Mobbing i stallet

Elo

Trådstartare
Utifrån en artikelserie som finns i Tidiningen Ridsport funderar jag på det här med mobbing i stallet.

Själv mobbades jag hårt i skolan, men fick vara i fred i stallet. Hur är det med er? Har ni upplevt mobbing i stallet? Av er själva? Av andra? Hur tog det sitt uttryck? Vad hände? Hur vanligt tror ni att det är med mobbing i stall? Är vissa stall/personer mer drabbade än andra? Vad kan göras för att förhindra det?

I förra stallet blev två tonåringa tjejer mobbade av två vuxna kvinnor (varav en hade barn i tonåringarnas ålder). Det slutade med att stallägarna sa upp deras boxplatser pga hur de betedde sig.
 
Jag har blivit mobbad i två stall. En gång när jag var rätt liten, då kunde de andra tjejerna (i min ålder typ) tömma sina skottkärror i min sköthästsbox och hälla ut vattenhinken. Hästen var en shettis med en liten box så en vattenhink ledde till att typ allt behövde bytas.. det var säkert mer som hände men jag minns inte. Ibland fick jag vara med men oftast inte alls. Någon av de äldre tjejerna var rätt snäll, och en av de vuxna.

I det andra stallet var det stallägarens son med kompisar, men det var nog mer trakasserier än mobbing. Då var jag äldre, gick på högstadiet. Killen och kompisarna var ju inte där hela tiden men slutade väl när hästen bytte stall.
 
Jag var lite utanför på ridskolan sista året jag red i ponnygruppen, men det hade jag nog inte varit om det inte var för att en tjej från min skolklass gick i samma ridskolegrupp och vi var ovänner. Hon var avundsjuk och bitter för att jag hade egen häst och för att hon inte var speciellt populär i vår klass (det var verkligen inte jag heller, men de andra i klassen sket lite i mig medan de verkligen retade sig på henne) så hon tog ut det på ridskolan där alla småtjejerna svansade efter och ville vara som hon. Det försvann när jag fick byta grupp och rida med de vuxna (ytterligare en nagel i ögat på henne förvisso).

Däremot har jag mobbats ganska friskt i ett stall som vuxen. Inte bara jag, utan det var fler som var drabbade, men ändå lika jobbigt. Detta av en vuxen kvinna. Personen utövade sin makt och skulle hela tiden trycka ner oss, klaga på allt vi gjorde, vi skulle ta de sämsta stallpassen och så vidare. Hon tyckte att jag skulle låna ut både min häst och min sadel (olika tillfällen) till en av hennes kompisar och den andra tjejen i stallet fick höra att hon var tvungen att byta jobb om hon skulle vara kvar.
 
Har ju själv aldrig varit barn/tonåring i stallmiljö pga började som vuxen, men oj vad man har sett i vuxen ålder bland barnen på den lilla ridskolan. I våras var det verkligen illa, och styrelsen stod helt handfallna för de visste ju inte hur de skulle hantera de små morrhopporna. De var så himla taskiga mot varandra- och liksom på ett sånt där typiskt tjejmanér. De brukade bland annat sitta i cafeterian och kollade när andra tjejer red och fällde taskiga kommentarer om dem sinsemellan och som sen kom ut till de drabbade. Vet en tjej som bytte stall pga det, hon hade en egen ponny och de andra tjejerna var väl lite avundsjuka på det och frös ut henne. Vet inte om det lugnat ner sig då jag tog bort min häst i våras och när jag köpte en ny så bytte jag stall till ett mindre privatstall.
 
Jag var rejält mobbad i skolan i mellan- och högstadiet, där var det ridskolan och hästarna som räddade mig.

Däremot blev jag mobbad i ett privatstall när jag som vuxen köpt egen häst. Blev aldrig inkluderad och fick ofta höra att jag gjorde fel. Det hände mer än en gång att jag grät i bilen på väg hem.
Det har som tur var bara hänt på ett ställe och när jag flyttat ringde tanterna och frågade om jag kunde ta över stallet då jag var så duktig. What? 🤷‍♀️
 
Var rätt illa i högstadiet för mig och en av tjejerna gick även på samma ridskola som jag. Så det spred ju sig över dit, hånfulla kommentarer och blickar mest. Men sånt sätter ju sig också.

I vuxen ålder har jag aldrig upplevt något liknande, däremot pratade jag med vår medryttare som är 15 och hon säger att klimatet på hennes ridskola stundtals kan vara ganska hårt, och hon upplever en jätteskillnad i stallet där vi har vår häst. Där är alla med på lika villkor liksom, finns inga hierarkier. I andra stall jag stått har det ju funnits konflikter/dispyter mellan enskilda individer, men vet inte om jag skulle kalla det mobbing. Däremot kan ju personerna själva ha upplevt det på ett helt annat sätt än jag som betraktare uppfattat det.
 
Folk har varit ovänner och det har varit något tillfälle där vuxna kvinnor gaddat ihop sig på olika sett och betett sig riktigt pissigt mot varandra (så stallägaren fått gå in och sätta stopp - ska ni vara här så får ni uppföra er), men har inte blivit utsatt själv - och det har inte varit vanligt förekommande i de stall jag varit utan på det stora hela har vi haft bra stämning på de flesta ställen.

Men - jag tror det är vanligt tyvärr. I alla åldrar.
 
Inte mobbing kanske, men utfrystning. Var man inte bland de coola och uttagen till en speciell grupp och ridlärare x's favorit fick du inte tävla lika mycket, samma friheter, rida bara vissa favorithästar osv. Ganska typiskt inne och ute-gäng.
 
I förra stallet blev jag mobbad.
En person som gick på mig, följde efter mig när jag va där. Sa att hon inte gilla min häst och hon störde sig på en massa saker hästen gjorde. Första veckan när hon gnäggade när hon tog ut sin egen häst (min häst var van att gå i lösdrift med 10-12 hästar och stod nu i hage med en till häst.
Till slut började jag gråta av att hon va på mig hela tiden.. försökte va där när hon inte va där. Om hon va där var jag ute när hon va inne o tvärtom.


De va hemskt..
 
När jag var sex år började jag rida på ridskola. Under lektionerna stod två tonårstjejer vid sargen och sa till mig att jag skulle sitta längre fram i sadeln varje gång jag red förbi. Jag blev glad för jag trodde att de försökte hjälpa mig. Det var inte förrän långt senare som jag förstod att de drev med mig.

Vet inte om det räknas som mobbning, men jag tror att mobbning kan förekomma i stort sett överallt om det inte finns vettiga vuxna/chefer/ledare som ser och märker vad som pågår. Såvitt jag vet finns inget "område" som är fritt från mobbning. Det finns i kyrkan, inom psykiatrin, i skolan osv.
 
I förra stallet blev jag mobbad.
En person som gick på mig, följde efter mig när jag va där. Sa att hon inte gilla min häst och hon störde sig på en massa saker hästen gjorde. Första veckan när hon gnäggade när hon tog ut sin egen häst (min häst var van att gå i lösdrift med 10-12 hästar och stod nu i hage med en till häst.
Till slut började jag gråta av att hon va på mig hela tiden.. försökte va där när hon inte va där. Om hon va där var jag ute när hon va inne o tvärtom.


De va hemskt..
Fy fan vilka svin det finns :(
 
Jag har aldrig blivit mobbad men är också rätt för mig själv i stall.
Oavsett om jag haft egen häst eller varit medryttare har jag alltid hållit mig lite för mig själv så jag tror inte det är så lätt att få tag i mig eller vad man ska säga.
Har nog känt mig lite utanför i större stall men det är nog helt min egen känsla då jag tycker det är svårt att bryta in i tighta gäng :)

Roligaste tiden var när jag hade en ponny och red med dom yngre ponnytjejerna :)

Ägaren i det stallet var också så otroligt bra en sådan människa som inte var varken konflikträdd eller elak bara tydlig och rak och mycket trevlig.
 
Jag har aldrig blivit mobbad av andra i stallet, däremot har jag råkat ut för märkliga stallägare som betett sig illa.
En hade väldiga åsikter om vad jag gjorde med min häst, hur jag satte igång efter en skada, att jag följde rekommendationer från veterinär och hovslagare dög inte jag skulle göra som hon sa. Det gjorde jag förstås inte då jag är rädd om min häst.
En annan hade ett väldigt märkligt förhållningssätt till sina kunder, det var som att hon gjorde saker för att jävlas med vissa av de inackorderade, och när jag hade sagt upp mig för att jag inte ville stå kvar då både min häst och jag vantrivdes, så blev hon förstås ännu värre. När jag senare fick höra att verksamheten upphört ett halvår efter min flytt blev jag inte alls förvånad.
 
Jag har aldrig blivit mobbad av andra i stallet, däremot har jag råkat ut för märkliga stallägare som betett sig illa.
En hade väldiga åsikter om vad jag gjorde med min häst, hur jag satte igång efter en skada, att jag följde rekommendationer från veterinär och hovslagare dög inte jag skulle göra som hon sa. Det gjorde jag förstås inte då jag är rädd om min häst.
En annan hade ett väldigt märkligt förhållningssätt till sina kunder, det var som att hon gjorde saker för att jävlas med vissa av de inackorderade, och när jag hade sagt upp mig för att jag inte ville stå kvar då både min häst och jag vantrivdes, så blev hon förstås ännu värre. När jag senare fick höra att verksamheten upphört ett halvår efter min flytt blev jag inte alls förvånad.
Den där typen av personer är så olämpliga att hyra ut boxplatser och liknande.
Ska dom ha det på sitt sätt och inget annat sätt är rätt då ska dom inte ta in andra människor och hästar i sina stall.
Skönt att verksamheten upphörde.

Den där typen av människor har jag sett mycket av kring barn och barnuppfostran med.
 
Jag har aldrig blivit mobbad av andra i stallet, däremot har jag råkat ut för märkliga stallägare som betett sig illa.
En hade väldiga åsikter om vad jag gjorde med min häst, hur jag satte igång efter en skada, att jag följde rekommendationer från veterinär och hovslagare dög inte jag skulle göra som hon sa. Det gjorde jag förstås inte då jag är rädd om min häst.
En annan hade ett väldigt märkligt förhållningssätt till sina kunder, det var som att hon gjorde saker för att jävlas med vissa av de inackorderade, och när jag hade sagt upp mig för att jag inte ville stå kvar då både min häst och jag vantrivdes, så blev hon förstås ännu värre. När jag senare fick höra att verksamheten upphört ett halvår efter min flytt blev jag inte alls förvånad.
Det där har jag också varit med om. Har nästan träffat fler konstiga stallägare än normala under mina 24 år som hästägare.
 
Jag var rejält mobbad i skolan i mellan- och högstadiet, där var det ridskolan och hästarna som räddade mig.
Samma här. Hästarna och stallet var min räddning, det som gjorde att jag kunde andas fri luft och som, gjorde att jag hade förståndet kvar i behåll. Hur jag hade mått utan hästarna och stallet vågar jag inte tänka på. I stallet var jag fullt accepterad.
 
Utifrån en artikelserie som finns i Tidiningen Ridsport funderar jag på det här med mobbing i stallet.

Själv mobbades jag hårt i skolan, men fick vara i fred i stallet. Hur är det med er? Har ni upplevt mobbing i stallet? Av er själva? Av andra? Hur tog det sitt uttryck? Vad hände? Hur vanligt tror ni att det är med mobbing i stall? Är vissa stall/personer mer drabbade än andra? Vad kan göras för att förhindra det?

I förra stallet blev två tonåringa tjejer mobbade av två vuxna kvinnor (varav en hade barn i tonåringarnas ålder). Det slutade med att stallägarna sa upp deras boxplatser pga hur de betedde sig.
När jag var ung så var det förekommande ja. Jag upplevde det mer som utfrysning.

Som vuxen har vi haft våra hästar installera 2 tillfällen (sen hyrt eget stall)
På första stället var det ingen trevlig stämning, det var stallägarna som favoriserade vissa personer
På andra stället var stallägarna suveräna och stämningen mycket bättre

Mobbning verkar vara alltför vanligt tyvärr
 
Ibland tänker jag att jag var en mobbare i stallet en kort period. Inte för att intentionen var det men ibland undrar jag hur det mottogs. Varför jag tänker så är att en gång i skolan blev en kompis och jag anklagade för mobbing av en annan elev (av eleven). Min kompis blev kallad hem till tjejens familj för att "reda upp det". Det var då jag började inse att tjejen vi "mobbade" måste ju ha upplevt det så medan ingen av oss överhuvudtaget tänkte den tanken (jag var ju mobbad själv). Så då kanske jag mobbat flera? Hemsk tanke ju om det skulle va så.
 
ja du i vårt stall har de yngre tjejerna lurat en tjej till att säga saker som stall"ägaren" och sen gått till denne o skvallra. All skit de själva sagt för att dra igång den tjejen utelämnas såklart o så har de tydligen visat saker på snap o whatsapp vilket e konstigt för snap raderas ju allt på. stall"ägaren" frontade såklart denna tjej som ju inte sagt mer än nån annan där vissa har sagt riktigt grova saker o sen har hon bara hakat på. så d slutade med att alla typ förenades emot henne fast ALLA hade hållt på exakt lika mkt. Alla visste att hon varit mobbad innan som barn riktigt svårt liv allmänt men d gjorde så här mot hon ändå sa bakom hennes rygg att hon förtjänade att bli utfryst å mobbad för att hon sagt exakt samma saker som alla andra gjort om stallägarna. hon är dock mycket mycket starkare än dom så hon typ skrattar åt d å pratar inte me nån ba kommer dit å sköter sin häst o rider sen drar hon. hela deras liv går ut på å prata om hon, de fikar o hånar hon, skärmdumpar allt hon lägger ut på sociala medier o fikar och visar hennes bilder. undrar om de fattar hur sinnessjukt d ser ut för mig som medryttare.
 

Liknande trådar

Träning Jag behöver tips, och jag varnar redan på förhand för att det kan bli långt. Jag har en sexårig ponny som jag har haft i ganska exakt...
Svar
15
· Visningar
3 269
Senast: Kiwifrukt
·
Hästmänniskan Jag står i ett stall med för tillfället två hästar. En är min unghäst och den andra är en 16 års gammal travare (fast han startade...
Svar
11
· Visningar
1 723
Senast: Cilva
·
Hästmänniskan Jag behöver tips och råd på ett litet stalldilemma som jag inte vill skriva om under mitt vanliga namn här, det är så lätt hänt att det...
2
Svar
20
· Visningar
4 232
Senast: Fundersam_
·
Gnägg Sålde min häst som jag haft i 12,5 år i vintras. Han hade stått på ridskolan ett tag där jag tyckte de va inne alldeles för mycket och...
Svar
3
· Visningar
1 574
Senast: Minimys86
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Huslån vilken bank?
  • Vad gör vi? Del CCIII
  • Glasögon

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp