Mona, 21, rider med slöja – aldrig känt sig välkommen

Mona Khader, 21, beskriver sig själv som ”hästgalen”.
Men hon har aldrig känt sig välkommen i ett svenskt stall.
– Jag har kommit hem och gråtit efter flera olika stallbesök och på träningar över hur jag blir bemött, säger hon.
 
Så viktigt bidrag. Nu med BLM protesterna så har jag diskuterat med olika personer om protesterna, otroligt många som inte tror att människor utsätts för rasism för att de själva inte har upplevt det i sin omgivning. Eller inte ser att mönster beror på rasism bara för att den inte är "uttalad".
Fast i vissa fall är det heller inte helt svart och vitt (no pun intended). Som tex när man som jag sitter med en rekrytering där det är extremt viktigt att man pratar och framförallt har bra läsförståelse på svenska. Det är extremt många invandrare som kvalificerar in som mycket kompetenta och välutbildade för uppgiften men när man varit i kontakt med dem så framgår det rätt snart att svenskakunskaperna inte är tillräckligt goda för att de ska kunna förstå våra rutiner och säkerhetsföreskrifter på ett sätt så att det inte innebär risker dem själva/kollegor eller för allvarliga misstag på jobbet.
Är jag då rasistisk om jag inte är beredd på att lägga extra tid på att förklara saker så att misstag undviks trots att de utbildningsmässigt är mest lämpliga för tjänsten eller är jag ekonomisk och tidseffektiv när jag väljer någon som inte behöver extra stöd för att komma in i verksamheten?

Det har ju noll och ingenting att göra med hudfärg eller ursprung men det är lockande att för att effektivisera först ta kontakt med de sönkande som är utbildade eller åtminstone har bott länge i sverige då det är större chans att de pratar tillräckligt bra svenska för att de ska vara intressanta för tjänsten.
I ena änden sitter man ju med ett ansvar för att vara effektiv och ekonomisk vid rekryteringen samt se till att inte utsätta sina anställda för onödiga risker i arbetet men samtidigt så vill man ju absolut inte uppfattas som diskriminerande.
 
Fast i vissa fall är det heller inte helt svart och vitt (no pun intended). Som tex när man som jag sitter med en rekrytering där det är extremt viktigt att man pratar och framförallt har bra läsförståelse på svenska. Det är extremt många invandrare som kvalificerar in som mycket kompetenta och välutbildade för uppgiften men när man varit i kontakt med dem så framgår det rätt snart att svenskakunskaperna inte är tillräckligt goda för att de ska kunna förstå våra rutiner och säkerhetsföreskrifter på ett sätt så att det inte innebär risker dem själva/kollegor eller för allvarliga misstag på jobbet.
Är jag då rasistisk om jag inte är beredd på att lägga extra tid på att förklara saker så att misstag undviks trots att de utbildningsmässigt är mest lämpliga för tjänsten eller är jag ekonomisk och tidseffektiv när jag väljer någon som inte behöver extra stöd för att komma in i verksamheten?

Det har ju noll och ingenting att göra med hudfärg eller ursprung men det är lockande att för att effektivisera först ta kontakt med de sönkande som är utbildade eller åtminstone har bott länge i sverige då det är större chans att de pratar tillräckligt bra svenska för att de ska vara intressanta för tjänsten.
I ena änden sitter man ju med ett ansvar för att vara effektiv och ekonomisk vid rekryteringen samt se till att inte utsätta sina anställda för onödiga risker i arbetet men samtidigt så vill man ju absolut inte uppfattas som diskriminerande.
Ja, det är inte ensidigt. Jag var med som förälder när min son spelade match i en stadsdel där ljushåriga svenskar är i minoritet. Det som vi utsattes för där var mycket otrevligt och speciellt mot vår kvinnliga tränare.Ingen annanstans har publiken betett sig så osportsligt, det uttalades både rasistiska glåpord och direkta dödshot. Ingen vuxen markerade att det inte var ok. Jag lyfte det sedan med klubben men ingen vågade ta upp det i regionen. Fick sedan veta att flera andra klubbar vägrade att åka till den stadsdelen då stämningen är så hätsk/hotfull.
 
Ja, det är inte ensidigt. Jag var med som förälder när min son spelade match i en stadsdel där ljushåriga svenskar är i minoritet. Det som vi utsattes för där var mycket otrevligt och speciellt mot vår kvinnliga tränare.Ingen annanstans har publiken betett sig så osportsligt, det uttalades både rasistiska glåpord och direkta dödshot. Ingen vuxen markerade att det inte var ok. Jag lyfte det sedan med klubben men ingen vågade ta upp det i regionen. Fick sedan veta att flera andra klubbar vägrade att åka till den stadsdelen då stämningen är så hätsk/hotfull.
Jag försvarar inte för ett ögonblick det som hände er, men det är ett mycket stort problem med hot från vuxna mot unga domare. Svenska helylleföräldrar som gapar, svär och hotar tonåringar som dömer matcher. Det är inte enbart domarna som hotas, slagsmål mellan föräldrar har förekommit flera gånger och omklädningsrumskulturen är långt ifrån bra eller förbrödrande som det ofta påstås.
 
Jag tror att vi det generellt behöver skiljas på att vara rasist och att vara rasistisk.

Jag tror att många icke-rasister, och till och med antirasister, ibland råkar göra rasistiska handlingar och säga rasistiska saker. Jag vet definitivt att jag gör det.

Eftersom det är omedvetet och eftersom jag som vit är opåverkad av det så märker jag sällan av det om inte någon påpekar det för mig. Ett exempel är när jag jobbade som vikarie inom förskolan. Barn som inte var etniskt svenska frågade jag alltid om de åt vegetarisk mat, när det kom till de svenska barnen antog jag i större utsträckning att de åt allt. En annan händelse var när jag gick förbi ett gäng invandrarkillar, och jag flyttade min handväska från att hänga mot min rygg till att vara klämd under armen. Hade jag gjort det om det var etniskt svenska killar som stod där?

För mig var det här små saker, som jag gjorde omedvetet och sen blev medveten om och började analysera. För den som blir utsatt för det här varje dag är det inte lika subtilt. Det är de små subtila blickarna, handlingarna, kommentarerna som går mig som vit förbi för att de inte påverkar mig. Men som den som blir utsatt dagligen är väl medveten om.

Och det är inte dens som är utanför normen uppgift att utbilda normen. Det är inte den lesbiska mammans uppgift att berätta för heteropersonen hur barnet kom till. Det är inte den rullstolsbundnas uppgift att berätta för den normfungerande hur den gör när den går på toa. Det är inte slöjbärarens uppgift att berätta om varför hon har slöjan. Så även om frågor om slöjan bara är av nyfikenhet så blir de frågorna en rasistisk handling.
 
Blir förvånad över hur många som ifrågasätter om det verkligen är rasism som ligger bakom i den här tråden. Jag gissar att personer som blivit utsatta för rasism under sitt liv känner igen det och kan göra en egen bedömning. Att vi vita inte uppfattar rasismen är föga förvånande.
Jag diskuterade detta ikväll med en stallkompis som själv bär slöja, eller det var rättare sagt hon själv som tog upp det. Hon hade precis samma tankegångar som jag kring detta, d v s att inget som sades i artikeln pekar på att det handlar om just rasism. Min stallkompis bär, som sagt, slöja själv och har hållt till i många stall genom åren. Hon har aldrig i något stall känt sig utpekad eller särbehandlad p g a detta. Självfallet betyder inte det per automatik att det inte handlar om rasism i just det här fallet - det enda jag menar är att det är svårt att med säkerhet säga att det gör det.
 
Jag diskuterade detta ikväll med en stallkompis som själv bär slöja, eller det var rättare sagt hon själv som tog upp det. Hon hade precis samma tankegångar som jag kring detta, d v s att inget som sades i artikeln pekar på att det handlar om just rasism. Min stallkompis bär, som sagt, slöja själv och har hållt till i många stall genom åren. Hon har aldrig i något stall känt sig utpekad eller särbehandlad p g a detta. Självfallet betyder inte det per automatik att det inte handlar om rasism i just det här fallet - det enda jag menar är att det är svårt att med säkerhet säga att det gör det.
Absolut är det svårt men varför känner man ett behov av att skriva någon på näsan om det? "Min kompis säger sig inte uppleva rasism så det gör nog inte du heller" känns ju lite.... Oskönt. Personen artikeln handlar om har ju sin upplevelse som nu delges omvärlden.
 
Jag diskuterade detta ikväll med en stallkompis som själv bär slöja, eller det var rättare sagt hon själv som tog upp det. Hon hade precis samma tankegångar som jag kring detta, d v s att inget som sades i artikeln pekar på att det handlar om just rasism. Min stallkompis bär, som sagt, slöja själv och har hållt till i många stall genom åren. Hon har aldrig i något stall känt sig utpekad eller särbehandlad p g a detta. Självfallet betyder inte det per automatik att det inte handlar om rasism i just det här fallet - det enda jag menar är att det är svårt att med säkerhet säga att det gör det.

Nej precis, varför jag som sagt inte uttalat mig om det heller. Jag tycker bara fenomenet är märkligt att det ens diskuteras. Jag ser framför mig en kvinna som skriver ett långt inlägg på Facebook om hur less hon är på sexism inom sin sport, det blir till en artikel, och ett gäng män sitter och diskuterar huruvida det verkligen är så eller inte. En del av dem har minsann aldrig sett det själva. Konstig diskussion som sagt, tycker jag, och oavsett komplexiteten i dessa frågor och vad som framgår i artikeln och inte kan jag inte låta bli att få en känsla av att det är ignorans som ligger till grund.
 
Jag tror att vi det generellt behöver skiljas på att vara rasist och att vara rasistisk.

Jag tror att många icke-rasister, och till och med antirasister, ibland råkar göra rasistiska handlingar och säga rasistiska saker. Jag vet definitivt att jag gör det.

Eftersom det är omedvetet och eftersom jag som vit är opåverkad av det så märker jag sällan av det om inte någon påpekar det för mig. Ett exempel är när jag jobbade som vikarie inom förskolan. Barn som inte var etniskt svenska frågade jag alltid om de åt vegetarisk mat, när det kom till de svenska barnen antog jag i större utsträckning att de åt allt. En annan händelse var när jag gick förbi ett gäng invandrarkillar, och jag flyttade min handväska från att hänga mot min rygg till att vara klämd under armen. Hade jag gjort det om det var etniskt svenska killar som stod där?

För mig var det här små saker, som jag gjorde omedvetet och sen blev medveten om och började analysera. För den som blir utsatt för det här varje dag är det inte lika subtilt. Det är de små subtila blickarna, handlingarna, kommentarerna som går mig som vit förbi för att de inte påverkar mig. Men som den som blir utsatt dagligen är väl medveten om.

Och det är inte dens som är utanför normen uppgift att utbilda normen. Det är inte den lesbiska mammans uppgift att berätta för heteropersonen hur barnet kom till. Det är inte den rullstolsbundnas uppgift att berätta för den normfungerande hur den gör när den går på toa. Det är inte slöjbärarens uppgift att berätta om varför hon har slöjan. Så även om frågor om slöjan bara är av nyfikenhet så blir de frågorna en rasistisk handling.
Här håller jag inte alls med dig. Man kan utföra rasistiska handlingar oavsiktligt och av ignorans, det håller jag med om, men här blir det lite som att det är modernt att bli kränkt och vara lätt stött. Självklart har ingen skyldighet att berätta varför de är rullstolsburna hur barn kommit till (oavsett hur parförhållandet ser ut), varför man bär slöja, rakar håret eller har keps, ingen har normalt skyldighet att berätta något alls men jag lägger inget negativ värde i att folk frågar om företeelser de undrar över, utan nyfikenhet får vi inget veta. Och att av hänsyn fråga vilka preferenser folk har när det gäller mat för att kunna tillgodose behovet är för mig hänsynsfullt (även om du är lite oartig mot svenskar och inte frågar) inte rasistiskt. Det finns givetvis undantag om man gör saker i annat syfte än nyfikenhet/önskan att assistera, inte för att förlöjliga eller skämma ut folk.

Jag tänker inte anpassa mitt liv efter de som är lättkränkta eller letar efter tecken som kan tyda på rasism. Om någon blir kränkt av vänlig nyfikenhet eller att man visar hänsyn är det deras problem, inte mitt. Jag menar givetvis inte att det är rimligt att fråga om allt i alla lägen utan även när man frågar av nyfikenhet ska det vara vid ett lämpligt tillfälle och med normal hyfs.
 
Absolut är det svårt men varför känner man ett behov av att skriva någon på näsan om det? "Min kompis säger sig inte uppleva rasism så det gör nog inte du heller" känns ju lite.... Oskönt. Personen artikeln handlar om har ju sin upplevelse som nu delges omvärlden.
Kanske för att det är ett diskussionsforum? Vad tror du? Varför känner du behov av att skriva saker på Buke?
 
Nej precis, varför jag som sagt inte uttalat mig om det heller. Jag tycker bara fenomenet är märkligt att det ens diskuteras. Jag ser framför mig en kvinna som skriver ett långt inlägg på Facebook om hur less hon är på sexism inom sin sport, det blir till en artikel, och ett gäng män sitter och diskuterar huruvida det verkligen är så eller inte. En del av dem har minsann aldrig sett det själva. Konstig diskussion som sagt, tycker jag, och oavsett komplexiteten i dessa frågor och vad som framgår i artikeln och inte kan jag inte låta bli att få en känsla av att det är ignorans som ligger till grund.
Menar du att män inte kan ha åsikter om sexism? Eller att de som framför att något är sexistiskt alltid har rätt? Varför är det fel att män diskuterar en artikel om sexism och hur de uppfattar situationen?
 
