När man börjar störa sig på en nära vän

[Beauceron]

Hej, jag har tidigare haft en annan användare här på forumet men har nu valt att starta denna. Jag skulle behöva hjälp med hur jag ska hantera en situation med en nära vän. Hon har sambo och barn, men har ett väldigt stort behov av att få bekräftelse av andra män. Jag tycker inte att varken hennes förhållande eller hennes behov av bekräftelse egentligen är min business och ingenting jag borde lägga mig i, men nu har det gått så långt att det har börjat provocera mig för att jag tycker att hon kliver andra på tårna i strävan efter uppmärksamhet och bekräftelse.

Hon flirtar alltid med andra när vi är ute, vilket jag i sig inte tycker är så himla farligt. Men efteråt så börjar ju dessa killar skriva till henne och hon säger alltid: - Nej nu skriver den här killen igen, jag har ju sagt att jag har sambo. Men sanningen är att jag vet att hon fortsätter att flirta över mess. Dels så fick jag veta via en annan vän att en kille som vi träffat trodde att hon var intresserad av honom, för att hon hade hållit på att skriva till honom. En utav dom som hon påstod var den som kontaktade henne oönskat. Sedan har hon även skickat kärleksfulla meddelanden till en annan man som är mig närstående, och utan att gå in på hur så gjorde det mig irriterad att hon inte frågade mig innan om det skulle kännas konstigt för mig. Men hon vet fortfarande inte om att jag vet att hon skrivit till honom, och att jag vet att hon flirtat med den andre killen också.

Det har börjat störa mig lite, att hon alltid ska prata med oss om hur de skriver till henne trots att hon har sambo, när hon inte ens är ärlig med att det faktiskt är hon som håller dom på kroken. I våras blev irritationen värre då hon började få kontaktförsök av vår gemensamma väns förra dejt. Vår gemensamma vän träffade honom under två månader och blev sedan dumpad, och blev väldigt ledsen. I våras började han skriva till henne och på henne lät det som att det var opassande att han skrev, men hon var ändå tvungen att berätta om det flera gånger så jag tycker att hon gnuggade det lite i ansiktet på vår dumpade vän.

Nu så var hon över på ett glas vin i helgen och hon är, som hon alltid är, väldigt "glittrig" och söt sa väldigt smickrande saker till min man. Så som hon är mot män, och när hon gick hem så sa han att hon är ju så himla gullig. Jag kände hur det bara brann till i huvudet av svartsjuka.

Då insåg jag att jag är ju både irriterad och svartsjuk. Jag är irriterad för att hon inte är ärlig emot mig och får det att låta som att män springer efter henne trots att hon avvisar dem, när sanningen inte ser ut så. Jag är irriterad för att hon trampar folk på tårna i jakten på bekräftelse. Att hon struntar i om männen faktiskt är genuint intresserade, hon underhåller det för bekräftelsen. Att hon flirtar med de vi umgås med när vi är ute trots att våra andra vänner är singlar och gärna vill träffa någon. Så tar hon hellre uppmärksamheten själv än att tala om att hon har sambo och kanske slänga in ett gott ord för våra singelvänner. Jag är irriterad för att jag tycker att hon inte är helt schysst mot sin sambo som skriver med andra män. Men jag är också svartsjuk för att hon uppenbarligen lyckas dra all uppmärksamhet till sig i ett rum och snärja de allra flesta män, till och med min egen man som tycker att hon är så himla gullig. Djävulen i mig vill bara göra en groda och säga att hon är FALSK. Det där smickret är inte genuint. Men...

.. den andra sidan av myntet är att hon är en utav mina närmsta vänner och jag vill värna om vår vänskap. Hon är fantastiskt härlig på många sätt och vi har väldigt roligt ihop. Jag tycker att det är så himla synd att den här klyftan har uppstått mellan oss och jag vill inget hellre än att den bara ska försvinna. Vad säger ni, är det jag som helt enkelt får bita mig i läppen och sluta irritera mig på saker som inte är min business? Svartsjukan får jag bara tugga i mig, den är mitt eget problem det vet jag fullt ut. Men jag vet inte hur jag ska hantera den moraliska gråzon som hon rör sig i. Hon är alltid inne och snuddar på gränsen för vad som är okej och inte och sedan backar hon, så det känns inte som att det finns något konkret att konfrontera. Jag har bara en bubblande irritation inom mig som jag måste hantera på något sätt. Har ni några tips på hur jag ska rädda vår vänskap?

 

[mandalaki]

Nästa gång får du väl säga till henne Men det där stämmer ju inte, jag ser ju hur du flirtar - och se om vänskapen står pall för att du svarar upp. I samma veva kan du ju förklara att du inte vill höra om hennes historier eftersom du upplever dem som osanna. Det du kallar hennes moraliska gråzon tycker jag är hennes business, inte din. Däremot bör du slippa lyssna på hennes snack om det.

Vad gäller din sambo så tycker jag att det är hans sak, inte din, att hantera hennes flirtande. Att han sa till dig att hon var gullig tycker jag mest låter bra, om han tänt till på henne hade han förmodligen inte sagt något.

 

[Beauceron]

Nästa gång får du väl säga till henne Men det där stämmer ju inte, jag ser ju hur du flirtar - och se om vänskapen står pall för att du svarar upp. I samma veva kan du ju förklara att du inte vill höra om hennes historier eftersom du upplever dem som osanna. Det du kallar hennes moraliska gråzon tycker jag är hennes business, inte din. Däremot bör du slippa lyssna på hennes snack om det.

Där satte du väl fingret på det. Jag stör mig egentligen inte på hur hon sköter sin relation men det stör mig att jag måste bemöta hennes historier när jag vet att det är osanna. Jag ska nog försöka säga något om det, som du säger, jag känner bara att jag måste ha något konkret att komma med när hon frågar vad jag menar. I dagsläget har jag bara slutat ge henne den respons och de motfrågor hon önskar, utan byter gärna samtalsämne snabbt. Men det har också känts konstigt för det känns som att jag osynliggör henne, och den typen av vän vill jag inte heller vara. Bättre att kanske säga nåt.

Vad gäller din sambo så tycker jag att det är hans sak, inte din, att hantera hennes flirtande. Att han sa till dig att hon var gullig tycker jag mest låter bra, om han tänt till på henne hade han förmodligen inte sagt något.

Ja, det har du helt rätt i. Jag är egentligen inte alls osäker på vart han står eller att han skulle finna henne intressant. Jag tror min reaktion mestadels kom från frustrationen som byggts upp innan.

 

[mandalaki]

Min erfarenhet är att man blir kvävd som vän om man tvingas lyssna och bekräfta sådant som man upplever som osant. Som vänner bekräftar man ju ofta varann annars.

Edit: du kanske inte behöver gå hela vägen ut och säga Men jag vet ju att du ljuger, utan i stället något på temat Det är väl inte konstigt att män svarar upp med tanke på hur intensivt du flirtar?

 

[Piek]

Hon flirtar alltid med andra när vi är ute, vilket jag i sig inte tycker är så himla farligt. Men efteråt så börjar ju dessa killar skriva till henne och hon säger alltid: - Nej nu skriver den här killen igen, jag har ju sagt att jag har sambo. Men sanningen är att jag vet att hon fortsätter att flirta över mess.

I det här läget hade jag bara frågat varför hon svarar om hon nu tycker det är så jobbigt att de skriver.

Känner igen typen och förstår att du blir frustrerad...

 

[Hyacinth]

Min erfarenhet är att man blir kvävd som vän om man tvingas lyssna och bekräfta sådant som man upplever som osant. Som vänner bekräftar man ju ofta varann annars.

Edit: du kanske inte behöver gå hela vägen ut och säga Men jag vet ju att du ljuger, utan i stället något på temat Det är väl inte konstigt att män svarar upp med tanke på hur intensivt du flirtar?

En del är nog inte ens medvetna om hur flirtiga de upplevs. Ger man ut nummer åt höger och vänster- ja, men en del människor är också bara makalöst bra på att bekräfta andras ego.

 

[Beauceron]

Min erfarenhet är att man blir kvävd som vän om man tvingas lyssna och bekräfta sådant som man upplever som osant. Som vänner bekräftar man ju ofta varann annars.

Edit: du kanske inte behöver gå hela vägen ut och säga Men jag vet ju att du ljuger, utan i stället något på temat Det är väl inte konstigt att män svarar upp med tanke på hur intensivt du flirtar?

Det kan nog vara en bra väg att gå. Hon kommer ju givetvis att neka, men någonstans så kanske det ändå stannar kvar hos henne att jag faktiskt ser och det kanske leder till att det inte känns lika kul längre att dra sina historier till mig.

 

[Beauceron]

I det här läget hade jag bara frågat varför hon svarar om hon nu tycker det är så jobbigt att de skriver.

Känner igen typen och förstår att du blir frustrerad...

Jag har frågat, men i just det fallet som jag frågade så var det en kille som hon kommer att träffa genom sitt jobb framöver så då sa hon att hon svarade för att det inte skulle bli stelt när dom träffades sen. Hon sa att hon bara svarade kort att hon har sambo. Vilket jag tyvärr tvivlar på.

Skönt att höra iaf att det inte är jag som är helknäpp. Har börjat tro att problemet ligger hos mig och att jag bara måste sluta irritera mig. Men det kanske inte är så konstigt ändå.

 

[Beauceron]

En del är nog inte ens medvetna om hur flirtiga de upplevs. Ger man ut nummer åt höger och vänster- ja, men en del människor är också bara makalöst bra på att bekräfta andras ego.

Jag tror inte hon har gett ut nummer (vad jag vet) utan snarare så har det varit situationer där sällskap har haft kopplingar mellan varandra och de hittat henne på evenemangsinbjudningar på FB eller deras gemensamma vänners sociala medier. Hade det enbart varit att hon hade flirtat på fester så hade jag nog faktiskt misstänkt att hon bara är glad och glittrig, och att männen missuppfattat henne. Det var väl först när jag fick vetskap om alla hemliga kontakter hon haft med män över meddelanden som jag förstod att det inte var så.

 

[fickan]

Har en liknande vän. Otroligt karismatisk och charmar de flesta. Klagar sedan högljutt när killarna skriver trots att vi andra vet att hon inte på något vis är oflirtig, tills hon tröttnat på uppmärksamheten . Brukar fråga varför hon svarar alternativt säga åt henne att chilla med flirtandet om hon tycker att det är så jobbigt när hon får meddelanden

 

[Lovisaleonora]

... alternativt säga åt henne att chilla med flirtandet om hon tycker att det är så jobbigt när hon får meddelanden

DET tycker jag är en lagom nivå att lägga en kommentar på. Lite lättsamt, och sedan kolla var diskussionen hamnar. Och bemöta det igen och igen på samma sätt.

"Men du, OM du nu tycker det är störigt får du väl sluta svara för tusan? Eller så kanske du gillar bekräftelsen?"

 

[machafuko]

Detta är en intressant tråd. Jag är själv sådan som varit väldigt flirtig, omedvetet. Hade förut två nära vänner som jag umgicks väldigt mycket med och under en period var både lite irriterade på mig för att de tyckte att jag flirtade lite hej vilt med deras kärlekar (alltså män de hade liten crush på, men inget förhållande med). Allt var egentligen bara ett missförstånd, vilket det dock inte verkar vara i ditt fall.

I ditt fall verkar det ju handla om många män och upprepande gånger, så då hade jag gjort som ovannämnda redan påpekar. Vara ärlig mot henne men säga det på ett sådant sätt att hon kanske får tänka efter själv lite. Det är väl rätt uppenbart att hon har ett stort bekräftelsebehov.

I mitt fall, lite komsikt, så hade min ena vän en crush på vad som höll på att bli min bästa vän. Han var en söt men lite blyg kille, som inte hade gått ut för hela världen med att han var homosexuell. Vi umgicks rätt friskt och han ville inte att jag skulle berätta för folk att han var homosexuell så min tjejkompis som fallit pladask trodde ju såklart att jag försökte förstöra där. I det andra fallet var det bara att jag blivit vän med min homosexuella kompis nära vän som också råkde vara min andra tjejkompis crush. Jag hade inget som helst intresse för honom, mer än att vi var vänner men tyvärr uppfattades det inte så.

Så där önskade jag att mina vänner hade varit ärliga och sagt till mitt ansikte vad de kände istället för att gå bakom ryggen på mig och bara anta att jag försökte förstöra för dem.

 

[Red_Chili]

Säg bara enkelt "Ok. Men vet du, jag har inget intresse av att veta något om de här männen. Vi kan väl prata om annat istället?".

Så länge du låter henne diskutera det här med dig, så kommer hon ju också fortsätta. Säger du att du inte vill höra om det, tja, då kan hon kanske förstå att det är läge att vara tyst om det.

 

[Luff]

Hade en sådan vän. Bekräftelse från män var det viktigaste i världen för henne. Jag lyssnade snällt - gjorde ju inte mig något. Men sen så skulle jag tydligen agera släp när hon ville flirta.
Inget intresse av mig men jag SKULLE med ut som någon form av alibi.
Så jag sa; -Men du, du vill ju inte umgås med mig, du pratar inte med mig, du sätter dig vid ett annat bord, du pratar bara med män. Varför ska jag hänga med ut då?
Det togs inte emot väl kan jag säga - hon högg mig i ryggen, pratade ner mig och visade verkligen sin riktiga sida. Det har tagit mig år att bygga upp relationer med gemensamma bekanta igen som trodde på hennes skitsnack.
Bara för att jag var ärlig om att jag inte ville vara hennes bogserbåt.