Nålfobi (utbruten från Fortsättning på bildtråden II)

[Hedinn]

Fast det där stämmer inte, det finns flera studier som visar att vår rädsla för tex ormar är medfödd. Det är en del av vårt biologiska arv som gjorde att vi överlevde i primitivare tider. Vi behövde en lagom dos rädsla för att överleva (väldigt häftigt enligt mig). Vi skakar inte av oss miljontals år av evolution bara så där...

https://svenska.yle.fi/artikel/2015/08/10/din-fobi-har-en-djupare-forklaring

https://www.sverigesnatur.org/arkiv/skracken-sitter-i-generna/

https://www.uu.se/nyheter/artikel/?id=190&na=1

https://www.vice.com/amp/sv/article...t-din-radsla-for-spindlar-och-ormar-ar-logisk

Fast en rädsla som orsakar försiktighet är ju inte alls samma sak som en fobi som orsakar panik. Hela grejen med fobier är ju att det är en orimlig rädsla i förhållande till risken/situationen. Du har ju inte lejonfobi för att du inte går in i ditt vardagsrum för att det är ett lejon där inne, det är ju en klar risk för ditt liv och fullt rimligt att avstå. Att inte gå in i ditt vardagsrum för att det är en spindel därinne är dock inte rimligt sett till risken, för det finns inte ens en giftig spindel som kommer hoppa på och attackera dig för att du befinner dig i samma rum.

Gissningsvis handlar det snarare om brist på kontroll när det gäller fobier, situationer där man inte kan förutse ett händelseförlopp.

 

[athena_arabians]

Fast en rädsla som orsakar försiktighet är ju inte alls samma sak som en fobi som orsakar panik. Hela grejen med fobier är ju att det är en orimlig rädsla i förhållande till risken/situationen. Du har ju inte lejonfobi för att du inte går in i ditt vardagsrum för att det är ett lejon där inne, det är ju en klar risk för ditt liv och fullt rimligt att avstå. Att inte gå in i ditt vardagsrum för att det är en spindel därinne är dock inte rimligt sett till risken, för det finns inte ens en giftig spindel som kommer hoppa på och attackera dig för att du befinner dig i samma rum.

Gissningsvis handlar det snarare om brist på kontroll när det gäller fobier, situationer där man inte kan förutse ett händelseförlopp.

Fast nu var ju mitt svar till @Exile en respons på att vi inte skulle ha något kollektivt minne för sådan som kan vara farligt i ett mer primitivt samhälle i en annan geografisk position än var vi är nu. Plus att om du läst mitt inlägg ordentligt hade du sett att jag skrev "rädsla" och inte fobi vilket var en mycket medveten formulering av mig.

Dvs det var lite av ett sidospår i ett ämne jag tycker är fascinerande men jag får väl be moderator om ursäkt för OT.

 

[Hedinn]

Fast nu var ju mitt svar till @Exile en respons på att vi inte skulle ha något kollektivt minne för sådan som kan vara farligt i ett mer primitivt samhälle i en annan geografisk position än var vi är nu. Plus att om du läst mitt inlägg ordentligt hade du sett att jag skrev "rädsla" och inte fobi vilket var en mycket medveten formulering av mig.

Dvs det var lite av ett sidospår i ett ämne jag tycker är fascinerande men jag får väl be moderator om ursäkt för OT.

Och det inlägget i sin tur var svar på där någon skrev att orm- och spindelfobi var logiskt, så jag tog för givet att ditt inlägg också handlade om fobier, miss av mig.

Jag skrev för övrigt inte inlägget i roll som moderator, och hade inga synpunkter på att något skulle vara OT, så ditt sista stycke förstår jag inte.

 

[Saeta]

Jag har i hela mitt liv haft en enorm fobi för nålar. Mitt första trauma som jag själv minns var i samband med att jag behövde ta blodprov då jag utvecklades väldigt långsamt. Jag vad runt 9-10 år. Jag grät och panikade flera dagar innan jag skulle till VC. Väl på plats (med emlasalva på) så slutade det hela med att det var tre personer som höll i mig då jag fick total panik och blackout. Allt blev svart och jag grät och skrek och slogs för mitt liv. När jag ”kom tillbaka till verkligheten” så hade jag bitit och rivit mamma så mycket att hon blödde på flera ställen.

Inte fick dom tillräckligt med blod heller. Så jag blev efter det skickad till lekterapi på sjukhuset. Det vad dock aldrig några problem för mig att själv leka doktor och sticka dockor. Jag kunde ta i nålen utan problem. Det vad först när någon annan höll i den som jag fick panik.
Ett moment i lekterapin var att titta när någon annan blev stucken. Den personen låg ner och jag satt på en stol bredvid. Det slutade med att vi bytte plats då jag svimmade…

Jag har gått i kbt i många år på olika ställen för min nålfobi utan förbättring. I ung vuxen ålder (tror jag var 19-20) så träffade jag en läkare som skrev ut lugnande till mig i samband med provtagning. Jag hade ju gråtpanik då med, men hon var så fantastisk och hjälpsam. Hon sa ”ta lite extra lugnande så att du verkligen är avslappnad” och det gjorde jag.

Dagen kom och jag var rejält lullig. Hade pappa med mig och hade preppat med emla. Trots hög dos lugnande så fick jag panik och grät. Men hon som stack mig hade gott med tid att vänta ut mig, vilket jag behövde. Ingen stress. Tillslut lyckades hon sticka mig och jag lever fortfarande än idag på känslan av stolthet.

Jag är fortfarande rädd. Måste ta emla (har dock varit utan och det har gått bra) och en lugnande tablett. Men jag klarar av det. Dock är jag extremt svårstucken vilket såklart inte är den bästa kombon ihop med rädsla… Senast för bara någon vecka sen blev det 4 stick i vardera armveck samt lite grävande. Det är bara en person som lyckats få blod på första sticket. Och då behöver jag ändå ta blodprov minst 1 gång om året. Oftast 2.

Jag har ju alltid vetat och tänkt att det inte är farligt. Och det visar ju bara hur ologiskt fobier (oftast) är. Men ändå är paniken där.

Sorry för ett megalångt inlägg

 

[MiniLi]

Fast nu var ju mitt svar till @Exile en respons på att vi inte skulle ha något kollektivt minne för sådan som kan vara farligt i ett mer primitivt samhälle i en annan geografisk position än var vi är nu. Plus att om du läst mitt inlägg ordentligt hade du sett att jag skrev "rädsla" och inte fobi vilket var en mycket medveten formulering av mig.

Dvs det var lite av ett sidospår i ett ämne jag tycker är fascinerande men jag får väl be moderator om ursäkt för OT.

När det gäller nålar för min egen del så finns det egentligen ingen rädsla involverat. Det är bara ett automatiskt ångestpåslag med just lågt blodtryck. Kollektiva minnen eller ej så har vi ju fortfarande en väldigt primitiv del av vår hjärna och vissa saker sker instinktivt med automatiska reaktioner i nervsystemet..

 

[SaraXX]

Jag har i hela mitt liv haft en enorm fobi för nålar. Mitt första trauma som jag själv minns var i samband med att jag behövde ta blodprov då jag utvecklades väldigt långsamt. Jag vad runt 9-10 år. Jag grät och panikade flera dagar innan jag skulle till VC. Väl på plats (med emlasalva på) så slutade det hela med att det var tre personer som höll i mig då jag fick total panik och blackout. Allt blev svart och jag grät och skrek och slogs för mitt liv. När jag ”kom tillbaka till verkligheten” så hade jag bitit och rivit mamma så mycket att hon blödde på flera ställen.

Inte fick dom tillräckligt med blod heller. Så jag blev efter det skickad till lekterapi på sjukhuset. Det vad dock aldrig några problem för mig att själv leka doktor och sticka dockor. Jag kunde ta i nålen utan problem. Det vad först när någon annan höll i den som jag fick panik.
Ett moment i lekterapin var att titta när någon annan blev stucken. Den personen låg ner och jag satt på en stol bredvid. Det slutade med att vi bytte plats då jag svimmade…

Jag har gått i kbt i många år på olika ställen för min nålfobi utan förbättring. I ung vuxen ålder (tror jag var 19-20) så träffade jag en läkare som skrev ut lugnande till mig i samband med provtagning. Jag hade ju gråtpanik då med, men hon var så fantastisk och hjälpsam. Hon sa ”ta lite extra lugnande så att du verkligen är avslappnad” och det gjorde jag.

Dagen kom och jag var rejält lullig. Hade pappa med mig och hade preppat med emla. Trots hög dos lugnande så fick jag panik och grät. Men hon som stack mig hade gott med tid att vänta ut mig, vilket jag behövde. Ingen stress. Tillslut lyckades hon sticka mig och jag lever fortfarande än idag på känslan av stolthet.

Jag är fortfarande rädd. Måste ta emla (har dock varit utan och det har gått bra) och en lugnande tablett. Men jag klarar av det. Dock är jag extremt svårstucken vilket såklart inte är den bästa kombon ihop med rädsla… Senast för bara någon vecka sen blev det 4 stick i vardera armveck samt lite grävande. Det är bara en person som lyckats få blod på första sticket. Och då behöver jag ändå ta blodprov minst 1 gång om året. Oftast 2.

Jag har ju alltid vetat och tänkt att det inte är farligt. Och det visar ju bara hur ologiskt fobier (oftast) är. Men ändå är paniken där.

Sorry för ett megalångt inlägg

Tack för din berättelse. Lugnande har kommit upp i diskussionerna för oss också. Vi får se var det landar till slut.

 

[EmmaBovary]

Nålfobi och blodfobi skiljer sig från andra fobier/annan ångest då de alltid leder till lågt blodtryck. Det är ovanligt att man svimmar av ångest i andra fall (man får generellt förhöjt blodtryck när man har ångest) men väldigt vanligt vid just nålfobi och blodfobi, så att din vän svimmade hade kanske inget att göra med att han är lång

Delvis KL
Därför är behandlingen annorlunda vid dessa fobier, man har väldigt god effekt av tillämpad spänning vilket kort innebär att man spänner kroppen för att höja sitt eget blodtryck och på så vis kunna genomföra exponering utan att man svimmar eller blir jätteyr.

Jag har egenbehandlat mig själv! Har svimmat flera gånger av sprutor både när jag själv tar blidtryck eller om jag ser andra bli stuckna, bland annat en gång hos veterinären när de tog blodprov på hunden
Sen blev min häst dålig och behövde få sprutor i typ 10 dagar så jag lärde mig tillämpad spänning och började öva! Jag tycker fortfarande det är obehagligt och kan bli yr om det var länge sedan jag pvade sist men det funkar iaf

Tack för den utförliga beskrivningen! Hade ingen aning om "mekaniken" bakom. Har själv inte fobi för att bli stucken, men har behövt ligga ner när jag fått tappas på några rör för prover. På nåt vis känns det mycket möjligt att det blivit en förväntan på lågt blodtryck snarare än ett reellt problem med lågt blodtryck (jag har aldrig svimmat av helt liksom, bara blivit snurrig och svag). Kanske testar att sitta och spänna mig något, nästa gång jag ska tappas. Går bra att sitta ner vid vaccin osv.

 

[MiniLi]

Tack för den utförliga beskrivningen! Hade ingen aning om "mekaniken" bakom. Har själv inte fobi för att bli stucken, men har behövt ligga ner när jag fått tappas på några rör för prover. På nåt vis känns det mycket möjligt att det blivit en förväntan på lågt blodtryck snarare än ett reellt problem med lågt blodtryck (jag har aldrig svimmat av helt liksom, bara blivit snurrig och svag). Kanske testar att sitta och spänna mig något, nästa gång jag ska tappas. Går bra att sitta ner vid vaccin osv.

Tänker att blidtrycket kan sjunka olika mkt. Lite lägre = lite yr. Jättelågt = svimma

 

[Fjordfrälst]

Känns ju som något evolutionärt fördelaktigt. Typ att inte förblöda vid skada eller ngt

Jo men faktiskt när du säger (skriver) det .

 

[Lillgrådis]

Nålfobi och blodfobi skiljer sig från andra fobier/annan ångest då de alltid leder till lågt blodtryck. Det är ovanligt att man svimmar av ångest i andra fall (man får generellt förhöjt blodtryck när man har ångest) men väldigt vanligt vid just nålfobi och blodfobi, så att din vän svimmade hade kanske inget att göra med att han är lång

Delvis KL
Därför är behandlingen annorlunda vid dessa fobier, man har väldigt god effekt av tillämpad spänning vilket kort innebär att man spänner kroppen för att höja sitt eget blodtryck och på så vis kunna genomföra exponering utan att man svimmar eller blir jätteyr.

Jag har egenbehandlat mig själv! Har svimmat flera gånger av sprutor både när jag själv tar blidtryck eller om jag ser andra bli stuckna, bland annat en gång hos veterinären när de tog blodprov på hunden
Sen blev min häst dålig och behövde få sprutor i typ 10 dagar så jag lärde mig tillämpad spänning och började öva! Jag tycker fortfarande det är obehagligt och kan bli yr om det var länge sedan jag pvade sist men det funkar iaf

Vad intressant! Har också haft rejäl känning och stort obehag av lågt blodtryck i flera sådana situationer från tidig skolålder utan att ha svimmat. Men det blir ju på något sätt en ond cirkel/självuppfyllande profetia att känslan att nästan svimma och de kroppsliga effekterna är så obehagliga med kallsvettning och sus i öronen, samtidigt som jag försökt "skärpa till mig" och hoppats att det inte skulle märkas.

Så nästa gång jag hamnat i läget att det är dags för spruta eller situation som berör blod så kommer obehaget redan med tanken att åh nej nu kommer jag antagligen att nästan svimma igen och hur ska jag nu klara av det, snarare än själva injektionsgrejen. Det har funkat mycket bättre bara jag får tala om direkt att jag KAN bli yr och svimfärdig så jag kan slappna av med att jag får lov att sitta kvar en stund i lugn och ro eller ännu hellre bara ligga stilla.

 

[MiniLi]

Vad intressant! Har också haft rejäl känning och stort obehag av lågt blodtryck i flera sådana situationer från tidig skolålder utan att ha svimmat. Men det blir ju på något sätt en ond cirkel/självuppfyllande profetia att känslan att nästan svimma och de kroppsliga effekterna är så obehagliga med kallsvettning och sus i öronen, samtidigt som jag försökt "skärpa till mig" och hoppats att det inte skulle märkas.

Så nästa gång jag hamnat i läget att det är dags för spruta eller situation som berör blod så kommer obehaget redan med tanken att åh nej nu kommer jag antagligen att nästan svimma igen och hur ska jag nu klara av det, snarare än själva injektionsgrejen. Det har funkat mycket bättre bara jag får tala om direkt att jag KAN bli yr och svimfärdig så jag kan slappna av med att jag får lov att sitta kvar en stund i lugn och ro eller ännu hellre bara ligga stilla.

Jag brukar också prata med dem och be om att få ligga ner om jag tex ska ta blodprov

 

[Happimess]

Sprutfobi är ju dock helt annorlunda andra fobier i dess fysiska uttryck, vid behandling av spindelfobi exempelvis så är ju en del av behandlingen att utsätta sig för ångesten och förstå att den kommer klinga av och bli bättre, inte fly från spindeln när ångesten är på topp, så att säga. Så fungerar det inte med sprutor/blod eftersom responsen är mer fysisk och du faktiskt kan/kommer att tuppa av. Så där är att lära sig att temporärt förhindra blodtrycket från att sjunka drastiskt det som fungerar bäst. Och blir man framgångsrik med det = färre obehagliga svimningar = troligtvis mindre rädsla inför situationen.

Edit: Tvåa på bollen efter Minili, obviously

 

[Happimess]

Ska också tilläggas att jag "uppenbarligen" har en extrem sprutfobi, eftersom jag svimmar som på beställning varje gång jag tar blodprov. Vilket jag i perioder har behövt göra ganska regelbundet. Så min lista på svimningstillfällen börjar bli ganska lång, även om jag aldrig någonsin svimmat i något annat sammanhang. En sjuksköterska som stack mig tyckte jag var en medicinsk anomali eftersom jag uppenbarligen kan svimma även liggande tillstånd, så där rök den metoden

 

[MiniLi]

Ska också tilläggas att jag "uppenbarligen" har en extrem sprutfobi, eftersom jag svimmar som på beställning varje gång jag tar blodprov. Vilket jag i perioder har behövt göra ganska regelbundet. Så min lista på svimningstillfällen börjar bli ganska lång, även om jag aldrig någonsin svimmat i något annat sammanhang. En sjuksköterska som stack mig tyckte jag var en medicinsk anomali eftersom jag uppenbarligen kan svimma även liggande tillstånd, så där rök den metoden

Jag har nästan svimmat liggandes, när jag skulle byta spiral. De fick sänka huvudänden på gynstolen när de upptäckte att jag inte riktigt var med i matchen och rätt blek

 

[Niyama]

Jo det är klart, men jag tänker att just det här att bli "utsatt" för det upprepade gånger under helt okontrollerade former när man inte är beredd (t.ex. när man slår upp tidningen, öppnar Facebook, sätter på tv:n...) kanske inte hjälper sådär hemskt mycket utan snarare stjälper? Men jag gissar bara. Sen beror nog min irritation mycket på att exakt varenda artikel/nyhetsinslag jag någonsin sett om vaccinet har använt sig av div. bilder på nålar, även när det handlat om saker som definitivt hade kunnat illustreras på ett annat sätt. Att man har med bilder på nålar eller vaccineringar någon gång ibland är väl ok, men någon måtta kan det väl ändå få vara på det... I det här fallet är det ju också av allra högsta vikt att så många som möjligt väljer att ta vaccinet, så då är det lite dumt att riskera att folk faller bort av sådana anledningar.

Kul att jag blir så engagerad i något som egentligen inte stör mig personligen alls

Jag har ingen åsikt om bilder på sprutor och har ingen aning om hur det påverkar folks vilja att vaccinera sig. Men jag tänker, generellt, så är ju det vanliga att den med fobi vill att omgivningen ska anpassa sig efter fobin och därmed blir man mer och mer begränsad. Det stjälper i längden när omgivningen går med på det. Sen kan man ju visa hänsyn på nån rimlig nivå, som att lägga in bilder dolda om nån ber om det.

 

[Enya]

Och det inlägget i sin tur var svar på där någon skrev att orm- och spindelfobi var logiskt, så jag tog för givet att ditt inlägg också handlade om fobier, miss av mig.

Jag skrev för övrigt inte inlägget i roll som moderator, och hade inga synpunkter på att något skulle vara OT, så ditt sista stycke förstår jag inte.

Jag menar att orm- och spindelfobi är logisk så till vida att den bygger på den logiska inbyggda rädslan människan är skapt med på ett eller annat vis. Instinktivt. Att det sedan hos vissa blir fobier istället för rädsla bara är egentligen inte konstigt, vi är ju olika, men grunden för djurfobierna är ändå betydligt mer logiska än de som har fobier för glasspinnar.

 

[Saeta]

Ska också tilläggas att jag "uppenbarligen" har en extrem sprutfobi, eftersom jag svimmar som på beställning varje gång jag tar blodprov. Vilket jag i perioder har behövt göra ganska regelbundet. Så min lista på svimningstillfällen börjar bli ganska lång, även om jag aldrig någonsin svimmat i något annat sammanhang. En sjuksköterska som stack mig tyckte jag var en medicinsk anomali eftersom jag uppenbarligen kan svimma även liggande tillstånd, så där rök den metoden

Jag har också svimmat när jag legat ner

 

[Youma]

Jag har ingen åsikt om bilder på sprutor och har ingen aning om hur det påverkar folks vilja att vaccinera sig. Men jag tänker, generellt, så är ju det vanliga att den med fobi vill att omgivningen ska anpassa sig efter fobin och därmed blir man mer och mer begränsad. Det stjälper i längden när omgivningen går med på det. Sen kan man ju visa hänsyn på nån rimlig nivå, som att lägga in bilder dolda om nån ber om det.

Man får väl i detta fall väga nytta mot bekvämlighet. I dagsläget så vill man att så många som möjligt ska vaccinera sig, för allas skull och då är det kanske rätt korkat att spä på folks fobier. För man blir inte avtrubbad av att titta på många bilder med sprutor, tvärtom. Det finns inget terapeutiskt i det, i med att det inte finns någon terapeut som hjälper att styra tankarna, utan fobin får härja fritt.

Jag är också nål/sprutfobiker, och är numera rätt lugn och sansad på ett logiskt plan, blir inte uppjagad innan etc.
Vilket fullständigt kvittar när man är väl i situationen, när fobin går igång, då kvittar det att man har varit helt med på tåget sekunderna innan. Är jag "avspänd" så svimmar jag, ibland inte direkt, utan ett par minuter efter det hela är över (dvs på väg ut/hem etc) , är jag inte avspänd och får sitta upp, så hyperventilerar jag och får panikattacker. Ibland händer inget alls! Men man vet inte vad man får på förhand, man kan bara planera för så bra utfall som möjligt.

Det som hjälper är gott om tid, avskilt utrymme (skam är en del av fobin) och en möjliget att samverka och kontrollera förloppet.

Har försökt ta reda på hur det ser ut på de olika vaccinationställena för Covid, efter att har ringt runt en HALV DAG och fanns det precis INGA svar att få! "du kan tänka på att det inte är farligt" har jag fått som råd.
Jo tjena, det lär ju sjuksköterskan också tycka, när jag har rivit halva rummet i panik.

Är det bara tillfälliga bås/tygskynken etc så kommer jag vända i dörren, för allas skull.
Hur många vaccinationstider kan man boka och fimpa? Är det bra liksom...

Fobin blir "bättre" när det är flera behandligar i rad, med samma person som man litar på, dvs en förutsägbarhet och att veta att man har blivit förstådd. Men på samma sätt så kan en enstaka provtagning/behandling stjälpa när det har blivit bättre.


Just nu i covid-vaccinationstider är det för mig helt obegripligt att det inte finns en konkret plan för att hantera spruträdda. Hur många utlandsfödda har dåliga erfarenheter av vårdkontakter?

Får man skylla sig själv då, om man inte får likvärdig vård?

 

[Sel]

Man får väl i detta fall väga nytta mot bekvämlighet. I dagsläget så vill man att så många som möjligt ska vaccinera sig, för allas skull och då är det kanske rätt korkat att spä på folks fobier. För man blir inte avtrubbad av att titta på många bilder med sprutor, tvärtom. Det finns inget terapeutiskt i det, i med att det inte finns någon terapeut som hjälper att styra tankarna, utan fobin får härja fritt.

Jag är också nål/sprutfobiker, och är numera rätt lugn och sansad på ett logiskt plan, blir inte uppjagad innan etc.
Vilket fullständigt kvittar när man är väl i situationen, när fobin går igång, då kvittar det att man har varit helt med på tåget sekunderna innan. Är jag "avspänd" så svimmar jag, ibland inte direkt, utan ett par minuter efter det hela är över (dvs på väg ut/hem etc) , är jag inte avspänd och får sitta upp, så hyperventilerar jag och får panikattacker. Ibland händer inget alls! Men man vet inte vad man får på förhand, man kan bara planera för så bra utfall som möjligt.

Det som hjälper är gott om tid, avskilt utrymme (skam är en del av fobin) och en möjliget att samverka och kontrollera förloppet.

Har försökt ta reda på hur det ser ut på de olika vaccinationställena för Covid, efter att har ringt runt en HALV DAG och fanns det precis INGA svar att få! "du kan tänka på att det inte är farligt" har jag fått som råd.
Jo tjena, det lär ju sjuksköterskan också tycka, när jag har rivit halva rummet i panik.

Är det bara tillfälliga bås/tygskynken etc så kommer jag vända i dörren, för allas skull.
Hur många vaccinationstider kan man boka och fimpa? Är det bra liksom...

Fobin blir "bättre" när det är flera behandligar i rad, med samma person som man litar på, dvs en förutsägbarhet och att veta att man har blivit förstådd. Men på samma sätt så kan en enstaka provtagning/behandling stjälpa när det har blivit bättre.


Just nu i covid-vaccinationstider är det för mig helt obegripligt att det inte finns en konkret plan för att hantera spruträdda. Hur många utlandsfödda har dåliga erfarenheter av vårdkontakter?

Får man skylla sig själv då, om man inte får likvärdig vård?

Jag sitter i samma båt. Provade omboka för andra gången och det gick inte, så jag dök helt enkelt inte upp - förhoppningsvis har de en reservlista. Det finns inget nummer man kan ringa för att få särskild hjälp eller eventuellt kanske boka en tid på vårdcentralen istället för på "vaccinationsstationen" som är i en gymnastiksal med flera bås, istället får man bara rådet att "upplysa om sin oro" när man väl är på plats.
Jag är ledsen, men jag vill få en möjlighet till lugnande och ett enskilt rum så att jag inte skrämmer skiten ur alla närvarande.

 

[Exile]

Fast det där stämmer inte, det finns flera studier som visar att vår rädsla för tex ormar är medfödd. Det är en del av vårt biologiska arv som gjorde att vi överlevde i primitivare tider. Vi behövde en lagom dos rädsla för att överleva (väldigt häftigt enligt mig). Vi skakar inte av oss miljontals år av evolution bara så där...

https://svenska.yle.fi/artikel/2015/08/10/din-fobi-har-en-djupare-forklaring

https://www.sverigesnatur.org/arkiv/skracken-sitter-i-generna/

https://www.uu.se/nyheter/artikel/?id=190&na=1

https://www.vice.com/amp/sv/article...t-din-radsla-for-spindlar-och-ormar-ar-logisk

Jag sade ju själv att det var medfött, men jag tror fortfarande inte att det handlar om ett kollektivt minne.

Det har ju t.ex inte gått att visa på samma tes med andra mycket farliga djur som t.ex grodor. Det finns inget konkret "bevis" för denna tes mer än att det är något man föds med. Det finns folk med ganska "udda" fobier som för t.ex kaniner som ju allmänt ses som söta och uppskattas av de flesta, där fobin inte heller grundar sig i något sorts event utan det har bara alltid varit så.

Jag har inte det minsta ormfobi men jag kan ju förstå hur andra tycker de är obehagliga, det är ju också ett djur som är ganska speciellt i hur det ser ut, rör sig osv och de är ju mer skräckinjagande än söta.

Jag tror att vi kan vara genetiskt betingade att utveckla en fobi, på samma sätt som när det gäller att utveckla ett beroende, att den fobin sedan oftast blir för ormar eller spindlar tror jag mer handlar om att det liksom är djur som har obehagliga egenskaper, inte för att vi är genetiskt betingade till att tycka specifikt dessa djur är läskiga av en anledning.