När folk utan pengar skaffar hund

Åh, klassikern när man jobbar ideellt i en förening - folk som entusiastiskt berättar alla saker man BORDE göra. När man glatt förklarar att de gärna får ta på sig att fixa just de sakerna som de föreslår att klubben ska ordna - oavsett om det är någon mer tävling, en rolig medlemsaktivitet, en särskild kurs eller annat - då är det plötsligt inte lika intressant längre. Det är bara så länge någon annan gör arbetet som de där bra idéerna är viktiga.
Men exakt så!!! Sen gärna bli lite sur för att det aldrig händer något.
 
Jag räknar aldrig med att TJÄNA på att ha försäkring. Jag resonerar som så att en del av det jag betalar för är att kunna känna en trygghet OM det skulle hända något och det faktum att jag slipper oroa mig i sig är värt något.
Nu när jag faktiskt har ett djur där jag betalat mindre till försäkringsbolaget än vad de fått betala för henne i utbetalningar kan jag säga att det inte är det som är i fokus för fem öre, utan snarast lättnaden att slippa slänga upp över 20 000 på veterinärvård en helg och ytterligare mer än 10 000 kommande veckor. Eller att tvingas överväga avlivning för att pengarna inte räcker.
Jag betalar ca 12.000:- om året i premier, och har gjort de senaste åren. Jag fick tillbaka ca 200.000:- från mitt bolag bara under vintern 17-18....
 
Jag betalar ca 12.000:- om året i premier, och har gjort de senaste åren. Jag fick tillbaka ca 200.000:- från mitt bolag bara under vintern 17-18....

Plötsligt händer det...

Jag hade vant mig vid småsaker som var så futtiga att jag ibland inte ens blandat inte försäkringen eftersom jag skulle fått ut några hundra efter självrisk. Även vid saker som jag upplevt som allvarligare, typ operation av förra kattens juvertumörer, när nuvarande katten fick tillbringa en natt på djursjukhus vid uvi eller när förra hunden var tvungen att operera bort en tand har summorna innan försäkringen gått in inte legat på mer än kanske 5-6000. Och det är ju surt, men faktiskt hanterbart även utan försäkring.

Det är ju bara det att man aldrig vet när ett djur(i det här fallet en katt) ska lyckas dra på sig någon riktigt dyr skit...
 
Plötsligt händer det...

Jag hade vant mig vid småsaker som var så futtiga att jag ibland inte ens blandat inte försäkringen eftersom jag skulle fått ut några hundra efter självrisk. Även vid saker som jag upplevt som allvarligare, typ operation av förra kattens juvertumörer, när nuvarande katten fick tillbringa en natt på djursjukhus vid uvi eller när förra hunden var tvungen att operera bort en tand har summorna innan försäkringen gått in inte legat på mer än kanske 5-6000. Och det är ju surt, men faktiskt hanterbart även utan försäkring.

Det är ju bara det att man aldrig vet när ett djur(i det här fallet en katt) ska lyckas dra på sig någon riktigt dyr skit...
Jag tror jag kommer gå plus på försäkringen för Ville i år, åka in akut en lördag med en hund som sprang in i en bil som körde 70 km/h, det kostar. Sen rehaben på det. 🙈
 
Jag tror jag kommer gå plus på försäkringen för Ville i år, åka in akut en lördag med en hund som sprang in i en bil som körde 70 km/h, det kostar. Sen rehaben på det. 🙈

Här räckte det med en klumpig katt som välte ett glas från en hylla och ramlade/hoppade ner samtidig och skar sig på glaset. Det låter ju inte så allvarligt, men ett djupt skärsår i handloven med avskurna senor(jag såg benet när jag la tryckförband innan vi åkte till djursjukhus) kräver både tid och kompetens att fixa.
 
Jag upplever det allt vanligare att folk skaffar hund som egentligen inte har råd att ha hund. Alltså menar inte att de plötsligt blivit sjuk och inte få ut pengar från FK utan att de faktiskt inte hade pengarna redan från början. Tiggerierna haglar i FB flödet om Swish bidrag men även på klubben blir vi kontakt av folk med valpar och unghundar som är i stort behov av hjälp men man har inte råd att bli medlem, har ingen möjlighet att ta sig till klubben och inte råd att betala för privat tränare.

Hur givmild är ni, med tid och pengar? Känns lite som man står och väger mellan hundarnas bästa och ägarnas själviskhet.
Har människor gennerellt missat att hundar kostar så mycket mer än inköpet?

Jag blir rätt provocerad av folk som har en knippe djur de inte har råd med. Tyvärr har man ju sett det både gällande hundar, hästar och andra djur.
För mig känns det svårt att vara bjussig och skänka till folk som har normal inkomst, är friska och arbetsföra men bara har en trillion djur som äter upp deras pengar.
Där känner jag att man kanske får nöja sig med en häst eller en hund typ.
Det kommer ju upp insamlingar där folk vill ha hjälp med pengar till vård och de tex har 4 hästar, 3 katter, 2 hundar etc. Jag personligen skulle inte ha råd med att ha så många djur och samtidigt kunna garantera att de får exakt allt de behöver utan att jag då skulle behöva tömma sparkontot om alla blir sjuka, jag blir sjuk eller likn.

Jag hade gärna haft en hel hög hundar(och hästar). Men jag tycker inte det är ekonomiskt försvarbart för mig nu. Alltså skaffar jag inte det och alltså behöver jag inte starta insamlingar för mina djur.

Jag skänker en del till välgörenhet av olika slag regelbundet. Men då är det mer till folk som inte tagit beslut a la lyxfällan.

Även som hästtränare får man ju också mkt frågor om man kan hjälpa folk med diverse problem gratis etc. Det är ju tränarens arbete. Inte fasen jobbar de som vill ha hjälp gratis för andra.
Av de som frågat mycket om gratistips gällande hästträning är det också en del av dem som startat insamlingar för sina djur.
 
Jag räknar aldrig med att TJÄNA på att ha försäkring. Jag resonerar som så att en del av det jag betalar för är att kunna känna en trygghet OM det skulle hända något och det faktum att jag slipper oroa mig i sig är värt något.
Nu när jag faktiskt har ett djur där jag betalat mindre till försäkringsbolaget än vad de fått betala för henne i utbetalningar kan jag säga att det inte är det som är i fokus för fem öre, utan snarast lättnaden att slippa slänga upp över 20 000 på veterinärvård en helg och ytterligare mer än 10 000 kommande veckor. Eller att tvingas överväga avlivning för att pengarna inte räcker.

Samma här. En av mina katter kostade på ett år mer än försäkringsbolaget kommer få från mig i inbetalda premier under hela hennes livstid. Jag kommer alltid ha mina djur högt försäkrade.
 
Oftast skänker jag aldrig pengar. Har gjort det en gång till en vän. Skulle lätt göra det igen om omständigheterna var samma (vilket tack gode gud aldrig kommer hända igen iallafall inte med denna vän)

Enda jag skänker pengar till är olika djurhem typ Evas Katthem, hundstallet mm
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp