Monster, odjur och helt vanliga människor

Hazel

Trådstartare
Egentligen hade kanske rubriken gjort sig bättre på Engelska då jag tycker man hör uttrycken oftare där men jag tror ni fattar ändå.

Jag kollar gärna på dokumentär, och ofta blir det True Crime om både kända och okända mord, men en sak som jag ofta reagerar på (och jag tror kanske att det är mer vanligt i Engelskspråkiga än Svenska? men finns definitivt i Svenska med) är hur förövaren beskrivs som "monster" "odjur" "omänsklig" "ren ondska" osv. Och jag kan inte låta bli att undra, gör det här också att vi på ett personligt plan inte kan ta till oss om det skulle visa sig att en vän/bekant/familjemedlem har begått ett hemskt brott? För vem av oss kan säga att vi har en vän som vi beskriver som ett monster?

Jag förstår absolut varför det känns som att en människa som har mördat någon borde beskrivas som ondska, men ofta så innehåller ju dom här dokumentärerna intervjuer med någon familjemedlem eller vän som beskriver förövaren som en helt vanlig person, ibland används uttryck som "skulle inte göra en fluga förnär" alltså så långt ifrån ett monster eller ett odjur man kan komma, gör det det svårare för omgivningen till personer som begår sådana här brott att acceptera det som hänt när vi beskriver dom som något som borde synas lång väg? för många gånger får man lite den känslan, att förövaren beskrivs som något så hemskt, så fruktansvärt omänskligt att det borde ha varit omöjligt för någon runtomkring att inte veta omedelbart hur onda dom är medan sanningen är den att de flesta naturligtvis uppfattas helt vanligt mänskliga största delen av tiden. Hjälper det oss att hitta en mördare om vi letar efter ett odjur?
 
Egentligen hade kanske rubriken gjort sig bättre på Engelska då jag tycker man hör uttrycken oftare där men jag tror ni fattar ändå.

Jag kollar gärna på dokumentär, och ofta blir det True Crime om både kända och okända mord, men en sak som jag ofta reagerar på (och jag tror kanske att det är mer vanligt i Engelskspråkiga än Svenska? men finns definitivt i Svenska med) är hur förövaren beskrivs som "monster" "odjur" "omänsklig" "ren ondska" osv. Och jag kan inte låta bli att undra, gör det här också att vi på ett personligt plan inte kan ta till oss om det skulle visa sig att en vän/bekant/familjemedlem har begått ett hemskt brott? För vem av oss kan säga att vi har en vän som vi beskriver som ett monster?

Jag förstår absolut varför det känns som att en människa som har mördat någon borde beskrivas som ondska, men ofta så innehåller ju dom här dokumentärerna intervjuer med någon familjemedlem eller vän som beskriver förövaren som en helt vanlig person, ibland används uttryck som "skulle inte göra en fluga förnär" alltså så långt ifrån ett monster eller ett odjur man kan komma, gör det det svårare för omgivningen till personer som begår sådana här brott att acceptera det som hänt när vi beskriver dom som något som borde synas lång väg? för många gånger får man lite den känslan, att förövaren beskrivs som något så hemskt, så fruktansvärt omänskligt att det borde ha varit omöjligt för någon runtomkring att inte veta omedelbart hur onda dom är medan sanningen är den att de flesta naturligtvis uppfattas helt vanligt mänskliga största delen av tiden. Hjälper det oss att hitta en mördare om vi letar efter ett odjur?
Tror det hjälper oss att överleva i en grupp att vi tänker på farliga människor som "avvikande" - annars måste vi ju vara på vår vakt vid alla möten med andra och det fungerar helt enkelt inte.

Tror även att det är ett sätt att motivera den helt groteska och behandlingen av fängelseinterner i USA. "De är djur som inte förtjänar att gå lösa, alltså ska de behandlas omänskligt".

Samma gäller ju våldtäktsmän, det verkar omöjligt för folk att ta in att en väletablerad och till synes snäll man köper sex, slår sin partner osv...

Människor är komplexa. Även Manson Family-mördarna är snälla och harmlösa i vardagen...
 
Är det inte lite det som är monstrena, att de går runt ute i samhället utan att vi har en aning om vad som döljer sig under ytan, för om vi visste att den "genomsnälle" är ett sadistiskt odjur som njuter av att plåga andra så skulle vi sky dem som pesten och inte släppa dem nära oss och de vi bryr oss om?

Jag skulle verkligen omvärdera min syn på någon om det framkom att denne var djurplågare, mördare, misshandlare osv och inte alls ha några problem med att kalla denne för monster.
 
Jag tänker att det här med "monster" osv är något som gärna används för att slå ifrån sig att människan är ett väsen med många nyanser, och flera av dem mycket obehagliga. Det är typ lättare att tänka att de inte egentligen är mänskliga, istället för att kännas vid att de finns mitt ibland oss och kan vara vem som helst.

Ja, och så är det det där med att människor som grupp skyr alla som är avvikande, så det finns en trygghet i villfarelsen att man på förhand kan se vem som är en mördare, våldtäktsman, partnermisshandlare, etc. Såklart fungerar det inte så och många helt harmlösa men lite udda människor får ta smällen istället eftersom de sticker ut.
 
Jag tänker att det här med "monster" osv är något som gärna används för att slå ifrån sig att människan är ett väsen med många nyanser, och flera av dem mycket obehagliga. Det är typ lättare att tänka att de inte egentligen är mänskliga, istället för att kännas vid att de finns mitt ibland oss och kan vara vem som helst.

Ja, och så är det det där med att människor som grupp skyr alla som är avvikande, så det finns en trygghet i villfarelsen att man på förhand kan se vem som är en mördare, våldtäktsman, partnermisshandlare, etc. Såklart fungerar det inte så och många helt harmlösa men lite udda människor får ta smällen istället eftersom de sticker ut.
Ja, det där är intressant. Vi tror att farliga människor visar det genom att vara avvikande, så vi stöter ut människor för att de avviker och omfamnar monster för att de passar in.

Läste en väldigt intressant bok i vintras av Malcolm Gladwell, "How to talk to strangers", där han bland annat gick igenom hur usla vi är på att se igenom lögner (även superspecialiserade förhörsledare med många års yrkeserfarenhet), men att vi är jäkligt bra på att peka ut människor med beteendeavvikelser som lögnare - även om de inte är det! Hos liten del av befolkningen råkar lögner sammanfalla med klassiska "tells" som mimik, nervöst kroppsspråk osv, men hos de flesta lögnare gör det inte det och det finns massor av människor som uppvisar tecknen även när de inte ljuger.

Kan varmt rekommendera den!
 
Jag tänker att det här med "monster" osv är något som gärna används för att slå ifrån sig att människan är ett väsen med många nyanser, och flera av dem mycket obehagliga. Det är typ lättare att tänka att de inte egentligen är mänskliga, istället för att kännas vid att de finns mitt ibland oss och kan vara vem som helst.

Ja, och så är det det där med att människor som grupp skyr alla som är avvikande, så det finns en trygghet i villfarelsen att man på förhand kan se vem som är en mördare, våldtäktsman, partnermisshandlare, etc. Såklart fungerar det inte så och många helt harmlösa men lite udda människor får ta smällen istället eftersom de sticker ut.

Ja precis, självklart vill vi inte att någon som begår fruktansvärda brott ska vara precis som oss andra. Vi behöver skapa det avståndet mellan oss och dessa väldigt farliga människor precis som @Migo också skrev, och jag ser heller inget konstigt i att vi instinktivt känner att en mördare är ett monster.

Självklart är det ju väldigt få människor som skulle tro eller veta att deras vän hade mördat någon och tycka det är ok. Men jag tänker mig att vi alla säkert kännt någon i vårt liv som kanske varit våldsam, haft psykiska problem eller något sådant, men om någon annan, som inte kände den personen hade beskrivit den som ett monster hade man självklart kännt att det inte var rätt det heller, och jag kan tänka mig att många i det läget tar personen i försvar ännu mer än de gjort från början, ju mer omänskligt personen blir beskriven ju mer vill man nog försvara dom mot sådana anklagelser.

Jag menar alltså inte att vi ska gå runt och tänka att alla är mördare, eller att vi skulle tänka på mord som något normalt utan mer att det kanske hade varit bra att mördare inte bara beskrevs som helt omänskliga eller helt onda med familjer som helt enkelt bara inte fattat hur onda dom är.
 
Jag tror att det handlar om behovet att skapa ett "vi" och "de". Människan har ett enormt behov av att kategorisera människor och lägga in människor i olika fack. Det är ett sätt att känna trygghet att veta var man har människor och när en till synes helt vanlig människa gör något hemskt kan hen omöjligt vara endel av "vi" utan måste kategoriseras om och hamnar då i kategorin monster, hen blir en del av "de" istället för "vi".

Sedan spelar sådana program mycket på folks rädsla. Vi vill inte tro att den där harmlösa människan (läs, de harmlösa människor vi har omkring oss) har kunnat göra något så hemskt och att då kalla hen monster är ett sätt att ändå behålla någon form av trygghet. Det är precis samma sak som när folk säger att "hen måste ju varit sjuk/påverkad" om en människa som har gjort något hemskt för man vill inte tro att en fullt frisk människa vid sina sinnes fulla bruk kan göra något så hemskt. Förr var det trolldom, folk hade blivit förhäxade och gjorde hemska saker, nu är det sjukdom, alkohol eller droger man skyller på för att slippa ta in att endel människor faktiskt är elaka.
 
Ordet monster skapar en bild av något påtagligt; som syns utanpå, som i sagorna. Men det kan ju användas även för att beskriva en person som utför monstruösa handlingar. Verklighetens monster är ju människor.
 
Jag har genom mitt jobb inom Kriminalvården träffat ganska många mördare och det är inte alltid så lätt att se det på personen. Visst kan det märkas på en del värderingar att någon har ett kriminellt synsätt men det betyder förstås inte att man är en mördare.
Sen finns det ju olika sorters mord också. Det kan ske i en relation, det kan ske som en form av kriminell uppgörelse, det kan vara vedergällning och fler varianter.

Om jag sedan får generalisera så är de flesta mördare jag har träffat väldigt artiga och korrekta mot oss personal. Låg risk för misskötsamhet och vill ofta ha lugn och ro. Det kanske inte alltid är det som stämmer med omvärldens tro på en mördares beteende. (Om man då går på linjen att mördare alltid/ofta är monster.)
 

Liknande trådar

Kultur Jag läser mycket ofta och jämt. Tyvärr uteblir mina biblioteksbesök då jag inte vill mecka mig in till staden och mitt lokala bibliotek...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
5 124
Senast: escodobe
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Länge sen jag var här nu. :) Saknar dock skrivandet, och tänkte bara samla mina tankar kring var jag står just nu... Jag...
Svar
2
· Visningar
1 280
Senast: Magiana
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Till en av dom kurser inom personlig utveckling som jag ska gå så har jag fått en förberedande fråga: ”Vad upplever du är dina största...
Svar
0
· Visningar
387
Senast: cassiopeja
·
Övr. Hund Kära Buke! Jag har ett problem som jag skulle behöva vädra/be om råd. Jag har förstått att det här på hund finns en massa erfarna...
2
Svar
37
· Visningar
3 576
Senast: Red_Chili
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp