När släpper sorgen? Någonsin?

Beklagar...vår underbara vän somnade in i vintras. Det kom helt oväntat. Han slutade bara äta, ville inte ligga ner utan stod bara och flåsade så vi åkte in. Veterinären lyssnade på hans hjärta som lät bra, men ultraljudet visade nåt helt annat. Hon har aldrig sett ett så stort hjärta. Sambon bara rasade ihop på golvet. Vidare till ett annat sjukhus där han höll på att somna in. Vi ringde min sambos pappa som var hans bästa vän men vi kunde inte hålla honom i liv så länge till. Jag stod med syrgasen, barnen fick säga hej då över telefonen, vi bestämde oss att ge sprutan. Precis då kommer pappan in och vår fina vän får nån slags kraft och vänder sig om och tittar på honom. Tårarna bara rinner..
Det fanns inget att göra. Han visade sig ha cancer i hela hjärtat.
Jag visste inte hur jag eller vi skulle överleva. Jag hatade att våren var påväg.
Låg bara i sängen hela dagarna. Jag jobbar natt och är själv hela dagarna när familjen är på skola och jobb. Ensamheten går inte att beskriva. Han var alltid vid min sida, min bästa vän som också hjälpte mig att väcka mig när jag hade lågt blodsocker (typ 1 diabetes) han tröstade barnen när dom var ledsna.

Men dagarna gick och man lärde sig leva med sorgen...alla minnen överallt, sorgen kom över mig hela tiden. Jag började se det som att han fick ett bra och snabbt avslut. Nu finns bara dom positiva minnena kvar.

Det kommer att kännas bättre. ♥♥♥Men vet hur fruktansvärt det är. Ett enormt hål.
En vän sa att det kommer kännas bättre när vi får hem askan, att han kommer hem. Vi tänder ett ljus bredvid hans urna. Och så kändes det. Även om han finns med oss ändå. Jag drömde mkt om honom...fina drömmar där vi gick bland vattenfall.
Nu har vi köpt en ny valp, och det finns inget rätt och fel hur länge man ska vänta. Det är inte fråga om att ersätta, tänker man nånsin så om människor?
Men nu är det någon som kommer och hälsar när man kommer hem, ligger vid sin sida. Tycker att det har fyllt känslan av tomrummet...men saknaden efter vår fina kommer alltid finnas där.
:heart :heart :heart Jag kan precis känna hur det måste ha varit!!! Tack för att du berättade - dessa älskade, älskade hundar!!!
 
Jag beklagar verkligen sorgen! Jag har förlorat två egna hundar och med den första så var jag väldigt förberedd. Hennes avslut på jorden blev så bra. Det hjälpte mycket med sorgen. Den andre försvann lite hastigt och det var en hund som tog mycket plats. Han lämnade ett stort tomrum efter sig.

För mig gick själva sorgefasen över ganska fort ändå, på några veckor. Men minns, det gör man väl för evigt? Jag tänker t ex ofta på vilken relation de hundarna och sonen hade haft. Och i drömmarna kommer de tillbaka ibland. Det är det bästa, på morgonen känns det nästan aom om vi träffades nyss.

Minina dog 2011 och Loke 2013.
Bilden är på Loke 2012. Min fina farbror, en riktig pajas
18372B70-B414-4414-BD9E-334F0A98F7C0.jpeg
 
Jag beklagar verkligen sorgen! Jag har förlorat två egna hundar och med den första så var jag väldigt förberedd. Hennes avslut på jorden blev så bra. Det hjälpte mycket med sorgen. Den andre försvann lite hastigt och det var en hund som tog mycket plats. Han lämnade ett stort tomrum efter sig.

För mig gick själva sorgefasen över ganska fort ändå, på några veckor. Men minns, det gör man väl för evigt? Jag tänker t ex ofta på vilken relation de hundarna och sonen hade haft. Och i drömmarna kommer de tillbaka ibland. Det är det bästa, på morgonen känns det nästan aom om vi träffades nyss.

Minina dog 2011 och Loke 2013.
Bilden är på Loke 2012. Min fina farbror, en riktig pajas
Visa bifogad fil 35152
Så fint! Tack! Min fick också ett så otroligt fint slut, bättre än jag nånsin förväntat mig. Det är en tröst! Ändå drabbas jag av plötsliga saker som får mig att rasa - när jag kom hem från Ica idag och han inte mötte mig vid grinden.... Eller igår när mannen hittade en liten video med Reeko i sin mobil......
 
Så fint! Tack! Min fick också ett så otroligt fint slut, bättre än jag nånsin förväntat mig. Det är en tröst! Ändå drabbas jag av plötsliga saker som får mig att rasa - när jag kom hem från Ica idag och han inte mötte mig vid grinden.... Eller igår när mannen hittade en liten video med Reeko i sin mobil......
Ja så är det i början. Det känns som om någon har karvat ut ett hål i hjärtat. Men den biten brukar dämpas efter ett tag och då känns det mest fint att det plötsligt dyker upp en sån där video. Vemodigt, och med ett sting av saknad, men mest fint.
 
Min unghund blev förgiftad och fick avlivas efter ett dygn på djursjukhuset. Det var fruktansvärt och såklart chockartat eftersom han bara var knappt tre år och helt frisk. Sorgen höll i sig länge och även efter jag skaffat en ny hund kunde jag gråta när jag tänkte på honom. Det tog ett bra tag innan jag kunde släppa honom.
Idag tänker jag på honom ibland men gråter inte längre hejdlöst. Sorgen finns kvar och man slutar aldrig undra varför det gick så illa. Älskade Freddan ❤
FB_IMG_1557198148445.jpg
 
Min unghund blev förgiftad och fick avlivas efter ett dygn på djursjukhuset. Det var fruktansvärt och såklart chockartat eftersom han bara var knappt tre år och helt frisk. Sorgen höll i sig länge och även efter jag skaffat en ny hund kunde jag gråta när jag tänkte på honom. Det tog ett bra tag innan jag kunde släppa honom.
Idag tänker jag på honom ibland men gråter inte längre hejdlöst. Sorgen finns kvar och man slutar aldrig undra varför det gick så illa. Älskade Freddan ❤Visa bifogad fil 35293
Men så förfärligt..... Fina voffsen!!! 💔
 
Idag har det gått 2 veckor. Jag har fortfarande kvar hans mat-och vattenskålar i köket och hans bädd ligger kvar ....... Jag måste plocka undan dem men det känns omöjligt.
Sånt där är så olika, jag har alltid känt mig tvungen att göra av med allt på en gång, just för att jag inte orkar har grejerna i synfältet. För mig har det varit en del av sorgeprocessen att plocka undan, diska skålar och tvättar bädd och filtar. :heart
 
Idag har det gått 2 veckor. Jag har fortfarande kvar hans mat-och vattenskålar i köket och hans bädd ligger kvar ....... Jag måste plocka undan dem men det känns omöjligt.
Det har vi också, lite mer än en vecka efter Sivs död, och det är ok. Jag påminns om henne varje sekund och det är bara fint. Ha ingen brådska med att plocka undan. Låt vissa saker vara kvar om du vill.

Hur är det med dig annars? Min sorg är oändlig men jag kan andas igen även om det är tungt och svårt för varje andetag.
 
Idag har det gått 2 veckor. Jag har fortfarande kvar hans mat-och vattenskålar i köket och hans bädd ligger kvar ....... Jag måste plocka undan dem men det känns omöjligt.
Efter min första hund plockade jag inte bort några av hans saker förren efter närmare ett år. Det gick inte att ta undan hans saker. Det var tvärstopp. Då hade jag hund nummer två redan och de hade fått ett år ihop så det gjorde mig inget om han skulle använda den bortgångna hundens ben, leksaker och bädd för det hade han gjort redan när min tidigare hund levde. Det jag plockade undan efter ett år var min tidigare hunds koppel, halsband och selar. Med andra hunden la jag varsamt alla hans saker i en låda inför nästa hunds ankomst. Jag slängde inget. Alltså ungefär sex veckor efter hans bortgång. Det kändes fel att den nya hunden skulle ha hans saker och det var enbart därför jag plockade undan dem. Det gjorde grymt ont och jag grät så jag skakade men det var ändå det som kändes bäst för mig att göra.
 
Det har vi också, lite mer än en vecka efter Sivs död, och det är ok. Jag påminns om henne varje sekund och det är bara fint. Ha ingen brådska med att plocka undan. Låt vissa saker vara kvar om du vill.

Hur är det med dig annars? Min sorg är oändlig men jag kan andas igen även om det är tungt och svårt för varje andetag.
Jag försöker att inte tänka, då håller jag mig uppe. Men jag kan på tre sekunder trilla ner i djupet igen och bara gråta. Och livsglädjen har inte kommit tillbaka. Jag vet att den gör det, så småningom, men inte än.... Skönt att du i alla fall kan andas lite bättre!
 
Efter min första hund plockade jag inte bort några av hans saker förren efter närmare ett år. Det gick inte att ta undan hans saker. Det var tvärstopp. Då hade jag hund nummer två redan och de hade fått ett år ihop så det gjorde mig inget om han skulle använda den bortgångna hundens ben, leksaker och bädd för det hade han gjort redan när min tidigare hund levde. Det jag plockade undan efter ett år var min tidigare hunds koppel, halsband och selar. Med andra hunden la jag varsamt alla hans saker i en låda inför nästa hunds ankomst. Jag slängde inget. Alltså ungefär sex veckor efter hans bortgång. Det kändes fel att den nya hunden skulle ha hans saker och det var enbart därför jag plockade undan dem. Det gjorde grymt ont och jag grät så jag skakade men det var ändå det som kändes bäst för mig att göra.
Så gör jag nog! Gör i ordning en fin låda dit jag lägger allt.
 
Idag har det gått 2 veckor. Jag har fortfarande kvar hans mat-och vattenskålar i köket och hans bädd ligger kvar ....... Jag måste plocka undan dem men det känns omöjligt.
Det är så individuellt hur man gör där, jag plockade undan och sålde av Spookies gröna saker efter ett tag, sparade hans koppel, halsband och såklart hans stickade tröja :love: :cry: Jag har kvar de sakerna än och vill ha kvar dem, täcken och så sålde jag då grön var hans färg och jag vill inte ha det på någon annan hund. Sen efter något år köpte jag en kub i plexiglas med belysning på Ikea där jag har hans foto, rosetter och favoritboll som ett minne. Han är begravd i sin favoritträdgård hos min kompis så jag har ingen urna.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 072
  • Artikel
Dagbok Fan vad svårt det ska vara att vara vuxen. Blir det någonsin "smooth sailing"? Jag blir så himla less. Igår gjorde sambon slut med mig...
2
Svar
21
· Visningar
2 695
Senast: Roheryn
·
Hundhälsa Ge mig all eran erfarenhet! Har upptäckt en liten liten kula i ett ljuver på vovven, högst upp (vid frambenen) och jag misstänker...
Svar
8
· Visningar
979
Senast: Viva
·
Övr. Katt Idag finns inga ord. Bara tårar och ett oändligt svart mörker. Ensamhet och en brutal och obarmhärtig sorg som sliter i bröstet. Elvis...
Svar
16
· Visningar
1 671
Senast: Eva S
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp