Morrar på varandra

[Lyan]

Mina hundar håller på och morrar. Framförallt om vi ligger i sängen och alla vill in under täcket. Jag tycker att ska man tvunget ligga under täcket så får man gilla läget med att de andra också ligger där så jag säger till dem att sluta. Även när kopplena ska på så kan Poppy morra på de andra för att hon tycker att de trängs men även där säger jag till. Om de tex ligger i en korg en bit bort eller har ben eller liknande så brukar jag inte säga till om inte någon lämnat sitt ben för att försöka stjäla någon annans. Lika om någon ligger under täcket och någon annan klampar rakt över så tycker jag att det är okej att morra. Eller när Pärla drar fram som en ångvält utan att respektera de andras space.

Är det fel att säga åt dem att sluta morra i de situationerna? Jag tycker att om de ska vara nära mig så får de vackert samsas för jag är inte deras egendom att vakta.

Poppy kan också morra om hon inte vill göra något, tex ta på täcke, vänta på rätt plats innan hon får gå, flytta på sig, inte göra utfall osv. Då brukar jag bara låtsas som ingenting och så får hon göra det jag ber henne om vare sig hon vill eller inte. Hon låter förjävligt och kan bli riktigt arg men om jag säger till henne så blir hon rädd/låg och ännu argare nästa gång. Tyvärr tar hon varken godis, leksak eller kel så det är svårt att göra till något positivt

 

[SiZo]

Jag hade nog valt att se det på ett litet annat sätt. Tex med kopplena, ha platssittning undertiden, då tar man bort trängseln och det finns ingen anledning till konflikt. Mina hundar har dessutom blivit mycket lugnare inför promenader sedan jag började med det, för de vet att sitter de inte på mattan och väntar så blir det inget koppel.

Under täcket, har du möjlighet att ha hundarna på olika sidor om din kropp?

Generellt tycker jag att det är bättre att jobba förebyggande och se till att situationen löses på lång sikt istället för att bara fya när morrande uppstår, för då har man inte löst något problem. Så fundera på hur du kan göra för att konflikterna ska lösas så att de aldrig uppstår överhuvudtaget.

Och såklart, eftersom "Poppy" låter väldigt arg av sig, är hon utredd så att du är HELT säker på att hon inte har smärtproblematik?

 

[Lyan]

Jag hade nog valt att se det på ett litet annat sätt. Tex med kopplena, ha platssittning undertiden, då tar man bort trängseln och det finns ingen anledning till konflikt. Mina hundar har dessutom blivit mycket lugnare inför promenader sedan jag började med det, för de vet att sitter de inte på mattan och väntar så blir det inget koppel.

Under täcket, har du möjlighet att ha hundarna på olika sidor om din kropp?

Generellt tycker jag att det är bättre att jobba förebyggande och se till att situationen löses på lång sikt istället för att bara fya när morrande uppstår, för då har man inte löst något problem. Så fundera på hur du kan göra för att konflikterna ska lösas så att de aldrig uppstår överhuvudtaget.

Och såklart, eftersom "Poppy" låter väldigt arg av sig, är hon utredd så att du är HELT säker på att hon inte har smärtproblematik?

Poppy och Pärla kan inte platssittning. Poppy blir asförbannad om jag tvingar henne (har inte lyckats lära henne sitt eftersom hon vägrar belöning) och Pärla är döv och jag misstänker att hon har en lättare utvecklingsstörning så hon mest vimsar omkring. Hon tar heller ingen belöning förutom kel men det gör bara att hon studsar runt ännu mer.

De har sina favoritplatser under täcket men ibland vill alla ligga vid min mage för att de vill ha kel. Det är svårt att dela upp dem också av olika anledningar.

Jo, det är så jag tänker också. Men det är svårt när två vägrar belöning och en är döv och knasig. Det är oftast Pärla som ställer till det för hon drar fram som en bulldozer och varken förstår eller bryr sig. Jag är också en extremt superkass hundtränare.

Poppy har lite artros i sina höfter men bör vara smärtfri efter rehab men helt säker går det ju inte att vara. Hennes humör har dock förändrats rejält till det sämre efter att hon blev kastrerad. Innan dess blev hon mest lite småsur men nu kan hon få riktiga raseriutbrott för minsta lilla och jag vet inte hur jag ska hantera det.

 

[SiZo]

Poppy och Pärla kan inte platssittning. Poppy blir asförbannad om jag tvingar henne (har inte lyckats lära henne sitt eftersom hon vägrar belöning) och Pärla är döv och jag misstänker att hon har en lättare utvecklingsstörning så hon mest vimsar omkring. Hon tar heller ingen belöning förutom kel men det gör bara att hon studsar runt ännu mer.

De har sina favoritplatser under täcket men ibland vill alla ligga vid min mage för att de vill ha kel. Det är svårt att dela upp dem också av olika anledningar.

Jo, det är så jag tänker också. Men det är svårt när två vägrar belöning och en är döv och knasig. Det är oftast Pärla som ställer till det för hon drar fram som en bulldozer och varken förstår eller bryr sig. Jag är också en extremt superkass hundtränare.

Poppy har lite artros i sina höfter men bör vara smärtfri efter rehab men helt säker går det ju inte att vara. Hennes humör har dock förändrats rejält till det sämre efter att hon blev kastrerad. Innan dess blev hon mest lite småsur men nu kan hon få riktiga raseriutbrott för minsta lilla och jag vet inte hur jag ska hantera det.

Kastrering kan tyvärr leda till ökad aggressivitet så det är tyvärr inte så konstigt hur humöret har ändrats på henne då. Det är heller inte otänkbart att hon har mer ont eftersom äggstockarna producerar hormoner som är smärtstillande.

Om hon gillar kel så prova att vänta in henne tills hon sitter ner spontant, och då ge kel, kel är också belöning! Blir hon för exhalterad så prova att bara ge en klapp, det kan räcka. Min ena har jag tillslut kommit på att jag ska använda hennes torrfoder som belöning, då kan hon behålla fokus och blir inte helt galen. Använder jag riktigt godis så går hon upp så mycket i energi att det inte går att göra någonting. Jag har även haft en hund som var "ordblind", men handtecken gick bra. Kanske går det att introducera lättare än ord?


Och såklart, ta hjälp av en tränare! Jag förstår att det är tufft, jag är också rätt rejält handikappad när det kommer till hundträning. Med hästar är jag jätteduktig och många frågar mig hur jag gör för att få dem så trevliga och lätta osv osv. Men hundar... Det är mycket knepigare om du frågar mig. (Iofs är det många som säger att de är väldigt väluppfostrade där med, men jag håller inte med).

 

[Fruentimber]

Att hon blir låg/rädd och värre i sitt beteende när du säger till talar ju tydligt för att hon har problem med osäkerhet. Det löser alltså inget att fya henne. Man får istället förekomma och förebygga situationerna vid de tillfällen man tycker att det blir påfrestande.

Jag har också en morrande hund här hemma som har dålig mentalitet. Att fya honom kan hjälpa för stunden, men det bästa vi kan göra är att ta ett djupt andetag och ta bort honom från situationen. För vår del handlar det om resurser, t ex mat, ben, besökare som ska kela etc. Vi får hela tiden vara med och styra situationen. Jag blandar till maten medan de är ute så att jag slipper konflikter i köket. Är med medan de äter, tar bort skålar direkt osv. Stoppar undan i annat rum om det behövs när det kommer folk (speciellt om det kommer barn, eftersom han inte är att lita på om han känner sig trängd).

 

[Lingon]

Kan du stå och vänta ut dem när du ska ta på kopplet? D.v.s. börja med den rutin du har. T.ex. plocka fram kopplen. Hundarna börjar stimma runt. Vänta då tills de lugnat ner sig. Stå helt passiv och ignorera dem (titta inte på dem) tills de lugnar sig. Då kan du ta på dem koppel. Ja, det kan ta lång tid men om du lär dem att de bara får på sig kopplet om de är lugna så borde de lugna ner sig snabbare för varje gång. Då behöver du inte belöna med godis eller annat eftersom kopplet och promenaden blir belöningen.

Om du får ner deras energinivå när ni ska ut tycker kanske Poppy inte att det blir jobbigt och stimmigt så att hon behöver morra?

 

[Åsa A]

Mina hundar håller på och morrar. Framförallt om vi ligger i sängen och alla vill in under täcket. Jag tycker att ska man tvunget ligga under täcket så får man gilla läget med att de andra också ligger där så jag säger till dem att sluta. Även när kopplena ska på så kan Poppy morra på de andra för att hon tycker att de trängs men även där säger jag till. Om de tex ligger i en korg en bit bort eller har ben eller liknande så brukar jag inte säga till om inte någon lämnat sitt ben för att försöka stjäla någon annans. Lika om någon ligger under täcket och någon annan klampar rakt över så tycker jag att det är okej att morra. Eller när Pärla drar fram som en ångvält utan att respektera de andras space.

Är det fel att säga åt dem att sluta morra i de situationerna? Jag tycker att om de ska vara nära mig så får de vackert samsas för jag är inte deras egendom att vakta.

Poppy kan också morra om hon inte vill göra något, tex ta på täcke, vänta på rätt plats innan hon får gå, flytta på sig, inte göra utfall osv. Då brukar jag bara låtsas som ingenting och så får hon göra det jag ber henne om vare sig hon vill eller inte. Hon låter förjävligt och kan bli riktigt arg men om jag säger till henne så blir hon rädd/låg och ännu argare nästa gång. Tyvärr tar hon varken godis, leksak eller kel så det är svårt att göra till något positivt

Morrningar är ju avståndsökande signaler, som säger att hunden inte är bekväm med situationen och försöker få hotet/obehaget att försvinna.

Att försöka få dem att sluta morra genom att säga till kan leda till att hunden slutar morra men känslan finns kvar och istället kan man få en hund som agerar utan att varna, då har man hamnat i ett värre läge.

Bästa är väl om man kan ändra något i situationen så att hunden som morrar inte känner att den behöver göra det.

Om en hund morrar när man ska ta på täcket eller i liknande situationer så tänker i alla fall jag att hunden inte känner sig bekväm i situationen. Att "säga till" hunden - vilket jag antar betyder tala om att man inte är nöjd med beteendet - riskerar ju bara eskalera situationen, som du skriver - hon blir rädd/låg och ännu argare nästa gång. Du säger att hon inte tar emot belöningar men i det läget kanske det räcker att vänta lite och se om hon kan tänka sig att komma frivilligt och få på sig täcket eller nåt sånt.

Möjligheten att själv påverka sin omgivning är viktigt för hundar - precis som vi människor så mår inte hundar bra av att aldrig få bestämma saker. En del blir passiva, andra utåtagerande. Jag tror också att vissa invivider har mer behov av att få bestämma saker själv, framför allt tror jag att det gäller lite försiktiga/osäkra/otrygga hundar.

Om du kan få henne att känna att hon själv väljer att göra vissa saker så kanske det räcker för att få henne trygg nog att hon inte behöver morra i de lägena.

Lingons tips om att få till en lite lugnare stund när kopplena ska på tycker jag är bra. Kan vara att hon reagerar negativt på den höjda aktivitetsnivå som blir när det är dags att koppla och gå ut, i såna lägen kan ju stressen göra att hon börjar morra.

Nu spånar jag lite eftersom det är alltid svårt att säga något om situationer som man inte sett själv.

 

[snorp]

Platsliggning behöver inte alltid vara platsliggning tänker jag. Det kan vara att gå upp på en liten pall, sitta i en låda, vara på en matta osv. Dina hundar är ju väldigt små så du kanske kan ha 4 små lådor som du lägger ut när det är dags att gå ut. Man får inte koppel på sig och gå ut om man inte sitter i/på sin låda. Träna genom att lyfta upp varje hund på/i varsin låda, går hunden ner/ur så lyft bara lungt och stilla upp/i den igen.

 

[russinbulle]

Jag har två (som är nära släkt) som båda är surhundar när dom är trötta och ska sova. Skalman går själv ner efter e kort stund när vi ska sova - han gillar inte när jag vänder på mig. Dom andra hundarna har lärt sig att inte ligga nära honom.
Ungtiken Elda har fått samma surhets-gen hon fräser som en ilsken katt om någon lägger sig nära och kan göra så även mot mig om jag råkar klappa på henne när hon sover -men är hon dum nog att lägga sig nära eller på mig när hon ska sova, så föser jag helt sonika bort henne en bit hundarna kan fräsa på varandra när dom råkar lägga sig för nära varandra/för nära fel hund - men oftast sköter mina sig själva = en flyttar på sig. Blir jag störd så säger jag till.
Finns det risk för bråk - ja då skulle jag stoppa och be hundarna lägga sig på annan plats

 

[Lyan]

Kastrering kan tyvärr leda till ökad aggressivitet så det är tyvärr inte så konstigt hur humöret har ändrats på henne då. Det är heller inte otänkbart att hon har mer ont eftersom äggstockarna producerar hormoner som är smärtstillande.

Om hon gillar kel så prova att vänta in henne tills hon sitter ner spontant, och då ge kel, kel är också belöning! Blir hon för exhalterad så prova att bara ge en klapp, det kan räcka. Min ena har jag tillslut kommit på att jag ska använda hennes torrfoder som belöning, då kan hon behålla fokus och blir inte helt galen. Använder jag riktigt godis så går hon upp så mycket i energi att det inte går att göra någonting. Jag har även haft en hund som var "ordblind", men handtecken gick bra. Kanske går det att introducera lättare än ord?


Och såklart, ta hjälp av en tränare! Jag förstår att det är tufft, jag är också rätt rejält handikappad när det kommer till hundträning. Med hästar är jag jätteduktig och många frågar mig hur jag gör för att få dem så trevliga och lätta osv osv. Men hundar... Det är mycket knepigare om du frågar mig. (Iofs är det många som säger att de är väldigt väluppfostrade där med, men jag håller inte med).

Alla är kastrerade, Pärla var den sista i somras, vilket har gjort gruffen mycket värre så det där att kastrering försämrar humöret stämmer verkligen på Poppy och Bella. Ping märks inget på och inte Pärla heller mer än att alla har blivit mer aviga mot Pärla. Möjligtvis att Pärla har blivit ännu mer bulldozer efter kastreringen.
Jag tycker att det har blivit värre sista två veckorna för då började Bella också sova under täcket.
Det är aldrig så att de ryker ihop utan det värsta som händer är att Ping markerar med ett utfall mot Pärla ibland eftersom Pärla är ”efterbliven” och bara klampar på oavsett vad de andra hundarna säger (vad jag kan se iallafall).

Jag kanske ska prata med veterinären och se om jag ska prova en omgång metacam och se om det blir någon skillnad men hon visar inget på gången som hon brukar när det gör ont.

Pärla är jättesvår för hon ska vara helt upp i en hela tiden och om man backar henne för mycket så blir hon väldigt osäker och pga dövheten kan jag ju inte lugna henne. Det hade alldeles säkert gått att lära henne men jag vet inte om jag har kunskapen till det.

Jag har tyvärr inte råd med tränare.
Jag brukar också få höra att mina är väluppfostrade men jag tycker att de är en hög med huliganer

 

[Lyan]

Att hon blir låg/rädd och värre i sitt beteende när du säger till talar ju tydligt för att hon har problem med osäkerhet. Det löser alltså inget att fya henne. Man får istället förekomma och förebygga situationerna vid de tillfällen man tycker att det blir påfrestande.

Jag har också en morrande hund här hemma som har dålig mentalitet. Att fya honom kan hjälpa för stunden, men det bästa vi kan göra är att ta ett djupt andetag och ta bort honom från situationen. För vår del handlar det om resurser, t ex mat, ben, besökare som ska kela etc. Vi får hela tiden vara med och styra situationen. Jag blandar till maten medan de är ute så att jag slipper konflikter i köket. Är med medan de äter, tar bort skålar direkt osv. Stoppar undan i annat rum om det behövs när det kommer folk (speciellt om det kommer barn, eftersom han inte är att lita på om han känner sig trängd).

Poppy är osäker ja. Det är därför jag för det mesta ignorerar henne när hon morrar och om jag säger till någon av dem så ber jag oftast dem bara att sluta med normal samtalston. Men jag vet inte om det är rätt strategi eftersom hon blir värre. Jag skällde på henne en gång och puttade tillbaka henne när hon gjorde ett utfall mot mig i bilen för att hon inte tyckte att hon skulle behöva vänta på sin tur. Efter det blev hon mer osäker men också mer ”respektfull” och väntade på vad jag skulle be om. Så hon vill ju ha någon som ”skyddar” henne och visar vad hon ska göra, men jag vet inte hur

 

[Lyan]

Kan du stå och vänta ut dem när du ska ta på kopplet? D.v.s. börja med den rutin du har. T.ex. plocka fram kopplen. Hundarna börjar stimma runt. Vänta då tills de lugnat ner sig. Stå helt passiv och ignorera dem (titta inte på dem) tills de lugnar sig. Då kan du ta på dem koppel. Ja, det kan ta lång tid men om du lär dem att de bara får på sig kopplet om de är lugna så borde de lugna ner sig snabbare för varje gång. Då behöver du inte belöna med godis eller annat eftersom kopplet och promenaden blir belöningen.

Om du får ner deras energinivå när ni ska ut tycker kanske Poppy inte att det blir jobbigt och stimmigt så att hon behöver morra?

De brukar inte stimma så mycket tycker jag utan väntar på sin tur, om än inte stillastående. Det är inte så ofta hon morrar på de andra när vi ska ut utan det är om någon tränger sig. Men hon morrar mot mig eftersom hon inte vill klä på sig täcke/sele/halsband

 

[Fruentimber]

Poppy är osäker ja. Det är därför jag för det mesta ignorerar henne när hon morrar och om jag säger till någon av dem så ber jag oftast dem bara att sluta med normal samtalston. Men jag vet inte om det är rätt strategi eftersom hon blir värre. Jag skällde på henne en gång och puttade tillbaka henne när hon gjorde ett utfall mot mig i bilen för att hon inte tyckte att hon skulle behöva vänta på sin tur. Efter det blev hon mer osäker men också mer ”respektfull” och väntade på vad jag skulle be om. Så hon vill ju ha någon som ”skyddar” henne och visar vad hon ska göra, men jag vet inte hur

Jag tycker det är väldigt svårt att råda över nätet när det gäller hundar som gör saker pga kass mentalitet/osäkerhet/rädsla. Du kan inte träna lite självförtroende-övningar med henne, helt själva, utan de andra? Sen tror jag ju på lugn och tydlig ton, och rutiner. Hellre låta hunden vänta och göra rutin av det, än hafsa sig igenom koppelpåtagning, in och ut ur bil osv. Gärna med positiv förstärkning och godis innan hon börjar morra, så att man vänder upplevelsen till något positivt.

 

[Lyan]

Jag får svara på resten senare

 

[Lyan]

Jag tycker det är väldigt svårt att råda över nätet när det gäller hundar som gör saker pga kass mentalitet/osäkerhet/rädsla. Du kan inte träna lite självförtroende-övningar med henne, helt själva, utan de andra? Sen tror jag ju på lugn och tydlig ton, och rutiner. Hellre låta hunden vänta och göra rutin av det, än hafsa sig igenom koppelpåtagning, in och ut ur bil osv. Gärna med positiv förstärkning och godis innan hon börjar morra, så att man vänder upplevelsen till något positivt.

Det finns ingen positiv förstärkning jag kan komma på som funkar på henne. Hon är sex år och kan inte ens sitt pga det

 

[Åsa A]

Det finns ingen positiv förstärkning jag kan komma på som funkar på henne. Hon är sex år och kan inte ens sitt pga det

Finns det verkligen ingenting som funkar? Hon måste ju äta, annars hade hon ju inte levt, så uppenbarligen funkar mat, i alla fall som just mat. Du kanske behöver lära henne att ta emot belöningar i situationer där hon är helt avslappnad, så att du så småningom kan använda det även i andra situationer.

 

[Fruentimber]

Det finns ingen positiv förstärkning jag kan komma på som funkar på henne. Hon är sex år och kan inte ens sitt pga det

Som ovan sagt, mat.
Vad har du provat för godis?

Här hemma kör vi hela skalan från tråkigt burkgodis till rent kött, för att få variation. Det går också att träna upp belöningsintresset.

 

[Lyan]

Morrningar är ju avståndsökande signaler, som säger att hunden inte är bekväm med situationen och försöker få hotet/obehaget att försvinna.

Att försöka få dem att sluta morra genom att säga till kan leda till att hunden slutar morra men känslan finns kvar och istället kan man få en hund som agerar utan att varna, då har man hamnat i ett värre läge.

Bästa är väl om man kan ändra något i situationen så att hunden som morrar inte känner att den behöver göra det.

Om en hund morrar när man ska ta på täcket eller i liknande situationer så tänker i alla fall jag att hunden inte känner sig bekväm i situationen. Att "säga till" hunden - vilket jag antar betyder tala om att man inte är nöjd med beteendet - riskerar ju bara eskalera situationen, som du skriver - hon blir rädd/låg och ännu argare nästa gång. Du säger att hon inte tar emot belöningar men i det läget kanske det räcker att vänta lite och se om hon kan tänka sig att komma frivilligt och få på sig täcket eller nåt sånt.

Möjligheten att själv påverka sin omgivning är viktigt för hundar - precis som vi människor så mår inte hundar bra av att aldrig få bestämma saker. En del blir passiva, andra utåtagerande. Jag tror också att vissa invivider har mer behov av att få bestämma saker själv, framför allt tror jag att det gäller lite försiktiga/osäkra/otrygga hundar.

Om du kan få henne att känna att hon själv väljer att göra vissa saker så kanske det räcker för att få henne trygg nog att hon inte behöver morra i de lägena.

Lingons tips om att få till en lite lugnare stund när kopplena ska på tycker jag är bra. Kan vara att hon reagerar negativt på den höjda aktivitetsnivå som blir när det är dags att koppla och gå ut, i såna lägen kan ju stressen göra att hon börjar morra.

Nu spånar jag lite eftersom det är alltid svårt att säga något om situationer som man inte sett själv.

Jo jag vet. Det är därför jag är osäker på om jag gör rätt. Jag säger inte till dem skarpt utan jag bara ber dem att sluta i normal samtalston så det är ju ingen jättespänd situation men ändå. Samtidigt tycker jag att om alla ska ligga hos mig så får man acceptera att man inte alltid är ensam.

När hon morrar när täcket ska på så bara ignorerar jag henne eller säger ”ja, jag hör dig” med lite halvkäck ton samtidigt som jag berömmer henne för att hon tar på täcket. Hon sticker själv in huvudet i täcket trots att hon hatar det så hon vet ju vad som ska göras och där hade jag velat ha en superbelöning men hon vägrar att ta emot något.

Kanske får hon bestämma för lite, jag vet inte. Samtidigt så verkar hon ibland tryggare om jag talar om vad hon ska göra men hon måste ändå berätta att hon inte gillar det, som tex när de måste vänta med tassarna på golvet innan de hoppar ur bilen. Om hon ställer upp framtassarna att på kanten av bakluckan så föser jag ned henne till hon stannar nere och det är en typisk situation där det kan komma ett argt varulvsvrål och en gång markerade hon till och med mot mig och det tycker jag inte är okej men vet inte vad jag ska göra eftersom jag inte kan belöna mer än att hon får komma ut ur bilen när alla tassar är på golvet.

Jag tycker inte att de verkar överdrivet stressade när vi ska ut men Poppy håller kanske inte med? Men det är mest täcket hon morrar på där så kanske är det det som stressar henne

 

[Lyan]

Platsliggning behöver inte alltid vara platsliggning tänker jag. Det kan vara att gå upp på en liten pall, sitta i en låda, vara på en matta osv. Dina hundar är ju väldigt små så du kanske kan ha 4 små lådor som du lägger ut när det är dags att gå ut. Man får inte koppel på sig och gå ut om man inte sitter i/på sin låda. Träna genom att lyfta upp varje hund på/i varsin låda, går hunden ner/ur så lyft bara lungt och stilla upp/i den igen.

Gör jag det så kommer Poppy definitivt att flippa ut och eventuellt även markera mot mig

 

[Lyan]

Jag har två (som är nära släkt) som båda är surhundar när dom är trötta och ska sova. Skalman går själv ner efter e kort stund när vi ska sova - han gillar inte när jag vänder på mig. Dom andra hundarna har lärt sig att inte ligga nära honom.
Ungtiken Elda har fått samma surhets-gen hon fräser som en ilsken katt om någon lägger sig nära och kan göra så även mot mig om jag råkar klappa på henne när hon sover -men är hon dum nog att lägga sig nära eller på mig när hon ska sova, så föser jag helt sonika bort henne en bit hundarna kan fräsa på varandra när dom råkar lägga sig för nära varandra/för nära fel hund - men oftast sköter mina sig själva = en flyttar på sig. Blir jag störd så säger jag till.
Finns det risk för bråk - ja då skulle jag stoppa och be hundarna lägga sig på annan plats

Jag säger sällan till dem om det inte handlar om att vara nära mig för då tycker jag att de ska samsas. Som du säger, är de dumma nog att knöla ihop sig alla på samma plats så får de skylla sig själva. Har dock kollat extra noga sedan jag skrev tråden och i ca åtta fall av tio så är det Pärla de morrar på för hon bara klampar rakt på. Där känns det som att det borde vara lätt att bara flytta på Pärla men hon blir så väldigt osäker då och eftersom hon är döv så kan jag inte bara be henne att sluta eller belöna henne. Jag är hennes största trygghet och hon behöver massor av trygghet och närhet fortfarande trots att hon har bott här i över ett år nu