Det är absolut bra att ha ett perspektiv där en lyfter in olika maktstrukturer och förstår hur de samverkar, förändrar och påverkar varandra. Men det är svårt, ofta verkar det som att när en ny maktstruktur läggs till försvinner fokus på det som var utgångspunkten för analysen eller diskussionen. I det här fallet handlade ju frågan om rasism och jag tycker det blir galet när fokus då istället hamnar på annat, som
@EZMK förklarat. Dessutom verkar det finnas olika åsikter om vad rasism är, hur rasism kan ta sig uttryck och vad man anser är strukturellt förtryck, och det är klart det blir svårt att diskutera (eller förstå varandra) då. Jag tror fortfarande att den största utvecklingen sker genom att börja med att granska oss själva och det saknas en del självreflektion tycker jag. Lite ödmjukhet inför andras upplevelser och erfarenheter. Det som skaver mycket för mig i den här tråden är nog också inställningen som man känner igen utifrån ”jag är inte rasist men..”. ”Mona kan absolut upplevt rasism men..” Kan vi inte bara skita i ”men”?