Tråden är för lång för att gå igenom allt och se varifrån vi fått våra uppfattningar. Kan vi inte göra en enkel undersökning?
Jag skriver här tre påståenden. Ni som håller med om alla tre klickar gilla, ni som invänder på en eller flera punkter klickar sur gubbe.
Kanske är vi inte så långt ifrån varandra (i just denna fråga) som det verkar?
1) Nyfikna frågor kan upplevas som utpekande och problematiska av mottagaren, oavsett frågeställarens intention. Speciellt jobbigt blir det om man tillhör en grupp som ses som annorlunda i många olika sammanhang, som om man är tjock, religiös, tillhör en etnisk grupp, har en funktionsvariation, avvikande sexuell läggning, allmänt märklig personlighet osv.
2) Det är inte den som ställer frågan som har rätten att bestämma om den är problematisk eller inte utan om mottagaren anser den vara problematisk så finns det ett problem i kommunikationen.
3) Det viktiga är inte att aldrig ställa någon problematisk fråga utan att man är beredd att lyssna ifall mottagaren säger ifrån och visar att den är problematisk. Det ska inte vara förbjudet eller totalt tabu att ställa frågor som kan uppfattas som problematiska men den som sitter på flest privilegier i varje given situation bör vara särskilt öppen för hur dennes uttalanden påverkar andra.
Detta är den gemensamma grund jag kan hitta hos majoriteten i den här tråden. Vad säger ni gänget? Har jag tolkat rätt?