Mobbing - hur agera?

Vinnibruna

Trådstartare
Ursäkta ett långt inlägg, men jag hoppas på hjälp!

Vår son Z upplever sig bli mobbad av en flicka, J i hans klass. De går i 4:an.
Det har varit problem ända sen årskurs 2 då han började i klassen. :cry:

J säger sig vara arg på Z, utan att veta varför, när man frågar henne.
Hon säger att hon hatar honom. Hon irriterar sig på honom och blir lätt aggressiv. Hon säger att han är ful, äcklig, luktar illa, osv.
Hon vill inte sitta bredvid honom och kommenterar ofta detta. Hon skriker åt honom, hon säger att han gör fel. Hon slår, knuffar, hotar med att slå.

Vi har pratat med föräldrarna en gång tidigare, då hon tillsammans med några kamrater slagit ner honom. Då träffades jag, min man, Z och J och hennes föräldrar hemma hos dem. Samtalet kändes ganska bra (även om de poängterade att det alltid är två skyldiga när man träter...?).
De lyssnade, var trevliga, ville lösa det hela. Men hade även lyssnat på sin dotter J som hävdar att det alltid är Z som börjar...(vilket inte stämmer, men Z vågade inte säga det hemma hos dem, han är rädd för J).

Hon sa även detta med att hon är arg på Z och har varit det länge men vet inte varför. Detta tycker jag låter så hemskt. Hur ska man bemöta det? Vad kan man göra åt det???
Jag vill inte att hon ska gå och vara arg på och hata min son!

Vi har haft mycket kontakt med skolan också och pratat flera gånger med lärarna, vilka bekräftar läget och jobbar med det.

Nu till det akuta som hänt nu och som får mig att känna mig frustrerad:
I fredags var J "på hugget" mot Z hela dagen. Kommenterade honom, irriterade sig på honom.

Bland annat hände detta:
- på hemkunskapen sa hon att hon inte ville sitta bredvid Z för att han luktar illa
- hon var väldigt arg på honom och sa att han skryter (för att han blev färdig först med sina lussebullar och sen hjälpte en kompis lite med en del av hans deg)
- på fotbollen (gympan) markerade han henne så hon inte fick en passning hon ville ha, då blev hon arg och skrek att så får man inte göra. Z sa att man får det och de andra barnen sa också att man visst får markera i fotboll. Då gav hon sig på honom, drog honom i håret och i huvan till jackan så att den gick sönder (en knapp som håller fast huvan for ut och det blev ett hål efter den)

Enligt Z var hon dum mot honom hela dagen och han var helt uppriven när han kom hem. Det första han sa när han kom hem (med spänd röst på gränsen till gråt) var: "Mamma får jag vara lika dum mot J som hon är mot mig?"
Jag svarade naturligtvis att det får han INTE. Men sen satt vi och pratade länge.

Jag kände att jag måste ta tag i detta. Ringde först skolan men det vara bara F-klassens lärare kvar och hon hade inte sett så mkt. Sen ringde jag J:s föräldrar. Mamman svarade att tyvärr hade J åkt bort över helgen och hon skulle inte träffa henne och kunde inte prata med henne förrän på söndagkväll. Jag bad henne prata med J och att vi skulle återkomma på måndag.

På måndag ringer jag henne (J:s mamma) på jobbet och ber om en träff. Hon verkar stressad och inte riktigt vilja träffas. Säger att hon blir sen på jobbet och att vi kan ta det med hennes man. Jag poängterar att vi tycker att det är viktigt och att vi gärna vill att alla vi fyra föräldrar är med. Säger att vi kan komma sent. Hon säger att jag får ringa och ta det med hennes man.

Jag har varit med Z hos tandläkaren på förmiddagen och kör honom till skolan och stannar där en stund. Får prata med L (lärare) och han berättar vad som hänt under den här dagen (måndagen) med J och min andra son S som går i trean.

Citerar händelsen såsom jag fick den av L (händelsen är verifierad av flera barn som var vittnen):
"Barnen hade varit på slöjd i xx och väntade på taxin hem.
S stod nära J (ingen kroppskontakt).
J tyckte att S stod nära. Sparkade S.
S backade och J sparkade igen (på benet).
Ett annat barn frågade: "Varför sparkar du S?"
J: "För att han stod nära. För att han är ful, han luktar illa, han har fult hår, han har en storebror som heter Z som jag hatar, hatar alla i familjen G (vårt efternamna), alla är idioter."
När taxin kom och de skulle åka sa J: "Du (S) får inte åka!"
S råkade nudda J.
J: "Usch!" och torkade av sig i snön där S nuddat henne.
T (annat barn) och S lekte tafatt. Då sa J: "Usch! T du måste tvätta av dig i snön! Spotta ut alla S-baciller!"

Denna händelse berättade lärarna för mig och även senare för J:s föräldrar. När jag sen ringde J:s pappa för att boka det här mötet mellan oss på kvällen så säger han att de inte vill, att de vill ta det via skolan. Jag föröker prata med honom via telefon, nu när jag ändå har honom på tråden. Men det är svårt. Han pratar mkt om vad som hänt J förut och hur hon varit utsatt av andra barn. Han poängterar också detta med att man är två om att träta. Att J säger att Z alltid börjar och att "de där två ju inte går ihop". Att det står ju mellan vad "min unge och din unge säger och var och en är ju sin unge närmast"...

Jag känner mig ledsen efter samtalet. De verkar inte vilja ta tag i problemet, eller de vill inte se problemet, se sin dotters handlingar. Jackan vill de inte laga: "sånt händer ju när ungar busar med varann".
De ifrågasätter att J gjort ovanstående handlingar (som hon säger att hon inte gjort eller också att det är han som börjat).
Han säger att "det där får skolan sköta". Så de har gått med på ett möte med barnen och oss i skolan med lärarna närvarande. De har bestämt ett datum, den 17 december.
Men vi vill träffas nu, denna vecka. Z ska genomgå en stor och komplicerad operation nästa vecka (ta bort hela mjälten) och kommer att vara väldigt skör och svag och ha ont efteråt. Han kommer absolut inte att orka med några mobbingsamtal den 17 december. Varför skjuta upp det så länge??? Och sen blir det jullov...

Skolan och J:s föräldrar har idag (tisdag) kommit fram till att vi INTE diskuterar det som varit. Vi sätter punkt och vårt mål är att sikta FRAMÅT! Ge barnen verktyg att klara "den här dagen".

Vi (jag och min man) vill ta tag i detta NU! Vi vill sätta ned foten NU. Vi vill sätta ord på detta med att J mobbar Z NU!
Vi vill INTE sätta punkt för det som varit innan mobbaren insett att hon gjort fel/mobbat. Vi vill självklart också sikta framåt och ge barnen verktyg att hantera allt på ett bättre sätt!

Men inte genom att NU dra locket över det som hänt, att inte träffas förrän om 16 dagar!!! (Ja, DÅ kommer det att kännas konstigt att rota i det som hänt. Men om vi träffas NU så känns det bara viktigt och aktuellt.)

Vi vill att alla ser problemet. Att alla erkänner mobbingen. Att alla arbetar för att det ska sluta NU.
Att alla aktivt stöttar barnen i detta.

Hur ska någon kunna sluta med ett problembeteende om inte först problemet ringas in och görs synligt? Om vederbörande inte ser problemet, eller inte vill se det?

Jag undrar också: HUR KUNDE DETTA på måndagen, det J gjorde mot S överhuvudtaget HÄNDA???
Pratade inte föräldrarna med J om vad hon gjorde mot Z i fredags???

Det känns hopplöst. Snälla, vad ska vi göra? Hur ska vi hantera det här? Hur ska vi gå vidare? Mår väldigt dåligt av detta och Z har haft det jobbigt länge (även om det funnits bättre perioder emellanåt).

Nån klok här på buke som kan tipsa oss om hur vi ska agera???
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Ringde till skolan och bad om mobbingplanen. Ska åka och hämta den nu. Hoppas hitta nån hjälp där...
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Önskar jag hade några bra svar till dig, men det har jag inte. Hoppas ni hittar någon lösning på problemet!
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Ringde till skolan och bad om mobbingplanen. Ska åka och hämta den nu. Hoppas hitta nån hjälp där...


Går verkligen skolan med på den linjen att det gamla ska strykas över? Ring upp skolverket och prata med dem. Detta ska ju redas upp, absolut. Ungarna har ju fem år till i skolan tillsammans.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Pratade med rektor på skolan, när jag ändå var där. Hon menade att de HAR ringat in problemet, igår och idag. Att alla inblandade är införstådda av problemet, även J:s föräldrar. Att J:s föräldrar inte vill prata med oss pga att de känner sig i underläge.

På skolan har de idag gjort "kontrakt" där var och ett av de inblandade barnen (J och mina pojkar Z och S) får skriva under på en överenskommelse.

S kontrakt går ut på att han ska gå till en vuxen så fort han känner att det verkar bli probelm med J.

Z har samma som ovan på sitt kontrakt, men även ytterligare en punkt: att han inte får säga "jag hann först" till J angående olika uppgifter i skolan.
J är väldigt känslig angående detta och har stora prestationskrav på sig själv och störs väldigt av att Z är snabb i de olika ämnena och ofta blir klar med en uppgift först. Och ja, han är tävlingsinriktad!

J:s kontrakt fick jag inte se men innehöll enligt rektor typ:
- att hon inte får säga elaka saker
- att hon inte får ta till fysiskt våld
- att gå till en vuxen så fort hon känner att det är på G

Skolan kommer också att se till att barnen inte sätts bredvid varann, i samma grupp vid grupparbete etc. veckorna fram till jul.
Men raster, i taxi osv vet de inte hur de ska kunna lösa "övervakningen"...

Rektor sa att de inte vill ha en träff i skolan nu med oss inblandade alla tillsammans eftersom det är så infekterat och det då bara blir rotande i vad som hänt.

Den 17 blir det träff med J och hennes föräldrar, oss, lärarna och S men inte med Z eftersom han inte kommer att orka pga operationen - det samtalet skjuts till nästa termin...

Känner mig uppgiven. Grät när jag åkte därifrån.

Det låter bra att de ringat in problemet, att alla inblandade är införstådda, att åtgärder vidtas. Men jag kan inte TRO att alla inblandade ÄR införstådda, det lät inte alls så efter telefonsamtalet jag hade med pappan igår...

Jag skulle önska att vi alla inblandade fick ett papper på vad som hänt, att problemet är att J mobbar Z (och var dum mot S), att vi ska arbeta för att lösa det här tillsammans.

Nu känns det mer som att J och hennes föräldrar tycker att hon får skulden för en massa som inte är hennes fel (dvs Z börjar alltid med att retas eller knuffas eller likn. och så går hon för långt och får skulden). Men Z rör henne inte, detta bekräftar lärarna till oss också.

Jag är nog fortfarande i chock över vad hon sagt till mina pojkar. Fick höra först igår, av läraren, att hon tycker de är fula, äckliga, idioter, luktar illa etc och att hon hatar dem. Förut visste jag bara att hon var arg på Z (utan att kunna förklara varför) och att hon ofta var dum mot honom och att han tyckte det var jättejobbigt.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Om jag var förälder till lilla otäcka J så skulle jag bli väldigt orolig över hennes beteende och hennes uppenbara brist på empati. Så orolig att jag skulle ta lilla otäcka J till BUP och försöka få henne utredd.

Om jag inte som förälder hade lik i garderoben att gömma förstås. Då skulle jag försöka skydda mig själv i stället.

Jag har svårt att tro att sunda ungar som uppfostras vettigt beter sig så där mot andra människor.

Och jag undrar om skolan vet saker som de inte kan säga till dig...
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Om jag var förälder till lilla otäcka J så skulle jag bli väldigt orolig över hennes beteende och hennes uppenbara brist på empati. Så orolig att jag skulle ta lilla otäcka J till BUP och försöka få henne utredd.

Om jag inte som förälder hade lik i garderoben att gömma förstås. Då skulle jag försöka skydda mig själv i stället.

Jag har svårt att tro att sunda ungar som uppfostras vettigt beter sig så där mot andra människor.

Och jag undrar om skolan vet saker som de inte kan säga till dig...

Precis vad jag tänkte också. J verkar inte alls må bra och låter det gå ut över andra.

Det förvånar mig att skolan inte blandar in experter. För mig låter inte detta som något skolan och föräldrar kan lösa helt på egen hand.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Precis. Men tills det är utrett måste skolan i alla fall se till att garantera Z säkerhet.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Oj :crazy: Har inga goda råd eller lösningar tyvärr, men kan tänka mig hur hemsk situationen är för hela din familj.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Vad arg jag blir!!!:devil:

Stå på dig för tusan!!! Och använd gärna ordet mobbning, så de fattar att det här är inte ok!

Tvinga dig till ett möte NU GENAST!!! Ditt barn blir ju mobbat!!!!

Annars skulle jag inte skicka mitt barn till skolan.

Det är inget nytt att skolan sticker under stol med sånna här problem, ni minns väl flickan som fick åka ambulans flera gånger från skolan? "nehej de hade ingen mobbing i skolan!" VILKA IDIOTER!
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Om jag var förälder till lilla otäcka J så skulle jag bli väldigt orolig över hennes beteende och hennes uppenbara brist på empati. Så orolig att jag skulle ta lilla otäcka J till BUP och försöka få henne utredd.

Om jag inte som förälder hade lik i garderoben att gömma förstås. Då skulle jag försöka skydda mig själv i stället.

Jag har svårt att tro att sunda ungar som uppfostras vettigt beter sig så där mot andra människor.

Och jag undrar om skolan vet saker som de inte kan säga till dig...

Jag är enig med svea, jag undrar om det inte ligger något annat begravet här och kanske skolan vet något om hemsituationen till J som dom inte kan berätta för er.

Jag har inte skolbarn längre, varken här i Norge eller i Sverige, så jag vet mycket lite om vilka åtgärder man har krav på men någon form av professionell hjälp behöver både ni och J och hennes föräldrar.

Vet du någonting om Js resultat i skolan? På din beskrivning låter det som om hon är avundsjuk på din sons insatser och resultat.

Jag tycker att du skall stå på dig och kräva att skolan tar tag i situationen nu och inte i januari.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Jag tycker att det är skrämmande att du skyller allting på J och inte alls förstår att Z kan ha någonting med i spelet att göra. Det kanske är så att han retar henne tills hon exploderar och då blir han rädd för hur hon hanterade situationen. Uppenbarligen gör han saker som får henne att reagera, därför var han också tvungen att skriva på ett kontrakt.

Och vad är det för skitsnack att inte låta honom stå upp för sig själv? Klart att han ska få säga ifrån och stå upp för sig själv. Det är någonting han måste lära sig i livet. Det finns inte alltid en vuxen, överordnad som kan lösa alla dina konflikter i livet. De måste han lära sig att hantera själv också. Skippa alla förbud om att han inte får behandla henne som han själv blir behandlad! Klart att han måste få bli arg tillbaka och inte bara ta emot allting som något offer för hennes framfart.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Ett tänkvärt inlägg. Och komplicerat (alltså den andra delen av det). Måste fundera vidare innan jag kommenterar.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Uppenbarligen gör han saker som får henne att reagera, därför var han också tvungen att skriva på ett kontrakt.
Mja, var inte så säker på att han gör något alls. Att han fått skriva på ett kontrakt kan mycket väl bero på att skolan VILL skuldbelägga honom också.
Jag har själv varit mobbad i många år i skolan, för att jag hade lätt för att börja gråta = väldigt tacksamt objekt att reta för dem som ville det. Och jag minns mycket väl de gånger när läraren inför hela klassen skulle få mig att berätta varför jag hade så lätt för att börja gråta. Alltså underförstått: det var ju mitt eget fel att jag blev retad eftersom jag grät...

Hur det förhåller sig på den punkten vet bara de som är inblandade, men grejen är att den som blir utsatt för mobbning ska banne mig inte behöva anpassa sig till döds för att slippa bli retad!
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Visst kan det vara så. Men hur det än är så ska det rotas i nu, medan allt är öppet och färskt. Om ett par veckor är det bara infekterat och ingen vill ta i det och situationen ohjälplig. Ingen av barnen ska behöva gå till skolan och känna sig mobbad, vem det än är av dem.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Men måste du som vuxen verkligen skriva lilla otäcka J, vuxna ska väl ändå föregå med gott exempel och det är ändå ett barn vi pratar om.

Jag tycker också att det är hemskt att Vinnibrunas barn blir mobbade, men det är ju bara att sänka sig till barnens nivå tycker jag.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

kl

I mångt och mycket håller jag med Ramona. Saker och ting är inte alltid vad de synes vara. Det är lätt att ta till metoden med IP (inom psykiatrin så kallad identifierad patient). Här verkar J vara identifierad patient. Har man hört ordentligt med de andra barnen vad som försiggår och inte bara då med ett barn utan många?

Min dotter berättade ofta i skolan om "J". J klagade alltid på P som enligt henne retade och slog henne. Varje gång J klagade kom hennes mamma störtande till skolan och ställde till ett helvete. Nu mobbade P hennes dotter igen. Min dotter sa ofta att det är inte P:s fel. J trycker på hans knappar och han går i taket och blir förbannad. Sedan får han hela skulden.

Sedan tycker jag (helt opsykologiskt då) att dina söner absolut måste få försvara sig. Jag själv, blev i ett initialskede i skolan mobbad. Det blev jag ända tills jag blev riktigt förbannad och satte en rejäl gräns för den värsta mobbaren. Efter det fick jag vara i fred.

Det har även gällt min dotter, som kom mörkhyad, från främmande land. När hon bytte skola, fasade jag eftersom jag hört vad som gällt andra mörka barn. Redan andra dagen kom hon hem och berättade småleende att hon lyssnat på skolans värsta "bully" när han lågt sa till sin kompis att: passa dig, henne ska du inte ge dig på.

Sedan håller jag absolut med ameo om att alla ska kunna gå till skolan utan att behöva anpassa sig till döds.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Håller med. Jag var också mobbad i skolan och det slutade inte förrän (trots vissa insatser av vuxenvärlden) jag efter flera års mobbning blev uppdriven i ett hörn, knuffad in i ett skåp, och jag pga av det tände till och blev så förbaskat rosenrasande att jag klådde upp dom där 3-4 killarna och JAGADE dom vilt skrikande och vevande med knytnävarna genom i princip hela skolan. Jag hade nog slagit ihjäl någon av dom om de inte hade lyckats fly in på elevrummet och låsa dörren.

Efter det vågade ingen av dom ens knysta det allra minsta, inte ens göra fula miner bakom min rygg.

Jag hade hela tiden blivit tillsagd att inte försvara mig, att inte bry mig om när dom mobbade mig... etc etc. Men med facit i hand ångrar jag fruktansvärt att jag inte gav dom på truten hårt och DIREKT vid det första tillfället som dom gav sig på mig. Då hade jag sluppit flera års förföljelse!

Detta var visserligen på högstadiet.

Jag är i princip mot våld men ibland känns det som om det är duktigt befogat, åtminstone när alla försök till lösningar misslyckats å det grövsta.

/KT
 
Sv: Mobbing - hur agera?

Ja, det finns människor som inte ger sig med mindre än att de åker på en ordentlig nit. Jag är vanligtvis en mycket snäll människa. När man är det tror en del att de kan bära sig åt lite hur de vill. Till slut har de trängt in mig i ett hörn och då dj....... Min dotter brukar säga: mamma, folk blir så förvånade när du som vanligtvis är så vänlig och snäll förvandlas till en eldsprutande drake. Då har de gått för långt!

Personligen hade jag ett års tid när jag blev jagad, omkullknuffad och retad. När jag sedan bytte skola började det på nytt. Killen som gick på mig blev döds förvånad när han fick ena framtanden utslagen. Som väl var var den lös annars hade jag väl fått ordentligt med repressalier. Som det blev nu vågade han inte ens klaga. Och ingen gav sig på mig mera.
 
Sv: Mobbing - hur agera?

J Killen som gick på mig blev döds förvånad när han fick ena framtanden utslagen. /QUOTE]

Ibland kan det vara så att mobbaren/mobbarnas skräck är ett pris väl värt att betala för att det förföljda barnet ska få själsfrid.

Det är oerhört läskigt att vara förhånad, förlöjligad och förföljd....särskilt när man inte får försvara sig av vuxenvärlden.

Här talar jag som den väldigt ledsna och utsatta tonåring jag var i högstadiet.

/KT
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 857
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
1 995
Senast: manda
·
Småbarn Jag är desperat efter sätt att få i vår treåring penicillin. Lång historia kort; vår dotter har haft sår i näsan senaste 8 veckorna. Vi...
Svar
19
· Visningar
1 351
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 793
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen
  • Ännu en tråd om hundfoder

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp