När behöver man bestämma sig för om man vill ha barn? (utbruten från Dejtingtråden 22)

Detta kanske blir ett sidospår som borde haft en egen tråd, men jag kan inte låta bli att tycka det är lite egoistiskt att på död och liv vilja ha BIOLOGISKA barn om man inte är tillräckligt fertil från naturens sida.... Varför används det så enorma summor på IVF samtidigt som det finns massor med barn som behöver foster- och adoptivförälder?

Man kan skaffa barn utan att nödvändigtvis föda dem, och bli en minst lika "bra" familj ändå.
 
För det första tycker jag att man ska ställa sig frågan - är jag redo NU? Blir svaret "ja" - kör så det ryker.
Blir svaret "nej" - då är det inget mer att fundera på, lev ditt liv precis som du vill och njut av att inte ha barn.

Känner du trots ett tydligt "nej" - just nu - , en typ av gnagande ångest som populärt kallas "inre klocka" , då har du lurat dig själv med en massa världsliga argument som karriär, resor, bostad etc, kanske till och med aktuell livskamrat inte är den rätta och den där gnagande ångesten är kanske DU och vad du verkligen vill. Då är det inte barn du ska fundera på just nu utan ditt liv just nu.

Så tycker jag.
 
@Petruska jag är med på tänket, i stort.
Jag tänker vidare, att planera kan vara olika detaljerat och liksom ingående. Det kan vara allt från "jag vill ha barn nångång" till att "jag vill ha barn, han ska heta Olof, ha mörkt hår och födas 31 mars". Jag ser båda som en plan, bara olika detaljerade.

Jag kan ta min egen "livsplan" som exempel. Jag är 30 år, gift, barnfri. Inom fem år har vi planerat att spara ihop tillräckligt med pengar till en husbil.

That's it. Spännande plan! Men likväl en plan. Jag vet inte ens om jag vill ha en husbil.

Kan man tänka likadant om barnplanering?
 
Jag har funderat på hur barn "bara blir". Det krävs väl ändå nån form av planering i de flesta fall (alla ungar kan ju inte vara resultatet av ickefungerande preventivmedel). Att ligga utan preventivmedel är väl trots allt ett rätt vedertaget sätt att föröka sig på? Det ser jag som en slags planering.

Beror nog lite på vad man menar är planering, det finns nog en hel del par som inte använder preventivmedel och tänker att "blir det så blir det". I andra änden av snöret de som verkligen försöker bli med barn och tar ägglossningstest och ligger som kaniner de dagarna.

Jag äter p-piller, men jag kan erkänna att jag och sambon skiter lite i om jag har glömt ta det någon dag. Jag meddelar alltid honom om det hänt, men det slutar alltid med att vi ligger som vanligt utan skydd. Han vet också om att jag inte skulle göra abort om jag blev med barn, så jag tolkar det lite som att "vi skyddar oss med preventivmedel just nu eftersom vi inte planerar att skaffa barn ännu men skulle det bli barn så skulle det bli toppen det med". Vi har diskuterat en tidsplan lite löst, men skulle det råka ske tidigare så blir det också bra.
 
Exakt det har jag funderat på. Jag tror barn är mer planerade än vad folk säger. Jag har åtskilliga gånger hört folk säga att barnen inte var planerade och samtidigt har man pratat om hur de äter p-piller men hoppar över några dagar då och då.

Att hoppa över p-piller låter definitivt som en slags plan!
 
Det skulle jag nog se som att det slumpade sig så att det inte blev barn. En vet ju ändå inte exakt när det är för sent osv. Just där pekar du på någon sorts behov av beslut, som jag nog inte riktigt håller med om är ett behov.

Jag vet att ofrivilligt barnlösa kan må oerhört dåligt, och det har jag så klart all respekt för. Men ett fall av "ofrivilligt barnlös" där någon vid 45 års ålder kommer på att hon vill ha barn och det sedan inte går - nja, jag skulle inte riktigt klara av att hålla med om att den personen är ofrivilligt barnlös i gängse mening. Snarare verkar hon vara lite dålig på att ta hand om sig själv (Givetvis kan hon ändå må dåligt och behöva stöd osv, men det är ju en annan fråga.)

Ja, jag tänker bara att den personen vill man ju inte bli. Som senare i livet upplever sig som ofrivilligt barnlös och mår dåligt över detta. Varför jag kan förstå att folk vill ta beslut tidigare än så, för att undvika den risken sas.
 
Jag har länge trott att jag absolut inte vill ha barn. Sedan kom jag på för ett antal år sedan att jag nog vill det ändå, men absolut inte före jag blev 35. Nu är jag 36 (och ett halvt ;)) och har träffat en person som jag absolut skulle vilja ha barn med. Då har jag kanske fattat något sorts beslut om att börja försöka inom ett par år eller så (dock utan att tänka på att det är beslutsfattande, det har bara blivit så i mitt huvud), men jag är väldigt medveten om att jag inte kan räkna kallt med att jag alls kan få barn, även om inget tyder på att jag inte skulle kunna, så att säga. Man vet ju ingenting, egentligen.
 
Beror nog lite på vad man menar är planering, det finns nog en hel del par som inte använder preventivmedel och tänker att "blir det så blir det". I andra änden av snöret de som verkligen försöker bli med barn och tar ägglossningstest och ligger som kaniner de dagarna.

Jag äter p-piller, men jag kan erkänna att jag och sambon skiter lite i om jag har glömt ta det någon dag. Jag meddelar alltid honom om det hänt, men det slutar alltid med att vi ligger som vanligt utan skydd. Han vet också om att jag inte skulle göra abort om jag blev med barn, så jag tolkar det lite som att "vi skyddar oss med preventivmedel just nu eftersom vi inte planerar att skaffa barn ännu men skulle det bli barn så skulle det bli toppen det med". Vi har diskuterat en tidsplan lite löst, men skulle det råka ske tidigare så blir det också bra.

Men då finns det ju ändå en slags plan och tanke bakom det hela. Det "bara blir" inte, men det är inte detaljplanerat heller.
 
Men då finns det ju ändå en slags plan och tanke bakom det hela. Det "bara blir" inte, men det är inte detaljplanerat heller.

Nej men precis, det finns absolut en plan bakom. Bara inte just nu, så skulle jag bli med barn just nu så hade jag absolut kunnat säga att "det inte var planerat". Eller i alla fall "det var inte planerat just nu", annars hade jag ju inte ätit p-piller. Men det är ju inte så att vi inte ägnat saken en tanke alls.
 
Nej men precis, det finns absolut en plan bakom. Bara inte just nu, så skulle jag bli med barn just nu så hade jag absolut kunnat säga att "det inte var planerat". Eller i alla fall "det var inte planerat just nu", annars hade jag ju inte ätit p-piller. Men det är ju inte så att vi inte ägnat saken en tanke alls.

Jag är helt med på tänket. Att det inte var planerat just nu känns som ett bättre uttryck än att det bara blev.
 
Det skulle jag nog se som att det slumpade sig så att det inte blev barn. En vet ju ändå inte exakt när det är för sent osv. Just där pekar du på någon sorts behov av beslut, som jag nog inte riktigt håller med om är ett behov.

Jag vet att ofrivilligt barnlösa kan må oerhört dåligt, och det har jag så klart all respekt för. Men ett fall av "ofrivilligt barnlös" där någon vid 45 års ålder kommer på att hon vill ha barn och det sedan inte går - nja, jag skulle inte riktigt klara av att hålla med om att den personen är ofrivilligt barnlös i gängse mening. Snarare verkar hon vara lite dålig på att ta hand om sig själv (Givetvis kan hon ändå må dåligt och behöva stöd osv, men det är ju en annan fråga.)
Anledningen till att folk planerar är väl just för att inte sitta där som bitter 45-åring?
Jag kan tycka det blir lite märkligt när du tycker det är konstigt att folk planerar en familj. Men samtidigt är det fel att en person inte planerade?
Det är ett rätt priviliegerat synsätt att tänka att man ska inte planera utan ta det Som det kommer och sen ska man inte vara bitter för hur det blev.
 
Senast ändrad:
Jag är helt med på tänket. Att det inte var planerat just nu känns som ett bättre uttryck än att det bara blev.

"Det bara blev" kan jag lättare se hända med one night stands. Vet exempelvis en bekant som blev med barn med ett krogragg, de började dejta efter att hon meddelat honom sin graviditet, det blev tvillingar och idag lever de som en lycklig familj vad jag förstått. Ja, med andra ord preventivmedel som inte funkat eller krogragg som i dimman struntat i preventivmedel.
 
Detta kanske blir ett sidospår som borde haft en egen tråd, men jag kan inte låta bli att tycka det är lite egoistiskt att på död och liv vilja ha BIOLOGISKA barn om man inte är tillräckligt fertil från naturens sida.... Varför används det så enorma summor på IVF samtidigt som det finns massor med barn som behöver foster- och adoptivförälder?

Man kan skaffa barn utan att nödvändigtvis föda dem, och bli en minst lika "bra" familj ändå.
Det handlar inte om egoism.
Att adoptera är otroligt svårt. Det är väldigt långa köer. Det är väldigt få barn som kommer till Sverige som adopterade idag.
Att ta hand om ett barn som behöver fosterfamilj är också svårt att bli godkänd för om man inte har erfarenhet.
 
"Det bara blev" kan jag lättare se hända med one night stands. Vet exempelvis en bekant som blev med barn med ett krogragg, de började dejta efter att hon meddelat honom sin graviditet, det blev tvillingar och idag lever de som en lycklig familj vad jag förstått. Ja, med andra ord preventivmedel som inte funkat eller krogragg som i dimman struntat i preventivmedel.

Ja, men när preventivmedel inte funkar kan det "bara bli"! Då var det ju trots allt planerat att inte bli barn men planen misslyckades.
 
Detta med att skaffa barn senare och senare är ju vad jag förstått det som en nutida trend, och JAG tror inte att det är positivt för någon. Jag fick själv mitt första barn när jag var 30 och idag anser jag att det var a l l d e l e s för sent. Min egen mamma var 33 när hon fick mig och jag anser att det var alldeles för sent. Jag har haft typ noll kontakt med far och morföräldrar, de var redan döda eller för gamla för att jag ska komma ihåg dem. Jag hade haft bättre ork och - stöd om jag hade fått barn som yngre. Mina barn hade kanske fått en bättre start och kontakt med sina mor/farföräldrar. JAG skulle vara yngre och ha mer ork för MINA barnbarn.
Denna trend med att skaffa barn så sent är samhällsförändrande anser jag. Barn idag blir produkter av ett hektiskt liv med mindre och mindre och mer splittrade familjer, JAG anser inte det vara positivt att ha ett myller av halvsyskon, bonusbarn, bonusföräldrar. I min familj var vi 4 syskon med tre olika fäder + att jag har halvsyskon på pappas sida. Jag anser inte det vara optimalt. Jag tror de flesta av oss har en inre känsla för just kärnfamilj när man får barn, man vill ge barnet en trygg familjesituation.
 
Detta med att skaffa barn senare och senare är ju vad jag förstått det som en nutida trend, och JAG tror inte att det är positivt för någon. Jag fick själv mitt första barn när jag var 30 och idag anser jag att det var a l l d e l e s för sent. Min egen mamma var 33 när hon fick mig och jag anser att det var alldeles för sent. Jag har haft typ noll kontakt med far och morföräldrar, de var redan döda eller för gamla för att jag ska komma ihåg dem. Jag hade haft bättre ork och - stöd om jag hade fått barn som yngre. Mina barn hade kanske fått en bättre start och kontakt med sina morföräldrar. JAG skulle vara yngre och ha mer ork för MINA barnbarn.
Denna trend med att skaffa barn så sent är samhällsförändrande anser jag. Barn idag blir produkter av ett hektiskt liv med mindre och mindre och mer splittrade familjer, JAG anser inte det vara positivt att ha ett myller av halvsyskon, bonusbarn, bonusföräldrar. Jag tror de flesta av oss har en inre känsla för just kärnfamilj när man får barn, man vill ge barnet en trygg familjesituation.
Om man förespråkar kärnfamilj borde man tycka att folk ska skaffa barn sent så de inte hinner skaffa fler med en ny partner.
 
Detta med att skaffa barn senare och senare är ju vad jag förstått det som en nutida trend, och JAG tror inte att det är positivt för någon. Jag fick själv mitt första barn när jag var 30 och idag anser jag att det var a l l d e l e s för sent. Min egen mamma var 33 när hon fick mig och jag anser att det var alldeles för sent. Jag har haft typ noll kontakt med far och morföräldrar, de var redan döda eller för gamla för att jag ska komma ihåg dem. Jag hade haft bättre ork och - stöd om jag hade fått barn som yngre. Mina barn hade kanske fått en bättre start och kontakt med sina mor/farföräldrar. JAG skulle vara yngre och ha mer ork för MINA barnbarn.
Denna trend med att skaffa barn så sent är samhällsförändrande anser jag. Barn idag blir produkter av ett hektiskt liv med mindre och mindre och mer splittrade familjer, JAG anser inte det vara positivt att ha ett myller av halvsyskon, bonusbarn, bonusföräldrar. I min familj var vi 4 syskon med tre olika fäder. Jag anser inte det vara optimalt. Jag tror de flesta av oss har en inre känsla för just kärnfamilj när man får barn, man vill ge barnet en trygg familjesituation.

Fast är det i så fall inte större risk med splittrade familjer, halvsyskon och bonusbarn om folk skaffar barn tidigt? Eftersom par som träffas tidigt i högre grad separerar än par som träffas senare i livet.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag har strösökt några andra tjänster mest pga. tristess på mitt jobb. Men hur ska man kunna bestämma sig? Där jag jobbar nu är ett...
2
Svar
39
· Visningar
2 372
Senast: Mois
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 586
Senast: MML
·
Småbarn Om du vill får du (och andra i samma sits) gärna berätta mer om hur det funkade/funkar att jobba hemifrån med små barn. Min fästman...
Svar
14
· Visningar
817
Senast: WildWilma
·
Gnägg Här kanske finns någon eller några med erfarenhet av att ha en "sommarhäst" från en ridskola? Skulle ni vilja dela med er av hur det...
Svar
12
· Visningar
1 387
Senast: mamman
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Skadade hästar och konvalescenter
  • Löss
  • Betäckningar 2023 och föl 2024

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp