- Svar: 15
- Visningar: 1 859
Idag var jag på julmarknad med en vän. Lämnade av min dotter hos svärmor och åkte småvägar för att hämta upp min vän. Hästtjej som man är uppmärksammar man alla hästar man åker förbi. Åkte förbi en liten gård med fyra hästar. Två ardenner (ardennrar?), en mindre ponny och en troligtvis D-ponny gick i en hage. D-ponnyn var grå och fångade min uppmärksamma när jag åkte förbi. Den busade lite med den ena ardennern och stegrade sig. Med tanke på dens mörka skimmelfärg och busiga humör antar jag att den inte var jättegammal.
Hursomhelst, jag åkte vidare och hade det trevligt på julmarknaden med min vän. Vi båda är gravida med BF i Februari respektive Mars, så mycket bebis och förlossningsprat blev det. Väldigt mysigt.
På väg tillbaka för att hämta min dotter hos svärmor. Jag närmar mig hästgården och ser att hästarna nu står längst ner mot vägen. Jag märker att den grå inte är i hagen och tänker att de kanske är ute och rider den. Synd hinner jag tänka, för den fångade min uppmärksamhet och jag hade gärna tittat lite närmare på den när de var så nära vägen. Upptäcker när jag kör närmare att det är blodspår i snön från uppfartsvägen till gården som fortsätter längs med vägen jag åker på. Tänker att ett djur blivit påkörd rejält. Då ser jag plötsligt något i diket bredvid hagen. Där ligger den grå. Död, med öppna ögon. En vacker ponny. Jag vänder när jag har möjlighet. Vad tusan ska jag göra? Såg ingen bil på gården, den såg öde ut. Ligger lite hus längs med vägen jag kör på och jag åker fram och knackar på ett hus som har en bil stående utanför, men ingen öppnar. Knackar på nästa hus med bil utanför. Hundar som skäller. Ser att dörren inte är låst, men ingen öppnar. Ett klistermärke på dörren: Gyttorp, när du får oväntat besök. Trevligt. Tänkte att grannarna kanske hade numret till ägarna. När jag står och knackar på hos grannarna ser jag en annan bil som stannar vid hästen. Och till slut kommer det en till bil som jag antar var ägarna som stannar vid hästen och sen följer blodspåret till gården. Jag åker till svärmor, tänker att det finns ju inget jag kan göra. Min sambo var också påväg till svärmor då min bil börja krångla i samma stund som jag upptäckte hästen. Han åkte till gården. En mamma och en dotter stod då och grät vid ponnyn. Han pratade lite med dem och frågade om de behövde hjälp och fick veta att ponnyn hade rest sig mot en stolpe (staketstolpe?), spettat sig och tagit sig ur hagen och sprungit tills den kollapsat i diket.
Jag blev chockad och ledsen av händelsen. Tänker på den stackars fina grå. Tänker på de stackars ägarna, vilken chock de måste fått. Har haft svårt att släppa händelsen och tyckte det var skönt att få skriva av mig.
Hursomhelst, jag åkte vidare och hade det trevligt på julmarknaden med min vän. Vi båda är gravida med BF i Februari respektive Mars, så mycket bebis och förlossningsprat blev det. Väldigt mysigt.
På väg tillbaka för att hämta min dotter hos svärmor. Jag närmar mig hästgården och ser att hästarna nu står längst ner mot vägen. Jag märker att den grå inte är i hagen och tänker att de kanske är ute och rider den. Synd hinner jag tänka, för den fångade min uppmärksamhet och jag hade gärna tittat lite närmare på den när de var så nära vägen. Upptäcker när jag kör närmare att det är blodspår i snön från uppfartsvägen till gården som fortsätter längs med vägen jag åker på. Tänker att ett djur blivit påkörd rejält. Då ser jag plötsligt något i diket bredvid hagen. Där ligger den grå. Död, med öppna ögon. En vacker ponny. Jag vänder när jag har möjlighet. Vad tusan ska jag göra? Såg ingen bil på gården, den såg öde ut. Ligger lite hus längs med vägen jag kör på och jag åker fram och knackar på ett hus som har en bil stående utanför, men ingen öppnar. Knackar på nästa hus med bil utanför. Hundar som skäller. Ser att dörren inte är låst, men ingen öppnar. Ett klistermärke på dörren: Gyttorp, när du får oväntat besök. Trevligt. Tänkte att grannarna kanske hade numret till ägarna. När jag står och knackar på hos grannarna ser jag en annan bil som stannar vid hästen. Och till slut kommer det en till bil som jag antar var ägarna som stannar vid hästen och sen följer blodspåret till gården. Jag åker till svärmor, tänker att det finns ju inget jag kan göra. Min sambo var också påväg till svärmor då min bil börja krångla i samma stund som jag upptäckte hästen. Han åkte till gården. En mamma och en dotter stod då och grät vid ponnyn. Han pratade lite med dem och frågade om de behövde hjälp och fick veta att ponnyn hade rest sig mot en stolpe (staketstolpe?), spettat sig och tagit sig ur hagen och sprungit tills den kollapsat i diket.
Jag blev chockad och ledsen av händelsen. Tänker på den stackars fina grå. Tänker på de stackars ägarna, vilken chock de måste fått. Har haft svårt att släppa händelsen och tyckte det var skönt att få skriva av mig.
