När det är dags att säga farväl...

[Twihard]

Jag behöver bara få skriva av mig och hoppas det är okej. Jag ska snart ta farväl av min älskade häst som fått bedömningen av veterinär att det bästa är om hon får somna in. Det är oerhört smärtsamt och det finns inget stopp på min sorg. Dock har vi genom åren haft oerhört mycket problem. Hon har varit skadad, sjuk, haft problem... Jag har haft ångest över det och mitt hästintresse för storhäst har liksom dött. Jag har dock en ponny kvar vilket jag är tacksam över. Men har så dåligt samvete och undrar om någon annan känt likadant som jag.

Jag har liksom stundtals tänkt "så skönt det vore om hon inte fanns..." Eller när hon var sjuk "Kanske hon dör? Men då slipper vi alla problem." Och nu när detta är själva fallet är jag totalt förkrossad och har så HEMSKT dåligt samvete att jag "önskat livet ur min häst". Hur kunde jag ens tänka så de stunderna, bara för det var jobbigt? För jag vill inte leva utan henne men ändå gick jag och väntade på att "det skulle lösa mina problem". Jag kommer aldrig över de skuldkänslorna nu när jag på riktigt måste förlora henne. Hon kommer inte lida på de evigt gröna ängarna, men att jag tänkte sådär stundtals gör så ont i själen. Är jag en hemsk människa? Tror ni hon förlåter mig för att jag tänkte så? Är jag ond för att jag fortfarande känner att det kanske blir skönt för oss båda, då hon slipper lida och jag slipper oroa mig? Jag gråter och gråter i väntan på när detta ska ske. Jag har förlorat en häst innan och då var det hon som räddade mig och tog mig ur min sorg. Det får nu min ponny göra. Hon är den som tvingas rädda mig nu.

Men just skuldkänslorna är så brutala att jag bara vill ligga och dö. Det gör så ont i själen på mig att ens tänka de tankarna, nu när de besannas.

 

[Elo]

Jag kände lite lika dant. Men då hade vi bara kämpat i ett halvår. I slutet (inför sista återbesöket) så kände jag också hur skönt det skeulle vara om hon blev utdömd. Även för min ekonomis skull (trots försäkring hade jag betalat en stor mängd penningar).

Men samtidigt. Jag hade känt mig MER skuld-fylld om jag behållit henne vid liv.

 

[Camama]

Det tar ju på krafterna att ständigt vara orolig så du ska absolut inte ha dåligt samvete för att du har känt så. Det kan ju oxå ha varit ett sätt för dig att någonstans acceptera att hästen inte skulle bli bra igen. En förberedelse för att det jobbiga kanske skulle komma men att du inte visste när. Att ständigt oroa sig för hästen och kanske då oxå ekonomin som följer med tär på en. Det verkar ju verkligen som att du har gjort det du har kunnat och lite till men ibland räcker inte vår omsorg till och där är ju du idag. Det svåra är bara att acceptera det!
Snälla du, låt inte dina tankar ta över dig! Du är bara en människa och vi orkar faktiskt inte hur mycket som helst!

 

[orientalkatten]

Det jobbigaste är att man själv måste sätta datum för avslut och att den dagen kommer. Men jag har upplevt att när dagen är över och man sörjt färdigt så känns det som det rätta valet.

 

[Twihard]

Det jobbigaste är att man själv måste sätta datum för avslut och att den dagen kommer. Men jag har upplevt att när dagen är över och man sörjt färdigt så känns det som det rätta valet.

Vet du om försäkringen behöver intyg på att hästen är avlivad? Jag ska få ett intyg av behandlande veterinär på att det bör ske osv, men tänkte på från den som avlivar? Ska ev få hjälp av grannbonden att bulta❤

 

[Elo]

Vet du om försäkringen behöver intyg på att hästen är avlivad? Jag ska få ett intyg av behandlande veterinär på att det bör ske osv, men tänkte på från den som avlivar? Ska ev få hjälp av grannbonden att bulta❤

Ja. De vill ha intyg. I mitt fall så avlivade jag på veterinärstationen som gjort alla undersökningar så direktregleringeringen därifrån gällde som intyg.

 

[Jerseyite]

Det du beskriver tror jag många har känt. Själv känner jag igen mig från när en familjemedlem var döende i cancer. Att se hen lida var extremt jobbigt och ibland när smärttopparna var som värst upplevde jag en enorm önskan att hen skulle få slippa eländet genom att dö. I min mening är det inte samma sak att önska att någon skall slippa smärta genom att få möta döden och att inte älska dem mer. Det är tvärtom för att man älskar dem så mycket att man vill att de skall få gå. Så jag tycker verkligen inte att du skall känna skuld över det här: det är så klart jättejobbigt redan men du gör ju rätt.

 

[Twihard]

Ja. De vill ha intyg. I mitt fall så avlivade jag på veterinärstationen som gjort alla undersökningar så direktregleringeringen därifrån gällde som intyg.

Då kan jag alltså inte ta bonden till hjälp då han inte är ett sådant företag

 

[Elo]

Då kan jag alltså inte ta bonden till hjälp då han inte är ett sådant företag

Det måste ju finnas nåt sätt att intyga det ändå. Tänker tex på att avlivning av typen trotjänaravlivning är godkänt.

 

[Grazing]

Jag behöver bara få skriva av mig och hoppas det är okej. Jag ska snart ta farväl av min älskade häst som fått bedömningen av veterinär att det bästa är om hon får somna in. Det är oerhört smärtsamt och det finns inget stopp på min sorg. Dock har vi genom åren haft oerhört mycket problem. Hon har varit skadad, sjuk, haft problem... Jag har haft ångest över det och mitt hästintresse för storhäst har liksom dött. Jag har dock en ponny kvar vilket jag är tacksam över. Men har så dåligt samvete och undrar om någon annan känt likadant som jag.

Jag har liksom stundtals tänkt "så skönt det vore om hon inte fanns..." Eller när hon var sjuk "Kanske hon dör? Men då slipper vi alla problem." Och nu när detta är själva fallet är jag totalt förkrossad och har så HEMSKT dåligt samvete att jag "önskat livet ur min häst". Hur kunde jag ens tänka så de stunderna, bara för det var jobbigt? För jag vill inte leva utan henne men ändå gick jag och väntade på att "det skulle lösa mina problem". Jag kommer aldrig över de skuldkänslorna nu när jag på riktigt måste förlora henne. Hon kommer inte lida på de evigt gröna ängarna, men att jag tänkte sådär stundtals gör så ont i själen. Är jag en hemsk människa? Tror ni hon förlåter mig för att jag tänkte så? Är jag ond för att jag fortfarande känner att det kanske blir skönt för oss båda, då hon slipper lida och jag slipper oroa mig? Jag gråter och gråter i väntan på när detta ska ske. Jag har förlorat en häst innan och då var det hon som räddade mig och tog mig ur min sorg. Det får nu min ponny göra. Hon är den som tvingas rädda mig nu.

Men just skuldkänslorna är så brutala att jag bara vill ligga och dö. Det gör så ont i själen på mig att ens tänka de tankarna, nu när de besannas.

Tror många känner så, jag kände också så när min häst var dålig att allt hade varit mycket lättare om han bara pang bom föll ner och dog. Jag kände även att det var skönt när han blev utdömd för vi var helt slut båda två och fruktansvärt trötta.

Har man gjort vad man kan då tycker jag inte man ska ha dåligt samvete över att det faktiskt kan vara en lättnad när dom går bort, för bådas skull.

 

[Grazing]

Vet du om försäkringen behöver intyg på att hästen är avlivad? Jag ska få ett intyg av behandlande veterinär på att det bör ske osv, men tänkte på från den som avlivar? Ska ev få hjälp av grannbonden att bulta❤

Jag fick ett kvitto som jag skickade in när min häst togs bort, det är nog vad som behövs. Så kan bonden ta det vitt och skriva ett kvitto så borde det gå bra. Något annat intyg av trotjänaravlivningsgubben fick inte jag iallafall.

 

[Twihard]

Det måste ju finnas nåt sätt att intyga det ändå. Tänker tex på att avlivning av typen trotjänaravlivning är godkänt.

Jag ska fråga bonden.

 

[Blyger]

Jag ska fråga bonden.

Jag vet att det varit ok att två oberoende personer intygat att en häst varit död. I det här fallet gällde det en häst som självdött och således fanns inga papper på avlivning.

Och jag lider med dig! Det är hemskt att behöva bestämma om liv och död, samtidigt som det ibland blir den sista gåvan

 

[sweep]

Vet du om försäkringen behöver intyg på att hästen är avlivad? Jag ska få ett intyg av behandlande veterinär på att det bör ske osv, men tänkte på från den som avlivar? Ska ev få hjälp av grannbonden att bulta❤

All info bör stå i brevet du får hem där det står att hästen är utdömd och vilken summa du får tillbaka, osv
Där ska det stå vilka papper som ska skickas in till försäkringen så du får ut livvärdet

 

[Twihard]

All info bör stå i brevet du får hem där det står att hästen är utdömd och vilken summa du får tillbaka, osv
Där ska det stå vilka papper som ska skickas in till försäkringen så du får ut livvärdet

Tack, inte fått något än då veterinären ännu inte gett mig pappret jag behöver skicka in till försäkringen. :/

 

[Ingela_S]

Jag beklagar förlusten...

Vill bara säga att du inte är ensam om att känna som du känner. Att ta hand om en sjuk häst som aldrig verkar bli frisk är kanske trots allt inte vad man önskar sig när man köper häst. Därmed inte sagt att man ska ge upp för minsta lilla, men att tycka hästägandet är motigt i en sådan situation är nog inget ovanligt. Jag tycker det låter som att du gett din häst ett bra liv och gjort allt du kan för att hästen skulle ha det så bra som möjligt. Men när veterinären säger att det är slut, så är det det. Ta dig tid och tillåt dig själv att sörja, så tror jag du med tiden kommer känna att du fattat rätt beslut.

 

[valegro]

Jag fick skicka in passet som han som avlivade min häst hade stämplat och skrivit datum när hästen blev avlivad till försäkringsbolaget.

 

[Liten]

Vet du om försäkringen behöver intyg på att hästen är avlivad?

Nu har jag inte nyttjat livförsäkring på mina hästar och har alltså inte skickat in det. Men båda mina hästar avlivades av Stockholms nödslakt, och de fyllde i ett papper som de sa att jag kunde skicka till försäkringsbolaget. Kanske kan de vara behjälpliga med vad som behöver stå? De har varit väldigt bra att prata med när jag ringt och frågat saker kring ämnet avlivning, de har att göra med en hel del ledsna hästägare.


Och du.. Det är okej att känna som du känner och känt. Det är okej. Du är ingen dålig människa eller hästägare för det. Det är okej. Även om det också är så obeskrivligt tungt och jobbigt. Tillåt dig att sörja, gråta och luta dig mot din fina ponny när du behöver.

 

[Unafraid]

Jag har haft en privatperson som tog bort min häst och jag fick ut på försäkringen, hästen var utdömd innan. Fråga ditt försäkringsbolag?

 

[Rosett]

Jag har haft liknande känsla, inte min häst men en som jag skött flera år och jag kände mig lite fast, det var en ridskolehäst och bara jag som var skötare så jag kände rätt stort ansvar. Kunde inte bestämma mig för att sluta vara skötare på den.
Den var inte sjuk men blev det till slut och då fick jag ju skuldkänslor över att jag önskat livet ur den.