bättre. Men under åren lärde jag mig också hur jag skulle hantera det.
Jag hanterar inte mina djur på hårda vis, men jag orkar inte lära ut hur man ska göra istället så vidare jag inte blir tillfrågad eller om någon kommer till mig och berättar hur jag bör hantera min häst (hästen måste veta sin plats, man måste vara hård osv). Det funkar bara inte.

Jag använder spö på min häst för att flytta baken och få hästen "med mig" då jag är försvagad i skänklarna och min häst är under utbildning (dvs han är inte så känslig för de som jag önskat, då är piskan en bra påminnelse. Att dutta på rumpan för att flytta undan när hästen ska ställa sig åt ett håll t.ex.). Annars handlar det bara om eftergift, tydlighet och konsekventa handlingar. Är jag mjuk, är min häst mjuk och vi alla är glada.

Tyvärr behöver ridskolor lära många elever samtidigt och ibland är det bara lättare att använda genvägar och hårdare metoder för att hästarna ska svara snabbare istället för att utbilda båda hästar och ryttare den snällare, men längre och korrekta, vägen.

 

[tanten]

Jag red nästan alltid med spö.

Jag hade min vikt, mina händer oc h mna skänklar. Spöet var en extra hjälp. Behövde jag putta till hästen på ett av dens ben så kunde spöet sköta det.

Spö har man inte för att slå. Man har det för att anvisa och för att göra armen längre.

Men - hästar är stora och ofta smarta djur. Jag har haft fler än en unghäst som var en hund att leda med slakt kedjegrimskaft, men som med vanligt grimskaft lugnt och stilla vandrade exakt dit den själv ville......
Elelr stoet som jag i början av vår bekantskap tömkörde till hagen varje morgon. Annars kom vi inte till hagen utan till helt andra ställen. Lugnt och stilla tog hon sina 600 kg och ledde mig på till plats hon själv valt. Det var aldrig hagen.
Samma sak med spö. Någon glad filur kunde vara lat och busig men med den där extra armen (spöet) så jobbade den som jag ville.

 

[Mia_R]

Fast de hästar där bara ett spö i handen funkar utan att det används har man ju tidigare använt spöet på så pass att bara spöets närvaro gör att hästen "skärper sig".

Jag tycker att spö inte borde få användas av nybörjare. Man måste ha kommit en bit på vägen för att kunna använda det korrekt.

På ridskolan jag gick fick man använda spö när jag var liten men nu får inte barnen göra det innan de lärt sig tillräckligt.

Tyvärr är nog majoriteten av lektionshästarna som går nybörjarlektioner så pass smarta att de vet om de kan såsa på eller inte, en skänkeldöd häst som struntar i ryttaren behöver verkligen inte vara misshandlad för att den ska skärpa till sig om en ryttare har spö eller inte. Det är dessutom inte ett krav att använda spöet bara för att ryttaren håller i det.

Det är knappast nybörjaren som använder spöet då de brukar ha fullt upp med att hålla reda på tyglarna, balansen och hästen utan det är den som hunnit bli lite mer sadelvan som brukar vifta med det, men de värsta är de sk "duktiga" ryttarna som använder det fel, det är ju bara att titta på en ponnytävling och jag har tyvärr sett även vuxna använda det som bestraffning och resultatet av det.

 

[avslutat medlemskap]

Lugnt och stilla tog hon sina 600 kg och ledde mig på till plats hon själv valt. Det var aldrig hagen.

Låter som Madam när hon var på bushumör, då kopplade jag loss grimskaftet, kittlade henne snabbt under magen och flydde åt det håll vi egentligen skulle åt för damen var både kittlig och lätt-tänd.

Jag hade henne nästan alltid lös för hon fick följa mig, dock inte med kadaverdiciplin utan hon fick gärna ta en tugga här och en tugga där och utforska omgivningen bara vi kom dit vi skulle och att hon kom när jag visslade.

 

[TinyWiny]

Jag höll på mycket med hästar som yngre men har aldrig varit en ”skolad ryttare”. Jag kan alltså väldigt lite om hur man tränar hästar och vill göra följande frågeställning med ödmjukhet.
På senare år har jag sysslat mycket med hundar och hundträning och där har ju positiv träning med mjuka metoder gjort stor frammarsch på senare år.
Nu har dottern, till min glädje, börjat på ridskola och jag har blivit lite fundersam.
Många gånger tycker jag att man använder spö för att driva fram en häst som trilskas istället för att ställa sig frågan varför den trilskas. Jag ser också barn som rider med spö, något som jag var svårt att se att små barn kan hantera på ett ansvarsfullt sätt.
Missförstår jag eftersom jag inte är så ”bra på häst” eller finns det en kultur där man kräver hästars lydnad istället för att motivera fram den?
Jag har också sett personer rycka hästar i munnen som inte lyder samt slå i ansiktet. Hade man hantarat en hund på liknande sätt på min brukshundsklubb hade man fått en tillsägelse.

Det finns tyvärr fortfarande en kultur som kräver hästens lydnad inom hästvärlden så du har inte missförstått. Så tragiskt och så onödigt då hästar är så enormt samarbetsvilliga om man bara ger dem chansen. Men alltför många lyssnar inte på hästen utan kräver och kräver och gör allt tusen gånger jobbigare och tråkigare för både sig själv och hästen helt i onödan.
Att vi är människor innebär inte alltid att vi har rätt. Det är det bara maktgalningar som tror. Att vi är människor och därmed har valt att ha hästen hos oss, ett val hästen inte har gjort, innebär att det är vår plikt att lyssna på och respektera hästen. Gör vi det så respekterar och lyssnar hästen på oss.

Spö använder man att vifta bort flygfän med som man annars inte når eller i förekommande fall, hålla undan trafik som kommer för nära. Inte till något annat. Att slå en häst är aldrig rätt. Inte mer rätt än att slå en människa som inte gör som man vill.

Personligen tränar jag mina hästar genom att lära dem att jag är pålitlig, jag är konsekvent och förutsägbar. Jag visar dem mitt space och att jag respekterar deras space. Jag visar dem att jag lyssnar och jag visar dem att jag inte utsätter dem för situationer de inte kan hantera/förstå utan tränar positivt och konsekvent tills de förstår. Visst måste man ibland utsätta dem för obehag, veterinärbesök är inte alltid jättekul men nödvändigt och då får man göra det bästa man kan även i den situationen för att minska obehag. Att utsätta dem för slag, ryck och hårda händer på annat sätt är däremot inte nödvändigt och därför helt uteslutet. Tvång leder aldrig till något positivt. Inte heller rädsla. Men så vill jag också att mina hästar ska vilja vara med mig. Jag vill att de ska se mig som en resurs de kan lita på. Jag vill att vi ska lita på varandra.

 

[malacogott]

Jag höll på mycket med hästar som yngre men har aldrig varit en ”skolad ryttare”. Jag kan alltså väldigt lite om hur man tränar hästar och vill göra följande frågeställning med ödmjukhet.
På senare år har jag sysslat mycket med hundar och hundträning och där har ju positiv träning med mjuka metoder gjort stor frammarsch på senare år.
Nu har dottern, till min glädje, börjat på ridskola och jag har blivit lite fundersam.
Många gånger tycker jag att man använder spö för att driva fram en häst som trilskas istället för att ställa sig frågan varför den trilskas. Jag ser också barn som rider med spö, något som jag var svårt att se att små barn kan hantera på ett ansvarsfullt sätt.
Missförstår jag eftersom jag inte är så ”bra på häst” eller finns det en kultur där man kräver hästars lydnad istället för att motivera fram den?
Jag har också sett personer rycka hästar i munnen som inte lyder samt slå i ansiktet. Hade man hantarat en hund på liknande sätt på min brukshundsklubb hade man fått en tillsägelse.

Jag har gatt min egen vag nar det galler hastar och andra djur. jag later hastarna vara glada och busa-de alskar det. jag behaver aldrig visa dominans-de ar inte farliga for det, tvartom har jag tagit mig an farliga hastar och behandlat dem odmjukt och lyssnat in dem, da har de blivit fromma som lamm. jag lyssnar in dem och da formedlar de sig med mig, de kommunicerar och blir tillgivna for de ser att det ar vart det. Har ar nagra Yoytube-klipp nar jag ar med hastar: www.youtube.com/watch?v=PgN7B7Ndrz0, www.youtube.com/watch?v=lbiUimu8tJs, www.youtube.com/watch?v=uhexcxMIoXs, www.youtube.com/watch?v=UaR2Q4w0PfE, www.youtube.com/watch?v=rQ9QjkzVF6c.

 

[Carolininen]

Då är jag inte helt fel ute
En annan undran på samma tema.
Dottern har ridit två olika hästar som inte gillar när man spänner sadelgjorden. Den ena passade på att nafsa mig i rumpan när jag spände. En av de stallansvariga gick förbi just då och passade på att säga till hästen (inget fysiskt). Men jag undrar varför hästen gör så?
Borde man inte misstänka att sadeln sitter obekvämt eller att hästen har ont i ryggen??

Hon har också ridit en ponny två gånger som nyligen har gått turridning och jag misstänker att det är därför som den är obekväm med att gå ensam utanför spåret tex vid ”snett igenom”. Den är väl van vid att följa andra hästar tänker jag??
Meeen jag såg ponnyn på en annan lektion med barn i ålder ca 14 som var duktiga på att rida. Tjejen som red ponnyn där ”läxade upp” hästen när den inte ville gå rakt. Hon höll väldigt korta tyglar samtidigt som hon skänklade hårt. Varpå hästen stegrade sig och hon slog den med spöt på rumpan.
Då sa ridläraren visserligen till henne att ge hästen längre tyglar och driva fram istället. Men jag hade velat se en ordentlig markering typ ”så behandlar vi inte djuren här”. Det är ju ändå barn som ska lära sig hur man tar hand om och tränar djur.

 

[nullo-modo]

Då är jag inte helt fel ute
En annan undran på samma tema.
Dottern har ridit två olika hästar som inte gillar när man spänner sadelgjorden. Den ena passade på att nafsa mig i rumpan när jag spände. En av de stallansvariga gick förbi just då och passade på att säga till hästen (inget fysiskt). Men jag undrar varför hästen gör så?
Borde man inte misstänka att sadeln sitter obekvämt eller att hästen har ont i ryggen??

Hon har också ridit en ponny två gånger som nyligen har gått turridning och jag misstänker att det är därför som den är obekväm med att gå ensam utanför spåret tex vid ”snett igenom”. Den är väl van vid att följa andra hästar tänker jag??
Meeen jag såg ponnyn på en annan lektion med barn i ålder ca 14 som var duktiga på att rida. Tjejen som red ponnyn där ”läxade upp” hästen när den inte ville gå rakt. Hon höll väldigt korta tyglar samtidigt som hon skänklade hårt. Varpå hästen stegrade sig och hon slog den med spöt på rumpan.
Då sa ridläraren visserligen till henne att ge hästen längre tyglar och driva fram istället. Men jag hade velat se en ordentlig markering typ ”så behandlar vi inte djuren här”. Det är ju ändå barn som ska lära sig hur man tar hand om och tränar djur.

Att ponnyn reagerar på sadelgjorden skulle jag gissa på att den har varit med om att den inte alltid spänns på ett bra sätt och därför försvara sig, visst ska man inte utesluta annat obehag.

 

[Carolininen]

Att ponnyn reagerar på sadelgjorden skulle jag gissa på att den har varit med om att den inte alltid spänns på ett bra sätt och därför försvara sig, visst ska man inte utesluta annat obehag.

Hur ska jag göra för att spänna på ett bättre sätt som är mer behagligt för hästen?

 

[nullo-modo]

Hur ska jag göra för att spänna på ett bättre sätt som är mer behagligt för hästen?

Inget du kan göra mer än ta ett hål i taget när du spänner, ponnyn kommer dock inte sluta att visa obehag för den har lärt sig att det kan bli och därför gör så i "förebyggande" eller vad man ska kalla det.

 

[Lingon]

Hur ska jag göra för att spänna på ett bättre sätt som är mer behagligt för hästen?

Spänna försiktigt. Ett hål i taget. Lugnt och inte dra för hårt och snabbt. Sen brukade jag när jag red på ridskola och skulle spänna sadelgjorden på en sån häst hålla i tygeln (samtidigt som jag spände) på ett sånt sätt att den inte når att bita mig. Jag håller alltså en bit in på tygeln högra sida så att tygel är sträckt på hästens högra sida och lös på vänster. Då kan den inte nå att bita dig. Men först och främst måste du spänna lugnt och försiktigt. Ett hål, sen ta en kort paus, klappa och sen ett hål till försiktigt.

 

[Snowball]

Hur ska jag göra för att spänna på ett bättre sätt som är mer behagligt för hästen?

Spänn ett hål åt gången, långsamt.
OT hade en medryttare på min häst och tjejen skulle sadla, drog åt för kung och fosterland varpå min häst helt sonika la sig ner i stallgången hon var inte riktigt van vid det