När man har olika behov och visar kärlek på olika vis

What

Trådstartare
Blir så frustrerad på mig själv! Är dålig på att visa kärlek och ta initiativ till närhet till min sambo (vi är båda runt 25 år). Vi har bott tillsammans i 4-5 månader. Det är väl nu när vi bor tillsammans som olikheter börjar märkas mer, han har större närhetsbehov än vad jag har, vilket innebär att han tar mycket initiativ till kramar och pussar och mys.
Jag är inte uppvuxen i en familj där man visar att man tycker om någon med kramar/närhet, vilket min sambo är. Jag har en bra relation med mina föräldrar, men jag tror själv att det gjort att jag inte är så fysisk av mig och inte har så stort behov av den sortens närhet plus att om jag skulle känna behov av närhet är jag lite rädd att bli avvisad. I min familj har man mer visat kärlek genom att göra saker för varandra/hjälpa varandra och att umgås/spendera tid med varandra.

Min sambo har sagt flera gånger att han tycker att det är jobbigt att han alltid (oftast) är den som måste ta initiativ till kramar/pussar osv. Speciellt nu när han varit lite nere pga. andra saker.
Jag känner mig dålig för att jag inte kan visa/ge den kärlek han behöver och förtjänar :(, tänker att han skulle må bättre om han var med någon som var bättre på att visa kärlek och hade mer behov av närhet än mig.
Låt säga att om jag har behov av att vara nära/krama/pussar 5 ggr/dag så är hans behov 10 -15 ggr/dag. En normal dag kanske jag tar initiativ till 2 av dem gångerna, resten av mitt behov tar han initiativ till, plus sitt behov som jag inte har så stort behov av. Jag har inget emot att han kramar på mig och så om jag verkligen inte bara vill vara ifred eller är väldigt upptagen med något. Så det finns absolut en obalans och inte konstigt att han känner att han tar initiativ mycket oftare för det gör han.
Är nyligen jag förstått att han verkligen tycker det är ett problem.

Jag visar nog mest min kärlek genom att göra saker för honom och att vilja hitta på aktiviteter (vilket han inte är så pigg på jämt) och jag känner att jag oftast tar initiativet till det.
Vi har gemensamma saker vi gillar och lika värderingar inom mycket, men börjar känna att det är dömt att misslyckas och ta slut... :(
Jag vet att man kan visa kärlek på flera olika sätt, men om den andra inte uppfattar det som kärlek, räknas det inte då ? Kan man lära sig att visa kärlek på andra sätt för att anpassa sig? Känner mig ganska uppgiven just nu.
 
Har ni pratat om era olika behov? Och era sätt att visa kärlek? Och förstår han då hur du känner? Vad säger han om det? Jag upplever på ditt inlägg som du förstår hans synvinkel.

Jag har liksom du inte vuxit upp i en familj där varken fysisk beröring eller muntliga uttalanden har varit tecken på kärlek, utan mer just att man umgås med varandra och ställer upp för varandra. jag har dock inget emot att vara fysisk med den jag verkligen tycker om, men det ligger inte alltid naturligt för mig. Jag kan inte se att jag skulle kunna vända helt och vara bekväm med det och skulle heller inte se ett nödvändigt behov. Jag tror att det är svårt för båda att göra något man inte är bekväm med. Men ni kan kanske nå en kompromiss? Du försöker ta intiativ någon mer gång, han nöjer sig med att han får kramas, även om det är på hans initiativ? Eftersom ni båda upplever bristen på initiativ fast på olika områden, kanske ni kan nå någon kompromiss så ni båda blir nöjda?
 
Det låter lite i ditt inlägg som att det är din sambos sätt att visa kärlek som är "rätt" och att ditt sätt är "fel". Och det är ju helt galet. Inget sätt att visa kärlek är fel, men ni behöver nog prata om det så att han vet att du visar minst lika mycket kärlek, men inte på hans sätt men att det är lika mycket värt ändå.
 
Har ni pratat om era olika behov? Och era sätt att visa kärlek? Och förstår han då hur du känner? Vad säger han om det? Jag upplever på ditt inlägg som du förstår hans synvinkel.