Ja, det är inte ensidigt. Jag var med som förälder när min son spelade match i en stadsdel där ljushåriga svenskar är i minoritet. Det som vi utsattes för där var mycket otrevligt och speciellt mot vår kvinnliga tränare.Ingen annanstans har publiken betett sig så osportsligt, det uttalades både rasistiska glåpord och direkta dödshot. Ingen vuxen markerade att det inte var ok. Jag lyfte det sedan med klubben men ingen vågade ta upp det i regionen. Fick sedan veta att flera andra klubbar vägrade att åka till den stadsdelen då stämningen är så hätsk/hotfull.

Jag tror vi får skilja på strukturellt förtryck och allmänt svineri. Där jag växte upp var vi inte många ljushåriga och jag fick höra glåpord om det varje dag. Det är inte okej, men det är fortfarande att sparka uppåt. Jag åkte till min häst efter skolan och sedan hem till en lagad middag. De gick hem och tog hand om sina småsyskon eftersom deras föräldrar jobbade sena kvällar. För att våra föräldrar har fått olika möjligheter här i livet, och därmed även vi, på grund av strukturer. Ingen har sagt att invandrare inte kan vara svin, men det är liksom inte samma sak som att upprätthålla ett strukturellt förtryck som vi vita har makten att göra, eller att inte göra.
 
Tycker det är obehagligt att läsa alla inlägg här som på olika sätt skriver att 'det är nog inte rasism'. Känns det kanske skönt att få slippa tänka på att det finns rasism även i miljöer där en själv kanske rör sig?

Jag har definitivt upplevt rasism, från det att jag började på ridskola i mellanstadiet och fram till idag då jag har egna hästar. Det har varit vanligare att få ett rasistiskt kodat bemötande än inte i nästan alla stall och ridsport- eller hästsammanhang jag varit i.

Och ja,@Lobelia , det inkluderar att få konstanta frågor och undringar. Det är fruktansvärt att alltid bli påmind om att en är annorlunda och inte passar in.
 
Eftersom jag upplever att du inte är mottaglig för mina svar utan vill mest säga emot, så orkar jag inte riktigt svara på detta.
Hm, jag ser ett svar som dryper av härskarteknik- konstigt sätt att inte svara ;). Du får bara vara med och diskutera med mig om du tycker rätt. Rätt taskig attityd. Vill du inte svara så låt för all del bli, det är helt okej för mi del. DU tycks vara inställd på att övertyga mig om att du tycker rätt och inte att diskutera så det ger inte så mycket ändå.
 
Det värsta med att sånt här alltid fastnar i diskussioner om huruvida rasism (sexixm m.m.) ens förekommer är ju att man aldrig kommer vidare till något konstruktivt som vad vi kan göra åt den rasism som faktiskt förekommer.

Nej, det värsta är nog att det får folk att välja att vara tysta. För om man inte är perfekt själv så är det ingen idé att klaga på rasism eller sexism..

Hur många här rider i stall med bara svenskar?
Det finns dessutom fler grupper än svenskar som är kraftigt underrepresenterade.
Varför är det så?

Handlar det bara om ekonomi eller är det så att vissa grupper inte känner sig välkomna?

Är det så att folk i hästvärlden vill ha det på det viset eller är det så att folk vill göra något åt det?
 
Och ja,@Lobelia , det inkluderar att få konstanta frågor och undringar. Det är fruktansvärt att alltid bli påmind om att en är annorlunda och inte passar in.
Det är faktiskt ditt problem och dina känslor, jag vet en del som upplever det som jobbigt när folk undrar men inte frågar. Det är helt omöjligt att vara alla till lags. Ena gången är man rasist för att man frågar och nästa för att man inte gör det.
 

Liknande trådar

Hoppning Background för jämförelse: Jag brukade träna hoppning för MÅNGA år sedan. Det var fredag kväll. Det var en ponny grupp innan oss och vi...
2
Svar
27
· Visningar
3 844
Senast: Ullmerkott
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Efter mitt förra blogginlägg kom jag att tänka på det här med att jag var bra på att förtrycka mig själv under min uppväxt… Och då kom...
Svar
19
· Visningar
3 291
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Egentligen förstår jag inte hur jag kunde komma på tanken… Det är trots allt emot mina principer… Det började med att jag har anmält...
Svar
6
· Visningar
1 685
Senast: AraSlei
·
Relationer Hur vet man om det är dags att göra slut? Hur vet man att man är kär? När relationen inte flyter på och det finns saker som skaver hur...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
13 850

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Black & tan?
  • Papegojor och liknande
  • Vi med Chinese crested

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp