J
Jet
...känns det som iallafall...
Mitt föl Zilver är helt hopplös!
Det började vid insläppet idag. Jag har hästarna ute dygnet runt fortfarande, men tar in dem en gång om dagen så de får äta kraftfoder. Detta har jag gjort i över två veckor nu.
Jag brukar leda in Zilver först, eftersom han alltid står närmast grinden. Han brukar tveksamt följa med in i sin box.
Men idag fick jag honom inte att röra sig ur fläcken! Han bara vägrade att följa med.
Nä, nä, tänkte jag och plockade in mamma Svarta istället. Två sekunder senare kommer Zilver rusandes in i stallet och springer nästan över mig och in i mammas box. Jag jagar ut honom därifrån och in i sin egen box. Han hade alltså kutat rakt genom grinden med en massa ström i...
Får fatt i den tredje hästen och tar in henne oxå.
Lite senare tar jag som vanligt ut Zilver på gången för borstning och "hovlyftning". Han är skitsur, allmänt jobbig och står och hugger i grimskaftet.
När jag ska lyfta fötterna på honom, som f.ö. har fungerat bra den senaste tiden, sparkar han värre än han någonsin har gjort förut! Han vill inte alls lyssna på mig.
Till slut tappar jag tålamodet och skriker/ryter allt vad jag orkar och kastar borsten på honom. (Jag VET att man inte ska göra så...)
Zilver hoppar baklänges i förskräckelse, men står sedan stilla som en staty och lyfter snällt på fötterna.
Naturligtvis får han MASSOR av beröm! Sedan får han gå in i sin box igen.
Senare ändå, så är det dags för utsläpp. Brukar fungera jättebra, men inte idag...
Som vanligt vid utsläpp tar jag ut mamma Svarta först och går sedan för att hämta Zilver.
Han var helt hysterisk och totalt okontaktbar! Kastade sig mot dörren, stegrade sig och försökte HOPPA över! Boxen är med galler över två meter hög... Så här har han aldrig gjort förut! Jag har ju varit ute och ridit Svarta utan att han har brytt sig. Ibland har han t.o.m. legat och sovit när vi kommit tillbaka från ridturen.
Jag var iallafall livrädd att Zilver skulle få hovarna genom gallret och fastna, så jag försökte jaga bort honom från boxdörren så jag kunde öppna. Till slut fick jag ta ett spö och slå på gallret för att han skulle flytta sig!
Sen slet jag upp dörren och han kastade sig ut ur boxen och ut i hagen. Genom grinden denna gången oxå!
Åh, fy fan vad jag var skakis sedan kan jag ju säga...
Det kom allt några tårar sen oxå, efter jag hade släppt ut häst nr tre och stod och mockade...
Just då ville jag aldrig mera se hästskrället!
När jag sedan gick ut från stallet, kom Zilver fram till staketet och ville prata, precis lika go' som vanligt.
Suck!! Vad gör man?? Ska man verkligen behöva bråka så mycket med sin häst...? Han har ju inte precis varit lätt att ha & göra med tidigare heller. Men jag tyckte vi hade kommit på god väg... :smirk:
Han är så satans tuff och envis, men jag ju honom ändå!
Ville nog egentligen bara skriva av mig lite och kanske få lite peppning och goda råd.
Känns lite jobbigt ibland när man har hästarna själv här hemma och ingen som kan/vill hjälpa till...
Då är det ju bra att det finns snälla, hjälpsamma människor här på Buke!!
Mitt föl Zilver är helt hopplös!
Det började vid insläppet idag. Jag har hästarna ute dygnet runt fortfarande, men tar in dem en gång om dagen så de får äta kraftfoder. Detta har jag gjort i över två veckor nu.
Jag brukar leda in Zilver först, eftersom han alltid står närmast grinden. Han brukar tveksamt följa med in i sin box.
Men idag fick jag honom inte att röra sig ur fläcken! Han bara vägrade att följa med.
Nä, nä, tänkte jag och plockade in mamma Svarta istället. Två sekunder senare kommer Zilver rusandes in i stallet och springer nästan över mig och in i mammas box. Jag jagar ut honom därifrån och in i sin egen box. Han hade alltså kutat rakt genom grinden med en massa ström i...
Får fatt i den tredje hästen och tar in henne oxå.
Lite senare tar jag som vanligt ut Zilver på gången för borstning och "hovlyftning". Han är skitsur, allmänt jobbig och står och hugger i grimskaftet.
När jag ska lyfta fötterna på honom, som f.ö. har fungerat bra den senaste tiden, sparkar han värre än han någonsin har gjort förut! Han vill inte alls lyssna på mig.
Till slut tappar jag tålamodet och skriker/ryter allt vad jag orkar och kastar borsten på honom. (Jag VET att man inte ska göra så...)
Zilver hoppar baklänges i förskräckelse, men står sedan stilla som en staty och lyfter snällt på fötterna.
Naturligtvis får han MASSOR av beröm! Sedan får han gå in i sin box igen.
Senare ändå, så är det dags för utsläpp. Brukar fungera jättebra, men inte idag...
Som vanligt vid utsläpp tar jag ut mamma Svarta först och går sedan för att hämta Zilver.
Han var helt hysterisk och totalt okontaktbar! Kastade sig mot dörren, stegrade sig och försökte HOPPA över! Boxen är med galler över två meter hög... Så här har han aldrig gjort förut! Jag har ju varit ute och ridit Svarta utan att han har brytt sig. Ibland har han t.o.m. legat och sovit när vi kommit tillbaka från ridturen.
Jag var iallafall livrädd att Zilver skulle få hovarna genom gallret och fastna, så jag försökte jaga bort honom från boxdörren så jag kunde öppna. Till slut fick jag ta ett spö och slå på gallret för att han skulle flytta sig!
Sen slet jag upp dörren och han kastade sig ut ur boxen och ut i hagen. Genom grinden denna gången oxå!
Åh, fy fan vad jag var skakis sedan kan jag ju säga...
Det kom allt några tårar sen oxå, efter jag hade släppt ut häst nr tre och stod och mockade...
Just då ville jag aldrig mera se hästskrället!
När jag sedan gick ut från stallet, kom Zilver fram till staketet och ville prata, precis lika go' som vanligt.
Suck!! Vad gör man?? Ska man verkligen behöva bråka så mycket med sin häst...? Han har ju inte precis varit lätt att ha & göra med tidigare heller. Men jag tyckte vi hade kommit på god väg... :smirk:
Han är så satans tuff och envis, men jag ju honom ändå!
Ville nog egentligen bara skriva av mig lite och kanske få lite peppning och goda råd.
Känns lite jobbigt ibland när man har hästarna själv här hemma och ingen som kan/vill hjälpa till...
Då är det ju bra att det finns snälla, hjälpsamma människor här på Buke!!