Relationer Nära anhörig alkoholist

Heulwen

Trådstartare
Hej Buke!

Jag skriver inte så ofta här längre då jag har fullt upp med trotsig 2,5-åring. Apropå henne har jag precis fått veta att hennes mormor, min mamma dvs, har fått problem med alkoholen. Jag har redan en sjuk pappa (paranoid-schizofren, förmodligen medicinerad) men hans sjukdom vill han inte erkänna och min hantering har blivit att ignorera när han har sina perioder.

Min mamma har nu öppnat sig för mig och berättat att hon dricker en halv flaska whiskey på förmiddagarna. Det blev värre sedan hennes älskade katter nyligen dog inom loppet av en vecka och nu bor hon helt ensam. Min mamma har varit anorektiker i vuxen ålder, tillfrisknat (så gott det går) men nu alltså tagit till flaskan. Hon har fått professionell kontakt men läkaren har semester några veckor till så hon hänger lite i luften även om hon har telefonkontakt med sköterskor. Tanken är att hon ska börja KBT till hösten.

Mina frågor gäller mest-hur kan jag hantera det för hennes skull? Vi har erbjudit henne att bo här med oss men hon vill inte. Hur har ni gjort som haft nära anhöriga med missbruk? Jag kan inte åka dit och ringa flera gånger om dagen då jag måste orka finnas till för min dotter som tar mycket energi just nu. Mina svärföräldrar är också sjuka och lever isolerade pga covid, så min man är också pressad.

Och hur ska jag kunna bearbeta detta? Jag sörjer också förlusten av katterna som var delvis mina och att aldrig ha haft en stabil föräldrafigur att stödja mig mot.

Ursäktar mig redan på förhand om det tar lång tid att svara för mig men jag läser allt och svarar när jag får tid över. Tack.
 

Hedinn

Moderator
Usch, vilken jobbig sits. Den krassa sanningen är väl dock att du inte ska hantera något för hennes skull. Risken att du istället blir medberoende är extremt hög, även om det kanske är större chans att bryta nu om det är i ett tidigt skede? Den ansträngningen måste ju dock komma från henne. Det är jättebra att hon får professionell hjälp, och det optimala är ju om du kan få anhörigstöd, så du också får professionell hjälp för hanteringen, både praktiskt och psykiskt.

Att skaffa ny katt kan jag väl tänka mig är en bra idé, under förutsättning att hon motiveras till att sluta av den anledningen, för katten får ju inte riskera att fara illa. Umgänge med barnbarnet är inte motiverande nog för henne att låta bli flaskan?
 
Vilken tuff sits du befinner dig i, beklagar. Mitt råd efter att ha levt med alkoholister är väl motsatsen till det du frågar efter - hantera det utefter ditt eget behov och inte mammas. Hon verkar ha god självinsikt och får vård. Det är det som krävs enligt min erfarenhet, som anhörig kan man orka lyssna och stötta den vägen men det kanske måste få räcka.

Utmaningen kanske blir att finnas där genom eventuella återfall. Försöka se framstegen, "vad bra att hen var nykter 5 veckor nu! Jättestarkt jobbat, tänk vilken skillnad motför x datum!" istället för att bli arg, frustrerad och besviken. Men då bör man nog ha en viss distans och inte vara så investerad själv, annars blir det nog extremt svårt. Men även missbrukssjuka är mänskliga, och den första reaktionen kostar dig som anhörig mycket mer.

Fint av er att erbjuda henne att bo hos er för sällskapets skull, vill bara höja ett varningens finger för att om det skulle bli så, är inte din roll att förutse, förekomma och kontrollera alkoholintaget. Det kommer man bara misslyckas med vilket generar skuldkänslor. Kanske främst gentemot det lilla barnet man ville finnas för till 100% samtidigt.

Var rädd om dig, din mamma kommer ha bäst stöd i dig om du är välmående!
 
Du kan inget göra för din mamma.
Hon måste göra jobbet själv.
Däremot så skall du för din egen skull gå med i någon anhöriggrupp för vuxna barn med alkoholister till föräldrar.
Min pappa är alkoholist och det enda som jag har lärt mig är att jag inte kan påverka något alls.

Tag hand om dig och låt bli att få dåligt samvete.
Focus är du och din egen familj.
 

Heulwen

Trådstartare
Usch, vilken jobbig sits. Den krassa sanningen är väl dock att du inte ska hantera något för hennes skull. Risken att du istället blir medberoende är extremt hög, även om det kanske är större chans att bryta nu om det är i ett tidigt skede? Den ansträngningen måste ju dock komma från henne. Det är jättebra att hon får professionell hjälp, och det optimala är ju om du kan få anhörigstöd, så du också får professionell hjälp för hanteringen, både praktiskt och psykiskt.

Att skaffa ny katt kan jag väl tänka mig är en bra idé, under förutsättning att hon motiveras till att sluta av den anledningen, för katten får ju inte riskera att fara illa. Umgänge med barnbarnet är inte motiverande nog för henne att låta bli flaskan?
Hon har funderingar på att skaffa hund, vilket jag tror skulle vara både bra och dåligt. Egentligen skulle hon behöva ordna upp sitt liv först tänker jag men en hund kan samtidigt hjälpa till med det. Jag tror faktiskt hon skulle kunna sluta dricka då. Eller hoppas. Hon säger att hon vill bli frisk för sina barnbarns skull, vilket är positivt. Även om hon borde vilja det för egen del först och främst.
 

Heulwen

Trådstartare
Du kan inget göra för din mamma.
Hon måste göra jobbet själv.
Däremot så skall du för din egen skull gå med i någon anhöriggrupp för vuxna barn med alkoholister till föräldrar.
Min pappa är alkoholist och det enda som jag har lärt mig är att jag inte kan påverka något alls.

Tag hand om dig och låt bli att få dåligt samvete.
Focus är du och din egen familj.
Jag har inte smält det riktigt ännu. Att det kan vara så här liksom. Kanske är det en normal första reaktion?

Ja, jag måste prioritera min familj och mig.
 
Jag har inte smält det riktigt ännu. Att det kan vara så här liksom. Kanske är det en normal första reaktion?

Ja, jag måste prioritera min familj och mig.
Låt henne för allt i världen inte flytta in hos dig. Om det eskalerar blir du tvungen att kasta ut henne för soc tillåter inte att barn bor med aktiv missbrukare. Då kan ni tvingas välja mellan att hon eller barnet bor i huset.
det blir också jobbigare för dig för du får ingen paus ifrån henne utan om hon börjar missbruka mer så kommer hon lulla runt i huset och prata dumt som folk som är fulla gör.
Hon kommer dessutom inte få hjälp med ny bostad av soc om ni behöver fånig henne. Många tror det men soc har inga bostäder att dela ut.
Jag har levt nära en missbrukare. Gör inte det.
Så bra att hon inte är djupare i missbruket än att hon tackar nej till att flytta in. Det är ju ett sundhetstecken.
 
Jag tänker att erkännandet för sig själv och för dig att hon har problem vilket hon ju har gjort, är ett jättesteg i rätt riktning. Att erkänna det är ju enda sättet att också få hjälp och kunna ta emot hjälp.

Det du kan göra är att vara som vanligt. Ingen med ett missbruk har någonsin blivit hjälpt av att bli omhändertagen och kollad av sina anhöriga utan snarare tvärtom, att ta ansvar för sig själv och det man gör är viktigare än någonsin. Behöver hon sådan hjälp ska professionella stå för det.

Jag förstår din reaktion att erbjuda henne att flytta hem till er men det är alltså ingen bra lösning alls. Det ger lätt medberoende och att man själv hjälper till att mörka och komma med undanflykter.

Att komma ur ett missbruk är såklart aldrig enkelt men precis som vid andra svårigheter i livet måste man tänka att man måste ta på sig syrgasmasken själv först innan man kan hjälpa någon annan. Att bränna ut sig själv för att hjälpa någon annan hjälper inte någon och ingen har någonsin fått ett tack för att de har gjort det. Snarare tvärtom. Det är aldrig bra nog.

Du får dela upp det här i henne och dig. Du kan söka hjälp själv för att hantera det och hon får söka hjälp för att hantera det. Alkoholproblem är ju tyvärr vanligt men det gör också att det finns många olika organisationer som kan hjälpa och förhoppningsvis hittar du en som känns bra för dig.

Jag önskar dig all lycka till. Finns där för henne i en sund relation men ta inte på dig mer än det. Den oro det här skapar är mer än nog.
 

Heulwen

Trådstartare
Låt henne för allt i världen inte flytta in hos dig. Om det eskalerar blir du tvungen att kasta ut henne för soc tillåter inte att barn bor med aktiv missbrukare. Då kan ni tvingas välja mellan att hon eller barnet bor i huset.
det blir också jobbigare för dig för du får ingen paus ifrån henne utan om hon börjar missbruka mer så kommer hon lulla runt i huset och prata dumt som folk som är fulla gör.
Hon kommer dessutom inte få hjälp med ny bostad av soc om ni behöver fånig henne. Många tror det men soc har inga bostäder att dela ut.
Jag har levt nära en missbrukare. Gör inte det.
Så bra att hon inte är djupare i missbruket än att hon tackar nej till att flytta in. Det är ju ett sundhetstecken.
Den aspekten var jag inte medveten om, med soc.
 
Din mamma har erkänt att hon är alkoholist och det är ju förutsättningen för att kunna söka hjälp. Du kan inte göra jobbet åt henne, men du kan ju kolla vilka nykterhetsrörelsen som finns och vilken du tror skulle passa för henne. Kanske finns där också en grupp för familjemedlemmar. Om hon sörjer katterna för mycket för att vilja ha en ny egen katt eller två så skulle hon kunna bli jourhem åt ett katthem. Då får hon ta hand om en katt tills den är klar att antingen flytta till katthemmet eller ett eget för alltid hem.
 
Hej Buke!

Jag skriver inte så ofta här längre då jag har fullt upp med trotsig 2,5-åring. Apropå henne har jag precis fått veta att hennes mormor, min mamma dvs, har fått problem med alkoholen. Jag har redan en sjuk pappa (paranoid-schizofren, förmodligen medicinerad) men hans sjukdom vill han inte erkänna och min hantering har blivit att ignorera när han har sina perioder.

Min mamma har nu öppnat sig för mig och berättat att hon dricker en halv flaska whiskey på förmiddagarna. Det blev värre sedan hennes älskade katter nyligen dog inom loppet av en vecka och nu bor hon helt ensam. Min mamma har varit anorektiker i vuxen ålder, tillfrisknat (så gott det går) men nu alltså tagit till flaskan. Hon har fått professionell kontakt men läkaren har semester några veckor till så hon hänger lite i luften även om hon har telefonkontakt med sköterskor. Tanken är att hon ska börja KBT till hösten.

Mina frågor gäller mest-hur kan jag hantera det för hennes skull? Vi har erbjudit henne att bo här med oss men hon vill inte. Hur har ni gjort som haft nära anhöriga med missbruk? Jag kan inte åka dit och ringa flera gånger om dagen då jag måste orka finnas till för min dotter som tar mycket energi just nu. Mina svärföräldrar är också sjuka och lever isolerade pga covid, så min man är också pressad.

Och hur ska jag kunna bearbeta detta? Jag sörjer också förlusten av katterna som var delvis mina och att aldrig ha haft en stabil föräldrafigur att stödja mig mot.

Ursäktar mig redan på förhand om det tar lång tid att svara för mig men jag läser allt och svarar när jag får tid över. Tack.
Det finns inget intresse eller något din mamma tycker är kul som hon kan börja med? Kanske svårt i dessa Coronatider dock... Men tänker simning, yoga, bokklubb, osv? Någonting som hon får att se fram emot?

Tycker som du att det är lite tudelat att blanda in djur... En hund kräver ju någorlunda fasta rutiner och är inte alls lika självgående som tex en katt. Däremot så kan ju en hund göra att hon håller sig mer nykter eftersom den måste få gå ut.

När jag var på botten i min depression så blev jag kontaktad ang en hund som behövdes omplaceras akut, och den dagen hon kom hem så vände det för mig. Visst så blev jag inte frisk och lycklig på direkten såklart, men jag fick en anledning att ta mig upp på morgonen, duscha, ha rena kläder på mig (ville inte gå utanför dörren och se ut som jag vet inte vad..) äta osv. Och bara det att få ett sällskap och ha närhet och någon att prata med om kvällarna. Jag kunde snart börja trappa ner medicinen, och efter att ha haft hunden i närmare ett år så var jag medicinfri och har varit sen dess.

Så visst så kan det funka, men gör det inte det så blir ju djuret väldigt lidande. I mitt fall så hade jag velat haft lite extra koll ett tag då på min mamma, kanske det blir jobbigt för dig?

Vet du hur och varför hon dricker? Är det för att hon MÅSTE ha det för att ens starta upp dagen och komma igång, eller känner hon sig mer ensam och har tråkigt/deprimerad, och då är det skönt att dricka bort lite ångest kanske?

I det senaste fallet så kanske det hjälper med någon rolig aktivitet en dag i veckan iallafall, att få komma ut och träffa människor med liknande intressen osv. Även om hon just bara den dagen låter bli flaskan så är det iallafall ett litet steg tills hon får mer hjälp. Kanske tänker hon att hon klarade en dag utan, då fixar hon en till osv?

Hur som helst så kan inte du ta på dig någon ansvar, du behöver bara finnas där som en stöttande hand när du själv känner att du orkar, men inte mer än så. Du har ett eget barn och partner att tänka på och det hjälper inte er om du kraschar.
 
Jag skulle säga att den versionen var grovt förenklad.

Hälsningar socionom
Kanske olika vilken socionom man får kontakt med men jag har ägnat flera år åt att vädj om hjälp för en alkoholist och så som jag skrev funkar det i vår stad. Någon hjälp finns inte ty få förutom avgiftning som vederbörande rymde ifrån efter en vecka varje gång.
Förutom avgiftening kunde de ordna avlastningsfamilj varannan helg till barnen och när det hela fortgick så började de pressa på med att barnen inte får bo med en missbrukare (bra, för de for verkligen illa!).
sambon förmådde inte kasta ut din sambo så nu bor barnen i fosterfamilj. Missbrukaren bor kvar i huset.
 

Görel

Moderator
Kanske olika vilken socionom man får kontakt med men jag har ägnat flera år åt att vädj om hjälp för en alkoholist och så som jag skrev funkar det i vår stad. Någon hjälp finns inte ty få förutom avgiftning som vederbörande rymde ifrån efter en vecka varje gång.
Förutom avgiftening kunde de ordna avlastningsfamilj varannan helg till barnen och när det hela fortgick så började de pressa på med att barnen inte får bo med en missbrukare (bra, för de for verkligen illa!).
sambon förmådde inte kasta ut din sambo så nu bor barnen i fosterfamilj. Missbrukaren bor kvar i huset.
Jag förstår att om man är engagerad i en person så tänker man utifrån den personens situation och om man saknar en helhetsbild av vilken lagstiftning och praxis som ligger bakom är det lätt att dra slutsatser som inte alltid är riktiga. Och då blir det vanskligt att ge råd på ett forum utifrån de slutsatserna.
 
Såklart det finns annan hjälp att få. Är det tillräckligt illa blir det tvångsvård.
/jobbar med missbrukare på heltid
Nej enligt soc och missbruksvården är tvångsvård endast aktuellt om man riskerar att skada sig själv eller någon annan fysiskt.
personen blev nästan tvångsvårdad flera ggr men det finns ett kryphål. De frågar alltid om man samtycker till vård för vården ska alltid vara frivillig så långt det går. Svarar personen då ja så skrivs den in på frivillig basis och kan därmed skriva ut sig när den vill. Pss kan man undvika tvångsvård utan att för den skull bli frisk. Det är helt horribelt ärligt talat.
detta drabbade en ung människa som ödelade hela sitt liv och också tillvaron för sina barn och sambo.
 
Senast ändrad:
Nej enligt soc och missbruksvården är tvångsvård endast aktuellt om man riskerar att skada sig själv eller någon annan fysiskt.
personen blev nästan tvångsvårdad flera ggr men det finns ett kryphål. De frågar alltid om man samtycker till vård för vården ska alltid vara frivillig så långt det går. Svarar personen då ja så skrivs den in på frivillig basis och kan därmed skriva ut sig när den vill. Pss kan man undvika tvångsvård utan att för den skull bli frisk. Det är helt horribelt ärligt talat.
detta drabbade en ung människa som ödelade hela sitt liv och också tillvaron för sina barn och sambo.
Nej, nu har du fel. Det finns inget sådant kryphål, för då hade ingen missbrukare tvångsvårdats. Om det är någonting de människorna är bra på så är det att utnyttja systemet för egen vinning skull. Dessutom jobbar jag just med tvångsvårdade människor och det är väl kanske en på tusen stycken som tycker att det var bra att få ett LVM på sig. ;) De allra flesta hade sagt att de kunde tänka sig frivillig vård om de hade det alternativet.

Man får ett LVM när man är en fara för sig själv eller andra. Och dricker man väldigt mycket så att man inte klarar av att ta hand om sig själv är man en fara för sig själv. Sedan kanske personen bor i en kommun där det helt enkelt saknas pengar att skicka iväg någon på LVM och då är det ju så. Då finns det inte tillräckligt med pengar i kommunbudgeten för att betala för ett LVM. Har man dessutom anhöriga som bryr sig och "räddar upp" situationen så får man sällan ett LVM, just eftersom andra tar ansvar för att man inte är en fara för sig själv eller andra.

Gör man en orosanmälan med rätt "bevis" och innehåll så måste ju sociala myndigheter agera.
 
Nej, nu har du fel. Det finns inget sådant kryphål, för då hade ingen missbrukare tvångsvårdats. Om det är någonting de människorna är bra på så är det att utnyttja systemet för egen vinning skull. Dessutom jobbar jag just med tvångsvårdade människor och det är väl kanske en på tusen stycken som tycker att det var bra att få ett LVM på sig. ;) De allra flesta hade sagt att de kunde tänka sig frivillig vård om de hade det alternativet.

Man får ett LVM när man är en fara för sig själv eller andra. Och dricker man väldigt mycket så att man inte klarar av att ta hand om sig själv är man en fara för sig själv. Sedan kanske personen bor i en kommun där det helt enkelt saknas pengar att skicka iväg någon på LVM och då är det ju så. Då finns det inte tillräckligt med pengar i kommunbudgeten för att betala för ett LVM. Har man dessutom anhöriga som bryr sig och "räddar upp" situationen så får man sällan ett LVM, just eftersom andra tar ansvar för att man inte är en fara för sig själv eller andra.

Gör man en orosanmälan med rätt "bevis" och innehåll så måste ju sociala myndigheter agera.
Det låter som om det begicks en del felaktigheter i mitt fall då. Jag satt med vid en av inskrivningarna och de pratade om lvm och hur mycket bättre det är om vården är frivillig. Sedan frågade de om hen istället var villig att ta emot vård och hen svarade ja. Hen skrevs in som frivillig vårdtagare och skrev ut sig själv en vecka senare.
Hen kunde inte ta hand om sig själv. En gång ringde en person på hens mobil för att hen blev liggande i ett dike. En annan gång skar sig hen i handlederna inför ena barnet osv.
riktigt allvarliga sker hände men ändå gjorde soc ingenting förrän efter flera år när de till slut tog barnen.
 

Hedinn

Moderator
Det låter som om det begicks en del felaktigheter i mitt fall då. Jag satt med vid en av inskrivningarna och de pratade om lvm och hur mycket bättre det är om vården är frivillig. Sedan frågade de om hen istället var villig att ta emot vård och hen svarade ja. Hen skrevs in som frivillig vårdtagare och skrev ut sig själv en vecka senare.
Hen kunde inte ta hand om sig själv. En gång ringde en person på hens mobil för att hen blev liggande i ett dike. En annan gång skar sig hen i handlederna inför ena barnet osv.
riktigt allvarliga sker hände men ändå gjorde soc ingenting förrän efter flera år när de till slut tog barnen.
Fast det behöver ju inte vara felaktigheter. Du har erfarenhet av ett fall, det innebär att det gick till på ett visst sätt i just det fallet, inte att det fungerar på samma sätt i alla. Även fall som verkar väldigt lika kan ju skilja sig på någon punkt, som är avgörande för hur det hanteras.
 
Upp