Jag har liksom du inte vuxit upp i en familj där varken fysisk beröring eller muntliga uttalanden har varit tecken på kärlek, utan mer just att man umgås med varandra och ställer upp för varandra. jag har dock inget emot att vara fysisk med den jag verkligen tycker om, men det ligger inte alltid naturligt för mig. Jag kan inte se att jag skulle kunna vända helt och vara bekväm med det och skulle heller inte se ett nödvändigt behov. Jag tror att det är svårt för båda att göra något man inte är bekväm med. Men ni kan kanske nå en kompromiss? Du försöker ta intiativ någon mer gång, han nöjer sig med att han får kramas, även om det är på hans initiativ? Eftersom ni båda upplever bristen på initiativ fast på olika områden, kanske ni kan nå någon kompromiss så ni båda blir nöjda?
Ja vi har pratat om det och jag har försökt förklara hur jag är och tänker. Försökt poängtera att vi nog har lite olika behov.
Det här hur man visar kärlek är nog inget jag reflekterat över tills för några dagar sedan. Så det har vi inte pratat om speciellt mycket.
Men inser hur fel det kan bli, jag har känt mig ensam tidigare under hösten (har flyttat till min sambos stad) och han har inte velat hitta på så mycket, men han vill ju ha närhet/kramar/pussar vilket jag lätt tolkar som försök till att ha sex (även om det inte alltid blir så) . Så inser ju att han har försökt visat mig kärlek på sitt sätt, men jag har snarare tolkat det som att han vill ha sex men inte hitta på grejer med mig.

Att försöka hitta någon balans där båda är nöjda är väl det optimala, men känns svårt i praktiken.
 
Det låter lite i ditt inlägg som att det är din sambos sätt att visa kärlek som är "rätt" och att ditt sätt är "fel". Och det är ju helt galet. Inget sätt att visa kärlek är fel, men ni behöver nog prata om det så att han vet att du visar minst lika mycket kärlek, men inte på hans sätt men att det är lika mycket värt ändå.
Ja det är lite så det känns att mitt sätt är fel för att han inte uppfattar det som kärlek. Sen känns det som att det allmänt accepterade sättet att visa kärlek mer är att man är fysisk, visar närhet osv.
Jag anstränger mig för att tänka på att ta mer initiativ till kramar och så, men det känns ändå som att det inte räcker och jag känner mig otillräcklig och dålig.
 
Jag tror ni måste prata om det och hitta en medelväg.
Sambon och jag har lite olika krav också, men det är inga problem då vi pratat om det från början och hittat en gemensam väg.
Hur lyckades nu hitta någon medelväg där båda känner sig nöjda och att dem får sina behov tillfredsställda?
 
Ja vi har pratat om det och jag har försökt förklara hur jag är och tänker. Försökt poängtera att vi nog har lite olika behov.
Det här hur man visar kärlek är nog inget jag reflekterat över tills för några dagar sedan. Så det har vi inte pratat om speciellt mycket.
Men inser hur fel det kan bli, jag har känt mig ensam tidigare under hösten (har flyttat till min sambos stad) och han har inte velat hitta på så mycket, men han vill ju ha närhet/kramar/pussar vilket jag lätt tolkar som försök till att ha sex (även om det inte alltid blir så) . Så inser ju att han har försökt visat mig kärlek på sitt sätt, men jag har snarare tolkat det som att han vill ha sex men inte hitta på grejer med mig.

Att försöka hitta någon balans där båda är nöjda är väl det optimala, men känns svårt i praktiken.
Jag tror du måste sätta dig ner och prata med din sambo, för som jag förstår är du minst lika missnöjd med visandet av kärlek som din sambo, bara att ni behöver, vill ha och förväntar er olika. Om ni sätter er ner och förklarar era egna sidor, vad ni vill ha ut av relationen, hur man uppfattar den andra och vad man kan tänka mer på att göra så den andra blir tillfreds. MEN! Det är viktigt att ni båda bjuder till och går till mötes, inte bara ena parten. Ditt sätt är inte mer rätt eller fel än din sambos sätt. Jag har varit i relationer där man påtalat att man blivit ledsen för något och vill ha en förändring och fått tillbaka "att jag måste respektera att han så som han är" och så är det absolut, men respekten måste gå åt båda håll och gemensamt finna en lösning som funkar för båda, annars är relationen dömd att misslyckas.
 
Det låter lite i ditt inlägg som att det är din sambos sätt att visa kärlek som är "rätt" och att ditt sätt är "fel". Och det är ju helt galet. Inget sätt att visa kärlek är fel, men ni behöver nog prata om det så att han vet att du visar minst lika mycket kärlek, men inte på hans sätt men att det är lika mycket värt ändå.
Det är alltid kvinnans fel! :mad:
Alltid, oavsett!
Blir så trött och arg, framförallt ledsen. :(
Varför ska mannen alltid vara normen och kvinnan undantaget. :rage:

@What Jag skulle bli galen om någon klängde på mig fysiskt som din sambo verkar göra så ofta.
Dessutom om han är lite gnällig. :crazy:

Min sambo är tvärtom. Han ger aldrig fysisk närhet.
Sex ska vi inte prata om. :wtf:
Självklart är det mitt fel, eftersom.....................fyll i själv med valfri orsak. :grin:

Hans exfru hade samma problem....... Det var hennes fel också. :grin:
 
Jag instämmer i att ni behöver prata om detta, förutsättningslöst. Kanske kan ni hitta kompromisser och insikter som gör att olikheterna inte behöver vara problem.

Med det sagt, och med risk att låta nedslående, så hade jag själv haft mycket svårt att kompromissa ifråga om fysisk närhet. Det behovet är starkt hos mig, en av de viktigaste bitarna för mig i ett förhållande, och jag skulle känna mig vingklippt och beskuren om min partner inte var på ungefär samma våglängd - oavsett vilka andra sätt partnern skulle ha för att visa sin kärlek.
Jag tänker i linjer med en annan tråd just nu, där flera menar att sexuella preferenser och turn-ons är så basala för varje person att det ofta är dödsdömt att försöka kompromissa eller avtala bort dem. Så är det för mig med fysisk närhet med min partner i vardagen.
 
Men inser hur fel det kan bli, jag har känt mig ensam tidigare under hösten (har flyttat till min sambos stad) och han har inte velat hitta på så mycket, men han vill ju ha närhet/kramar/pussar vilket jag lätt tolkar som försök till att ha sex (även om det inte alltid blir så) . Så inser ju att han har försökt visat mig kärlek på sitt sätt, men jag har snarare tolkat det som att han vill ha sex men inte hitta på grejer med mig.

Här verkar det finnas en knut. Jag blir inte klok på vad närhet står för, för dig. Du tolkar hans kramvilja till "försök att ha sex" men han vill inte göra saker med dig. Det låter väldigt rörigt och som något slags känslomässig kohandel.
 
Det låter lite i ditt inlägg som att det är din sambos sätt att visa kärlek som är "rätt" och att ditt sätt är "fel". Och det är ju helt galet. Inget sätt att visa kärlek är fel, men ni behöver nog prata om det så att han vet att du visar minst lika mycket kärlek, men inte på hans sätt men att det är lika mycket värt ändå.
Jag tänker på mitt ex som gillade att krama mig bakifrån. Det irriterade mig oerhört.

Han kramades. Men jag var liksom inte med i kramen eftersom han kramade min rygg. Jag kramades inte. Jag lagade mat, diskade, sadlade en häst eller läste.

Om TS visar kärlek på ett sätt som inte alls känns som en kärleksbetygelse av partnern, så är det ju bara TS som fått sitt behov tillfredsställt. Partnern får inte kärleken eftersom denne inte märker den så att säga. Om det går att begripa hur jag menar.

Ungefär som den märkliga granne jag hade som sa till sin familj att han älskade dem så mycket att han jobbade dygnet runt för att bevisa det. Hur mycket såg de av den kärleken? Det blev separation. Hon såg aldrig till honom. När hon somnade var han inte hemma än. När hon vaknade hade han redan åkt. Av kärlek....:banghead:

Om man vill visa sin kärlek till någon får man nog baske mig göra det på ett sätt som den andre märker.
 
Om TS visar kärlek på ett sätt som inte alls känns som en kärleksbetygelse av partnern, så är det ju bara TS som fått sitt behov tillfredsställt. Partnern får inte kärleken eftersom denne inte märker den så att säga.

Fast samma sak gäller ju för TS partner. Att hen visar kärlek fysiskt tillfredsställer ju bara dennas behov och verkar också inkräkta på TS integritet en aning. Jag tycker det är värre att bli sur för att partnern inte vill ha ens kärleksförklaringar (närhet) lika mycket som en själv och dessutom kräva att partnern också ska ta mer initiativ. till vad man själv uppskattar
 
Ja vi har pratat om det och jag har försökt förklara hur jag är och tänker. Försökt poängtera att vi nog har lite olika behov.
Det här hur man visar kärlek är nog inget jag reflekterat över tills för några dagar sedan. Så det har vi inte pratat om speciellt mycket.
Men inser hur fel det kan bli, jag har känt mig ensam tidigare under hösten (har flyttat till min sambos stad) och han har inte velat hitta på så mycket, men han vill ju ha närhet/kramar/pussar vilket jag lätt tolkar som försök till att ha sex (även om det inte alltid blir så) . Så inser ju att han har försökt visat mig kärlek på sitt sätt, men jag har snarare tolkat det som att han vill ha sex men inte hitta på grejer med mig.

Att försöka hitta någon balans där båda är nöjda är väl det optimala, men känns svårt i praktiken.
För mig låter det hela väldigt rörigt och underligt. Som att du beskriver hur ni går på väldigt krokiga vägar. Handlar tillvaron om att "visa kärlek" för din del, samt att bli "visad kärlek" då?

Ni gör inte grejer för att det är trevligt och ni tar inte i varandra för att det är mysigt, utan för att "visa kärlek"? Och så uppstår något slags strävan efter handelsbalans där det gäller att "visa kärlek" lika mycket och på sätt som räknas?
 
Jag tänker på mitt ex som gillade att krama mig bakifrån. Det irriterade mig oerhört.

Han kramades. Men jag var liksom inte med i kramen eftersom han kramade min rygg. Jag kramades inte. Jag lagade mat, diskade, sadlade en häst eller läste.

Om TS visar kärlek på ett sätt som inte alls känns som en kärleksbetygelse av partnern, så är det ju bara TS som fått sitt behov tillfredsställt. Partnern får inte kärleken eftersom denne inte märker den så att säga. Om det går att begripa hur jag menar.

Ungefär som den märkliga granne jag hade som sa till sin familj att han älskade dem så mycket att han jobbade dygnet runt för att bevisa det. Hur mycket såg de av den kärleken? Det blev separation. Hon såg aldrig till honom. När hon somnade var han inte hemma än. När hon vaknade hade han redan åkt. Av kärlek....:banghead:

Om man vill visa sin kärlek till någon får man nog baske mig göra det på ett sätt som den andre märker.

Du beskriver ett extremfall, men det är inte helt ovanligt att män visar sin kärlek genom att vara providers, att ge sin partner materiell trygghet och visar sin kärlek genom att vara generös med presenter.

Men som sagt, rekommenderar TS (och alla andra) att läsa om kärlekens olika språk, det är verkligen en aha-upplevelse. :)
 
Jag tror att kan man inte lätt komma till en kompromiss när det gäller sådant här är det svårt att få förhållandet att fungera. Dvs att ingen behöver anpassa sig väldigt mycket (en viss anpassning generellt i ett förhållande är ju inget konstigt men det ska ju inte kännas jobbigt).

Jag har tur, min partner har en liknande nivå som jag. Vi är rätt fysiska på hemmaplan, mindre offentligt. Däremot säger jag oftare "Jag älskar dig" för det är så jag fungerar. Han gör det inte lika ofta men jag vet ju att det är för att det är så han är, det betyder inte att han inte älskar mig.

Att vi tar på varandra betyder verkligen inte att det är en sexinvit. Sedan utvecklas det väl till det ibland men det är ju om vi båda vill.
 
För mig låter det hela väldigt rörigt och underligt. Som att du beskriver hur ni går på väldigt krokiga vägar. Handlar tillvaron om att "visa kärlek" för din del, samt att bli "visad kärlek" då?


Ni gör inte grejer för att det är trevligt och ni tar inte i varandra för att det är mysigt, utan för att "visa kärlek"? Och så uppstår något slags strävan efter handelsbalans där det gäller att "visa kärlek" lika mycket och på sätt som räknas?
Är inte riktigt så jag menar som du verkar ha tolkat det, klart vi är nära för att vi tycker att det är mysigt och gör saker tillsammans . Men för min sambo är det "viktigare" (I brist på bättre ord) att ligga och mysa i sängen/kramas 1h än att göra en rolig aktivitet tillsammans för då känner han sig mest bekräftad medan jag känner mig mer bekräftad av att faktiskt göra något roligt som man kan få energi av tillsammans den tiden. Plus att jag inte har lika stort behov av att vara fysiskt nära lika många ggr under en dag. Jag tror inte att någon av oss medvetet inte visar kärlek på det sätt den andra uppskattar mest. Det är inte som att jag aktivt tänker på att " jag ska inte krama XX för att jag vill inte bekräfta honom".
 
Du beskriver ett extremfall, men det är inte helt ovanligt att män visar sin kärlek genom att vara providers, att ge sin partner materiell trygghet och visar sin kärlek genom att vara generös med presenter.

Men som sagt, rekommenderar TS (och alla andra) att läsa om kärlekens olika språk, det är verkligen en aha-upplevelse. :)
Jag tycker att det där med "kärlekens fem språk" är rena tramset.

Dessutom skulle jag vara tveksam till att det är "kärlek" som den där mannen som jobbar hela tiden försöker "visa" Jag skulle gissa att han hade jobbat väldigt mycket även som ensamstående.
 

Liknande trådar

Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 427
Senast: Ramona
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 037
Senast: Whoever
·
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
4 527
Senast: Mabuse
·
Övr. Barn Vi tillbringar emellanåt en del tid tillsammans med barnens två kusiner och deras föräldrar. När vi gör det blir det uppenbart att vi...
2
Svar
22
· Visningar
1 562

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Black & tan?
  • Papegojor och liknande
  • Vi med Chinese crested

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp