När ska man ge upp? LÅÅÅNGT.

Alexandra_W

Trådstartare
Jag bli bara så less och börjar känna att jag snart nått punkten där jag inte orkar mer. Samtidigt så vetesjutton om jag orkar alternativet heller... :cry: Det gäller (förstås) valacken..

För er som inte är insatta kommer här en LÅÅÅNG resume.

Arabvalack, född 1995. jag köpte honom som fyraåring och han var då sk problemhäst. Avancerat sadeltvång och mycket dåliga erfarenheter av sadel och ryttare. Skickade mig till ortopedakuten med en ryggskada rätt omgående då jag våldsamt felbedömde HUR rädd han än var (jag trodde på de uppgifter jag fick och såg inte tecknen jag borde sett). Sedan ägnade vi oss åt en lång och mycket kämpig period med sadelvänjning in absurdum.

Hade även problem och bakslag (konvalescens) av en hel del olycksfallskador under denna tid, bla en gaffelbandsöversträckning. Jag har alltid ansett vb som han svaga ben, och har aldrig tyckt det varit helt okej, men ett ANTAL veterinärer tittade på det och böjde och böjde och hittade INGENTING. Ultraljudad flera ggr för gaffelbandet men det är helt läkt. Likförbannat har jag aldrig tyckt vänster bak varit riktigt, riktigt okej. Inte så han varit oren eller så men det har inte varit med på samma sätt, och okej för att de är svagare i ena sidan men jag har tyckt det varit mer än det och tjatat ihjäl en massa stackars veterinärer som sagt men ingen hittade ngt. Dock röntgades han aldrig eftersom INGEN vet fann anledning att göra det.

Gick under detta år parallelt med sadelvänjningen som handhäst i alla gångerater, tömkördes mycket etc.

På hösten när han var fem år kunde jag sitta upp igen, men det var långt kvar till "ridbar". Var på fyradagars unghästkurs i oktober samam år och fick massor med feedback och hjälp.

Han res rakt fram i skogen i unghästform året ut samt början det år han fyllde sex år. I februari när han fyllde sex år fick han ett spiktramp med allvarliga komplikationer och jag höll på att förlora honom. Fick även erlichios och var konvalescent från februari - oktober. Under erlichiostrasslet så var det massor med skumam ledhältor, men en sak som är VIKTIG för att förstå helheten är att han på hösten (augusti) plötsligt inte kunde galoppera på böjt spår. Ena bakbenet som "hakade fast" i upplyft läge och han fick göra kråkhopp och slå om etc för att inte stupa när han galopperade på volt. Detta viftades bort av en veterinär, och sen behandlades han (av annan vet) för erlichios och det var en helt ny häst som kom hem.

Sattes igång igen i oktober det år han var sex år och reds VÄLDIGT försiktigt och sattes igång LÅNGSAMT under vintern. trappade upp träningen FÖRSIKTIGT på våren, och såfort jag började på ridbana så blev det trassel. Då satte jag det inte i samband med något annat än "knasiga ideer" hos hästen. Men med facit i hand så tror jag ju inte det var så att hästen vissa dagar "hade FÖR sig" att han inte kunde galoppera på voltspår utan att han inte KUNDE, ni kommer förstå varför. (Jag försökte aldrig någon gång tvinga honom eller bestraffa, jag mest muttrade för mig själv och kunde inte förstå det). Andra dagar gick det hur bra som helst.

Sen fick jag nödslakta unghästen och det tog mig väldigt hårt så min motivation tvärdog och han gick på bete och vilade (och läkte ut?) sommaren. Sattes igång på senare delenn av sommaren och besiktigades på klinik i augusti 02, då 7 år gammal. UA utom markerade för högt böjprov på HB, hade dock vurpat dagen innan.

Reds 3-4 dagar per vecka hela hösten och vintern, bara rakt fram i skogen och i unghästform. Fungerade bra. Blev trasslig i januari men bättre efter equiatrikerbehandling (massage).

På våren 2003, då var han 8 år gammal, började jag FÖRSIKTIGT trappa upp träningen igen och han gick 2 dagar, vilade en, gick två etc. Fortfarande väldig basic krav. Allt fungerade bra. I april började jag smyga in ett KOOORT pass på ridbana per vecka. Vi fortsatte så och hästen gik från klarhet till klarhet och fungerade bra FÖRUTOM en sak - trassel med galoppfattningarna. Dessa har dock aldrig varit bra utan har alltid varit spända och han har gått mer upp än fram, men jag hade mest tyckt att "det går över när han mognar". Nu blev det dock betydligt större problem,s amtidigt som han kändes hur fräsch som helst i övrigt, och galoppen blev bättre och bättre, men fattningarna krånglade.
Ibland fungerade de dock ypperligt, och hästen gick som sagt från klarhet till klarhet och kändes urfräsch.

I början på juni blev det elände igen. han ville inte jobba och försökte springa ifrån arbete eller slå upp huvudet, joja med formen, krypa bakom lod och kändes som en sirapsburk att sitta på. Dock inte halt etc, men det var inte bra. Inga STORA protester utan små små (det finns bidler från perioden som visar en nöjd och glad häst som jobbar förhållandevis bra, men sämre än normalt). Började lägga sig på handen och hamna på bogarna. Tog ut equiatriker som konstaterade att han var låst kring höger bog och armbåge men bedömde problemet satt djupare än så, i leden.

Koll hos vet visade mycket riktigt armbågsledsinflammation hf, samt muskulärt överansträngd och muskulärt svag kring vänster bakknä. Sprutades med DMSO i armbågsleden hf och under huden kring knäet v.b.

Efter behandlingen och konvalescensen sattes han igång igen och JISSES äger jag bara. Problemen med fattningarna var som BORTBLÅSTA, han fattade lugnt, fint och rätt hela tiden. Var överlag en helt ny häst som började visa gångarter som jag inte ens kunnat drömma om att han hade. Låg och tränade på högre nivå än någonsin förr, vilket för hästen ifråga är ungefär LB med lite av LA:s rörelser men inte med LA-form. Dock i en högre (normal) form (tidigare mest gått i unghästform). Förvänd galopp etc var inga problem, inte heller att börja samla en aning.

Det höll i två månader, sen var vi där IGEN. Han kändes ovillig, galoppen och galoppfattningarna trasslade, han la sig på handen och hamnade på bogarna och ville inte jobba.

In på klinik i augusti 03. Ohalt initialt, sparade vb vid longering i båda varven. En grad halt på vb efter högt böjprov. Satt i hasen, knäet HELT rent. Bedövning i hasleden släckte all hälta och rörelsestörningen. Så röntgades hasen.. Och de hittar en STOR, ful förändring i hasen. Sitter dock på ett UDDA ställe (inte spatt elelr ngt), sitter på en 'styrlist' och det positiva är att det BARA påverkar när han lyfter benet, det är inte en viktbärande del defekten sitter på. Det negativa är att de aldrig sett liknande och inte vet om det påverkar överhuvudtaget och om det gör det hur mycket. I korthet så är det ett område som ska vara halvcirkelformat utåt, och när hasen böjs så glider en annan skelettdel mot den där delen (jag kan lägga in en förklarande bild så fattar ni). Men på den mest utskjutande punkten av det halvcirkelformade är det en STOR urgröpning. Bildförklaring: http://hem.passagen.se/xyplex/hasbild2.jpg Där ringen sitter är det en STOR urgröpning inåt, så när hasen böjs och de ska glida emot varandra så hakar det i vissa lägen i istället för att glida. Detta är anledningen till varför benet hakar fast upplyft i galopp.. Detta är endera en medfödd defekt eller en GAMMAL sådan och inget nytt...

Han sprutades med tuppkam och kortison och fick sedvanlig konvalescens. Bättre vid åb men inte bra så sprutades igen med tuppkam och kortison och ny konvalescens. Sattes dock igång försiktigare (MIN ide, inte vets som dock inte hade något emot det men inte tyckte det behövdes) och var fräsch. Detta var i november 2003 och han var då 8 år.

Livrädd Alex satte igång honom EXTREMT försiktigt. Först skrittade han i nästan två månader innan jag började lägga in PYTTELITE trav. Alltid rakt fram i skogen och i unghästform. Ökade saaakta på traven och han fick en vila på några veckor över jul. Reds saaakta igång igen efter nyår och reds i skritt och trav tre gånger per vecka, cirka 40 min per gång och mest skritt. För någon vecka sedan skulle jag introducera galopp och tja, det är en smärre katastrof. Fattningarna går inte alls för det mesta, han går uppåt, han studsar på stället och står emot. Lyckas jag få honom att våga bjuda framåt så är det korsgalopp, omslag och fan och hans moster. Idag lyckades jag dock få till en HYFSAT galopp framåt men det tog 3-4 språng innan vi fick rätsida på det och fattningen var en mardröm.

För ca två veckor sedan uppträdde en skum hälta som känns som det är en frambenshälta. Den märktes BARA i skritt och bara när han var spänd, fick man honom att slappna av, eller red honom lång och låg så ryggen kom upp så försvann den. Helt okej i trav. hade inga synpunkter på att jobba (hästen är arbetsnarkoman) och gjorde det gärna och i trevlig unghästform (valde att inte plocka upp honom speciellt i form).

Men nu har det gått åt helvete IGEN. Han försöker springa undan jobb, han hänger sig på handen eller joxar med formen, är på bogarna och vill INTE stoppa under sig bakbenen utan skyfflar endera bara på eller blir som en symaskin. Jag var gråtfärdig efter dagens ridtur. Det är så långt från min arbetsvilliga, lyhörda herre man kan komma när han hänger sig på bettet och lägger sig på bogarna och verkligen fixar inte att arbeta ens med de mest enkla krav. Och det är rakt fram vi talar om.

Hovslagaren har kollat hovarna med förstoringsglas och det finns inget där som kan förklara varesig hältan eller beteendet. Han är underbart mjuk och fin i både ryggmuskler och musklerna över bakdelen. Hittar heller inget annat muskulärt som kan förklara. Equiatrikern kommer på onsdag och jag ber en bön att hon ska hitta något som kan förklara alltihop, men..

Han har inte slutat busa i hagen (det har han gjort förr när han varit dålig) men han busar BETYDLIGT mindre än normalt och vad värre är, han galopperar helt inte i hagen längre.

Nytagna bilder på hagbus visar en häst som även i frihet är på bogarna =/

Hittar inte equiatrikern någonting blir det väl klinik igen, men om han är ofräsch igen - vad fan gör jag då? :cry:

Det är honom jag VILL ha och kunna rida, det är den häst som betytt mest av allt för mig och bara tanken på att förlora honom får mig gråtfärdig. Och jag skulle kunna ge min högra hand och lägag all världens pengar på att få honom frisk. Men när ska man inse att loppet är kört? Hur länge ska man hålla på?

Tilläggas ska att han INTE trivs som 'haghäst', han är arbetsnarkoman och bli väldigt deprimerad av att bara stå, så gissa hur bra han mått av dessa eviga konvalescenser =/

Han skos av mycket duktig hovslagare, utbildad, välrenommerad, jobbat på klinik och rek av klinik. Valacken har alltid fått enormt mycket beröm för hur fint skodd han är (det står tom på ett vetpapper från en hältutredning ang allmänt omdöme "Fin exteriört, väl musklad, mycket bra skodd". Hästen går ute minst 12 h per dygn i stora kuperade hagar, han masseras och stretchas och linimentas och fan och hans moster, han skrittas alltid fram- och av avsuttet och jag är jättenoga med att han ska arbeta i en ryggvänlig form, han rids INTE på djupa/tunga underlag, han rids INTE på böjda spår (ni ser ju hur fint det gått såfort jag försökt). Han har mycket bra grundkondition. Sadeln är kollad och passar (hans rygg är mitt lilla skötebarn eftersom hans er ful ut som fan i ryggen på röntgen, och jag är angelägen om att detta inte ska utvecklas till ett problem. Ryggen dock varit kanonfin och är det nu med). Och hans es över och behandlas av både equiatriker och veterinär vid minsta misstanke om något knas.

Så vad fan ska jag göra? =(

Att han inte skulle hålla för dressyr eller böjda spår förstod jag ju såfort jag såg den förbannade röntgenplåten och genom att se tillbaka på hur det gått såfort jag ens tittat på en ridbana... Men jag trodde han skulle hålla öfr ridning rakt fram i skogen, det har han ju gjort förr. Fast bara korta perioder, sen har något ANNAT kommit ochgjort att han fått en längre vila, och antagligen läkt ut lite små grejer som var på väg? Jag vet ju inte men jag börjar undra..

Det enda jag har kvar är min ridning, men alla hävdar att det är OMÖJLIGT att min ridning kan ha påverkat det negativt minsta lilla, om något så snarare tvärtom, med annan ridning hade det gått åt helvete fortare. Jag är nu så desperat att jag skulle ÖNSKA att det var min ridning, den kan ju ju iaf göra något åt.

Men, hur länge ska man hålla på? När ska man ge upp? Å ena sidan vill jag ju göra ALLT som står i min makt för att få honom bra, och han kanske blir bra av en omgång ledsprutningar till (om det nu är ledinfl igen), samtidigt så känns det ju hopplös iom att det blev bakslag så fort, trots att jag tog det försiktigt och långsamt (vets igångsättningsrek var en månad skritt, introducera trav gravid och efter 3 veckor med trav börja med galopp och sen böjda spår igen. Jag tog det ju myyycket lugnare än så och har varken tagit mig till galopp eller böjda spår än, men likförbannat är det knas igen) och jag vill ju inte utsätta HÄSTEN för saker i onödan, spec inte som han mår så dåligt mentalt av långa vilor/konvalescenser.

Så, synpunkter, kommentarer, tips, råd - vad f*n som helst!

(jag kommer säkert komma på sjuttioelva saker jag glömt ta med i det här, men det får komma efterhand, det är långt nog ändå..)
 
Stackare! Det är bland det värsta som finns när ens djur inte är OK. Skickar en tröstkram!

Som svar på din fråga när man ska ge upp så säger jag så här; när hästen inte mår bra, psykiskt eller fysiskt. Man ska inte vara egoistisk utan se till hästens bästa.

Jag vet att man vill kämpa in i det sista men ibland finns inget mer man kan göra. Hoppas att du får någon klarhet i vad som är orsak till din hästs problem och att de går att få bukt med!

M.
 
Som svar på din fråga när man ska ge upp så säger jag så här; när hästen inte mår bra, psykiskt eller fysiskt. Man ska inte vara egoistisk utan se till hästens bästa.

HAN är ju glad bara han får jobba. Och glädjen över att jobba gör att han ignorerar obehag. Dessutom har han EXTREMT hög smärttröskel så han ska ha brutit benet om han ska tycka att "näääää". När han inte klarar att jobba för det inte går, så är han ju lika lycklig av att springa runt med huvudet i vädret och trampa som en symaskin. HAN fattar ju inte att det på några månader kommer göra att han har riktigt rejäla problem.

Och innan han säger ifrån att han inte vill ut på ritur så ska han ha brutit benet eller vara så sönder att slakt på fläcken är det enda rätta. Det är en ponny med STORT hjärta det där, han slår knut på sig själv för att göra det jag ber honom om, och han är en arbetsnarkoman rakt igenom.

OM jag hade "tvingat" honom att jobba hade han gjort det, ända tills det verkligen gör så ont att det inte går med. Inte ens när han hade ont i ryggen och var halt på tre ben (5 inflammerade leder) pga erlichios så märktes det på annat än att han kändes en aning stum och seg och inte riktigt ville jobba med bakbenen. Du förstår problemet.. =/

Jag vet att man vill kämpa in i det sista men ibland finns inget mer man kan göra. Hoppas att du får någon klarhet i vad som är orsak till din hästs problem och att de går att få bukt med!

ANTAGLIGEN så är det ju den där jäkla defekten i hasen. Finns inget att göra åt. Ev kan man gå in med kamera i leden och titta, men man kan inte FÖRBÄTTRA något av det, utan bara se hur illa det är ställt ungefär =/
 
ÅÅJag lider vekligen med dig :(
Jag vet hur svårt det kan vara..Har själv tragglat med sjuk häst länge..
Det är ju svårt att Ge råd.Din häst verkar ju gilla att arbeta så set är ju inte att rekomendera T-märkning tex..Då blir han nog olycklig..
Men jag måste fråga av ren nyfikenhet.Har vet rönkat hovarna på din häst?Men tanke på att det kom en belastningskada fram?Och att han inte kännts riktigt riktig men ändå inte halt..Bara en tanke..
Jag vet inte vad för råd jag ska ge..Men jag skulle nog överväga att få hästen utdömd och släppa honom på de eviga gröna ängarna..så han aldrig mer får ha ont...
*tröst kramar*/Hanna
 
Jag som tyckte att jag har haft en jobbig höst med min pålla!!

Hur länge man orkar kämpa på - ja det svaret finns bara hos dig själv. :smirk: Någon annan kanske har gett upp för länge sedan, och tagit bort hästen och skaffat sig en ny. Det beror ju så himla mycket på vad man vill ha ut av sin ridning, hur hästen är som individ osv. Det är ju du som känner din häst allra bäst och vet hur mycket arbete han klarar eller inte klarar.

Jag tycker i alla fall att du har kämpat längre än vad de flesta skulle ha orkat med. Du är också väldigt observant på din häst signaler och du vet vad det är för fel på honom. Med tanke på förändringen i hasen, så är det väl så illa att han kanske inte blir fullt frisk. Han kommer säkert fortsätta belasta framdelen och du får ta ut en equiterapeut för att lösa upp de spänningarna, och du kanske får fortsätta behandla hasen. Däremellan borde han ju i alla fall fungera för ridning rakt fram i skogen.

Är det ett scenario som funkar för er i framtiden? Vad tycker din veterinär?
 
Hoppas att ni får ha varandra ett tag till! Det märks att det verkligen är en speciell häst för dig.

M.
 
Jag har ju också haft halt häst till och från dom sista tre-fyra åren, kanske ännu längre... Men han är över 20, så det är liksom ganska förväntat, om man säger så... Han har haft det mesta, gaffelbandsskada, fång, muskelinflammationer, ledproblem, sträckningar osv....

Har varit ganska bra ett tag, sen halt, bra, halt om varann. Dessutom är han stel i ena skuldran, så det är inte alltid lätt att vita vad som beror på stelhet och vad som faktisk är ont.

Jag har bestämt att han ska få gå kvar så länga han vill leva och är tilfreds. Det är han ju, han skinner av lycka varje gång han får komma ut på ridtur, eller busar i hagen. Även om det bara är 15-20 minuter. Själv har jag förlängst insett att han aldrig kommer kunna ridas på riktigt mer, utan det är upp til han själv hur han vill gå, och om han har lust att trava eller ej den dagen. Det känns himla motigt ibland, funderar ju på när man skall dra slutsträck.

Men jag tror, att hästar inte bryr sig så mkt om att ett led kanske är lite stelt, eller att en muskel är lite öm. Herregud, JAG har ju ont överallt, jag vill ju leva ändå! Så länge hästen är glad, och klarar av någon skogspromenad då och då, äter sin mat, trivs med hagkompisarna och ser valmående ut, så tycker åtminstone jag att den har ett bra liv. I motsats till vad vissa tror (obs, ej riktat åt dig!!) så måste inte hästar ridas hårt för att må bra. Min häst mår tusen ggr bättre nu än då han tävlades i hoppning som unghäst.

Det största problemet är ju att DU inte kommer komma nånstans i din ridning med denna hästen. Jag löste det med att köpa en till häst då jag fick råd att ha en till. Fast jag måste nog erkänna att det fortfarande är roligare att rida ut med Kefir, han är så oerhört positiv! :) Även om han inte går riktigt rent i traven.

Så jag skulle nog kämpa på ett tag till! Har du provat att ge honom Cortaflex? Jag satte min gammling på det nu när det blev hårt i marken och kallt, och han började bli riktigt halt igen. Märkte stor skillnad!
 
Jag tycker att du har gjort massor för din häst, och det ska du ha heder för. :bow: Vad du ska göra med honom i framtiden kan bara du bestämma. Om du väljer att ta bort honom ska du absolut inte ha skuldkänslor för det. Det är inte ditt fel att han inte är hel. Kanske är det bästa för er båda att han får sluta sina dagar, kanske ska du ge det en chans till. :confused: Som sagt: det är helt och hållet ditt beslut. Jag tror det är fler än jag som stöttar dig oavsett vilket alternativ du väljer.

:) Krocket
 
O jag som tycker att jag har otur men det är ju inget jämfört med dig :crazy:

hm .... tänkte på det du skrev om att det kanske bara är en ledinflammation! Även om det "bara" är det så betyder det ju oftast att de belastat fel pga obehag eller smärta någon annanstans.
Vet själv att det är jobbigt att ta ett så tufft beslut att skicka sin älskling(hästen) till det evigt gröna ängarna men ibland måste man inse att det är det bästa :cry:

Det är ju väldigt jobbigt att gå och oroa sig hela tiden om och vars han har ont!

tröst kramar från mig
 
Men jag måste fråga av ren nyfikenhet.Har vet rönkat hovarna på din häst?Men tanke på att det kom en belastningskada fram?

En av sakerna jag glömde skriva (det är svårt att komma ihåg allt, han har en bunt med veterinärpapper som snart konkurrerar med lokala telefonkatalogen :crazy:)

Båda framhovarna röntagde upprepade gånger i samband med spiktrampet. Helt u.a. Hovleder och kotleder alla fyra benen är röntgade maj - 01 och var helt U.A. Sadelstaden röntgad maj - 01 med. Aldrig reagerat på lågt böjprov efter erlichiosen (den behandlades han för och friskförklarades från okt -01)
 
Med tanke på förändringen i hasen, så är det väl så illa att han kanske inte blir fullt frisk. Han kommer säkert fortsätta belasta framdelen och du får ta ut en equiterapeut för att lösa upp de spänningarna, och du kanske får fortsätta behandla hasen. Däremellan borde han ju i alla fall fungera för ridning rakt fram i skogen.

Är det ett scenario som funkar för er i framtiden? Vad tycker din veterinär?

Fast om han inte klarar mer än den lilla ridning han nu gjort, dvs skrittat november, travat LITE i december, två veckor vila vid jul, skrittad i början på januari och sen travad lite igen då är ju frågan om det fungerar? Är det en hasledsinflammation igen nu så är det ju en ny konvalescens (som hästen inte mår bra av) och så försöka sätta igång igen, och kommer man då två månader och hinner börja trava och så är det klippt igen så blir det ju i slutändan inte så kul för hästen just för det ÄR en arbetsnarkoman. Och som sagt, HAN komemr inte säga ifrån förrän benen är SLUT. Arbeta är kul och smärta är för mesar typ.

JAG är glad om han är glad. Jag skickar villigt alla planer jag nånsin haft i soptunnan om vi bara hittar en nivå där HAN trivs och är glad och kan utföra såpass mycket jobb och under såpass stor del av året att han mår bra.

Min veterinär har jag ju inte pratat med igen än, har ju försökt utesluta allt annat, men hittar inte equatrikern något så blir det vet igen. Vid förra besöket och det innan det så kunde ju vet inte ge några garantier (ingen har ju sett den där typen av defekt förr och vet hur den påverkar) men han var fullständigt övertygad om att hästen nog utan problem skulle fungera "för fullt" i skogen. Nu är han av den typen som dock lindar in saker väldigt mycket till hästägaren. T ex så när vi röntgade hasen så tog de bara bilder på vänster has först. Efter 15 minuter stack röntgenkillen ut huvudet och bad att få in honom igen. När jag kom in ville de ha en jämförelsebild på höger has och då insåg jag att de hittat något och röntgenkillen sa "Ja, en stor, ful förändring". När vet sen kom sa han att de hittat "en liten förändring" och när jag då tyckte "du säger lite, han säger stor? ÄR den stor eller liten eg, jag vill veta?" så medgav vet att "jo, den är ju rätt stor, eller, den ÄR stor.."

Men vet trodde han skulle kunna fungera rakt fram i skogen utan problem i alla gångarter, och hade rätt god förhoppning om att han skulle fungera på bana med. JAG trodde inte på bana men hade INGA tveksamheter ang rakt fram i skogen, det hade han ju hållit för innan. Men jag verkade ju ha fel, och börjar jag kolla tillbaka innan så kan jag inte så tvärsäkert säga att han hållt för det innan heller, han har inte gått så långa perioder. Samtidigt känns det HÄR löjligt kort för att få ett bakslag, det är därför jag innerligt hoppas (och håller på att utesluter) något annat..
 
Så länge hästen är glad, och klarar av någon skogspromenad då och då, äter sin mat, trivs med hagkompisarna och ser valmående ut, så tycker åtminstone jag att den har ett bra liv

Jag vet inte om jag GÖR något med mina hästar eller om jag väljer sådana individer, men jag lyckas skaffa mig ARBETSNARKOMANER. Som tycker livet är pest om de inte får jobba. Kallblodsstoet jag hade fick fång, vi höll den i schack rätt länge men sen klarade hon inte att ridas. Jag tänkte ha henne kvar som haghäst men efter 4 månader var det bara att med tungt hjärta och för hennes skull skicka henne till de gröna ängarna. Hon AVSKYDDE att bara gå i hagen. HOn blev gräslig att ha att göra med, försökte med VÅLD få in mig i hennes box om jag gick förbi med en sadel och var rastlös och olycklig. När hon började ta ut sin frustration på sin älskade hagkompis så fick jag nog.

Jag red henne kvällen innan hon skulle åka, som ett sista farväl, och hon STRÅLADE och visste inte till sig av lycka. ÄNTLIGEN hade matte fattat! Att hon haltade så det skar i mig såfort marken inte var vattensjukt mjukt bekymrade henne inte, det var ju roooligt. Där försvann all tvekan om att jag gjorde rätt som lät henne slippa.

Valacken avskyr att bara lalla i hagen och ridas/promeneras litegrann eller ibland. Han blir inte agressiv eller utagerande, men han blir deprimerad och håglös. Och soms agt, han skulle inte tycka att "idag vill jag inte trava" om inte benet i princip var AV.

Och jag har stora hagar, sällskap, fri tillgång på stråfoder etc. Men vad är det jämfört med arbete om man frågar honom =/

Jag har haft att köra in honom och låta honom bli körhäst som reservplan, men håller han inte för den här lilla ridningen håller han inte för körning =/

Det största problemet är ju att DU inte kommer komma nånstans i din ridning med denna hästen. Jag löste det med att köpa en till häst då jag fick råd att ha en till.

Att JAG inte kommer någonstans eller kan rida dressyr etc struntar jag HELT i. Är han glad är jag glad, jag offrar så gärna alla mina ambitioner (eller offrar, jag lägger dem på is några år, jag har ju en 03:a på tillväxt) bara vi hittar en nivå där han kan arbeta i en omfattning där HAN är nöjd. Det är han dock inte av skrittpromenader eller skritt och lite trav några gånger i veckan tyvärr. JAG skulle ha honom kvar som älskad pensionär i hagen om det var enda alternativet, men det är hans om har sista ordet och det har han tydligt sagt BLÄ om =/
 
hm .... tänkte på det du skrev om att det kanske bara är en ledinflammation! Även om det "bara" är det så betyder det ju oftast att de belastat fel pga obehag eller smärta någon annanstans.

Mm, jag ser inte en ledinflammation som så bara (skrev jag bara? Måste varit riktigt trött då) eftersom det ju finns en anledning isf, och med tanke på hur den där hasen såg ut på röntgen så lär det vara den som spökar (om han inte skulle ha sträckt sig eller nåt då, men det känns mindre troligt).

otur..tell me about it.. Gammelstoet till himlen 01, nyköpte unghästen hann stanna ett år i mitt ägo innan hon nödslaktades för autoimmun sjukdom 2002. Lika ovanlig som dödlig sjukdom.. Fölis som föddes 03 matade in veträkningar i en stadig ström förra året.. lunginflammation, växte för fort så benen inte hann med, luftvägsinfektion upphämtad på klinik, sårskada efter vilt hagbus, ligamentskada efter vilt hagbus.. Men hon verkar frisk och kry nu iaf *peppar peppar* och jag började nästan tro att NU, nu är det slut (jag har ju haft massvis med otur med valacken sen 00 parallellt).
 
Jag tycker att du har gjort massor för din häst, och det ska du ha heder för. Vad du ska göra med honom i framtiden kan bara du bestämma. Om du väljer att ta bort honom ska du absolut inte ha skuldkänslor för det. Det är inte ditt fel att han inte är hel. Kanske är det bästa för er båda att han får sluta sina dagar, kanske ska du ge det en chans till. Som sagt: det är helt och hållet ditt beslut. Jag tror det är fler än jag som stöttar dig oavsett vilket alternativ du väljer.

Jo, jag tror ingen skulle du tycka att jag "inte gett honom en chans" eller liknande om jag ger upp nu. Utan det är mer när JAG själv kan 'försvara' det hela. Och det är där problemet kommer..

Om han skulle ha en ny hasledsinflammation nu och jag väljer att kasta in handduken, så skulle jag ju undra och undra om han kanske blivit bra om han bara fått en chans till. Om jag ger honom en chans till och det inte fungerar och jag tar bort kommer jag ju LIKFÖRBANNAT att undra om det hadehjälpt med 'bara en chans till". Det där jävla OM:et...

Det som skulle kunna få mig att vara helt säker på att ha gjort rätt, men ge mig skuldkänslor för jag väntade "för länge" är att spruta igen, och igen. När vi jojat in och ut nåt år till så skulle jag ju vara helt säker på att "nä, han håller inte" och dessutom kunna sätta stopp för vidare "tänk OM" genom att bara konstatera att han mår skit av all konvalescens, för det skulle han göra. Men vill jag låta det gå så långt för HANS skull, då skulle jag ha dåligt samvete för att jag lät det gå så långt att han började må dåligt. Moment 22..

Det har jag fortfarande dåligt samvete för när det gäller stoet, att jag inte tog bort henne direkt när hon inte kunde ridas mer utan försökte ha henne som haghäst, och dessutom envis som en gris och förnekande som en struts i fyra månader tyckte att "Hon vänjer sig nog snart och blir tillfreds med att bara vara pensionär" och inte tog bort förrän hon i frustration började anfalla hagkompisen. Jag lät det gå för långt för att JAG ville så gärna ha henne kvar. Jag BORDE ha tagit bort i februari och inte april.. Och jag har fortfarande dåligt samvete (jag är världsbäst på dåligt samvete *s*) för att hennes sista två månader i livet ur hennes synpunkt var öken och fick henne att få psykiskt dåligt. Jag vill inte hamna där med valacken.

Samtidigt så han och jag har varit igenom så mycket och jag dyrkar marken han går på, liksom han dyrkar marken jag går på, och jag kan knappt tänka tanken på att behöva ta bort honom (elelr ens förlora honom i en olycka). Men jag är så fruktansvärt rädd att jag ska bli blind för verkligenheten för att jag så gärna vill att han ska komma tillbaka och fungera.. Han är bara nio år och tycker livet är superkul och det är det som gör det så svårt..
 
Oj vilken historia....
Stackars dig...
Och stackars din lilla häst...

Jag tycker att du har testat allt...
Det verkar som att ingen hittar någon vettig förklaring till varför hästen får en massa hältor hela tiden.

Hur läng ska man då hålla på?
Ja, det kan jag inte svara på...
Det kan bara du göra.
När du ärligt kan säga till dig själv att du testat allt och hästen inte blir frisk...
Då vet du svaret...

LYCKA TILL!
 
Om nu inte equiterapeuten hittar något, så blir det väl dags för ett klinikbesök. Var tuff mot veterinären och kräv ett ÄRLIGT svar. Det är det värsta jag vet är veterinärer som ska linda in saker och ting. Det blir ju inte MINDRE jobbigt för djurägaren om man går och drar på beslut. Jag vill veta från början vad som gäller och kunna handla därefter.

Eftersom det verkar vara en ovanlig typ av förändring, så vet antagligen inte veterinären så himla mycket om prognosen, utan hoppas att hästen ska fungera fullt ut i skogen. Kommer du tillbaka till kliniken och det är samma has som spökar, så kanske han får revidera sin bedömning.

Är det så att din pålle inte funkar för mycket lätt ridning i skogen, ja då kanske det är så att det är dags för honom att bli utdömd. Eftersom din pålle är arbetsnarkoman, så mår han ju inge bra utav att bara gå och dra :( Då måste man ta det där beslutet som alla djurägare bävar inför och leva med ångesten "kunde jag ha gjort mer"... :cry:

Men innan du ger upp helt, så ta ut equiterapeuten, funkar inte det - gör ett klinikbesök. KRÄV att få ett ärligt svar av veterinären, ibland behöver man ju faktiskt få hjälp med att fatta det "rätta" beslutet :( Det är svårt nog ändå som det är... gör man ALLT för sitt djur så kanske man inte tänker så objektivt alla gånger :crazy:
 
Det verkar som att ingen hittar någon vettig förklaring till varför hästen får en massa hältor hela tiden.

Nja, det finns förklaring till ALLA hältor faktiskt.

De i maj -01 (halt på tre ben vid böjprov, inflammation i 5 leder) berodde på erlichios. När han behandlades mot det försvann samtliga hältor (som f.ö. satt i kot- och hovleder).

Armbågsledsinflammationen och överansträngningen i vänster bakknä juni 03 finns det två teorier om, åsikterna går lite isär. Den ena är att en sträckning av bogen som han gjorde i januari samma år gav armbågsledsinflammationen på h.f. och att v.b var en kompensationshälta. Den andra teorin är att hältan på h.f. var en kompensationshälta från vänster bak.

Personligen så tror jag att knäproblemet (muskulärt) i v.b. var för han försökte avlasta hasen OCH höger fram (dvs att hältan h.f. berodde på översträckningen). Och när man fick bort det så märktes hasdefekten rätt omgående. Ofta är det ju å att man får behandla kompensationshältorna först innan man hittar grundorsaken.

Hasledsinflammation i augusti 03 har ju med största sannolikhet med den fula defekten i hasleden att göra.

Övriga hältor har varit mer av olycksfallsart, en gaffelbandsöversträckning år 2000 och ett spiktramp med kraftiga komplikationer 2001.

Så det är inga (förutom frambenshältan men den är inte utredd än) oförklarliga hältor alls faktiskt.

Hur läng ska man då hålla på?
Ja, det kan jag inte svara på...
Det kan bara du göra.
När du ärligt kan säga till dig själv att du testat allt och hästen inte blir frisk...
Då vet du svaret

Nja, riktigt så lätt ser jag inte att det är. Hur många gånger ska man prova behandla t ex? Och till vilket pris (hästens välmående, se tidigare inlägg). Det är ju just det där att bedömma NÄR man gjort allt. Och kunna släpa att "En behandling till kanske skulle hjälpt"
 
Tror du redan vet svaret själv.....

Heder åt dig som orkat så länge. Jag tror att du redan innerst inne vet ditt svar. Och jag är helt säker på att du har stöd av alla som får ta del av din berättelse. Det är plågsamt att gå på motgång efter motgång också, inte sant? Har man tid och pengar kan man kanske hålla på i "evigheter" men man ska också orka med det mentalt. Och hela din berättelse andas uppgivenhet. Bränn inte ut dig själv på detta.
 
Om nu inte equiterapeuten hittar något, så blir det väl dags för ett klinikbesök. Var tuff mot veterinären och kräv ett ÄRLIGT svar. Det är det värsta jag vet är veterinärer som ska linda in saker och ting. Det blir ju inte MINDRE jobbigt för djurägaren om man går och drar på beslut. Jag vill veta från början vad som gäller och kunna handla därefter.

Jo, hittar inte equiatrikern något blir det klinik nästa. Och jag håller med dig ang veterinärer, jag vill också VETA, men jag kan förstå varför veterinären försökte linda in det här. Det är ju det där att INGEN vet hur mkt eller ens OM den där defekten påverkar. Å andra sidan sa veterinären att "Ha kul ihop så länge det går" :crazy: vilket jag där och då knappt uppfattade, jag var så glad att inte behöva ta bort på plats. Men nu i efterhand har jag ju insett vad det var han eg sa där :crazy:

Men det som varit planen från början har ju varit att sätta igång honom och sen låtsas som ingenting sålänge han är fräsch, dvs rid som vanligt, rid dressyr etc - tills han blev ofräsch igen, för att då kunna se var gränsen går och lägga honom UNDER den. Fast jag trodde ju jag skulle komma till böjt spår innan gränsen kom. Men nu börjar jag undra.

Så kommer han in igen nu efter så lite ridning och är ofräsch kan det ju vara i ett helt annat läge. Då när vi var in och sprutade andra gången så frågade jag vet vad f*n man gör om det inte hjälpte och då tyckte han att man kan prova spruta en tredje gång, men kan scinta (vilket jag inte ser vad det skulle hjälpa övht?) och man kan gå in med artroskopi i leden och titta hur ligmanet och annat ser ut (i klartext se om det är åt helvete och inget att fundera på) och ev se om det finns någon oregelbundenhet/taggighet som man kan skrapa bort. Men det ser så slätt och fint ut på röntgen, och det hördes på vet att han inte trodde på att artroskopi skulle ge annat än mer svar - och hur man än vrider på det negativa sådana. Endera hittar vi inget mer och då står vi ändå där med en häst som inte är fräsch, eller så ser det ut som fan vad gäller ledbrosk och ligament och då behöver man ju inte fundera mer.

Så jag är inte så orolig att vet skulle fortsätta vifta bort problemet. Han tog det dessutom på allvar, han 'rök ihop' lite med en annan vet på kliniken. Eftersom ingen sett något liknande kollade ju ALLA på de där plåtarna, och en vet (den enda på MK jag bara inte tål fö) ansåg upprört att dte var OMÖJLIGT att den där för'ndringen skulle kunna påverka och min vet tyckte att "problemen har ju kommit när hon trappat upp träningen". Den andra vet fortsatte insistera och min blev sur och sa att "Jag har sett hästen försöka galoppera och nog påverkar det" och gick därifrån. Och han tog mig fullt på allvar hela tiden trots att det fanns så liten (1 grad vid första besöket) böjprovsreaktion. Samma sak vid återbesök, han var en halv ynka grad halt vid böjprov, men eftersom jag sa att ridningen inte fungerade och han inte kändes fräsch så var det inget snack om att han skulle sprutas igen. Jag gillar den veterinären :love:

Det enda jag är 'rädd' för vid ett klinikbesök är samma som alltid - att de INTE hittar något. Då har jag Problem för då har jag en häst som talar om att något är fel, men ingen vet vad och vet man inte vad kan man inte hjälpa honom.

Är det så att din pålle inte funkar för mycket lätt ridning i skogen, ja då kanske det är så att det är dags för honom att bli utdömd. Eftersom din pålle är arbetsnarkoman, så mår han ju inge bra utav att bara gå och dra Då måste man ta det där beslutet som alla djurägare bävar inför och leva med ångesten "kunde jag ha gjort mer"...

Jo precis. Nu har jag dock INGEN ANING om hur vet skulle ställa sig till utdömning ens om jag tar upp det själv, jag vet ju inte hur länge det är 'brukligt' att man försöker eller hur mycket försäkringsbolagen kräver. Jag TROR inte mitt försäkringsbolag skulle bråka iofs, han är en av deras dyraste kunder, och när jag talade med dem om att häva en ryggreservation här i januari så sa de att "Ja han har ju haft väldigt mycket problem med hältor". Däremot kan försäkringsbolaget mycket väl sätta sig på tvären angående PENGARNA eftersom han är införsäkrad som fyraåring och det här är en gammal defekt (hur gammal vet ingen). Men det är ju en annan sak och det påverkar ju inte mitt beslut.

Men som sagt, jag vet inte när det från veterinärhåll är brukligt att "ge upp". Säg han komemr in nu och återigen bara är en grad halt på böjprov och ohalt annars men med vb lite "efter". Det ser ju pluttigt ut på papper, men uppenbarligen så räcker det för han inte ska fungera. Men hur ser veterinären på det rent veterinärmedicinskt? Och är det rimligt att tro/tycka att en så liten böjprovshälta ska ge så stora symptom hos en häst som är erkänt smärttålig? Sdana saker som snurrar i huvudet med..
 
Det är ju skönt att du hittat en veterinär som äntligen hittat något med hans bakben och som vågar stå för att det är förändringen som ger problemen.

Jag vet faktiskt inte när en veterinär ger upp. Har fått lite olika bud t ex nu under hösten när min pålla hade sina ledinflammationer. En del sa att det var kört efter 3 sprutor andra sa efter 5 sprutor. När jag pratade med veterinären om progonsen så sa han att man fick göra en bedömning utfrån varje häst. Det beror alldeles på hur hästindividen svarar på behandlingen. Ibland kan det vara befogat med 5 eller fler behandlingar, och ibland ser man redan efter 1:a eller 2:a behandlingen att det inte gör någon verkar.

Så du får nog noga förklara för veterinären hur lite ridning hästen tål och så får veterinären röntga hasen igen och se om det har blivit något ändring osv av förändringen. Om veterinären anser att hästen inte håller för lätt skogsridning så kan man ju hoppas att han kläcker ur sig det...

Har du någon kompis med dig när du åker till kliniken. Du skulle behöva ha någon med dig som lyssnar, helt iskallt, till vad veterinären VERKLIGEN säger och som kan säga det till dig. Utan att linda in det, och som du kan ta för vad det är, fakta om läget.... Det är inte alltid man EXAKT hör vad veterinären säger.

Jag hade med mig en kompis när jag åkte med min pålla och till den tjejen hade jag hur många frågor som helst att ställa när vi väl kom hem :smirk:

Som det är nu så tror jag inte du kommer tillrätta med ditt problem (tankeverksamheten) förräns du fått ut equiterapeuten!
 

Liknande trådar

Ridning Jag börjar undra om en del människor (då syftet jag på mig själv) aldrig kommer lära sig att rida bra. Har ridit till och från i 20 år...
2
Svar
33
· Visningar
2 576
Senast: iNHALE
·
Hästmänniskan Jag red som barn, men slutade efter en olycka i tidiga tonåren och satt inte på en häst på 15 år. Nu har jag ridit i vuxen ålder igen i...
2 3
Svar
44
· Visningar
2 601
Träning Detta blir långt, men jag försöker få med så mycket som möjligt av historien. Jag köpte min häst 2015. Hon var då 10 år och hade kommit...
2
Svar
24
· Visningar
3 230
Senast: Fiorano
·
Träning Jag behöver lite tips och inspiration. Min häst är 8 år och går stadigt i förvänd, har en bra grund galopp men är inte så reaktiv. Han...
Svar
17
· Visningar
1 876
Senast: JohannaB
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp