Myom/hysterektomi/anmäla vården

Det kommer gå jättebra! Jag opererade bort en knöl i bröstet förra året och det var enklare än att beställa drivethru på Donken för min del.

Narkosen var lite lustig då jag först fick spruta som kändes varm och kall samtidigt. Hela teamet stod och babblade på och ställde massa frågor om mitt yrke, hur det var på deras arbetsplats osv. Sedan skulle jag ta några andetag i masken och jag hann tänka "fan, det känns ingenting så man får nog höja dosen eller något". En sekund senare var jag däckad 😂 Sen helt plötsligt var jag på uppvak, påminde mig om när jag fått amnesi från hjärnskakning/hjärnblödning. Det kändes liksom inte som att jag vaknade utan mer att jag blev medveten om saker och ting. Såret blev lite inflammerat/infekterat men det var bara att ringa läkaren som bad mig komma in och lade om såret lite och sen läkte det fint.

Jag är också en av dem som mår otroligt bra på morfin så jag tyckte den uppvärmda pappersfilten som jag fick på mig innan kändes som ren kashmir.

Vad skönt att det gick bra för dig och tack för pepp! Hoppas också att jag tål morfin bra. Kommer även få ryggbedövning före op som smärtlindring så det ska hjälpa när jag vaknar.
 
Efter lite press från in sida fick jag op-tid efter 1,5 vecka. Så om några dagar blir det av (om det inte blir inställt pga något mer akut).

Några tips och pepp?

Vill verkligen inte bli uppskuren, ha väldigt ont, inte kunna röra mig normalt efteråt, bli sövd, vara på sjukhus, få ett stort fult äckligt ärr efteråt på min fina mage..

Samtidigt vill jag få ut den äckliga klumpen ur min kropp, helst igår.
Det kommer gå bra! Så skönt att du fick tid så snabbt.

Jag minns mest den enorma lättnaden efteråt, att det var borta och känslan av alla organ som liksom la sig på rätt plats första gången jag ställde mig upp. För mig var det inga bekymmer med narkosen, morfinet gjorde att jag första dagen kände mig jättepigg och glad. Smärtan kom senare... Med såret var det inga komplikationer för min del, det läkte bra och snabbt.

Hoppas verkligen det går bra för dig! Förstår din oro och hoppas att även du kan känna lättnad efteråt :heart
 
Vad skönt att det gick bra för dig och tack för pepp! Hoppas också att jag tål morfin bra. Kommer även få ryggbedövning före op som smärtlindring så det ska hjälpa när jag vaknar.
Ryggbedövningen gjorde iallafall på mig att jag inte kände något när jag vaknade! Den var guld värd. Var oxå inlagd i tre dagar och preliminärt sjukskriven i 6v.
Du kommer tycka när allt detta är över att det är det bästa du gjort! Jag märker nu, fyra månader senare så väldigt många vinster med operationen ❤️🙏

Har de bestämt hur de ska lägga snittet? Jag tycker inte alls mitt ärr är äckligt, inget jag någonsin kommer skämmas för.

Mitt tips är mjuka kläder, lite toalettartiklar som luktar gott. Ljudböcker!!! Jag orkade inte läsa eller se på tv alls. Men att ligga och slumra med en enkel ljudbok och kunna stänga ute sjukhusljuden var underbart.
 
Vad skönt att du äntligen fått tid.

Ta med öronproppar, det är guld värt på nätterna.
Var inte heller rädd om att be om smärtlindring när det gör ont. Man återhämtar sig snabbare om man inte behöver känna smärta hela tiden.
De brukar tillhandahålla kläder på sjukhuset, men de är ganska osexiga, men bekväma.
 
Det kommer gå bra! Så skönt att du fick tid så snabbt.

Jag minns mest den enorma lättnaden efteråt, att det var borta och känslan av alla organ som liksom la sig på rätt plats första gången jag ställde mig upp. För mig var det inga bekymmer med narkosen, morfinet gjorde att jag första dagen kände mig jättepigg och glad. Smärtan kom senare... Med såret var det inga komplikationer för min del, det läkte bra och snabbt.

Hoppas verkligen det går bra för dig! Förstår din oro och hoppas att även du kan känna lättnad efteråt :heart
Vad skönt att det läkte bra för dig 😊.

Ja jag längtar tills jag får den känslan! Just nu känner jag mig som en stoppad korv där jag varken kan äta ordentligt eller andas normalt. Tycker synd om mina övriga organ, särskilt min urinblåsa. Den är helt mos, även när jag ligger ned. Fick se röntgen bilden och fy fan vad vidrigt! Den är överallt och fyller ut allt. Som en skräckfilm!
 
Ryggbedövningen gjorde iallafall på mig att jag inte kände något när jag vaknade! Den var guld värd. Var oxå inlagd i tre dagar och preliminärt sjukskriven i 6v.
Du kommer tycka när allt detta är över att det är det bästa du gjort! Jag märker nu, fyra månader senare så väldigt många vinster med operationen ❤️🙏

Har de bestämt hur de ska lägga snittet? Jag tycker inte alls mitt ärr är äckligt, inget jag någonsin kommer skämmas för.

Mitt tips är mjuka kläder, lite toalettartiklar som luktar gott. Ljudböcker!!! Jag orkade inte läsa eller se på tv alls. Men att ligga och slumra med en enkel ljudbok och kunna stänga ute sjukhusljuden var underbart.
Jag förstår hur du tänker, men för min del så har vården missat så det kommer inte kännas lika bra för mig. Det skulle aldrig behövt gå såhär långt. Men såklart hoppas jag att jag enbart kommer må bättre. Är rädd för framfall och inkontinens, men får bara hålla tummarna.

Blir längdsnitt från navel till blygdben. Men jag vet inte exakt hur långt ned blygdbenet sitter? Skär de även över venusberget?

Tack för tips! Ska skriva en lista :).
 
Vad skönt att du äntligen fått tid.

Ta med öronproppar, det är guld värt på nätterna.
Var inte heller rädd om att be om smärtlindring när det gör ont. Man återhämtar sig snabbare om man inte behöver känna smärta hela tiden.
De brukar tillhandahålla kläder på sjukhuset, men de är ganska osexiga, men bekväma.
Öronproppar var bra tips! Kommer nog ha mina egna kläder. Och har jag ont kommer jag se till så de märker det ;).
 
Blir längdsnitt från navel till blygdben. Men jag vet inte exakt hur långt ned blygdbenet sitter? Skär de även över venusberget?
Nej de skär inte över venusberget, blygdbenet gömmer sig därunder.
Öronproppar var bra tips! Kommer nog ha mina egna kläder. Och har jag ont kommer jag se till så de märker det ;).
Ett bra skäl att utnyttja sjukhusets osexiga kläder är att man slipper få sina egna kläder nedsölade med blod eller annan sårvätska, OM det börjar rinna från såret. De sitter också löst över såret, på ett sätt som ens egna kläder sällan gör.

MVh "opererad flera gånger, med snitt över buk och bröstkorg på både längden och tvären"
 
Jag förstår hur du tänker, men för min del så har vården missat så det kommer inte kännas lika bra för mig. Det skulle aldrig behövt gå såhär långt. Men såklart hoppas jag att jag enbart kommer må bättre. Är rädd för framfall och inkontinens, men får bara hålla tummarna.

Blir längdsnitt från navel till blygdben. Men jag vet inte exakt hur långt ned blygdbenet sitter? Skär de även över venusberget?

Tack för tips! Ska skriva en lista :).
Jag har gjort samma snitt. Men det var inte bestämt i förväg hur snittet skulle läggas då det inte var någon planerad op. På mig går snittet ner till precis där venusberget börjar. Men kanske att de går längre ner på dig (jag hade ett kejsarsnittsärr precis där så möjligen att de hade gått längre om inte det var där). Jag hade inte speciellt ont efter och mådde inte illa. Op gjordes sent på kvällen och morgonen efter kunde jag vara uppe och gå. Jag hoppas att det inte blir så smärtfyllt för dig heller. Det är verkligen fruktansvärt att det gick så långt som det gjorde. Jag hoppas du får kraft att anmäla. :heart
 
Det kommer gå jättebra! Jag opererade bort en knöl i bröstet förra året och det var enklare än att beställa drivethru på Donken för min del.

Narkosen var lite lustig då jag först fick spruta som kändes varm och kall samtidigt. Hela teamet stod och babblade på och ställde massa frågor om mitt yrke, hur det var på deras arbetsplats osv. Sedan skulle jag ta några andetag i masken och jag hann tänka "fan, det känns ingenting så man får nog höja dosen eller något". En sekund senare var jag däckad 😂 Sen helt plötsligt var jag på uppvak, påminde mig om när jag fått amnesi från hjärnskakning/hjärnblödning. Det kändes liksom inte som att jag vaknade utan mer att jag blev medveten om saker och ting. Såret blev lite inflammerat/infekterat men det var bara att ringa läkaren som bad mig komma in och lade om såret lite och sen läkte det fint.

Jag är också en av dem som mår otroligt bra på morfin så jag tyckte den uppvärmda pappersfilten som jag fick på mig innan kändes som ren kashmir.
Narkos är ju just medvetslöshet mer än sömn, så det kan förklara varför du kände det just som att du kom till medvetande igen.



Har blivit sövd en gång. Minns att jag tänkte "inget händer ju", men plötsligt hade narkosläkaren fyra ögon och det jag minns sen är nån klocka och annat som jag såg. Har senare förstått att det måste varit när jag rullades till uppvaket. Väl där satt en sköterska vid min sida när jag vaknade och bekräftade vad som hänt (för det kändes som nån konstig dröm alltihop (akut kejsarsnitt)).
 
Jag förstår hur du tänker, men för min del så har vården missat så det kommer inte kännas lika bra för mig. Det skulle aldrig behövt gå såhär långt. Men såklart hoppas jag att jag enbart kommer må bättre. Är rädd för framfall och inkontinens, men får bara hålla tummarna.

Blir längdsnitt från navel till blygdben. Men jag vet inte exakt hur långt ned blygdbenet sitter? Skär de även över venusberget?

Tack för tips! Ska skriva en lista :).
Du kan ju fortfarande känna att det kommer att kännas fysiskt bra efter operationen? Som du skrev ovan att du känner dig som en stoppad korv, problem med både matintag och andningen, exakt så kände jag oxå. Och oavsett så är det ju en befriande känsla att vara av med det nu även om inte den känslan kommer över en natt❤️


Såklart ska du göra en anmälan när du får ork och kraft. Men just nu kanske det är fullt upp att fokusera på operationen och att du så snabbt som möjligt ska må bra efter den. Det andra kan du ta efter❤️
Det kan ju vara en liten tröst att oavsett när dessa upptäcktes så hade det troligast slutat på samma sätt, men naturligtvis hade du kunnat komma undan med en mindre operation 😪
 
En kollega till mig kände för några år sedan att något var fel där nere. Hon är polsk och hon fick symptom medan hon var i Polen på semester, men fick snabbt tid hos gynekolog där. Han gjorde en snabb koll och gratulerade henne till graviditeten. Det var totalt omöjligt sade hon honom, hon var singel och hade inte haft sex på flera år. Hon blev inte trodd.

Väl hemma igen tog det sin tid innan hon fick tid hos gynekolog, men då upptäcktes myomet som hade hunnit växa sig ganska stort. Hon opererades relativt omgående och var snabbt på jobb igen, (kommer inte riktigt ihåg, men efter en månad kanske), vad jag vet utan komplikationer.
 
Jag förstår hur du tänker, men för min del så har vården missat så det kommer inte kännas lika bra för mig. Det skulle aldrig behövt gå såhär långt. Men såklart hoppas jag att jag enbart kommer må bättre. Är rädd för framfall och inkontinens, men får bara hålla tummarna.

Blir längdsnitt från navel till blygdben. Men jag vet inte exakt hur långt ned blygdbenet sitter? Skär de även över venusberget?

Tack för tips! Ska skriva en lista :).
Du känner blygdbenet, det är det ben som venusberget är (sitter? Ligger? Ingen aning vad det heter) på och över benet skär de inte.

Förstår verkligen att du är rädd för framfall och inkontinens. Det är ju tyvärr vanliga biverkningar vid hysterektomi. Jag skulle ta upp det med läkaren och be om bästa möjliga hjälp för att motarbeta det. Kanske finns det övningar att göra? Kanske är det viktigt med stillhet, dvs. inga lyft och liknande på ett tag?

Önskar dig verkligen all lycka till :heart
 
Du känner blygdbenet, det är det ben som venusberget är (sitter? Ligger? Ingen aning vad det heter) på och över benet skär de inte.

Förstår verkligen att du är rädd för framfall och inkontinens. Det är ju tyvärr vanliga biverkningar vid hysterektomi. Jag skulle ta upp det med läkaren och be om bästa möjliga hjälp för att motarbeta det. Kanske finns det övningar att göra? Kanske är det viktigt med stillhet, dvs. inga lyft och liknande på ett tag?

Önskar dig verkligen all lycka till :heart
@Return_to_the_moon bra tips att verkligen t upp dina farhågor! En nära vän till mig är fysioterapeut med inriktning på att hjälpa kvinnor med dessa + fler besvär. Just att vara tydlig med att du vill ha sådant stöd direkt kanske kan hjälpa?
 
Du känner blygdbenet, det är det ben som venusberget är (sitter? Ligger? Ingen aning vad det heter) på och över benet skär de inte.

Förstår verkligen att du är rädd för framfall och inkontinens. Det är ju tyvärr vanliga biverkningar vid hysterektomi. Jag skulle ta upp det med läkaren och be om bästa möjliga hjälp för att motarbeta det. Kanske finns det övningar att göra? Kanske är det viktigt med stillhet, dvs. inga lyft och liknande på ett tag?

Önskar dig verkligen all lycka till :heart
Hej, jag träffade läkaren igår och frågade. De kommer skära en bit över venusberget uppfattade jag det som, men vet inte exakt hur långt ned. De skär från naveln men har de otur och inte kommer åt bra kommer de skära även ovanför naveln...

Jag frågade också om framfall och inkontinens och riskerna för det var minimala. Framfall sa hon det var mindre risk för för man tar bort livmodern.

Tack :heart!
 
Jag var på sjukhuset häromdagen för att prata med läkare, narkosläkare, sköterskor, lämna prover osv. Trodde det skulle vara ok, men ush vilken skräckupplevelse det blev!

Först när jag kom dit började jag må dåligt bara av att ligga i en sjukhussäng. Kändes overkligt att JAG skulle opereras. Det började med att sköterskorna hade problem att ta blodproverna. Tre sköterskor skickade de för att ta blod och två av dem sprack sönder blodkärlen händerna och de skrek "å nej blod!", "mina byxor!". Jag sa åt dem att ta en paus då jag förstod att de inte skulle lyckas fylla de där 6 tuberna med blod bara för att de sticker mig mer. Tillslut skakade jag för det gjorde så ont när de grävde i händerna. Jag bad om att få en paus och något att dricka och så åt jag macka jag tog med.

Sedan skickade de en kurator...

Tillslut skickade de den tredje sköterskan som sa några lugnande ord och stack mig i armen där jag alltid blir stucken i vanliga fall och där forsar det fritt (den första sköterskan stack där men lyckades inte). Hon sa: det där var ju inga problem! Jag vet inte vad de första två sköterskorna sysslade med men det gjorde asont när de stack och grävde med nålarna. När den tredje stack kände jag ingenting. Varför kunde de inte skickat denna sköterska som de vet är duktigast direkt efter att den första misslyckades O_o? De visste ju att jag var rädd och mådde dåligt.

Sedan glömde de att ge mig lunch (var där från 9-16.30). Jag höll på att svimma av hunger.

Narkosläkaren hade ibland svårt att förstå mig och jag honom på grund av hans språk 🤨. När jag frågade omdet är med en narkosläkare under op sa han att det är bara när man sövs ned och vaknar. Resten av tiden är det en sköterska med. Han sa att i England är det en narkosläkare per patient. Kändes inte bra :grin:.

Och det värsta av allt med dagen var att läkaren glömde bort mig. Och sköterskorna byttes ut kors och tvärs och hade ingen koll på vem jag var. Så jag fick vänta och vänta långt efter alla de andra patienterna gått hem.

Hade hört liknande historier om detta sjukhus men hoppades att de hade ändrat sig. Känns sådär inför op :cry:.
 
Jag kommer få smärtlindring i form av ryggbedövning med pump, antar det är typ epidural.

Har någon här fått sån bedövning? Fattar inte hur man ska kunna ha den fast i ryggen och ligga på den i flera dagar. Känns läskigt att ha detta i ryggen och är rädd, men är räddare för smärta.
 
Jag kommer få smärtlindring i form av ryggbedövning med pump, antar det är typ epidural.

Har någon här fått sån bedövning? Fattar inte hur man ska kunna ha den fast i ryggen och ligga på den i flera dagar. Känns läskigt att ha detta i ryggen och är rädd, men är räddare för smärta.

Men vad jobbigt allt blir för dig, det ena läggs på det andra. Men jag undrar vilket sjukhus du i hela friden ska opereras på där man inte skulle ha en narkosläkare närvarande? Aldrig hört om maken? Kan man hoppas det var ett missförstånd pga språket? Narkosläkare är i regel väldigt måna om sina patienter. Åabdra sidan är narkossjuksköterskorna fullblodsproffs och då skulle vara trygg även i deras händer ❤️

Jag jobbar ju själv inom avancerad sjukvård och kan tyvärr säga att jag upplevde framför allt omvårdnaden på avdelningen som rent katastrofal.
Det var viktigare att ha kul på jobbet än att ta hand om patienterna. Jag har vener som ligger super ytligt och är jättestora, men ändå lyckades man riktigtvdåligt vid nålsättning och pvk. Du har all rätt i världen att be om ex någon specifik som ska sticka dig. Du ör inye deras nåldyna. Tyvärr får man lite vara sin egen riddare och hade jag fattat det innan hade jag nog vågar ställa lite mer krav.
Däremot operation/narkos/uppvak, där har de ett helt annat patientfokus. Den förhållandevis korta stund du är där är du hela deras värld!

Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det kommer bli en bättre upplevelse när det väl är dags. Jag fick uppbåda all min kraft för att gå in på avdelningen och göra det som måste göras på operationsdagen. Om du vill får du mer än gärna skriva till mig privat här eller så kan jag skicka min messenger om det skulle vara någon hjälp för dig❤️
När jag råkade ut för konstigheter eller dåligt bemötande var jag ivrigt på hejade av mina kollegor. Det är lite enklare när man kan vården att kunna säga att det faktiskt är fel och kräva något annat.

Stort lycka till och hör gärna av dig när du är ute på andra sidan ❤️
 
Jag kommer få smärtlindring i form av ryggbedövning med pump, antar det är typ epidural.

Har någon här fått sån bedövning? Fattar inte hur man ska kunna ha den fast i ryggen och ligga på den i flera dagar. Känns läskigt att ha detta i ryggen och är rädd, men är räddare för smärta.
Jag var med om en liknande operation 2015 som jag fick genomgå efter att det misstänkta myomet faktiskt visade sig vara fullt utvecklad cancer.

Hur som helst, jag fick också ryggmärgsbedövning/epidural insatt inför operationen då snittet skulle bli så stort (från bröstbenet ner till venusberget) och jag var också rädd för hur det skulle gå att ligga på det eller att den skulle rubbas på ett eller annat sätt men det var inga problem alls. Den tejpades fast ordentligt och jag märkte aldrig av den ens och då låg jag ändå inlagd i flera veckor efter operationen, tack vare den så kände jag aldrig någon smärta heller vilket var en enorm befrielse då jag var rädd för smärtan efteråt. Det kommer garanterat gå bra för dig också 🌸
 
Uppdatering här:

Det är nu dag 9 postop. Operationen gick bra. Inga komplikationer. Mitt myom vägde 1,1kg och var nästan lika stort som ett A4-papper och ca 15cm tjockt. Jag bad kirurgen ta en bild med en linjal bredvid. Jag ville förstå vad det är jag haft i mig i alla år. Ush bilden är vidrig :cry::yuck:! Det är inte "bara" en galia melon stor livmoder utan den är full med tumörer som sticker ut som olika knölar åt flera håll. Ush stackars min kropp som haft den där i mig. Den har ju tryckt som fan och en av dessa knölar var den som jag såg tryckte ut ur naveln :(. Fick också reda på at jag hade endometrios på urinblåsan som de tagit bort och att det troligen orsakat en del av mina problem. (Jag hade ingen aning!)

Även om operationen gick bra var allt innan och efter operationen på sjukhuset fruktansvärt. Jag fick vänta ca 7h på op och var så nervös. Fick massa lugnande. Kändes overkligt när de rullande mig i sängen till förberedelse för op och sedan in i operationssalen. Jag var livrädd för att bli nedsövd och uppskuren och grävd i. Livrädd för smärtan postop. Jag grät ändå till jag somnade in.

Jag var inlagd tre dagar. De satte ryggmärgsbedövningen innan op och det kände jag inte alls av. Den funkade väldigt bra i form av smärtlindring då jag inte kände någon smärta efter op. Problemet var att jag inte tålde morfinet. Jag mådde så illa och spydde upp det lilla jag fick i mig. Åt kanske 5 kex på de tre dagarna jag var inlagd så mådde såklart illa av hungern också. På dag 2 tog de bort epiduralen och fy helvete vad ont jag hade! Tabletterna fungerade inte och jag bad om mer smärtlindring. De sa: "du har fått allt". Till slut kickade tabletternas verkan in.

Förutom illamåendet och smärtan så var det psykiska nästan det värsta med sjukhusupplevelsen. Jag hade en äldre dam i mitt rum (vi delade 4st). Hon låg inlagd pga uvi. Hon gick på toa själv, åt bra, hade besök, pratade i telefon hela tiden osv. Men helt plötsligt börjar hon andas konstigt och typ 10 pers springer in, de kör fibrillator och hjärtkompressioner och allt. Jag tänkte, det här kan inte hända! Jag satte på musik i mina hörlurar för att inte höra allt men de fick köra ut min säng till ett annat rum för jag pallade inte det där psykiskt. Hon dog. Stackars kvinna och hennes anhöriga. Hörde hennes telefon ringa mitt under kompressionerna, om och om igen :cry:.

Sista natten var jag själv på rummet, en stackare var på op mitt i natten och jag kunde inte sluta tänka på att de skar upp henne och den där skräcken jag själv kände innan jag sövdes (hon var också rädd för att sövas ned). Hade sån ångest.
Jag har varit inlagd på iva utomlands och detta tog mig också tillbaka dit. Då var jag den enda vakna i ett rum med ca 10 stocken nedsövda, fastbunda patienter (så att de inte skulle försöka dra ut sina slangar) och mådde skit både mentalt och fysiskt.

Jag vill inte skrämma upp någon. Detta är min skit. Allt gick bra! Jag slapp till och med det vertikala snittet från naveln då de lyckades ta ut livmodern med bikinisnitt då den inte satt fast så hårt. Personalen måste jag säga var fantastisk! Ett gäng kvinnor (undersköterskor och sjuksköterskor) som kom när man ringde på klockan, hjälpte en med allt, hade mycket empati (förutom en usk som sa "Men oj vad den här operationen påverkat dig. Jag har opererats flera gånger och inte haft det sådär" osv, jag försöker tänka bort henne, rötägg finns det inom alla yrken). Kirurgen, narkosläkaren, läkaren som gick ronden varje dag var också toppen! Jag hade en lista med massa frågor och de tog sig tid att svara på dem.

Kvinnan på innan och vid uppvaket var också underbar. Jag var hela hennes värld (som någon av er skrev här). Jag minns att jag i allt töcken när de tog mig till operation sa till henne att hon var så duktig. Och innan jag somnade in på op-bordet torkade de mina tårar ❤️.

(Jag var tyvärr tvungen att besöka akuten dagen efter jag kom hem. Allt gick bra men akuten var katastrof jämfört med gyn. Det får bli ett separat inlägg/tråd om erfarenheter från akuten för det får inte gå till såhär i Sverige 2022.)
 

Liknande trådar

F
Gravid - 1år Jag behöver hjälp med att redan ut tankar, känslor och få perspektiv. Skriver denna tråd under annan nick. Något jag egentligen inte...
2
Svar
24
· Visningar
6 359
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp