När man har olika behov och visar kärlek på olika vis

[What]

Har klippt lite i ditt inlägg. Hoppas det är ok?

Du skriver att du är dålig på att visa kärlek. På hans sätt, med pussar och kramar.
Din sambo tycker det är jobbigt, särskilt som han mått dåligt senaste tiden.
Du skriver igen att du är dålig på att visa kärlek OCH att han förtjänar någon som är bättre

Du skriver att du är uppväxt med att visa kärlek på andra sätt, genom att vara tillsammans eller hjälpa varandra.
Sen skriver du att du visar din kärlek med att hitta på aktiviteter, vilket han inte gillar alltid och det är oftast något du tar initiativet till.

När jag läser det här så tolkar jag det som att du själv tycker att hans sätt att visa kärlek är mer betydelsefullt och du skriver att du måste ändra på dig.
Han förtjänar bättre och det är till och med så att han kanske skulle ha det bättre hos någon annan.

Du skriver att du är uppväxt med att visa kärlek genom att göra saker för varandra. Sen skriver du att han inte alltid uppskattar det.

Varför jag tycker att det är kvinnan som alltid måste ändra sig?
Läs vad du själv har skrivit.

Varför räknas inte ditt sätt lika mycket?
Läs vad du själv har skrivit.

Det är svaret på varför jag är så jävla trött på att kvinnor ska anpassa sig.
Jag läser det i tråd efter tråd här och jag själv har det så också dessutom.

Sen när du får svar som uppfattas som kritik mot sambon så tar du tillbaka hälften och säger att det inte är så farligt.

Det jag vänder mig emot är att du verkar tro att jag tycker att jag ska ändra på mig bara för att jag är kvinna? Jag menar att detta lika gärna hade kunnat vara ett problem om vi varit två män eller kvinnor som hade ett förhållande.
När jag har pratat med min sambo har vi såklart pratat om saker som även jag skulle behöva att det förändrades från hans sida. Men eftersom det inte handlar om mig och inte är något jag kan påverka mer än att jag påtalar det för honom, så har jag valt att fokusera mest på min del (det är iaf det som är min tanke) när jag skriver.

 

[What]

Det låter lite som om din partner ett överdrivet behov av att bli bekräftad. Jag tror inte alls att det är hans behov av pussar som är grunden till att ni har olika nivåer utan behov av bekräftelse.
Han kanske är van att bli bekräftad på det viset? Från sin mamma...
Han borde kanske hitta vägar i livet där han bekräftar sig själv snarare än att andra ska bekräftad honom.

Ja han är uppvuxen i en familj som är ganska olik min, som varit mycket mera fysisk osv. Men jag tror att det är mycket att hans bekräftelsebehov är stort just nu för att han "tappat" bekräftelse från andra håll. Jag håller med om att det är viktigt att kunna bekräfta sig själv, men jag vet också att det kan vara väldigt svårt ibland.

 

[What]

Hur du utrycker det mot honom får du välja själv. Ska du åsidosätta dina egna behov då för att göra så att han mår bra? Det är ju ingen bra grund för en relation. Ni kan väll kramas om du känner för det, men han får själv se till att intiera kramarna när han känner att han behöver dom, det kan ju inte ligga på dig. Sen får han helt enkelt acceptera att mängden kramar eller initativ till kramar inte på något sätt skulle vara kopplat till kärlek på samma vis som du får acceptera att mängden aktiviteter som ni gör tillsammans inte är kopplat till kärlek.

Klart man inte ska åsidosätta sina egna behov, men enligt mig så gör man också ansträngningar för att göra dem man tycker om glada. För mig finns det en ganska stor gråskala, mellan att ha behov av att vara själv, och att ha behov av närhet. I den gråskalan har jag inte har något emot närhet, men jag kanske inte tänker på det själv. Varför skulle jag då inte kunna försöka ta mer initiativ till närhet om jag är i den zonen, då jag vet att min sambo uppskattar det ?

 

[Petruska]

Det jag vänder mig emot är att du verkar tro att jag tycker att jag ska ändra på mig bara för att jag är kvinna? Jag menar att detta lika gärna hade kunnat vara ett problem om vi varit två män eller kvinnor som hade ett förhållande.
När jag har pratat med min sambo har vi såklart pratat om saker som även jag skulle behöva att det förändrades från hans sida. Men eftersom det inte handlar om mig och inte är något jag kan påverka mer än att jag påtalar det för honom, så har jag valt att fokusera mest på min del (det är iaf det som är min tanke) när jag skriver.

Det som gör att man öht kan komma på idén att läsa det här med genusglasögonen på, är som jag ser det att den typ av "rollövertaganden" - inlevelse i hans situation och ett problematiserande av ditt eget beteende gentemot honom - som du gör, matchar väldigt väl med en kvinnlig könsroll.

Om du sedan vill se ett sådant mönster - som alltså en del av oss ser - eller inte, har kanske inte så stor betydelse för din situation just nu. Däremot kan det ju ha betydelse för hur du ser på livet på det hela taget, där situationen just nu ju är en del.

Jag håller alltså inte med om att det "lika gärna" kunde ha varit han som skriver vad du skriver. Helt enkelt därför att mönstren mycket mer sällan ser ut så.

Jag tycker dock inte att det är så mycket snack om genusaspekten i den här tråden, men du hugger rätt mycket på just det av någon anledning.

 

[monster1]

Klart man inte ska åsidosätta sina egna behov, men enligt mig så gör man också ansträngningar för att göra dem man tycker om glada. För mig finns det en ganska stor gråskala, mellan att ha behov av att vara själv, och att ha behov av närhet. I den gråskalan har jag inte har något emot närhet, men jag kanske inte tänker på det själv. Varför skulle jag då inte kunna försöka ta mer initiativ till närhet om jag är i den zonen, då jag vet att min sambo uppskattar det ?

Är din fråga till oss hur du ska ändra på dig själv för att bli mer av en sådan person som han har behov av?

 

[Tassa]

Lite allmänna tankar. Bör man inte hålla isär de olika begreppen lite? Bekräftelse och närhet/kärlek? Jag tänker att om min sambo är tillsammans med mig för att han vill bli bekräftad känns det ju som ett stort problem. Men om han tycker väldigt mycket om mig vill han väl kanske vara nära mig och det är ju helt ok. Jag skulle tycka att det skulle kännas lite märkligt om jag surade över att han inte kramar mig lika ofta som jag kramar honom. Vill jag kramas är det väl bara att jag gör det så länge han inte ogillar att jag kramar honom förstås. Varför vill egentligen din sambo att du ska krama honom oftare? Kan han inte bara komma och kramas när han känner att han vill vara nära dig? För om jag förstod det rätt har du inget emot att kramas och pussas egentligen?

 

[starcraft]

Det jag vänder mig emot är att du verkar tro att jag tycker att jag ska ändra på mig bara för att jag är kvinna? Jag menar att detta lika gärna hade kunnat vara ett problem om vi varit två män eller kvinnor som hade ett förhållande.

Det kunde absolut vara problem i en annan konstellation och rollerna kan självklart vara ombytta i en hetrorelation. Men faktum är att kvinnan i mycket större grad är den som förändrar sig själv, kväver sina egna behov och tar på sig ansvaret att "fixa" relationen, än vad män gör i en hetrorelation. Jag vet att jag själv varit där och jag ser det hos mina tjejkompisar som är i relationer. Något som skett omedvetet. Det kan vara bra att tänka på i situationer som din.

 

[What]

Det kunde absolut vara problem i en annan konstellation och rollerna kan självklart vara ombytta i en hetrorelation. Men faktum är att kvinnan i mycket större grad är den som förändrar sig själv, kväver sina egna behov och tar på sig ansvaret att "fixa" relationen, än vad män gör i en hetrorelation. Jag vet att jag själv varit där och jag ser det hos mina tjejkompisar som är i relationer. Något som skett omedvetet. Det kan vara bra att tänka på i situationer som din.

Ja klart det kan vara bra att tänka på, men mina erfarenheter behöver inte vara samma som era. Jag har mer erfarenheter av killkompisar som försökt vrida in och ut på sig för att göra sina tjejer glada, än tjejkompisar som gjort det.

 

[starcraft]

Ja klart det kan vara bra att tänka på, men mina erfarenheter behöver inte vara samma som era. Jag har mer erfarenheter av killkompisar som försökt vrida in och ut på sig för att göra sina tjejer glada, än tjejkompisar som gjort det.

Va bra att du har andra erfarenheter! Men det är som sagt inte så som samhället ser ut i stort. varför jag har påpekat detta är för att du visar tendenser att ta på dig en större del av ansvaret för att fixa relationen än du gör sken av att din sambo gör. Om det är på grund av könsroller spelar egentligen ingen roll eftersom det inte är hälsosamt att ta på sig det ansvaret, men det är lättare att falla dit utan att märka det när könsrollerna är som de är. Om du tar på dig ansvaret självmant eller om din sambo anser att det är ditt ansvar är svårt att avgöra med bara ena sidans information.

 

[What]

Är din fråga till oss hur du ska ändra på dig själv för att bli mer av en sådan person som han har behov av?

Nej.
Mina funderingar handlar om hur man kan vara i en relation där man har olika behov av närhet och att göra saker tillsammans. Och när man har olika sätt att visa kärlek/uppskattning/bekräfta den andra.

 

[What]

Va bra att du har andra erfarenheter! Men det är som sagt inte så som samhället ser ut i stort. varför jag har påpekat detta är för att du visar tendenser att ta på dig en större del av ansvaret för att fixa relationen än du gör sken av att din sambo gör. Om det är på grund av könsroller spelar egentligen ingen roll eftersom det inte är hälsosamt att ta på sig det ansvaret, men det är lättare att falla dit utan att märka det när könsrollerna är som de är. Om du tar på dig ansvaret självmant eller om din sambo anser att det är ditt ansvar är svårt att avgöra med bara ena sidans information.

Jag upplever det inte som att min sambo förväntar sig att det är mitt ansvar att förändra mig för att relationen ska funka. Men jag kan ju bara påverka mig själv, sen om vi pratar och gemensamt kommer fram till att han får försöka nöja sig med att kramas 5 ggr per dag och ge mig space ibland, så kan ju jag bli bättre på att visa att jag tycker om honom. Sen om han inte gör den förändringen så hamnar vi i ett annat läge.

Det jag menade förut med att jag "är dålig" på att visa kärlek (eller vad jag använde för ord), så är det för att jag ofta tänker på att "vad snygg min sambo är" när jag tittar på honom, men jag säger det sällan. Likaså ibland när jag vill ge honom en kram eller vara nära, så är det något som håller mig tillbaka.

 

[Petruska]

Nej.
Mina funderingar handlar om hur man kan vara i en relation där man har olika behov av närhet och att göra saker tillsammans. Och när man har olika sätt att visa kärlek/uppskattning/bekräfta den andra.

För mig är det svårt att förstå vilken diskussion du vill ha. Min bästa gissning är att du vill ha knep och metoder. Är det så du menar?

 

[pepp]

Blir så frustrerad på mig själv! Är dålig på att visa kärlek och ta initiativ till närhet till min sambo (vi är båda runt 25 år). Vi har bott tillsammans i 4-5 månader. Det är väl nu när vi bor tillsammans som olikheter börjar märkas mer, han har större närhetsbehov än vad jag har, vilket innebär att han tar mycket initiativ till kramar och pussar och mys.
Jag är inte uppvuxen i en familj där man visar att man tycker om någon med kramar/närhet, vilket min sambo är. Jag har en bra relation med mina föräldrar, men jag tror själv att det gjort att jag inte är så fysisk av mig och inte har så stort behov av den sortens närhet plus att om jag skulle känna behov av närhet är jag lite rädd att bli avvisad. I min familj har man mer visat kärlek genom att göra saker för varandra/hjälpa varandra och att umgås/spendera tid med varandra.

Min sambo har sagt flera gånger att han tycker att det är jobbigt att han alltid (oftast) är den som måste ta initiativ till kramar/pussar osv. Speciellt nu när han varit lite nere pga. andra saker.
Jag känner mig dålig för att jag inte kan visa/ge den kärlek han behöver och förtjänar , tänker att han skulle må bättre om han var med någon som var bättre på att visa kärlek och hade mer behov av närhet än mig.
Låt säga att om jag har behov av att vara nära/krama/pussar 5 ggr/dag så är hans behov 10 -15 ggr/dag. En normal dag kanske jag tar initiativ till 2 av dem gångerna, resten av mitt behov tar han initiativ till, plus sitt behov som jag inte har så stort behov av. Jag har inget emot att han kramar på mig och så om jag verkligen inte bara vill vara ifred eller är väldigt upptagen med något. Så det finns absolut en obalans och inte konstigt att han känner att han tar initiativ mycket oftare för det gör han.
Är nyligen jag förstått att han verkligen tycker det är ett problem.

Jag visar nog mest min kärlek genom att göra saker för honom och att vilja hitta på aktiviteter (vilket han inte är så pigg på jämt) och jag känner att jag oftast tar initiativet till det.
Vi har gemensamma saker vi gillar och lika värderingar inom mycket, men börjar känna att det är dömt att misslyckas och ta slut...
Jag vet att man kan visa kärlek på flera olika sätt, men om den andra inte uppfattar det som kärlek, räknas det inte då ? Kan man lära sig att visa kärlek på andra sätt för att anpassa sig? Känner mig ganska uppgiven just nu.

Min sambo är som dig och jag är som din sambo. Jag har nog lärt mig leva med det, jag vet att jag inte kan förändra honom och vet ju innerst inne att han älskar mig (han säger det ofta) även om han kanske inte visar det så tydligt.

 

[Vallmo]

Det jag vänder mig emot är att du verkar tro att jag tycker att jag ska ändra på mig bara för att jag är kvinna? Jag menar att detta lika gärna hade kunnat vara ett problem om vi varit två män eller kvinnor som hade ett förhållande.
När jag har pratat med min sambo har vi såklart pratat om saker som även jag skulle behöva att det förändrades från hans sida. Men eftersom det inte handlar om mig och inte är något jag kan påverka mer än att jag påtalar det för honom, så har jag valt att fokusera mest på min del (det är iaf det som är min tanke) när jag skriver.

Jag tycker @Petruska svarade dig väldigt bra på den frågan angående kvinnliga och manliga könsroller.
Jag kan inte alls uttrycka det lika bra, men jag håller helt med där.

Huruvida det skulle vara omvända roller och hetero respektive homo är ganska ointressant eftersom tråden handlar om dig och din kille.
I alla fall så uppfattade jag trådstarten så.

Jag blir frustrerad och ledsen när jag ser ett sånt här inlägg från en tjej som är hälften så gammal som jag själv är.
Jag tänker lite uppgivet att vad fan, har ingenting hänt med de yngre generationerna?
Det är inte alls menat som kritik till dig, tvärtom.
Det var menat att synliggöra något som vi kvinnor gör utan att tänka på det för att vi är så sorgligt befästa i våra könsroller. Fortfarande år 2016.
Det tycker jag är ledsamt.

Men jag kan förstå om det uppfattas som kritik eftersom jag pekar ut att du ändrar ditt beteende för att bekräfta din sambo och att det blir just det som bekräftar och befäster hela könsrollsgrejen.
Men det är det inte. Verkligen inte! Tvärtom!

 

[escodobe]

Tycker den här obalansen brukar synas i andra diskussioner. Att någon av parterna kramar kompisar, partnerns kompisar, är fysisk på ett sätt som stör den andra parten eftersom denne inte är likdan.

Jag tror det är väldigt vanligt att det är lite obalans, även över tid. Vissa gånger är jag i betydligt högre grad i behov av fysisk kontakt än andra gånger. Kan vara något i känslolivet som spökar, en trygghetsgrej. Andra gånger är partnern nere i skorna och behöver lite extra beröring.

Tror det är viktigt att acceptera att det faktiskt i viss grad går att få utlopp för detta hos andra än partnen, nu pratar vi ju inte om sex. Är det däremot bekräftelse på kärlek pratar vi ju om något helt annat. Men vissa av oss är mer fysiska i umgänget än andra.

Jag hade just tänkt skriva något liknande. Min sambo är mycket mer fysisk än vad jag är. Det är ju inget vi sett någon orsak till att diskutera, jag utgår helt enkelt från att han får utlopp för sitt behov genom att till exempel krama sina vänner.

Själv kramar jag i princip bara sambon av egen lust. Andra kramar jag bara om situationen kräver det så att säga.

 

[Rialavargen]

Ja han är uppvuxen i en familj som är ganska olik min, som varit mycket mera fysisk osv. Men jag tror att det är mycket att hans bekräftelsebehov är stort just nu för att han "tappat" bekräftelse från andra håll. Jag håller med om att det är viktigt att kunna bekräfta sig själv, men jag vet också att det kan vara väldigt svårt ibland.

Vad är din gräns för hur mycket bekräftelse du kan ge?

Ja han är uppvuxen i en familj som är ganska olik min, som varit mycket mera fysisk osv. Men jag tror att det är mycket att hans bekräftelsebehov är stort just nu för att han "tappat" bekräftelse från andra håll. Jag håller med om att det är viktigt att kunna bekräfta sig själv, men jag vet också att det kan vara väldigt svårt ibland.

Är det inte på plats att han reder ut denna tappat bekräftelsebehov med någon som kan hjälpa honom proffisionellt. Typ läkare, psykolog etc.
Så kan du fortsätta vara som du är.

 

[Vallmo]

Det är alltid kvinnans fel!
Alltid, oavsett!
Blir så trött och arg, framförallt ledsen.
Varför ska mannen alltid vara normen och kvinnan undantaget.

@What Jag skulle bli galen om någon klängde på mig fysiskt som din sambo verkar göra så ofta.
Dessutom om han är lite gnällig.

Min sambo är tvärtom. Han ger aldrig fysisk närhet.
Sex ska vi inte prata om.
Självklart är det mitt fel, eftersom.....................fyll i själv med valfri orsak.

Hans exfru hade samma problem....... Det var hennes fel också.

Inser att mina egna inlägg är rätt så rabiata.
Ursäkta avsaknaden av några slags ulltofflor som skulle vara klädsamt i det här sammanhanget.

Jag blir lite så när jag inte själv mår bra, så bortse från mina ordval även om jag fortfarande står för min åsikt.

Ville bara säga det.......

 

[What]

Vad är din gräns för hur mycket bekräftelse du kan ge?

Är det inte på plats att han reder ut denna tappat bekräftelsebehov med någon som kan hjälpa honom proffisionellt. Typ läkare, psykolog etc.
Så kan du fortsätta vara som du är.

Inser att mina egna inlägg är rätt så rabiata.
Ursäkta avsaknaden av några slags ulltofflor som skulle vara klädsamt i det här sammanhanget.

Jag blir lite så när jag inte själv mår bra, så bortse från mina ordval även om jag fortfarande står för min åsikt.

Ville bara säga det.......

Jag och min sambo pratade igår igen eftersom jag haft mycket tankar som snurrat runt. När vi pratade om det i helgen var han mer i affekt, nu känns det som att vi båda hunnit fundera och landa i det. När jag tog upp att vi nog verkar visa kärlek/(valfritt ord för att man tycker om varandra) och drog min liknelse med att "det är ungefär som att jag skulle ge dig ridutrustning för att jag tycker det är superkul, och vill att du ska få ha lika kul, men egentligen vill du börja spela hockey. Och att du gör tvärtom ger mig hockeyutrustning fast jag skulle vilja ha ridutrustning".
Dålig liknelse kanske men ja. Han förstod vad jag menade. Men han förtydligade att han vill inte att jag ska ändra på mig och att han inte vill att jag ska krama på honom om bara för att han vill det (om jag själv inte vill såklart) han förstår att jag kan visa att jag tycker om honom på andra sätt än att kramas.
Så nu känns det bättre när vi pratat igenom det ordentligt efter att båda fått fundera .

Sen kan jag väl också skriva att jag fått betydligt mera "skit" och konstiga blickar av kvinnor än av mina killkompisar, om jag säger att jag inte har så stort fysisk behov och säger något om att min sambo vill kramas betydligt mera. Så jag är förvånad att dem flesta i tråden iaf inte verkat tycka att jag är "knäpp" pga. det .

Att jag ens funderat på att jag borde anstränga mig mer med att visa honom att jag tycker om honom är för att jag har varit och kan vara ganska dålig på att ta initiativ till kramar när jag faktiskt själv vill.
Sen tänker jag att någon gång i framtiden om jag får barn, så vill jag kunna ge dem mer fysisk närhet än vad jag fått när jag växte upp.

 

[Vallmo]

Sen kan jag väl också skriva att jag fått betydligt mera "skit" och konstiga blickar av kvinnor än av mina killkompisar, om jag säger att jag inte har så stort fysisk behov och säger något om att min sambo vill kramas betydligt mera. Så jag är förvånad att dem flesta i tråden iaf inte verkat tycka att jag är "knäpp" pga. det .
.

Där säger du något väldigt viktigt, tror jag.
Min erfarenhet är att kvinnor själva är ganska bra på att döma andra kvinnor och på det sättet bidra till att behålla dom könsrollsmönster vi kan se.

I samhällen där det är uppbyggt helt på patriarkala strukturer är det både män och kvinnor som ser till att bibehålla, för oss, helt fruktansvärda könsroller.

Går det att se det med andra glasögon tror du?
Alltså vad dina vänninor säger.

 

[Vallmo]

.....Fortsätter lite och spinner vidare på mitt eget resonemang.
Min egen syster har väldigt svårt att förstå vad som är problemet i min relation.
När jag säger att jag blir nertryckt av honom och att han förhåller sig passivt-aggressivt så tror hon helt enkelt inte på det.

Hon talar om för mig att jag nog ser det på fel sätt för hon har ju sett hur han är.
Och citat "kan det verkligen stämma?" "Jag tror inte det"?

"Han är ju såååå bra med barnen och dessutom tar han dem på olika sporter".
Sånt är väldigt viktigt för min syster.
Hon är helt fixerad vid att alla barn måste åka skidor, skridskor, simma osv.

Hon har tjatat oändligt mycket om det, att jag måste hit och dit, sammanlagt flera timmar. Skitjobbigt! Men det hör egentligen inte hit.

Min pappa, som är man, har inte tvivlat en sekund på det jag sagt och att jag har rätt till min egen upplevelse.