När kan jag ta honom på natten?(sluta nattamma)

[Saile]

Efter många om och men bestämde vi oss för att ta tag i nattammandet i måndags.
Mina bröst ömmar när han äter och det ena har han bitit i så det gör riktigt ont när han äter där (inte kul att behöva bli snuttad på minst 5ggr/natt då) så det var dags.

Jag flyttade in i gästrummet med enorm ångest. Men första natten gick faktiskt bra. Han var ledsen, men inte hysteriskt. Min man stoppade honom i selen o gick ut varje gång han vaknade. Det gick bättre o bättre så natten till igår så behövde han bara bära runt på honom så somnade han snabbt.
Däremot har han vid 4-5 inte kunnat somna om så då har han fått amma. Han är hungrig då så han tömmer båda brösten, vilket han inte brukar göra på natten.

Inatt så skulle min man jobba så jag skulle ta detta. Tänkte också prova att ge välling vid 4-5(egentligen har det aldrig funkat med välling, speciellt med nappflaska men tänkte att det kanske gick om han var trött).
Nåja, första uppvaket gick jättebra. Han somnade så fort jag gick upp med honom.
Sedan gick det utför.. Han vaknade, jag gick och gick, vaggade, sjöng. Han bara grät. Provade värma lite välling (vid tolv för han hade ätit dåligt till kvällsmat så tänkte att han kanske var hungrig) men då grät han ännu mer.
Så jag gav upp och lät honom amma.
Försökte gå med honom när han vaknade nästa gång men det gick inte heller.
Så jag hade ont i brösten och allmänt depp inatt.
Hur länge ska mannen behöva ta innan jag kan göra det?
Vad kan man ge istället för välling? Han äter kvällsmat vid 19-20 så det är ju inte konstigt om han är hungrig vid 4-5, kan jag tycka.

Två kvällar somnade han vid bröstet, är det dumt att han får göra det?

På dagen får han somna till bröstet och får det även när han vaknar för att sedan somna om. Annars sover han bara 20-30 min.
Funderar på att försöka få bort kvälls- natt- och morgonamning successivt och ha kvar dagsvila-amning fram tills i mars när jag börjar jobba. Det är så svårt för mig att få honom att sova annars... Är det en dum idé?
Sedan är mannen hemma med honom ett halvår så då får dom ta tag i dagsvilan.

Detta är SÅ HIMLA JOBBIGT. Varför är det sä svårt? Han tar inte napp och somnar inte i vagnen.
Hur har ni gjort? Känns som jag gjort tusen trådar om detta ämne men det finns så många duktiga här så ni får stå ut.

 

[cirkus]

Hur gammal är han?

Det är skitsvårt att ge tips, men jag hade försökt låta bli att ta upp honom. Jag hade istället låtit honom ligga kvar i sängen och buffa, sjunga, hålla hand där tills han somnar. Är han hungrig hade jag haft lite välling i beredskap och givit honom liggande i sängen.

 

[Jenka]

Jag har inte slutat nattamma (står också i startgroparna...) men lite tankar:

- Tar han flaska alls? Annars är det nog svårt att "begära" att han ska göra det nattetid. Dricker han ur något annat? (pipmugg?)

- Min sambo har betydligt lättare att söva om sonen när han inte somnat med amning. Vi söver med välling numera.

 

[Tualma]

Ok. Here we go... Det ÄR jobbigt. Det är ju så mycket känslor och hormoner inblandade.

Jag har nyss avänjt min femtonmånsders (fjärde barnet) och jag vet inte vem som gråtit mest, hon eller jag, men i ärlighetens namn är det nog jag ...

Jag hade en rosenröd dröm om att kunna delamma barnen upp i tvåårsåldern (det funkar ju för vissa), men det har INTE funkat för mig och mina barn. De (framför allt 1:an då, men de andra har visat samma tendenser, dock har vi avänjt de tre småsyskonen enligt samma system utan att försöka delamma) har blivit som du beskriver; hysteriskt ledsna och förtvivlade över att få snutta ibland och ibland inte. Så jag har vant av tvärt. Då har jag varit borta från barnen helt under minst ett par dygn. Det gör att de har kommit igång med att äta ordentligt, dvs öka portionerna betydligt, utan mjölkbaren inom synhåll. Enligt min man har de första en eller två nätterna varit värst, sedan har det gått bättre och bättre. Därefter har jag undvikit att sova med dem i ungefär en vecka och endast låtit dem se mig med kläder på under dagtid. Första nätterna när jag har lagt dem eftet avvänjning har de säkert varit mer oroliga igen, minns inte, men den som nyss är avvand var det i alla fall. Det får man räkna med. Jag har tight topp på under natten fortfarande (en månad efter avvänjning). Jag använder en tjock sport bh i ylle, kompletterat med amningsinlägg i ull som också suger upp mjölk och värmer/smärtlindrar under avvänjningen.
Min lilla vill hålla handen på huden på bröstet, vid sport-bh-linningen, när hon ska till att somna. Det är en ok kompromiss för oss båda.

Två veckor efter avvänjning bytte jag om framför henne på morgonen, när hon satt på golvet och drack välling. Hänförd tog hon bort vällingflaskan från munnen och utbrast i ett glädjefullt HEJ, HEJ ackompanjerat med ivrig vinking till tuttarna. Ungefär som "där är ni ju ! Men hon blev inte ledsen.

Hon dricker välling, men tar ingen napp, så hon får ett nattmål/tidigt morgonmål när hon behöver. Då somnar hon om gott. Tidigare under kvällen/natten går hon att vagga om.

Den här lilla fyran har druckit välling på kvällen i några månader, men två av storasyskonen accepterade inte välling förrän från pappan i skarpt läge så att säga och den tredje ville inte alls ha välling, men hade napp som tröst istället. Så ge inte upp med flaskan. Det kan fortfarande gå...

Mitt råd: Håll er till planen och HÅLL UT. Om ni föräldrar hattar för mycket blir det mer förvirrande/frustrerande/otryggt för barnet, enligt min erfarenhet. Gå undan och gråt en skvätt när det känns jobbigt. Barnet glömmer fort.

Hoppas att mina erfarenheter kan vara till någon hjälp.
Många förstående styrkekramar

 

[Sar]

Efter många om och men bestämde vi oss för att ta tag i nattammandet i måndags.
Mina bröst ömmar när han äter och det ena har han bitit i så det gör riktigt ont när han äter där (inte kul att behöva bli snuttad på minst 5ggr/natt då) så det var dags.

Jag flyttade in i gästrummet med enorm ångest. Men första natten gick faktiskt bra. Han var ledsen, men inte hysteriskt. Min man stoppade honom i selen o gick ut varje gång han vaknade. Det gick bättre o bättre så natten till igår så behövde han bara bära runt på honom så somnade han snabbt.
Däremot har han vid 4-5 inte kunnat somna om så då har han fått amma. Han är hungrig då så han tömmer båda brösten, vilket han inte brukar göra på natten.

Inatt så skulle min man jobba så jag skulle ta detta. Tänkte också prova att ge välling vid 4-5(egentligen har det aldrig funkat med välling, speciellt med nappflaska men tänkte att det kanske gick om han var trött).
Nåja, första uppvaket gick jättebra. Han somnade så fort jag gick upp med honom.
Sedan gick det utför.. Han vaknade, jag gick och gick, vaggade, sjöng. Han bara grät. Provade värma lite välling (vid tolv för han hade ätit dåligt till kvällsmat så tänkte att han kanske var hungrig) men då grät han ännu mer.
Så jag gav upp och lät honom amma.
Försökte gå med honom när han vaknade nästa gång men det gick inte heller.
Så jag hade ont i brösten och allmänt depp inatt.
Hur länge ska mannen behöva ta innan jag kan göra det?
Vad kan man ge istället för välling? Han äter kvällsmat vid 19-20 så det är ju inte konstigt om han är hungrig vid 4-5, kan jag tycka.

Två kvällar somnade han vid bröstet, är det dumt att han får göra det?

På dagen får han somna till bröstet och får det även när han vaknar för att sedan somna om. Annars sover han bara 20-30 min.
Funderar på att försöka få bort kvälls- natt- och morgonamning successivt och ha kvar dagsvila-amning fram tills i mars när jag börjar jobba. Det är så svårt för mig att få honom att sova annars... Är det en dum idé?
Sedan är mannen hemma med honom ett halvår så då får dom ta tag i dagsvilan.

Detta är SÅ HIMLA JOBBIGT. Varför är det sä svårt? Han tar inte napp och somnar inte i vagnen.
Hur har ni gjort? Känns som jag gjort tusen trådar om detta ämne men det finns så många duktiga här så ni får stå ut.

Hur gammal är han? Våra har nattätit länge. När amningen har slutat (8 mån resp knappt 12mån) då har de fått en flaska med ersättning ( senare välling) som de ätit själva när de vaknat och sedan somnat om ( antagligen helt vansinnigt bakteriemässigt men har fu gerat utmärkt för oss). Vällingen byttes sedan ut till uppvärmt vatten när vi tyckte det var dags att sluta äta nattetid och försvann sedan helt. De har för övrigt ätit utmärkt dagtid.

 

[Lo_]

Hur gammal är han?

Det är skitsvårt att ge tips, men jag hade försökt låta bli att ta upp honom. Jag hade istället låtit honom ligga kvar i sängen och buffa, sjunga, hålla hand där tills han somnar. Är han hungrig hade jag haft lite välling i beredskap och givit honom liggande i sängen.

Hade aldrig funkat hos oss, hade resulterat i ett alldeles hysteriskt barn.

 

[cirkus]

Hade aldrig funkat hos oss, hade resulterat i ett alldeles hysteriskt barn.

Funkade på alla mina tre - min enda referens. Mina barn var aldrig nånsin hysteriska så jag vet inte var jag hade gjort om de hade varit så. Antagligen hade jag hittat på något annat knep

 

[Lo_]

Efter många om och men bestämde vi oss för att ta tag i nattammandet i måndags.
Mina bröst ömmar när han äter och det ena har han bitit i så det gör riktigt ont när han äter där (inte kul att behöva bli snuttad på minst 5ggr/natt då) så det var dags.

Jag flyttade in i gästrummet med enorm ångest. Men första natten gick faktiskt bra. Han var ledsen, men inte hysteriskt. Min man stoppade honom i selen o gick ut varje gång han vaknade. Det gick bättre o bättre så natten till igår så behövde han bara bära runt på honom så somnade han snabbt.
Däremot har han vid 4-5 inte kunnat somna om så då har han fått amma. Han är hungrig då så han tömmer båda brösten, vilket han inte brukar göra på natten.

Inatt så skulle min man jobba så jag skulle ta detta. Tänkte också prova att ge välling vid 4-5(egentligen har det aldrig funkat med välling, speciellt med nappflaska men tänkte att det kanske gick om han var trött).
Nåja, första uppvaket gick jättebra. Han somnade så fort jag gick upp med honom.
Sedan gick det utför.. Han vaknade, jag gick och gick, vaggade, sjöng. Han bara grät. Provade värma lite välling (vid tolv för han hade ätit dåligt till kvällsmat så tänkte att han kanske var hungrig) men då grät han ännu mer.
Så jag gav upp och lät honom amma.
Försökte gå med honom när han vaknade nästa gång men det gick inte heller.
Så jag hade ont i brösten och allmänt depp inatt.
Hur länge ska mannen behöva ta innan jag kan göra det?
Vad kan man ge istället för välling? Han äter kvällsmat vid 19-20 så det är ju inte konstigt om han är hungrig vid 4-5, kan jag tycka.

Två kvällar somnade han vid bröstet, är det dumt att han får göra det?

På dagen får han somna till bröstet och får det även när han vaknar för att sedan somna om. Annars sover han bara 20-30 min.
Funderar på att försöka få bort kvälls- natt- och morgonamning successivt och ha kvar dagsvila-amning fram tills i mars när jag börjar jobba. Det är så svårt för mig att få honom att sova annars... Är det en dum idé?
Sedan är mannen hemma med honom ett halvår så då får dom ta tag i dagsvilan.

Detta är SÅ HIMLA JOBBIGT. Varför är det sä svårt? Han tar inte napp och somnar inte i vagnen.
Hur har ni gjort? Känns som jag gjort tusen trådar om detta ämne men det finns så många duktiga här så ni får stå ut.

Det tog kanske en (?) vecka innan jag kunde ta henne på natten och ge välling. Hon var van med att få välling på kvällen sedan innan. Det har absolut inte varit helt smärtfritt att sluta nattamma (och nu alldeles nyligen sluta amma helt, min dotter är drygt 1,5 år). Faktiskt blev det bättre när vi lyckades sluta äta på natten men det händer ändå titt som tätt att hon vaknar vid 4-5 och vill upp. Jag sov på soffan i tre nätter vid själva avvänjningen. Ammade länge dagtid efter det.

 

[Lo_]

Funkade på alla mina tre - min enda referens. Mina barn var aldrig nånsin hysteriska så jag vet inte var jag hade gjort om de hade varit så. Antagligen hade jag hittat på något annat knep

Ville bara visa för ts att det finns barn som det inte funkar på- vårt vill alltid vara nära.

 

[Flixon]

Vi bytte ut natt-amningen mot ersättning när dottern var knappt 7 månader. Ungefär en månad senare tog vi bort ersättningen helt, då hon uppenbarligen inte behövde den utan somnade om ändå.

Till att börja med provade vi alltid om hon bara behövde gungas lite och kanske somna om - det är långt ifrån alltid de faktiskt är hungriga när de vill snutta ju. Jag hade alltid linne/t-shirt på mig för att inte ha maten "framme" när hon inte behövde äta. Sen undvek jag också att amma till sömns, ville att hon skulle vara van att somna även utan bröstet. Det tog nog ett par veckor innan vi var helt i hamn, men dottern ville inte heller ta flaskan i början.

 

[cirkus]

Ville bara visa för ts att det finns barn som det inte funkar på- vårt vill alltid vara nära.

Jag tror att den största skillnaden är att alla mina tagit flaska sen de var ett par månader - då blev inte nattammningen nån jättegrej att sluta med. Mina har inte haft närhetsbethovet på det viset, sonen ville alltid hålla hand tills han somnade, men döttrarna somnade helst själva (kan ha med praktikaliteter att göra, jag var en de var två - så något annat alternativ fanns inte)

 

[Saile]

Hur gammal är han?

Det är skitsvårt att ge tips, men jag hade försökt låta bli att ta upp honom. Jag hade istället låtit honom ligga kvar i sängen och buffa, sjunga, hålla hand där tills han somnar. Är han hungrig hade jag haft lite välling i beredskap och givit honom liggande i sängen.

Han är 13 månader. Tror han skulle skrika sig hes om man inte tar upp honom, dessvärre.

 

[Saile]

Jag har inte slutat nattamma (står också i startgroparna...) men lite tankar:

- Tar han flaska alls? Annars är det nog svårt att "begära" att han ska göra det nattetid. Dricker han ur något annat? (pipmugg?)

- Min sambo har betydligt lättare att söva om sonen när han inte somnat med amning. Vi söver med välling numera.

Nej, flaska har varit svårt. Vi gav honom smoothie i nappflaska i somras men han är verkligen inte van vid det. Pipmugg är bättre.
Inatt ska vi faktiskt prova ge honom "kläm-gröt" och se om det funkar.

 

[Björk]

Nu var det längesen jag ammade. Jag skulle säga; det beror på hur gammalt barnet är. Jag delammade barnen tills de var ca 13 månader gamla.
Så båda åt redan både välling och riktig mat. Jag fasade först ut nattamningen; vi gav helt enkelt lite vatten i en nappflaska när barnet vaknade. Kanske började med det typ vid 11-12 månader. Vår yngsta som jag trodde skulle bli "svår" fick napp - som hon tidigare i livet ratat, men accepterade då när jag ville ta bort nattamningen.
När jag fasade ut så gick jag inte från 4-5 nattamningar till 0 utan försökte kanske dra ner till först 2, sen 1 och sen 0.

Jag började sova med behå och t-shirt utanpå (hade tidigare sovit naken upptill) så att de inte skulle se o känna tuttarna när de vaknade.

 

[Saile]

Ok. Here we go... Det ÄR jobbigt. Det är ju så mycket känslor och hormoner inblandade.

Jag har nyss avänjt min femtonmånsders (fjärde barnet) och jag vet inte vem som gråtit mest, hon eller jag, men i ärlighetens namn är det nog jag ...

Jag hade en rosenröd dröm om att kunna delamma barnen upp i tvåårsåldern (det funkar ju för vissa), men det har INTE funkat för mig och mina barn. De (framför allt 1:an då, men de andra har visat samma tendenser, dock har vi avänjt de tre småsyskonen enligt samma system utan att försöka delamma) har blivit som du beskriver; hysteriskt ledsna och förtvivlade över att få snutta ibland och ibland inte. Så jag har vant av tvärt. Då har jag varit borta från barnen helt under minst ett par dygn. Det gör att de har kommit igång med att äta ordentligt, dvs öka portionerna betydligt, utan mjölkbaren inom synhåll. Enligt min man har de första en eller två nätterna varit värst, sedan har det gått bättre och bättre. Därefter har jag undvikit att sova med dem i ungefär en vecka och endast låtit dem se mig med kläder på under dagtid. Första nätterna när jag har lagt dem eftet avvänjning har de säkert varit mer oroliga igen, minns inte, men den som nyss är avvand var det i alla fall. Det får man räkna med. Jag har tight topp på under natten fortfarande (en månad efter avvänjning). Jag använder en tjock sport bh i ylle, kompletterat med amningsinlägg i ull som också suger upp mjölk och värmer/smärtlindrar under avvänjningen.
Min lilla vill hålla handen på huden på bröstet, vid sport-bh-linningen, när hon ska till att somna. Det är en ok kompromiss för oss båda.

Två veckor efter avvänjning bytte jag om framför henne på morgonen, när hon satt på golvet och drack välling. Hänförd tog hon bort vällingflaskan från munnen och utbrast i ett glädjefullt HEJ, HEJ ackompanjerat med ivrig vinking till tuttarna. Ungefär som "där är ni ju ! Men hon blev inte ledsen.

Hon dricker välling, men tar ingen napp, så hon får ett nattmål/tidigt morgonmål när hon behöver. Då somnar hon om gott. Tidigare under kvällen/natten går hon att vagga om.

Den här lilla fyran har druckit välling på kvällen i några månader, men två av storasyskonen accepterade inte välling förrän från pappan i skarpt läge så att säga och den tredje ville inte alls ha välling, men hade napp som tröst istället. Så ge inte upp med flaskan. Det kan fortfarande gå...

Mitt råd: Håll er till planen och HÅLL UT. Om ni föräldrar hattar för mycket blir det mer förvirrande/frustrerande/otryggt för barnet, enligt min erfarenhet. Gå undan och gråt en skvätt när det känns jobbigt. Barnet glömmer fort.

Hoppas att mina erfarenheter kan vara till någon hjälp.
Många förstående styrkekramar

Tack för ditt svar!
Fy, vet inte om jag klarar att vara borta ett dygn
Nu får mannen ta nätterna igen. Jag sover med dom men vi har stooor säng så jag tror inte jag stör något. Jobbigt bara att inte kunna göra något när han vaknar.
Kanske får börja ge honom i flaska på dagen så han vänjer sig. Det hade ju vart himla smidigt om det kunde funka...

 

[sassiball]

Finns det ingen chans att den här nattamningen kan växa bort, eller man måste verkligen ta striden? Min yngsta är långt över två år och jag har gjort ett par halvhjärtade försök men det går inte alls, ingen får sova om hon inte får amma. Börjar bli pinsamt ju
En dag när jag skulle hämta henne hos dagmamman så lös hon upp och sa "jag vill ha mjölk" och tittade på mig i brösthöjd. Då tar dagmamman fram ett mjölkpaket från kylen och häller upp ett glas. Det accepterade hon där och då så jag kunde andas ut.

 

[Jozze]

Finns det ingen chans att den här nattamningen kan växa bort, eller man måste verkligen ta striden? Min yngsta är långt över två år och jag har gjort ett par halvhjärtade försök men det går inte alls, ingen får sova om hon inte får amma. Börjar bli pinsamt ju

Det är inte ett dugg pinsamt att amma ett barn som är över två år. Jag ammade mitt barn fram till veckan innan hon blev 2,5 år, både dagtid och på natten, både hemma och offentligt.

Till både dig och TS:
Växte bort gjorde det inte, men ju äldre barn desto mer kan man resonera. Jag förberedde henne i flera dagar på att vi snart skulle sluta med tutten på kvällen och första kvällen utan insomningstutte höll jag mig borta vid insomningen. Det gick inte så bra hörde jag, så jag smsade sambon att han skulle säga att jag kunde komma och krama och mysa men att tutten var slut. Jag tog på mig dubbla sportbehåar, lade mig bredvid och sa att tutten var slut men att hon kunde klappa den godnatt. Det gjorde hon, låg sedan och filosoferade en stund och somnade till slut. Sen rullade det på oväntat komplikationsfritt. Hon är fortfarande ganska tuttfixerad och vill gärna klappa på både mina och sambons när hon ska sova, men amningen accepterade hon snabbt var slut.

 

[vindvissla]

Jag ammade mitt första barn i 19 månader och förklarade sen att mjölken var slut, han hade druckit upp allt. Samsov och fortsatte med det. Hade alltid krångel med läggning så jag tror inte det blev värre av att sluta.
Tvåan ammade jag lika länge. Kommer faktiskt inte ihåg hur jag slutade....
Trean slutade jag amma när han precis blev ett, pallade verkligen inte längre. Sa till honom att mjölken var slut och åkte till stugan en helg med de andra två.
Alla mina har vägrat flaska och napp fram till dagen då jag slutat amma, då har de gått över till Välling hux flux.

Har du ont och det inte funkar för dej att amma, bestäm dej och avsluta på riktigt. Låt din man ta ett par nätter. Lycka till.