Min hund är världens snällaste och larvigaste, inte alls mig emot, men problemet kommer när hundägarna runt om där jag bor då tycker det är helt okej att bara skicka fram eller släppa sina hundar mot min, hon är inte så jävla stursk, väldigt undergiven och kommer det en större hund som drar, hoppar och låter blir hon skrajsen, ner med svansen o.s.v. Dessutom ser hon ju otroligt snäll och rar ut (helvetes skit 
) så de antar ju att hon är snäll tyvärr (vilket hon är men som sagt, ibland vill man hellre ha en hund med ett lite bryskare utseende bara för att slippa alla idioter)
Jag tycker ändå att man som hundägare ska få välja själv vilka man tycker sin hund ska hälsa på, sen gillar jag inte riktigt att låta de hälsa på koppel, det funkar ju oftast bättre när de är lösa spec om de blir lekfulla o.s.v. Men folk här där jag bor verkar inte acceptera det, i förrgår mötte vi en hund som min direkt reagerade på i o m att denne hoppade, drog i kopplet, skällde och hade sig, ägarna tyckte inte det var något problem och frågade bara om min var en tik eller hane och jag svarade att det var en tik men hon var ganska osäker så jag ville inte att de skulle hälsa. Då blev jag utskälld medans de började gå emot oss med sin hund och min försökte gömma sig i stort sett, de började gasta om att det var jag som var rädd och de började följa efter oss mot parkeringen dit vi var på väg. Jaha men om ni nu tror att jag är rädd, hur schysst är det att följa efter oss då? För det första lixom... Och dom hade minsann tränat hundar i 20 år och visste precis hur det låg till.
1) om ni nu tränat hundar så länge, hur kan ni inte läsa av min hunds kroppsspråk?
2) varför skäller, drar, hoppar etc eran hund som en rabiat galning?
Sen är jag faktiskt inte rädd för hundar, jag har jobbat med hundar i alla storlekar och med olika psyken och har inga problem så, men jag gillar inte pressade situationer oavsett vad det gäller för djur, jag utsätter inte min häst för sådant varför skulle jag utsätta min hund för det?
Här där jag bor tycker folk att jag är helt koko och det är bullshit att min hund inte ska hälsa på deras, deras hundar är ju sååå snälla och alla hundar behöver social kontakt med andra av samma sort - vet jag inte det?
Till saken hör ju att min hund är med i stallet x antal timmar varje dag och har sin flock där (5-10 hundar), det fungerar jättebra utan bråk och tjaffs och jag anser att det räcker med hundkontakt för henne, hon är nöjd och får vara med i en gemenskap som passar henne med snälla hundar hon kan leka med eller bara ligga och sova tillsammans med.
När jag går ut med henne hemma vill jag bara promenera för att hon ska få komma ut och göra sitt sas, min hund är det inga problem för, hon kan titta på andra hundar men går snällt eller om jag ber henne stanna och sitta så gör hon det.
Problemet är ju som sagt när de andra bara släpper sina hundar eller låter de springa fram hur som helst. Eller när små små barn går ut och går med sina stora hundar, de har inte en suck i helvetet att hålla emot om hunden ens bara busar lite.
Min hund har även blivit påsprungen av två stora hundar som var lösa och totalt inne i vad de pysslade med och var inte alls sugna att lyssna på sina ägare = gör ju inte saken bättre i o m att hon inte är världens modigaste och man vill ju inte tänka på vad det faktiskt kan leda till.
Upplever som sagt inte att jag har några problem med min hund, hon är snäll och jättelydig, även barn i området är helt hemska och en del har bara kastat sig på henne och klappat och haft sig - visst hon ÄR snäll men jag lärde mig som barn att ALDRIG hälsa på en främmande hund, det verkar de inte göra idag. (Vår förra hund var omplaceringshund som funkade prima tills en galen tant kom bakifrån och slog armarna om honom, han blev livrädd och blev osäker igen tills det tyvärr inte gick att ha kvar honom så vi lät honom somna in. Där hade vi dock inga problem med att folk släppte fram sina hundar eller att barn ville hälsa så ofta, han såg något mer brutal ut...)
Jag har försökt att säga "min hund klipper", "nej hon gillar inte barn/hon biter barn" eller vad som helst bara för att slippa allt det här men nej, det är INGEN som bryr sig om detta, troligtvis för att hon ser så gudomligt snäll ut - vilket hon ju är men iaf.
Vad fan gör man? Jag är sugen på att lära henne "är du farlig" så får hon låta som en jävla skördetröska men möter man en agressiv hund känns ju det ganska överkorkat i o m att det säkert triggar...
Om någon har haft det liknande, hur har ni gjort? Jag menar, det spelar verkligen ingen roll vad jag säger till dessa hundägare för dom blir bara sura och otrevliga mot mig och ska således läxa upp mig för mitt beteende.
Tiden på dygnet spelar heller ingen roll, någon av alla dessa är tamme fan alltid ute med sina hundar. Den enda hundmänniskan här som inte är något problem är hon som hjälpte min mamma att rasta förra hunden medans hon var sjuk, hon är världens raraste och vi kan stanna och prata med henne men hundarna behöver inte hälsa för det och båda hundarna accepterar det (även om min tik tycker att hennes hane är SÅÅÅÅ snygg... haha.)
Ptja, lite gnälligt kanske men vad fan, jag blir så less.
Och som tillägg vill jag bara säga att min hund inte alls är konstant osäker och fjantig av sig, men just i sådana situationer när de släpper fram en hund rakt på henne eller om den börjar hoppa, dra, skälla o.s.v. så visar hon tydligt att hon blir osäker och visar sig direkt undergiven, hon har i stort sett ingen rang och det gör mig ingenting så, men jag vill ju inte att något ska hända bara för att. Så eg har hon inga problem som så, om ni förstår hur jag menar här... Det är väl som en häst i spända situationer, de kan bli som laddade av dynamit för gud förbjude att det bakom trädet där framme kan stå en sabeltandad älg eller något Hoppas ni förstår min liknelse lite iaf.
) så de antar ju att hon är snäll tyvärr (vilket hon är men som sagt, ibland vill man hellre ha en hund med ett lite bryskare utseende bara för att slippa alla idioter)Jag tycker ändå att man som hundägare ska få välja själv vilka man tycker sin hund ska hälsa på, sen gillar jag inte riktigt att låta de hälsa på koppel, det funkar ju oftast bättre när de är lösa spec om de blir lekfulla o.s.v. Men folk här där jag bor verkar inte acceptera det, i förrgår mötte vi en hund som min direkt reagerade på i o m att denne hoppade, drog i kopplet, skällde och hade sig, ägarna tyckte inte det var något problem och frågade bara om min var en tik eller hane och jag svarade att det var en tik men hon var ganska osäker så jag ville inte att de skulle hälsa. Då blev jag utskälld medans de började gå emot oss med sin hund och min försökte gömma sig i stort sett, de började gasta om att det var jag som var rädd och de började följa efter oss mot parkeringen dit vi var på väg. Jaha men om ni nu tror att jag är rädd, hur schysst är det att följa efter oss då? För det första lixom... Och dom hade minsann tränat hundar i 20 år och visste precis hur det låg till.
1) om ni nu tränat hundar så länge, hur kan ni inte läsa av min hunds kroppsspråk?
2) varför skäller, drar, hoppar etc eran hund som en rabiat galning?
Sen är jag faktiskt inte rädd för hundar, jag har jobbat med hundar i alla storlekar och med olika psyken och har inga problem så, men jag gillar inte pressade situationer oavsett vad det gäller för djur, jag utsätter inte min häst för sådant varför skulle jag utsätta min hund för det?
Här där jag bor tycker folk att jag är helt koko och det är bullshit att min hund inte ska hälsa på deras, deras hundar är ju sååå snälla och alla hundar behöver social kontakt med andra av samma sort - vet jag inte det?
Till saken hör ju att min hund är med i stallet x antal timmar varje dag och har sin flock där (5-10 hundar), det fungerar jättebra utan bråk och tjaffs och jag anser att det räcker med hundkontakt för henne, hon är nöjd och får vara med i en gemenskap som passar henne med snälla hundar hon kan leka med eller bara ligga och sova tillsammans med.
När jag går ut med henne hemma vill jag bara promenera för att hon ska få komma ut och göra sitt sas, min hund är det inga problem för, hon kan titta på andra hundar men går snällt eller om jag ber henne stanna och sitta så gör hon det.
Problemet är ju som sagt när de andra bara släpper sina hundar eller låter de springa fram hur som helst. Eller när små små barn går ut och går med sina stora hundar, de har inte en suck i helvetet att hålla emot om hunden ens bara busar lite.
Min hund har även blivit påsprungen av två stora hundar som var lösa och totalt inne i vad de pysslade med och var inte alls sugna att lyssna på sina ägare = gör ju inte saken bättre i o m att hon inte är världens modigaste och man vill ju inte tänka på vad det faktiskt kan leda till.
Upplever som sagt inte att jag har några problem med min hund, hon är snäll och jättelydig, även barn i området är helt hemska och en del har bara kastat sig på henne och klappat och haft sig - visst hon ÄR snäll men jag lärde mig som barn att ALDRIG hälsa på en främmande hund, det verkar de inte göra idag. (Vår förra hund var omplaceringshund som funkade prima tills en galen tant kom bakifrån och slog armarna om honom, han blev livrädd och blev osäker igen tills det tyvärr inte gick att ha kvar honom så vi lät honom somna in. Där hade vi dock inga problem med att folk släppte fram sina hundar eller att barn ville hälsa så ofta, han såg något mer brutal ut...)
Jag har försökt att säga "min hund klipper", "nej hon gillar inte barn/hon biter barn" eller vad som helst bara för att slippa allt det här men nej, det är INGEN som bryr sig om detta, troligtvis för att hon ser så gudomligt snäll ut - vilket hon ju är men iaf.
Vad fan gör man? Jag är sugen på att lära henne "är du farlig" så får hon låta som en jävla skördetröska men möter man en agressiv hund känns ju det ganska överkorkat i o m att det säkert triggar...
Om någon har haft det liknande, hur har ni gjort? Jag menar, det spelar verkligen ingen roll vad jag säger till dessa hundägare för dom blir bara sura och otrevliga mot mig och ska således läxa upp mig för mitt beteende.
Tiden på dygnet spelar heller ingen roll, någon av alla dessa är tamme fan alltid ute med sina hundar. Den enda hundmänniskan här som inte är något problem är hon som hjälpte min mamma att rasta förra hunden medans hon var sjuk, hon är världens raraste och vi kan stanna och prata med henne men hundarna behöver inte hälsa för det och båda hundarna accepterar det (även om min tik tycker att hennes hane är SÅÅÅÅ snygg... haha.)
Ptja, lite gnälligt kanske men vad fan, jag blir så less.
Och som tillägg vill jag bara säga att min hund inte alls är konstant osäker och fjantig av sig, men just i sådana situationer när de släpper fram en hund rakt på henne eller om den börjar hoppa, dra, skälla o.s.v. så visar hon tydligt att hon blir osäker och visar sig direkt undergiven, hon har i stort sett ingen rang och det gör mig ingenting så, men jag vill ju inte att något ska hända bara för att. Så eg har hon inga problem som så, om ni förstår hur jag menar här... Det är väl som en häst i spända situationer, de kan bli som laddade av dynamit för gud förbjude att det bakom trädet där framme kan stå en sabeltandad älg eller något
Hoppas ni förstår min liknelse lite iaf.
Senast ändrad:
