När det har gått (för) långt..

SweetPanther

Trådstartare
Jag visste inte riktigt om tråden var mest lämplig på Hästvård eller här, men jag tänkte eftersom det mesta egentligen gäller hur jag mår testar jag här först.

Jag har ett sto sedan 10 år, som nu är 16. Hon har haft lite otur med mindre skador, men inget allvarligt mer än en vrickning på vf för 9 år sedan, och en del förstoppningskolik. Fram tills förra året, när allting gick åt skogen.

Hon började tappa skor på VF i juni förra året, ca 10-15 ggr fram till januari i år. Vi åkte in och hältkollade - UA. Samtidigt fick hon en hel del hovbölder pga tappskorna bl.a. Hon kunde i snitt sättas igång max 2v (skritt och trav), och sedan lyckades hon med ngt nytt igen. I februari visade det sig att hovsprickan som bedömts vara ok i alla år, hade underminerats och skavt på hovbenet med urkalkning som följd. Hon blev plötsligt ordentligt halt efter ridning (UA innan), och vi åkte in. Boxvila, sjukhage, klinikhovis osv. Regelbundna återbesök under våren. Bytte veterinär i maj, och då hittades dubbla kotledsinflammationer fram pga VB, mestadels VF var drabbad. Pålagringar på både kota och kronled hittades (VF). Behandling gav önskad effekt.

2 v efter behandling blir hon halt BF. Misstänkt fång. Åker in efter rekommendation, visar sig vara en extrem reaktion på nyskoning. Röntgen hov BF UA. Bedövar hov (återigen mest reaktion VF), och hon är ohalt. Både VB-hov och BF kotor är UA. Böjprov UA. Ger det 2v till, och hon blir friskförklarad (mitten på juli). Blir informerad att satsa på ca 2 mån igångsättning.

Sakta igångsättning för töm i 1 månad. När vi ökar till lite trav (vid 30-45 mins skrittarbete) blir hon halt på HF, ca 0,5 grad. Hittar samtidigt en sten i hoven, och misstänker att det är det. Låter henne vila, och hältan försvinner efter 2v. Sätts igång sakta igen. September skrittas hon igen (både för hand och under ryttare), upp till 30-45 min.

Slutet av september åker vi in till vet för hältkoll (ej böjprov) UA. Kollar tänderna, och får åtgärdas lite. Får uppmaningen att sätta igång mer, då jag varit väldigt försiktig. Lägger in ett par min travsteg, och ökar till 45-60 min skritt. Rider ut på (tyvärr) ngt stenig väg, hästen är "off" och stel i skritten dagen efter, halt 2 dagar efter.

Efter rekommendation från vet väntar vi 2v - ingen förändring. Hältan sitter på VF, markering-0,5 grad på hårt underlag, markering på mjukt böjt spår. Misstänker ett relativt nytt överben strax ovanför kotan på insidan, 0,5 grad markering på böjprov. Bedövning av kotan släcker böjprovsreaktionen.
Bedövar hoven - helt oväntat släcks hältan nästan helt. Lite återstår när hon tittar utåt på böjt spår och hårt underlag. Fångröntgen - UA. Upptäcker dock en gammal griffelbensfraktur, som nu även syns på plåtarna i maj. Behandling av hovled visar att vätskan som kommer ut vid stick är vattnig och inte trådig, + lite svullnad vid kronranden "bekräftar" diagnosen. 2 dagar box och sedan hage 1v + antiinflammatoriskt (om hon tog det lugnt fick hon komma ut, jag kan inte i detta skede motivera boxvila för en häst som tidigare fått förstoppningskolik när hon står på box). Utsläpp på lösdrift igen.

1v senare tar jag in henne, hon snubblar på hårt plant underlag och går ner på knä. Fattar misstankar, tar upp henne i ridhuset, snubblar 3 ggr till på VF. Ber henne trava, 0,5 grad på VF på mjukt underlag, båda varven. Det såg ut som om jag inte behandlat alls. Chansade på att det var snubblandet som orsakat det, fick stå på box ett dygn - ej förbättring.

Jag har nästan varit inne på att ta bort henne sedan i maj, när hältan började vandra. Hästen har en hög smärttröskel, och visar ingen hälta om det inte verkligen är ngt. Absolut ingen "pipig" häst. Hon har inte varit igång sedan juni förra året, och jag har tappat lusten att rida helt och hållet. Men jag ska erkänna att de veckorna som vi fick trava litegrann var underbara, för hon var så glad! Hästen lider inte, och vet tyckte väl att skritta kan jag göra, även med lite hälta i trav (rehab), men det vill och vågar jag inte, eftersom jag känner min häst. Hovsprickan ser väldigt fin ut, och jag är väl inte särskilt orolig för den egentligen, mer än att om det är ngt med den så kan det döljas rätt länge av damen ifråga. 0,5 gradig hälta pga hovledsinflammation är inte en anledning i sig att ta bort henne, men allt sammanvägt känns det just nu väldigt långt ifrån att komma tillbaka. Jag hade lovat mig själv att inte behandla förra gången, men gjorde det iaf nu när det var en tidigare obehandlad led, men jag är orolig över att det är VF som tagit alla smällar, hela tiden. Jag kan ju givetvis behandla henne igen, men nu när jag läste på om hovledsinflammation och hur viktigt det är med jämt och plant underlag, kan jag inte erbjuda det utan att tvinga in henne på box i ett par månader nu när vintern kommer, och det känns i dagsläget inte som ett alternativ tyvärr. Jag är även lite orolig för att hon kommer få ytterligare problem med sprickan när hon ska broddas då sprickan sitter rätt över traktbrodden, men jag hade tänkt försöka nu när hon blivit friskförklarad.

Hela detta året har varit lite av en "touch and go"-situation, vilket gör att ingen kunnat sia om hennes hållbarhet. Hästen är en arbetsmyra, och avel är uteslutet pga hennes åkommor, trots att min tidigare dröm var att ta ett föl. Trevligare temperament får man leta efter (så länge hästen inte står på box!).

Om ni har orkat läsa såhär långt, vad är era/dina spontana tankar? Behandling? Vila i x antal månader, för att se om man kan/orkar till våren? Min största oro är att hovledsproblemen är ett hållbarhetsproblem, och hon har röntgenplåtarna mot sig. Sen oroar det mig förstås att hästen inte gärna visar smärta -> leder lätt till att hon går med det länge, men å andra sidan visar hästen inget lider hon (förhoppningsvis) inte. Men jag vill inte behålla henne om hon inte ens kan hoppa småskutt på 40 cm, eller rida en "ordentlig" uteritt på 60 min med trav och galopp. Det känns inte ok.
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Min spontana tanke (efter att själv ha varit i din sits) är att du inte ska vara rädd för att ta med avlivning som ett starkt alternativ. Det blir sällan bättre när det trasslar så som du beskriver.

Hästen är i sig själv inte sund, utan det studsar runt det ena efter det andra p g a flera svagheter.

Visst tar det emot att tänka tanken seriöst, men å andra sidan finns det ingen mening med att hålla ett sjukt djur vid liv bara för att det går.
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Tack för svar!
Det är det jag har varit inne på nu ett tag, men det är långt till det (sista) steget. Framförallt så är det tankegången - tänk om det bara var en mindre olycka som ledde till vrickningen, men resten är bra? Men å andra sidan så har jag svårt att se att allt på VF inte har ett samband med något annat. Det är väldigt mkt "olyckor" som drabbar VF... 16 år ska inte vara ngn ålder egentligen, på en häst... Men det väger förstås också in litegrann.

Jag är ju inte intresserad av försäkringsersättningen (8000 kan kvitta), men hur går man tillväga egentligen, för att bli såpass säker att jag avlivar, fast det (i dagsläget) inte är veterinärmedicinskt motiverat (ännu)?
 
Sv: När det har gått (för) långt..

För det första måste jag berömma dig för att du verkligen varit försiktig med din häst för många "kör sitt race" trots att hästen inte är fullt frisk.. :idea:

Jag funderar lite på om det kan finnas något en hovslagare kan göra? Det borde finnas specialskor till hästar som är väldigt känsliga i sina hovar? En bekant berättade bara för ett par dagar sedan om sin häst som hon får ha snösulor på (plattor som täcker hela undersidan av hoven) året om på grund utav att hennes häst inte kan ridas ut på steniga vägar annars då hon är så himla ömfotad. Finns det någon som har föreslagit det?

Har du haft ute en kiropraktor som kunnat känna igenom hästen? Att en häst kan vara halt kan ju bero på flera faktorer. Det kan ju vara något i både nacken, ryggen eller länden.. ja, det finns många orsaker till en halt häst.

Jag hade nog inte tagit bort hästen så lätt, speciellt inte med tanke på att ni haft 10 år tillsammans. Jag hade nog försökt kolla ALLT innan jag bestämt mig för det alternativet.

Lycka till!
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Det som jag reagerade på var att du skrev tidigt i inlägget att det fanns pålagringar VF, sen skrev du att "behandling gav önskad effekt" - vad menade du med det? Kan inte alla senare symptom VF, med hälta, snubblingar mm bero på pålagringarna? Vad säger vet?

För att om jag har förstått pålagringar rätt så tyder det på kroniska oåterkalleliga förändringar i och kring leden, och då blir prognosen genast mörkare.

Hade det varit vanliga diffusa problem hade jag bitit i det sura äpplet och ställt av hästen under vintern och prövat igen på våren, men om det är fråga om synliga pålagringar så blir situationen en annan.
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Oj vad jobbigt ni både haft och har det!

Jag har också varit i liknande sits och det suger.
Jag tog bort min häst, det var inte skysst mot varken henne eller mig att ha henne kvar i livet efter att vi testat allt och det ändå inte blev bra.
Min häst var en arbetsmyra och mådde inte alls bra av att bara skrota i hagen utan hon ville ut och jobba men det gick ju inte.

Hur du än väljer att göra så tror jag du gör det som är rätt för er.

Många styrkekramar
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Behandling gav önskad effekt som i båda kotledsinflammationerna botades. Pålagringarna finns dock kvar, men verkar i dagsläget symtomfria, mer än då ev 0,5 grads hälta på böjprov. Misstänker dock att pålagringarna uppkom pga VB, då hon troligen försökt avlasta VB och då överbelastat VF istället innan vi "äntligen" såg en hälta överhuvudtaget i februari (då på VB). Hästen har alltså (troligen) inte fungerat med pålagringarna då dessa uppstått under sjukdomstiden, men jag får ju inte igång henne tillräckligt för att "testa" kotorna nu när hovleden istället ställer till med problem.
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Tyvärr kan ingen hovslagare göra mer än vad den nuvarande gör. Tom klinikhovis bedömde att hästen ska gå skodd med vanlig sko nu när sprickan börjat växa ner, men jag är osäker på om sprickan håller för brodd och isunderlag. Hovhältan framkom nämligen vid ett sådant tillfälle, innan dess hade jag mina misstankar, men inte ens veterinär hittade något trots försök (förra hösten).

Vad gäller kiropraktor har jag inte tagit ut ngn eftersom jag fått uppfattningen att seriösa sådana inte behandlar hästar som redan har inflammationer osv. Inflammationen skall då behandlas innan det blir aktuellt, men jag kanske har missuppfattat?

Nu har ingen hittat en orsak till varför hovsprickan underminerades på detta vis, och det har funnits några teorier (bl.a. brodd i 5 månader efter förra vintern, bakterier, benställning i kombination med ålder). Kotledsinflammationerna fram berodde på VB (relativt säkert åtminstone), med hovledsinflammationerna misstänks bero på vrickning, och det jag är orolig för är att hästens försämrade status i allmänhet har gjort att hon lättare får denna typ av skador för att hon inte kan kompensera för ojämnheter eller att hon felbelastar. Det är tyvärr möjligt att VB inte är bra heller, för som sagt, det syntes inte förrän det gått så långt att det saknades en femkrona av hovbenet...
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Jag insåg att jag nog inte svarat helt på din frågeställning. Hältan idag (och sista veckorna) har endast släckts efter att hovleden bedövats. Bedövning av kotan var inte tillräckligt för att få bort initialhältan, däremot belastningshältan från böjprovet. Vårat problem idag är i huvudsak att ingen vet om hon håller pga pålagringarna i kota och kronled, samt sprickan på VB, eftersom vi inte ens kommer igång tillräckligt innan hon då vrickade sig och fick hovledsinflammation istället.

Jag har aldrig fått en prognos rakt av för hennes hållbarhet, utan det har varit "touch-and-go" från start. Prognosen för hovledsinflammationen är (var) god, men den är redan tillbaka. De bakomliggande tidigare skadorna är lika osäkra som innan, dvs man vet inte om hon håller. Jag hade tagit bort henne utan alltför mycket tvekan om det var så att det var det gamla skadorna som gjorde sig påminda, för då hade det varit kört. Hon lyckades få nya skador utöver de gamla istället, men allt samlas på VF.
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Hej

Förstår att det är ett tufft beslut känslo mässigt, men på din frågeställning låter det mer som om du funderar på vad som mer kan göras för hästen? MEN både du och veterinär har ju gjort massor, kan undra varför inte en veterinär har hjälp dig i ditt beslut. Kan inte säga ngt om hur hästen mår, utgår ifrån att den inte lider. Men det måste ju finnas en gräns, det kostar ju massa pengar och tid att hålla på så här då det låter som om det kommer att fortsätta, med nya skador och även sekundär skador. Låt jag hård och opersonlig nu så var det inte meningen, men ibland måste man inse fakta.
För din och hästen skull måste det vara bäst att få sluta sina dagar! Lycka till!
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Min spontana tanke (efter att själv ha varit i din sits) är att du inte ska vara rädd för att ta med avlivning som ett starkt alternativ. Det blir sällan bättre när det trasslar så som du beskriver.

Hästen är i sig själv inte sund, utan det studsar runt det ena efter det andra p g a flera svagheter.

Visst tar det emot att tänka tanken seriöst, men å andra sidan finns det ingen mening med att hålla ett sjukt djur vid liv bara för att det går.

Precis min tanke..
 
Sv: När det har gått (för) långt..

*delvis kl*
Tack för alla svar!

Jag både funderar på vad som kan göras för hästen, och vad som kan inte kan göras så att säga. Mina alternativ är ju antingen behandla, avliva eller vänta ett par månader. Veterinären tyckte (förra gången) inte att det var läge att ta bort henne, snarare att det skulle vara fel, eftersom det var en lindrig hälta och en ny obehandlad led. Hästen lider inte, det är väl snarare jag som lider av eländet... Men jag själv tycker situationen känns fel när jag vet att hon alltid haft en väldigt hög smärttröskel. Men jag är ju lite inne på att ta bort henne, just i och med att magkänslan säger att detta är ett hållbarhetsproblem. Det kan nästan inte vara en slump att det endast är VF som drabbas av "allt".
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Jag tycker att det är sunt att ifrågasätta fortsatt behandling trots att just dessa nya symptom kommer från ett nytt ställe. Den sammanvägda bilden ger ju som du är inne på klara hållbarhetsprobelm. Om hästen inte håller för några låga språng eller en normal tur i skogen så är ju användningen ganska begränsad.

Jag har varit i samma sits. Tog bort mitt sto i höstas för att hon slog upp en skada i ett muskelfäste flera gånger under fyra månader. Låter inte så farligt kanske men väger man ihop det med behandling av bog, carpus, kotor x 3 under 2007, behandling kotor och carpus x 4 2008, fång med 16 veckor boxvila under 2009, behandling kota 2010, hel nästan hela 2011;), och sträckningen då 2012 så orkade jag inte mer. Hästen mådde inte bra av att bara gå i hagen eller på promenad i snöre. Det är fel när man står och blir nervös när hästen visar lite livsglädje och gör några bocksprång. Nä hon fick somna i september.

Men det är lätt att bara låta det rulla på när dom blir bättre hela tiden och man haft dom sen föl:(
 
Sv: När det har gått (för) långt..

*kl*
Nu har hästen lyckats med att bli sämre på den här veckan som har gått, så damen har numera 1-gradig hälta på vf i vänster varv, och 0,5-gradig i höger varv på hårt underlag. Tyckte dessutom hon såg stapplig ut på hf också, och ngt oren i skritten också, även om jag numera får be om second opinions ofta eftersom jag oroar mig för inbillning. Får se på måndag förstås, men hon kanske gjorde beslutet lite lite lättare...
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Nej men vad fan?! Jag lider med dig :(
Det är inte alls kul när det blir sådär! Tillslut blir man ju knäpp och börjar fundera på om man verkligen ser rätt eller inbillar sig...
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Det är verkligen fruktansvärt tråkigt att inse att senast jag såg henne glad var när vi red ut sist, dvs 6 veckor sedan. Det är endast HB kvar som är behandlingsfri, och jag börjar undra om det är värt att leta runt bak, eller om jag kan ta steget fullt ut och ge upp. Får se vad veterinären säger, men att jag är uppgiven är bara förnamnet.
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Detta var vad som tog knäcken på mig, att till slut var hela hästens liv bara en lång räcka behandlingar, konvalcenser och sjukhagar, igångsättningar och ännu fler behandlingar. Någon gång då och då en skritt-tur eller ångestfylld igångsättning där jag bara väntade på att nästa skit skulle inträffa (vilket det gjorde).
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Om jag får fråga, var det nya skador gång på gång, eller gamla som gjorde sig påminda? Hur var bemötandet från veterinären? Jag själv har varit frustrerad över bristen på helhetssyn, och konstant "vi testar att behandla och ser vad som händer", men ingen direkt prognos.
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Det var lite blandat. Allt bottnade i en oerhört dålig kroppskonstitution för en ridhäst. Och problemen kom, gång efter annan. Det var ett knä bak, det var en låsning i länden, det var hovledsinflammation ena fram (och det började med klassisk dubbelsidig kotledsinfammation som aldrig återkom efter omläggning av ridning).

Ändrade jag på något för att se till att det ena inte kom tillbaka, då fick jag ett nytt problem i en annan ände. Ekvationen gick helt enkelt inte ut.
 
Sv: När det har gått (för) långt..

Det är lite åt det hållet jag har mina funderingar, att hennes exteriör har kommit ikapp henne. Innan sprickan gick hon hårt (för att vara hobbyhäst) i 1,5 år då vi äntligen kom igång ordentligt med träningen relativt regelbundet. Hon är rätt överbyggd, och jag misstänkte att den ökade belastningen bak ställde till det med sprickan, i kombination med broddar i 5 mån pga isunderlag.

Under konvalescensen fick hon dubbla kotledsinflammationer fram, och då tyckte Strömsholms hovis och min klinikhovis att det var konstigt, eftersom hon inte arbetade alls. Även om viss avlastning är vanligt, fick hon problem fram när hon endast visade en markering på VB på hårt underlag, även om hältan ökade desto mer man sprang med henne. Sen så fort belastningen ökat efter friskförklaring (dvs efter skritt-tiden) så blev hon halt på hf (utan utredning, misstänkt stengalla), nu hovled vf, och jag är rädd för att hon tidigare hållt pga vi hållit oss på någon typ av medelväg ridmässigt, men som nu antingen går åt ena eller andra hållet. Problemet för min del är att acceptera att allt jag (och vet) kan göra är att gissa varför detta har uppstått, för svar kommer jag aldrig att få.
 

Liknande trådar

Hästvård I juni upptäcktes en svullnad i vänster frambenets skenben. Svullnaden fortgick trots kyla, bandagering och sjukhage och en smygande...
Svar
4
· Visningar
905
Senast: Cattis_E
·
Hästvård Hej! Behöver lite råd och tips!☺️ Köpte ett halvblod på 17år för 1 månad sedan. Ej igångsatt, har inte blivit riden regelbundet på flera...
Svar
12
· Visningar
1 060
Senast: KAROLIJNAH
·
Hästvård Hej! Jag har en häst som har förslitningsskada på gaffelbandet och griffelbenet, diagnosen ställdes i december men han har visat hälta...
Svar
7
· Visningar
1 216
Senast: MiniLi
·
Hästvård Hej! Ska försöka vara kortfattad. Gäller ett sto på 10 år. Tävlad upp till MSV dressyr. Haft artros konstaterat i vä bak sedan hon var 5...
Svar
4
· Visningar
1 406
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kaninskrik
  • Kön kattungar
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp